Våren har åkt på ett rejält bakslag men jag är egentligen inte förvånad. Det är när man tror att vintern är på väg att dö ut och att våren äntligen på väg som man blir påmind om hur oberäkneligt vädret kan vara. Det heter inte aprilväder utan anledning. Just nu undrar jag om snön hinner smälta till det är dags för majbrasa.

Andra saker som inte förvånar mig är när jag läser rapporter från den nyligen avslutade S kongressen som man kunnat följa på SVT forum och i övrig media. Vinst i välfärd har varit en fråga som behandlats och sedan är det förstås föräldraförsäkringen. Lennart Holmlund skriver i sin blogg att världens bästa föräldraförsäkring blir bättre och mer jämställd efter kongressens beslut. Dvs vad Socialdemokraterna tänker arbeta för vid ett maktskifte.

Tvångsdelning av föräldradagarna är inte någon ny tanke utan debatterades ordentligt under valrörelsen 2010. Trots att opinionsundersökningar visade tydligt att svenska föräldrar inte vill att politiken ska bestämma hur dagarna ska fördelas. Varje familj är unik med olika förutsättningar. Om det är mamma eller pappa som stannar hemma fler dagar är upp till dem själva för barnets skull. Det är ett beslut som bäst tas hemma vid köksbordet.

Dagens S-ledare i Folkbladet skriver att utformningen av föräldraförsäkringen blev en halvmesyr till kompromiss. Vidare kan man läsa att "partistyrelsen genom Stefan Löfven ville överhuvudtaget inte ta i frågan och ville helst hänskjuta frågan till "köksbordet" och låta det vara som det är."  Stefan Löfven har förstått att det inte är rätt sätt att arbeta genom att ta besluten för föräldrarna när det ska vara barnen som ska vara i fokus.

Ett barn har rätt till 480 dagar med en mamma eller pappa hemma. Tack vare regeringen och Kristdemokraterna har nyblivna föräldrar fått rätten att vara hemma samtidigt med barnet 30 dagar under det första året. Från årsskiftet har grundnivån höjts från 180 kr till 225 kr/dag, en klar förbättring till de som har minst. Detta hade inte hänt utan Kristdemokraterna i regeringen. Att sedan Folkbladets ledarskribent gör kopplingen att Kristdemokraterna har en längtan om att trycka tillbaka kvinnorna in i köket (där köksbordet finns) är en förenklad vänsterretorik utan koppling till varken verklighet eller kristdemokratisk ideologi.