Nytt år, nya förutsättningar och äntligen riktig vardag som väntar runt hörnet. Vi är en hel vecka in på året, men med tanke på att influensan ”stal” en dryg vecka av oss här hemma är det inte så konstigt att vi är sena med att avlägga nyårslöften. Om det är nödvändigt eller inte bryr jag mig inte om för det hör som till oavsett om de går att hålla eller ej. Hörde på Tv den något cyniska kommentaren att nyårslöften är att betrakta som politikers vallöften. Det börjar som ett löfte, förändras till en målsättning och när året är slut tillsätts en utredning om varför det inte gick som planerat…

Mina löften är enkla, äta och leva mer hälsosamt, träna mer. Utmaningen är att få till rutinerna i vardagen när det är det är kvällsmöten och sammanträden var och varannan kväll. Det är på det personliga planet, men när det gäller arbetet i politiken vill jag vara en mer närvarande politiker. Jag vill göra fler verksamhetsbesök vilket var något jag började med redan innan jul. Det är när jag är ute i verksamheter långt från stadshuset och ser hur beslut tagna av politiken verkställs som bilden blir komplett eller förhoppningsvis mer komplett än tidigare.

Förutom att det är nytt år och vardag runt hörnet så är det också nytt budgetår. Här menar jag i synnerhet för Umeå kommun. Budgeten för 2017 justerades så sent som i december månad och Hans Lindberg (s) har lovat att det inte kommer innebära några sparbeting för nämnderna. Detta trots att ramarna för nämnderna har justerats ned. T ex har Äldrenämnden fått budgetramen minskad med 7,9 miljoner kr och det är mycket naivt att tro att det inte kommer att få konsekvenser. Vi får rapporter om stress i hemtjänsten och hur sjukskrivningar ökat (men de ökar visst än mer i förskolan om det skulle vara någon tröst (?)) samtidigt som ersättningarna till hemtjänsten i Umeå är bland de absolut lägsta i hela Sverige. Hur funkar det i hemtjänsten på riktigt? Det vill jag veta och hemtjänsten är just en av verksamheterna jag kommer att besöka och praktisera i.