Från ett fullmäktige till ett annat. Igår var det kommunen och idag och imorgon pågår landstingsfullmäktige i samma lokal. Jag var själv ledamot i landstingsfullmäktige 2006-2010 och blev ”politiskt skolad” där. Det skiljer sig en del jämfört med kommunfullmäktige fick jag lära mig.

Jag sitter inte här som politiker, men tack vare arbete som landstingspolitisk sekreterare får jag fortsatt insyn i vad som pågår i landstinget och en mer komplett bild av det som påverkar kommunerna. Även om det påverkar många så brukar intresset vara svalt från allmänheten.

En stor skillnad mellan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är antalet interpellationer. Till landstingsfullmäktige ska 17 st interpellationer behandlas, men till gårdagens kommunfullmäktige var det endast 3. När det till och med står i tidningen att intresset är svalt från politiker att debattera frågor i kommunen är det aldrig aktuellt med samma påstående om landstingsfullmäktige. Om det beror på personerna eller ämnet ska jag låta vara osagt, men det ges tid till debatt vilket inte är på samma sätt i Umeå kommun.

Många frågor och få svar och det är sällan som Peter Olofsson (landstingsstyrelsens ordförande) står med ett leende på läpparna i talarstolen. Oro, ilska och kanske irritation över att behöva svara på så många interpellationer. Hans Lindberg (kommunstyrelse ordförande i Umeå) däremot kan verka vara gladare, men han är ju ny på posten.

Lyssna på närradion eller se på webben, det är tillgänglig demokrati.