Den som griper efter förbud visar att hans argument är slut

Under min korta tid som gruppledare i kommunen har jag aldrig varit med om att en mening i ett dokument orsakat så mycket uppmärksamhet. Ni vet vad jag talar om ”… Följa upp satsningen på tobaksfrihet, föreslå rökfri arbetstid under 2012, med sikte på tobaksfri arbetstid.”

Denna mening finns nu med i verksamhetsplanen för 2012 och i den första versionen som behandlades i kommunstyrelsens arbetsutskott för ett par veckor sedan fanns årtalet 2013 med. Jag sitter själv inte med i KSAU, men har följt debatten om att denna rad skulle innebära ett snusförbud för kommunens anställda. Det är tobaksfri som gäller, men inte ett ord om hur man når dit. Visst ordet förbud nämns inte, men historien visar att förbudsalternativet är något som man gärna tar till argument tryter eller alternativ brister. Lennart Holmlund går ut hårt i sin blogg och det står honom fritt att göra så. Det som förvånar mig är att han har varit medveten om denna debatt om snusförbud och de starka reaktioner som frågan mött bland invånare och media. Det har funnits tid att revidera förslaget till beslut för att vara tydlig och eliminera alla frågor överhuvudtaget om snusförbud, men det har den ledande vänstermajoriteten inte gjort och har nu tvingats backa i frågan.

Jag känner väl till tobakens skadeverkningar efter att ha sett dem på nära håll och det är illa av Holmlund att beskylla mig och partiet för att vi inte skulle vilja göra något åt tobaken. Självklart ska vi uppmuntra och stödja våra anställda att inte använda tobak och där kan vi ju alltid börja med oss själva, eller hur Lennart? Tvång och förbud är inte vägen för Umeå kommun. Vi ska inte ha en verksamhetsplan som ger utrymme för en sådan tolkning och som nu tar tid från andra frågor i kommunen. Avslutningsvis är det inte för inte som man kommer tänka på det urgamla engelska ordspråket ”Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna”.

Veronica Kerr (KD)

Gruppledare i Umeå