Jag vet inte var bilden kommer från förutom att den en dag fanns i mitt medieflöde. Bilden ger mig inte någon härlig känsla och texten är så självklar att jag tänker att den är rätt meningslös. Det vet väl alla att kan man inte vara trevlig och snäll mot de som man är menade att hjälpa, ja då finns det ingen mening med att dyka upp på arbetet.

Det är här vi har det stora problemet. Äldreomsorgen behöver personal, men alltför få vill arbeta inom omsorgen. Det talas hela tiden om arbetsvillkor, löner och att göra yrket attraktivt. Det är debatter om delade turer, arbetsskor, helgtjänstgöring och avvikelser. Bemanningstal som är för låga och vårdbiträden som inte kan språket. Det är viktiga frågor, men innan de är lösta så måste vi prata mer om de vi ska ge omsorg till. Vad kan de förvänta sig?

För en tid sedan rapporterade SVT om en person vid ett vårdboende som blivit utsatt för misstänkt misshandel av en ur personalen. Händelsen skedde våren 2024, vårdbiträdet blev till en början avstängd, men därefter utköpt med sex månaders lön. Kommunen hade inte ”tillräckligt på fötterna” dvs bevis för att personen var skyldig och avråddes från att avskeda. Det är svårt att avskeda i Sverige, det minns jag från mina studier i Arbetsrätt 1995. Jag ifrågasatte det då och gör det än idag, den som missköter sig och skadar andra på jobbet ska inte vara kvar.

Alla ska ha rätt till en värdig ålderdom och om texten egentligen är självklar så måste vi ständigt påminna oss om att ett vård och omsorgsboende är hem för många.