Ni har hört det förr och ni kommer säkerligen att höra det igen, frågan om hur uttaget av dagar i föräldraförsäkringen ska ske. Frågan brukar vara högaktuell i valrörelsen, men den finns fortfarande med och puttrar under mellanvalstiden. Socialdemokraterna behandlade den på sin kongress där det var en del besvikna röster när det stod klart att man inte tänker genomföra en tvångsdelning av dagar. I dagens VK på ledarsidan dyker frågan upp igen med rubriken Reformera föräldraförsäkringen. Min åsikt som kristdemokrat är klar och tydlig, det finns vissa saker som staten inte ska lägga sig i, vissa beslut fattas bäst hemma vid köksbordet och inte av staten.

I debattartikeln lyfter man fram att en individualiserad föräldraförsäkring gynnar kvinnor bäst och att om man låter familjer själv fatta beslut kommer det att ske slentrianmässigt och drabba män som vill ta mer ansvar. Här tappar jag förtroendet fullständigt eftersom skribenten verkar brista i hopp om att kvinnor och män själva kan besluta vad som är bäst för deras barn eller familj. Bilden av att mannen ”drabbas” som ett offer om föräldraförsäkringen fortsätter i samma form är också något jag vänder mig emot. Han menar att köksbordsbeslutsfattande domineras av slentrian, men då underskattar man fullständigt människors förmåga att själva besluta om det som står dem närmast – deras tid tillsammans med barnen.

Jämställdhet är viktigt och jag önskar att varje förälder tar möjligheten att vara hemma med sina barn så mycket som möjligt när de är små, men jag kan inte och ska inte säga vad som är bäst för varje familj. Att räkna antalet dagar uttagna från föräldraförsäkringen av mamma eller pappa garanterar inte att ett förhållande är jämställt eller att kvinnors löner blir jämställda. En tvångsdelning innebär istället en begränsning i familjers inflytande över deras vardag.