Semester är inget hinder

Vissa yrken sägs vara ett kall. Dvs där den som utövar yrket känner sig kallad till det och ser en annan mening med det än att bara utföra ett arbete. Det talas om Florence Nightingale eller om de som oväntat byter yrke och omskolar sig till präst. Att vara kallad till att göra något utan att tänka på att det är dåliga karriärmöjligheter eller löneutveckling. Att känna att det jag gör har betydelse för någon annan.

Det är egentligen märkligt hur ofta referensen till att ha ett kall nämns när det kommer till äldreomsorgen. I synnerhet när det kommer till att rekrytera personal. Du måste ha ett kall för vården och känna starkt för att arbeta med människor för att kunna ge en god omsorg.

Senast detta med att ”ha ett kall” kom upp i ett samtal var i morse. Det var efter ett tidigt träningspass på Storsjöhallen som jag hamnade i samspråk med en person. Inga stora saker direkt, lite väder, semesterplaner och inte ett samtal menat bli varken längre eller djupare. Så blev det inte.

Semester där du får åka långt bort kan vara underbart särskilt om det varit en tung period innan. Så var det för denna person. Hen berättade om sin kamp som anhörig mot biståndshandläggare för att hens förälder skulle få plats på ett särskilt boende. Där handläggare säger att de inte har medicinsk kompetens samtidigt som de ifrågasätter läkares utlåtanden.

Det var ett bra samtal även om jag inte kunde ge svar till allt. Det är klart att vi behöver fler anpassade boenden för äldre och allt fler måste börja planera för hur man vill bo den dagen du inte kan bo kvar i villan. Men vi pratade också om problemen med rekrytering och var överens om att det måste finnas ett driv, ”ett kall” hos fler att vilja arbeta inom omsorgen. Självklart måste även status höjas.

Det är tungt när en anhörig blir allvarligt sjuk och smärtsamt att se en förälder drabbas av demens. Den oro som anhöriga känner för den sjuke kan i sin tur orsaka andra sjukdomar. Du blir sjuk av oro. För den jag talade med verkar det ha ordnat sig, men kampen har varit slitsam. Det blir slitigt när kommunen inte står på din sida.

Jag lyssnar gärna till de som har kritik eller frågor om kommunens äldreomsorg. Kanske finns det något jag kan göra eller svara på, men i det här fallet uppmanade jag till att hen skulle kontakta bistånd och där lämna in ett klagomål. Kritiken måste fram för hur ska vi annars veta om allt fungerar som det ska? Klagomål ska få svar och leda till förbättring och förbättring behövs absolut med tanke på att Umeås biståndsbedömning rasat i Hemtjänstindex från plats 51 till plats 187 under förra året. Bemötande är en svag punkt.

Semester är inget hinder för mig när det kommer till att diskutera eller skriva om politik. Faktum är att det är när andra som jag skulle vilja ha kontakt med har semester som det blir ett problem.


Upptäck mer från Veronica Kerr

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna en kommentar

En politikers vardag

Vad roligt att du har hittat hit!

Här skriver jag om både politik och vardag, främst kommunpolitik som är min vardag. Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå kommun, statsvetare, och tjänstledig statstjänsteman. Det blir politik och frågor som rör civilsamhälle och äldreomsorg. Mamma, sambo och kattägare.

Älskar hösten och havet och önskar att jag var bättre på trädgårdsarbete.

Politiska uppdrag

  • Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå, ledamot i kommunstyrelsen sedan 2010
  • 1:e vice ordförande i Äldrenämnden sedan 2014, 1:e vice ordförande i Socialnämnden 2012-2014
  • Ledamot i Individ och Familjenämnden 2014-2018, 2023-
  • Ledamot i Regionala Utvecklingsnämnden, Region Västerbotten 2020 –
  • Ersättare i Regionfullmäktige 2018 –
  • Ledamot KDK förbundsstyrelse 2020 –
  • Vice ordförande Kristdemokraterna Västerbotten

Let’s connect