Bloggarna bubblar av inlägg som berör den nationella vår propositionen, men det är inte vad jag vill skriva om. Jag stannar inom Umeås egen politik.

Läser Andreas Lundgrens blogg om att Scharinska villan ska säljas till Bostaden och jag måste nästan säga att jag saknar ordet Flash som brukar vara en del av bloggrubrikerna. En nyhet! S har kommit till insikt om att kommunen ska avyttra fastigheter för att få in pengar till kommunens ekonomi som lider. Men hur mycket pengar kan kommunen få när ett hus säljs till ett kommunalt bolag? Det är som att sälja något inom familjen när den egna kassan tryter och sällan betalas rätt pris eftersom man blir så nöjd för att få in nåt i alla fall.

Jag ifrågasätter inte Bostaden, men i bostadskrisens Umeå kan det inte vara Bostadens primära uppgift att agera förälder till kommunen. Scharinska villan ska inte säljas till vänskapspris eller annat underpris för det kommer inte den kommunala ekonomin att tjäna på. Det behövs nya friska pengar och redan för ett år sedan föreslog vi fyra allianspartier att Scharinska villan bör säljas. Det har varit klart sedan länge att den verksamhet som tidigare fanns där inte kommer att återuppstå i samma lokal.

När socialdemokraterna kommer med nyheter är det egntligen inga nyheter, i synnerhet inte om Bostaden är alternativet till att ge kommunen en bättre ekonomi. Samma sak skedde med gamla stadsbiblioteket när dåvarande vänstermajoritet konsekvent sa nej till öppen marknad. Sedan är det bara skrattretande att se hur hat kärleksförhållandet mellan S och V fortlöper även i denna fråga. S kritiserar V för att de ville skänka Scharinska villan till universitetet och vänstern svarar S med ett tack för att de är inne på vänsterns spår. Självklart förnekar S allt och säger att de inte alls påverkats av V. Oavsett förslag finns det stor risk för att kommunen förlorar på det ekonomiskt. Blir spännande att höra vad Bostaden anser om förslaget, diskussionen tror jag inte är över på långa vägar.