Än en gång har jag inte varit speciellt flitig med att skriva här på bloggen, men jag ser att det är en del nya namn på blogg topplistan så antingen är det fler som skriver eller så har inläggen fått fler läsare. Oavsett vilket så är det positivt för bloggar ge en liten inblick i andras tankar och liv som inte vanliga artiklar gör. Jag hade en tanke att jag skulle skriva mer under påsken eller mer eftersom tiden i det närmaste känts obegränsad när kalendern tömts på möten och resor den senaste månaden. Så blev det inte.

Brist på tid är inte det som hindrat mig utan det är det virus som alla talar om, Corona. Jag har inte drabbats fysiskt, men det sitter ändå med mig i tanken varje dag. Eftersom jag inte är någon expert, jag har inga medicinska kunskaper och inga sådana ambitioner, så har jag valt att lita på de som kan och de som arbetar med frågan. Jag lyssnar till expertis, hoppas och ber till Gud att de har rätt. Nu är det många som vacklar i tron till expertisen eftersom andra med ”samma expertkunskaper” kommit till helt andra slutsatser och fullständigt förkastar det pågående arbetet mot smittan och gör det gärna med alarmistiska toner. Det går inte att diskutera med de som börjat att avsky FHM (Folkhälsomyndigheten) eller som ser rött när Tegnell kommer på tal. Bilden av statsepidemiologen Tegnell som jag la ut på Facebook är för övrigt en av mina mest kommenterade bilder där två läger bildades – för eller emot.

Det som är kanske inte viruset självt som hindrat mig från att skriva utan det är det faktum att det har fått allt annat att kännas trivialt och oviktigt. När världen kämpar mot en pandemi av största mått; företagare ser sina livsverk gå under; människor förlorar sina arbeten och människor dör ensamma utan sina anhöriga närvarande, ja då får den kommunala politiken stå tillbaka. Åtminstone ett tag, men den finns fortfarande där och jag ska fortsätta med att skriva om den. Min blogg är politisk, men också personlig. Du får gärna kommentera. Publicerar nästan alla kommentarer och svarar på de flesta så länge de håller god ton.

 


Upptäck mer från Veronica Kerr

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna en kommentar

En politikers vardag

Vad roligt att du har hittat hit!

Här skriver jag om både politik och vardag, främst kommunpolitik som är min vardag. Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå kommun, statsvetare, och tjänstledig statstjänsteman. Det blir politik och frågor som rör civilsamhälle och äldreomsorg. Mamma, sambo och kattägare.

Älskar hösten och havet och önskar att jag var bättre på trädgårdsarbete.

Politiska uppdrag

  • Gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå, ledamot i kommunstyrelsen sedan 2010
  • 1:e vice ordförande i Äldrenämnden sedan 2014, 1:e vice ordförande i Socialnämnden 2012-2014
  • Ledamot i Individ och Familjenämnden 2014-2018, 2023-
  • Ledamot i Regionala Utvecklingsnämnden, Region Västerbotten 2020 –
  • Ersättare i Regionfullmäktige 2018 –
  • Ledamot KDK förbundsstyrelse 2020 –
  • Vice ordförande Kristdemokraterna Västerbotten

Let’s connect