Det kan vara lätt att tala om jämställdhet, men det är lätt att man endast fastnar i frågan om lika lön för män och kvinnor. Området är betydligt mer komplicerat än så vilket vi definitivt fick klargjort när socialtjänsten talade om hur de arbetar med jämställdhet. Det ska vara individers behov som styr och man ska inte göra biståndsbedömning efter kön. Jämställdhetsarbetet ska ha fokus på brukaren.

På dagens ledarsida i VK skriver ledarskribenten Ida Thulin att ”politikerna vill snygga till snarare än förändra strukturer”. Dvs att ”politiker som engagerar sig i jämställdhetsdebatten tycks besatta av att dela allt precis lika- från föräldraförsäkring till styrelseuppdrag.” Jag håller med Ida fullständigt. De politiker som tror att man genom lagstiftning ska styra föräldrars uttag av föräldradagar för att öka jämställdheten är fel ute. Jämställdhetsarbete ska koncentreras på situationer där människor känner sig begränsade att göra egna livsval baserat på exempelvis kön, etnicitet eller sexuell läggning.

För mig som kristdemokrat är det självklart att män och kvinnor ska vara jämställda, men tanken att politiken ska göra allt för att kollektivt reglera människors vardag i jämställdhetens namn är fullständigt obegripligt.