Idag kom beskedet att regeringen slopar fribeloppet för studenter. En sanning med modifikation eftersom det är en temporär åtgärd som har förlängts med ett halvår i taget. Senaste beskedet är att fribeloppet slopas till sista juni i år.

Personligen tycker jag att det är positiva nyheter och något som vi ska förvänta oss att staten fortsätter att underlätta för de studenter som kan och vill kombinera studier med arbete. Något annat är bara att misstro studenters förmåga att själva inse vad som är en rimlig arbetsbörda för just dem.

Åtgärden med att slopa fribeloppet skulle vara temporär när den först infördes 2020. Det var för att underlätta för studenter att arbeta inom samhällskritiska områden som till exempel vården utan att de ska behöva tänka på risken att tjäna för mycket. Åtgärden har förlängts sedan dess i omgångar och efter mer än två år fortsätter den att vara temporär. Det är definitivt dags att ta bort det temporära och inte sätta hinder för de studenter som kan och vill kombinera studier med arbete.

Jag är bekymrad för de konsekvenser som pandemin har fått för de studenter som de senaste två åren studerat på universitet och högskola. I stället för föreläsningar i stora hörsalar har det blivit att sitta hemma framför Zoom, hemtentor ersätter salstenta och tentafester har blivit till en myt för ingen minns längre hur det kunde vara eller hur det borde vara. För de som har valt en utbildning med praktik har det också blivit svårare för hur gör man egentligen när även praktiken ska utföras hemifrån? Allt detta i kombination med att man har tagit ut studielån och skuldsatt sig.

När Anna Ekström säger att hon vill att det ska vara fullständigt tydligt att utbildning på distans inte ska vara på heltid, väcks frågorna. Om en utbildning är på heltid, men ska utföras på distans betyder det att det bara är färre timmar undervisning med mer självstudier eller kommer utbildningen att förlängas med en termin? Svaret är troligen att regeringen ger klartecken till att det finns mer tid för studenterna till annat än studier och att en kurs på helfart inte betyder 40 tim/vecka i studier. Det slopade fribeloppet gäller alla studenter som arbetar i kombination med att de tagit studielån och är inte heller begränsat till de studenter som arbetar inom samhällskritiska områden. En sådan begränsning skulle vara både omöjlig och olämplig. Vi har Umeå Universitet att vara stolt över och kommunen bör se alla studenter som en enorm resurs oavsett om det gäller sjukvård, äldreomsorg eller handel. Varje student som stannar kvar i kommunen efter avslutade studier är en vinst och om studenter ges goda möjligheter att arbeta i kommunen under studietiden ökar möjligheterna att hen blir kvar. Det blev jag.