Jag har nästan lite dåligt samvete för hur jag kritiserade VK häromdagen för hur de väljer ut ärenden att skriva om och publicera i papperstidningen. Dagen efter kommunfullmäktige menade jag att inte en enda ”mjuk fråga” synliggjordes i tidningen. På onsdagen blev jag kompenserad när jag ”fick ståta i tidningen” som en politiker frände kallade det. Tro mig, jag ville inte göra det till kritik i egen sak, men det kanske var lätt att missförstå. Det finns saker jag brinner lite extra för och det är att saker och ting ska gå rätt till samt att vården för våra äldre ska vara den bästa.

När Vänsterpartiet hävdar att de är med och styr Sverige genom inflytandet i budgetarbetet och stolt visar upp russinen i kakan och säger att det är tack vare V de finns, ja då är Socialdemokraterna häpnadsväckande tyst. När Vänsterpartiet sedan ute i kommunerna kan gå ifrån nationella överenskommelser och avslå som i måndags en höjning av hemtjänsttaxan utan att komma med konkreta förslag då försvinner trovärdigheten fullständigt! Varför envisas S med att ta vänstern i båten för inte kan det väl vara tanken att Jonas Sjöstedt ska vara den som styr? Socialdemokraterna i Umeå blev ”brända” av tidigare nära samarbete, men kan ändå inte släppa hatkärleken Att säga nej till anpassningar med argumentet att det är för att måna om de 431 personer som skulle få en höjning är att samtidigt glömma de övriga 1000 som bor på våra vård och omsorgsboenden. Var ska försämringen tas? Att säga nej i tron att det är av solidaritet är i detta fall inget annat än populism.

Idag sitter jag på ett seminarium med Försäkringskassan om psykisk ohälsa i kvinnodominerade verksamheter, jag hoppas på lösningar och inte bara konstateranden.