Igår var det internationella Frivilligdagen och priset till årets eldsjälar gick till Umeå spelberoendeförening. Jag var inte själv närvarande och jag läste nyheten på Facebook sent i går kväll. Det är i mitt tycke ett mycket bra val av pristagare eftersom jag vet att de arbetar hårt med att fylla ett stort behov i en fråga som alltför många vet alltför lite om.

Jag besökte Spelberoendeföreningen i våras tillsammans med Kristdemokraternas gruppledare på landstinget, Birgitta Nordvall, eftersom vi inte ser spelberoende som enbart en kommunal eller landstingsfråga. Det är av yttersta vikt att både landsting och kommun är med och stödjer arbetet mot spelberoende eftersom antalet personer med spelberoende ökar. Det är inte endast den som spelar som berörs utan alla som står honom eller henne nära. Tillgängligheten till spel i alla former har ökat avsevärt tack vare internet vilket på sätt och vis kan osynliggöra den som spelar eftersom man inte behöver lämna hemmet.

Män och kvinnors spelvanor skiljer sig åt ordentligt och jag avskyr att se reklamsnuttarna på TV som blir allt fler med olika sätt att sälja in sig till målgrupper. Speakerrösten kan vara hård, tuff och i kontroll av situationen när det är sport, men i andra klipp är det tal om en mysig hemmastund när alla har lagt sig och du får tid att själv sitta och chatta med andra samtidigt som du spelar bingo. Syftet är gemensamt, den som spelar ska förlora pengar.

För länge sedan när jag var student lärde jag känna en person som spelade på Stryktipset, ofta och mycket. Ibland gick det bra andra gånger sämre. Stryktipset var inte det enda, travet och vadslagning var andra spelformer. Jag minns när hen hade spelat på ett skidlopp och satt framför TVn, med något halvt panikslaget i blicken att gick det inte vägen skulle det bli mycket tufft. Det gick vägen och vinsten var ungefär lika mycket som tre månaders studielån. När det gick sämre var vi flera som bjöd hen på mat eftersom dennes studiemedel tagit slut för fort, andra gånger var hen mycket generös på krogen. Vi visste att något var fel, men jag vet ingen som talade om att spelberoende var något som man kunde få hjälp för.

Det civila samhället med frivilligorganisationer är fantastiskt och det offentliga har allt att lära. Jag vill att den som vänder sig till sjukvården för att få hjälp med att bryta sig loss från ett missbruk ska få hjälp och att kunskapen om hur ska finnas hos den som tar det samtalet. Idag finns det tyvärr exempel på när det inte fungerar.

http://www.vk.se/plus/1339024/spelberoendeforening-arets-eldsjalar?missing-web-product=1 Här kan du läsa mer. Jag undrar dock varför man har valt Stryktipset som annonsör i klippet, fanns det en mening bakom eller var det bara en slump?