Jag ser att VK har plockat upp Mattias Sehlstedts blogg som en nyhet om att byggherrar lurat kommunen när de lovat att bygga hyresrätter, men istället ändrat sig och byggt bostadsrätter. Jag känner inte till historien i ärendet eller hur avtalet ser ut, men jag fick höra en del om det på Byggnadsnämnden igår.

Även om jag delar Sehlstedts uppfattning om att det är fel, så tänker jag inte skriva någon svartlista eller peka finger. Det är för mycket information som saknas och jag vet inte vad som kan göras efter det att bostäder är byggda. Bostäder, av alla typer, behövs, men att hålla fingrarna i kors när man lovar en sak det är illa och inget frikort. (När jag var barn så var det vanligt att lägga fingrarna i kors när något skulle lovas som man inte ville lova. Sen när löftet skulle uppfyllas, var det bara ha ha- jag korsade fingrarna. Otur för dig. Är det någon annan som har liknande barndomsminnen?) Principen måste vara att hålla löften, men ingen ska dömas ohörd.

Igår onsdag gjorde jag min comeback i Byggnadsnämnden efter det att vår ledamot Felix flyttat till Stockholm för att göra sin praktik. Jag satt i Byggnadsnämnden 2010-2012 och oj vad jag har saknat dessa hårda frågor som bygglov och detaljplaner. Mer än jag visste tydligen.