I kommunens äldreplan står det att människosynen ska bygga på varje människas lika värde, rätt att bestämma över sig själv, rätt till trygghet och rätt att bli bemött med respekt. Äldreomsorgens ska därför ha ett personcentrerat arbetssätt och vara flexibel utifrån den äldres behov.

Det som kan tyckas vara en självklarhet är inte alltid det vilket blir uppenbart när man tar del av en anmälan till IVO där vårdpersonalen är de som slår larm om vården som ges på ett boende. De menar att en anhörig har getts alldeles för stort inflytande över omsorgen och bestämmer både rutiner och måltider vilka alla går tvärs emot vad brukligt är. T ex menar den anhöriga att läggdags är kl.18 och att mannen inte fick väckas förrän kl.14 nästa dag. Inga måltider fick intas i sängen vilket betyder att dagens ALLA måltider skulle intas mellan 14:30 och 18:00!

Under fyra års tid hade personen vårdats av kommunen, men hela tiden under en anhörigs starka inflytande. När besöksförbudet infördes förbättrades vården avsevärt och mannen fick duscha varje vecka. (!!) Det är bra att personalen stod på sig och sa ifrån, men det tog lång tid. Det är illa att personal insett att de varit en del i att bidra till vanvård, men tack och lov kom de till insikt.

I artikeln står det att chefen konstaterar att äkta makar som levt med varandra ett helt liv ofta vet hur partnern vill ha det, chefen bedömer att släktingar allt som oftast bidrar med vettiga synpunkter. Visst är det så, men det är tydligt att vara anhörig inte per automatik betyder att du vet bäst. Det förekommer många destruktiva relationer och våld i nära relation förekommer även i högre ålder. Jag vet i det närmaste inget om just denna händelse, men jag vet att generellt krävs större kunskap i att upptäcka signaler för att upptäcka om personer levt/lever i en våldsam relation.

 


Upptäck mer från Veronica Kerr

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna en kommentar

En politikers vardag

Vad roligt att du har hittat hit!

Här skriver jag om både politik och vardag, främst kommunpolitik som är min vardag. Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå kommun, statsvetare, och tjänstledig statstjänsteman. Det blir politik och frågor som rör civilsamhälle och äldreomsorg. Mamma, sambo och kattägare.

Älskar hösten och havet och önskar att jag var bättre på trädgårdsarbete.

Politiska uppdrag

  • Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå, ledamot i kommunstyrelsen sedan 2010
  • 1:e vice ordförande i Äldrenämnden sedan 2014, 1:e vice ordförande i Socialnämnden 2012-2014
  • Ledamot i Individ och Familjenämnden 2014-2018, 2023-
  • Ledamot i Regionala Utvecklingsnämnden, Region Västerbotten 2020 –
  • Ersättare i Regionfullmäktige 2018 –
  • Ledamot KDK förbundsstyrelse 2020 –
  • Vice ordförande Kristdemokraterna Västerbotten

Let’s connect