Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med  presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/