Etikett: VK

  • Trygghet och värdighet i äldreomsorgen

    Alla ska kunna åldras tryggt i Umeå – det var rubriken på den debattartikel som Hans Lindberg (s) och äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) hade i gårdagens VK. I dagens VK, svarta rubriker: Misstänkt vanvård på äldreboende: Smuts över hela kroppen När vi får läsa om den anmälan som gjorts och som upptäcktes – inte på boendet utan på sjukhuset känns gårdagens debattartikel i det närmaste som ett hån.

    Uppgiften om vilket boende mannen kom ifrån var sekretessbelagd (men inte nu längre verkar det som?), vilket betyder att inte alla personer ska eller behöva veta vilket boende det är. Det absolut viktigaste är att åtgärder tas och att frågan varför vården brustit så kapitalt? Det är viktigt med människors självbestämmande och möjlighet till inflytande i vardagen och jag själv skulle inte vilja bli tvingad att duscha bara för att någon säger till mig att nu är det dags. Men personal kan lirka och övertala och inte bara ta ett nej och säga han ville inte duscha. Är det så att om vi hoppar över duschning av en person som inte vill så hinner vi med så mycket annat på boendet att det känns som en lättnad när hon eller han säger nej? Så kan det inte få vara.

    Några kommentarer till Hans och Janets artikel. Kursiverad text är från artikeln.

    Varken vi eller Umeås äldre har anledning att vara nöjda förrän kommunen kan erbjuda bästa möjliga service, fritidsliv samt vård- och omsorg för sina äldre medborgare. Nej, nöjd kan de inte vara, det läser vi idag i VK.

    Det är mot detta mål vi ständigt strävar. Med tiden behöver vi alla, eller någon som står oss nära, tillgång till en väl fungerande äldreomsorg. En god äldreomsorg är också en rättvisefråga; den som under ett långt liv bidragit till samhällsbygget måste kunna räkna med en trygg och värdig ålderdom. Är det endast de som bidragit till samhällsbygget som ska ha en trygg och värdig ålderdom? Om du varit sjuk och inte kunnat arbeta har du då bidragit till samhällsbygget? Är tryggheten villkorad? Så kan det inte få vara, alla människor oavsett bakgrund ska ha rätt till en trygg och värdig ålderdom för alla människor är unika. Allt annat är ett välfärdssvek!

    Kristdemokraterna har länge drivit frågan om värdighetsgarantier i äldreomsorgen och länge stretade socialdemokraterna emot, men i februari 2014 antogs de lokala värdighetsgarantier i Umeå. Här kan du ta del av dem. Att inte få vård och hjälp med personlig hygien när du flyttat in på ett vårdboende är inte värdigt och det ska inte få hända.

    Jag avslutar med ett mycket läsvärt inlägg av Demens Dagny som alla som arbetar inom äldreomsorg och som möter dementa människor i sitt arbete kan ha glädje av. Inlägget har stark anknytning till nyheten om misstänkt vanvård.

     

     

  • Värdighet har ingen åldersgräns

    Idag skriver jag i Folkbladet om rätten för äldre att välja var man vill avsluta sina dagar och att det är dags för Umeå kommun att utöka rätten att välja.

    Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

    Det borde inte komma som en överraskning att vår befolkning blir äldre och att behovet av vårdboenden och hemtjänst ökar. Det handlar dock mycket om attityd och hur vi ser på våra äldre. Själv tycker jag att det är fantastiskt att människor lever längre, för vad vore väl alternativet?
    I stället för att behandla våra äldre människor med den respekt och värdighet som de förtjänar, blir det mer tal om kostnader och samhällsplanering som inte går ihop. När äldre människor upplever otrygghet och ensamhet och vill flytta till ett äldreboende hänvisas de i stället till hemtjänst. Vi har en mycket uppskattad kommunal hemtjänst, men vi har också många mycket uppskattade privata utförare som både berikat och förbättrat hemtjänstverksamheten.

    Ingen ska tvingas ut från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. I slutändan måste det vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Makten att välja och välja bort ska värnas – inte bara när vi är friska eller mitt i livet, utan kanske i synnerhet när vi blir äldre eller sjuka.

    Jag har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut Socialnämnden tog i slutet av förra mandatperioden vilket innebar att det är endast kommunen som kan utföra nattinsatser inom hemtjänst.

    Nu plockas nattinsatserna som andra än kommunen utfört bort med argumentet att detta skapar ”likvärdighet” samtidigt som det inneburit att äldre tvingats att flytta från det som de kallar hem.

    I Hörnefors har konsekvenserna blivit tydliga och här krävs en förändring. De människor som en gång valde Astridgården som sitt vårdboende ska ha möjligheten att stanna kvar till livets slut! Tvånget att flytta till annat boende när krafterna tar slut ska bort!

    För mig som kristdemokrat är lösningen enkel för om vi inför LOV upphandlingar av vård och omsorgsboenden snarast kan vi säkerställa att Astridgården finns kvar som det är tänkt.

    Ett sådant beslut visar respekt för våra äldre och deras egna beslut för hur de vill tillbringa de sista dagarna i livet. Men viktigast av allt för att värdighet har ingen åldersgräns!

    Veronica Kerr (KD)
    vice ordförande Äldrenämnden Umeå

  • Naturligt att tala om döden

    En av de absolut mest lästa sidorna i en dagstidning är insändarsidan, det är allmänt känt även om jag inte har någon aning om hur detta fakta kommit fram. En uppskattad sida där det är läsarna som styr innehållet  vilket borde betyda att det är en billig sida att framställa. Trist att se att denna sida halveras i VK under sommaren, varför vet jag inte för jag tror inte att antalet insändare halveras på sommaren. Kanske har jag fel.

    Andra vällästa sidor är debattartiköarna, men här blir det mer specialintressen och lockar inte alla. I dagens tidning är det en artikel som står ut från mängden och som jag hoppas många läser. Det handlar inte om politik utan om det som avslutar livet, döden. http://www.vk.se/2043944/stilla-insomnande-ett-naturligt-steg-in-i-evigheten Det kanske inte främst är en debattartikel och jag kan inte se att någon finna texten provocerande. Tvärtom. Vi talar sällan om döden och med en läkarvård som sätter botandet främst kan det ibland ses som ett misslyckande när människor dör. Vi vet inte längre när det är dags.

    Palliativ vård i livets slutskede var fokus istället för ett ordinärt sammanträde när Äldrenämnden hade junimöte och sedan förra året har Umeå kommun en sjuksköterska anställd för att just arbeta med palliativ vård. Det som var tydligt är att många inte vågar tala om döden och hur man vill ha det den dagen det är dags. Kanske är det rädsla för det som kommer eller för att såra anhöriga. Vårens sista äldrenämnd blev informativ och lärande och jag är glad för att vår personal inom äldreomsorgen får utbildning i palliativ vård.

     

  • Äldreomsorgen är inte för alla

    Började dagen med en riktig långfrukost ”the American way” eftersom det är den fjärde juli. Med stark anknytning till USA gör vi dagen lite mer speciell även om French toast (rika riddare (?)), våfflor, färska bär och lönnsirap kanske inte är så märkvärdigt. När barnen var yngre var det alltid BBQ, men måltider som är beroende av väder eller för den delen att alla är hemma samtidigt funkar inte lika bra längre. Jag nöjer mig med det lilla.

    Ägnat stor del av dagen i övrigt till att läsa tidningar på nätet både för att hålla mig uppdaterad samt hitta något att blogga om. Ibland svårare än man tror. Fastnade i artiklar om hur antalen fall hudcancer ökar, hur du känner igen en prick från en annan och hur dåliga vanor människor har på sommaren. Det var fler artiklar än så, men av alla tidningar jag har läst idag var det notisen http://www.vk.se/plus/2043479/var-otrevlig-och-hardhant-mot-dementa som lämnade starkast intryck på mig.

    Självklart kan inte en liten artikel i VK ge hela bilden av vad som hänt eller varför, men att en person är både hårdhänt och otrevlig mot de äldre människor hon eller han är satt att hjälpa upprör mig. Inte bara det utan hon/han har även försummat sina arbetsuppgifter visar tydligt att det passar inte alla att arbeta inom äldreomsorgen. Vi har haft flera fall där personer som arbetat inom ett område i kommunen blivit omplacerade pga arbetsbrist till att arbeta inom äldreomsorg för att där behövs personal. Trots att personen varken haft utbildning eller intresse av det och då kan det bli fel. Att skylla på egen ohälsa är ingen ursäkt, en förklaring kanske, men ingen ursäkt.

    Läser också om branden i Sörfors och deltidsbrandmännen från Umeå, Vännäs och Holmsund som kämpar med att få den under kontroll. Precis som den oro jag tidigare uttryckt här på bloggen blev avtalet för deltidsbrandmännen inget vidare. Jag vet att flera av dem inte kan räkna med någon längre sammanhållen semester. Vi andra får hoppas på att det blir en lugn sommar med få utryckningar.

  • Järnvägen genom Holmsund

    Järnvägen genom Holmsund, nödvändig, men samtidigt ett rent elände. Järnvägsspåret splittrar samhället i två eftersom det ännu inte kommit till en säker järnvägsövergång. Jag har bott i Holmsund i snart 17 år och vet att frågan har funnits betydligt längre än så. Det var vid flera tillfällen den diskuterades i kommundelsnämnden, men eftersom kommundelsnämnden i vissa lägen var mer uttryck för ”skendemokrati” – dvs inga beslut som hade några ekonomiska konsekvenser för kommunen i övrigt fick tas och ärendelistan var därför oftast mest remiss yttranden. Om en enig nämnd drev en fråga för kommundelens bästa var det i nästa steg ett betydligt större arbete att driva frågan till fullmäktige. I synnerhet som de flesta ledamöterna i kommundelen inte var invalda i kommunfullmäktige. En socialdemokrat i Holmsund behöver inte alls ha samma uppfattning som sina partikamrater i centralorten och då blev det svårt att påverka.

    Mina barn har nu blivit stora och går inte längre i skolan i Holmsund och vi bor inte ens inne i samhället längre. Det betyder inte att en säker järnvägsövergång har upphört att vara en viktig fråga och jag blir rädd av de berättelser som Holmsunds S förening lyfter fram. http://www.vk.se/plus/1973635/vill-fa-en-saker-jarnvagspassage Förskolebarn har passerat järnvägsövergångar tidigare, men allteftersom Holmsund har vuxit har antalet barn koncentrerade till samma område ökat betydligt. I synnerhet efter det att gamla Skärgårdsskolan öppnade igen samt att förskolan vid Solbackens förskola med sex avdelningar öppnade 2013.

    Det blir fler barn i Holmsund och det ska vi vara glada för, men att respekten för järnvägen är så låg det är oroväckande. Att också förskolepersonalen inte respekterar tåget måste vara i det närmaste tjänstefel för barnen gick väl inte ensamma utan lärare i gruppen? Skyltningen säger se upp för tåg, men egentligen borde det vara kolla åt både höger och vänster att inget tåg är på ingående innan du går över. Lek inte kurragömma, ett tåg kan börja rulla och du kan skadas allvarligt. Eller skrämmande bilder eftersom en bild säger mer än 1000 ord… Jag har ingen lösning, men jag är glad för att det uppmärksammas, gör det inte det så kan vi vara säkra på att olyckor kommer att hända.

     

  • Hot och hat – nu är det nog

    Det är med sorg i hjärtat jag läser om Judiska föreningen idag och att de nu har sagt upp sin lokal. http://www.vk.se/plus/1972216/judiska-foreningen-i-umea-lamnar-efter-hot Det är en jättefin lokal och jag fick glädjen att närvara när den invigdes i höstas. Det är med sorg och på ett sätt också en känsla av obegriplighet, hur kan det tillåtas att en förening gång på gång utsätts av hot och klotter? Det interreligösa samverkansrådet där jag finns med som en av kommunens representanter hade denna insändare införd för ett par veckor sedan. Det är lätt att missa en insändare, därför lägger jag in den här.

    Det har hänt igen – nu är det nog!

     

    De mänskliga rättigheterna utgör grund för rättvisa och fred i världen. För detta krävs demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. I vår tid av mångfald och religionsmöte är det särskilt viktigt att upprätthålla religionsfrihet som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

    Att ofreda Judiska föreningen i Umeå genom att sätta upp ett klistermärke föreställande Hitler med avsändare ”Nordfront.se” på Judiska föreningens ytterdörr är ett uttryck för rasism, antisemitism och hets mot folkgrupp. Detta är riktigt allvarligt med skrämmande kopplingar genom historien och det är att trakassera andra människor, vilket är fullständigt oacceptabelt i vårt samhälle.  Alla människor och religiösa traditioner i Umeå ska bli behandlade på ett respektfullt sätt.

    Umeå har en bred mångfald bland våra medborgare. Det bor över 150 olika nationaliteter i Umeå, flera religiösa traditioner bor inom kommunen och Umeå är både samiskt och sverigefinskt förvaltningsområde. Umeå kommun växer i antal invånare och vi alla har ett ansvar att forma ett öppet och respektfullt samhälle. Vi ska alla värna om varandra och den goda livskvaliteten vi har i vårt nordliga rum – med utrymme för mångfald.

    /Umeås Interreligiösa Råd*

    *Umeå Interreligiösa råd är en plattform för interreligiös samverkan, dialog och kommunikation inom samhällsgemensamma angelägenheter mellan deltagande parter som kommun, myndighet, församling, förening och studieförbund. Rådet arbetar för ett tryggare samhälle, för att skapa goda möten över religionsgränserna, för ökat samarbete och förståelse för varandra samt för att stärka religionens positiva kraft i samhället.

     

    Eritreanska Santa Maria Ortodoxa Tewahdo kyrka i Umeå

    Hedlundakyrkan Equmenia

    Islamiska föreningen

    Judiska föreningen

    Pingstkyrkan

    Studieförbundet Bilda

    Svenska kyrkan

    Sävaråkyrkan Equmenia

    Umeå Adventkyrka

    Umeå kristna råd

    Vasakyrkan

  • Förlita dig inte på nånannanismen

    Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

    En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

    Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med  presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/

  • Bortslarvad kompetens i kommunen

    Det absolut viktigaste en kommun har det är dess befolkning och de som arbetar för dem, dvs de som är anställda av kommunen för att ge service oavsett om det är skola, äldreomsorg eller fastigheter. Självklart behövs pengar, men finns det inte kompetent personal kommer varken service att ges eller pengarna att räcka.

    Umeå är en stor kommun och med närmare 11000 anställda blir det den största arbetsgivaren. I politiken brukar vi tala om hur viktigt det är att kommunen är en attraktiv arbetsgivare för att locka personal och för att vår personal ska stanna kvar. Det är inte minst vanligt när vi talar om bristyrken som inom vård och omsorg, men även bland till exempel bygglovshandläggare. Med tanke på hur ofta vi talar om det tycker jag att hela kommunen borde lärt sig mer. Visst ibland behövs förändringar, men de ska vara genomtänkta och inte genomföras i all hast. Det gäller såväl nyrekryteringar som när anställningar ska avslutas.

    I dagens VK läser vi om politiker som reagerat på att tidigare socialdirektör senare utvecklingsdirektör Ewa Klingefors har fått gå och även jag reagerade starkt på nyheten. Jag känner Ewa från förra mandatperioden när jag var vice ordförande i socialnämnden tillsammans med Eva Andersson som var ordförande och oavsett politisk tillhörighet var förtroendet mycket stort för socialdirektören. En direktör som visade respekt för politiskt tagna beslut, men som aldrig var otydlig med vad besluten skulle kunna innebära om de genomfördes. Det är precis som det står i tidningen, kommunen fullständigt slarvar bort kompetens och en person som har förmågan att få organisationen att gå i takt mot gemensamma mål. Vi har i Umeå en gemensam förvaltning som ska utvärderas och mitt under pågående utvärdering avskaffas utvecklingsdirektörens ansvarsområde vilket leder till konsekvensen arbetsbrist. Varför nu och varför så förbaskat bråttom? Snabba beslut innebär inte alltid handlingskraft och rätt beslut.

    Nej, jag har inte talat med stadsdirektören om beslutet och som jag har förstått det har det inte heller varit så mycket dialog mellan beslutsfattare och politik. En kort notis på intranätet när beslut är klart ger inte mycket utrymme till dialog. Nej, jag har inte hela bilden av vad som har hänt – jag talar bara om det som är känt, vad jag sett och vad jag tycker. I artikeln ifrågasätts inte andra chefer som dåliga utan det är beslutet att avskaffa de chefer som gjort ett fantastiskt arbete som är det anmärkningsvärda. Eva Andersson (s) lyfter att Ewa Klingefors har alltid haft förmågan till ett helhetsperspektiv för kommunen och jag önskar att fler tjänstemän (och även politiker) hade den förmågan.

     

  • Kommunfullmäktige och en ny ordning

    Jag är inne på sjunde året som kommunfullmäktigeledamot och jag kan fortfarande återkalla känslan hur fantastiskt roligt och spännande det var som nyvald. Det var en ära att få vara vald av folket i ett demokratiskt val och jag minns hur nerverna spelade med mig innan jag hade gjort mitt första anförande i talarstolen. Budgetfullmäktige var ännu större och till mitt första tio minuters anförande hade jag arbetat i flera dagar.

    Jag är också av den ”gamla skolan” att jag tror på att klä upp mig till fullmäktige av respekt för detta fina demokratiska uppdrag. Precis som de gör i riksdagen, blåjeans passar mig inte. En del kallar mig konservativ och fånig för inte kan väl kläderna vara viktigare än politiken?! (Det är de inte om det är någon som undrar..) Kommunfullmäktige var roligt, något jag såg fram emot och höll på mellan kl.9:00 och ca kl.16 som längst.

    Idag är det inte så. Jag har skrivit tidigare om hur späckad dagordning vi har till fullmäktige. Partier tävlar i hur många motioner, interpellationer, frågor de har samtidigt som ointresset lyser igenom för andra partiers frågor. Det är mycket sällan vi hinner med alla frågor/interpellationer och att mötet pågår till kl.18 är mer regel än undantag. Det är så stor skillnad mellan landsting och kommun hur beslut tas och jag tror att kommunpolitiker kan ha en del att lära.

    Insändaren i VK igår ger en skrämmande bild av ett fullmäktige och det kan inte vara så att allt fler ledamöter anser det vara OK att sitta ute i foajén än i fullmäktigesalen för att det inte är ”deras fråga som debatteras”? Här behövs skärpning, samtidigt som det är vuxna människor som agerar under eget ansvar. Kanske kan insändaren bli en ögonöppnare och leda till förändring och förbättring.

    http://www.vk.se/1949883/vad-sysslar-ledamoterna-med

  • S talar med kluven tunga

    Det har gått en tid sedan VK publicerade sin stora granskning av slöseriet i Umeå kommun, men jag har inte kommenterat den här på bloggen. Inte överhuvudtaget egentligen eftersom det inte är någon som har frågat. Klart är att om eller när det finns en kultur att testa gränser på vad som är möjligt att göra under benämningen ”kompetensutveckling” eller ”löneförmån” så växer utgifterna. Det sticker i ögonen med all rätt och jag har min förhoppning till att en granskning görs. Det var trots allt inte politiska beslut bakom resorna eller  de s k julklapparna, men politiken har ett ansvar för att budget och för att medborgarnas skattemedel används på rätt sätt.

    VK skriver att ”VKs granskning dominerade debatten när Umeå fullmäktige idag inledde årets sista sammanträde”. Den första interpellationen, dagens första ärende handlade just om slöseri inom Tekniska nämndens område, men att VK dominerade debatten låter lite märkligt. Det som istället dominerar dagen är budgetjusteringarna för 2017 där alla partier deltar, inte bara några få. Budgeten som antogs i juni i år höll inte och istället måste budget justeras med 140 miljoner kronor!  Uteblivna bidrag från staten som S och Mp räknat med, indragna ersättningar för ensamkommande barn samt felräknade skatteintäkter är orsaken till att de ekonomiska förutsättningarna förändrats. Frågan är bara hur och vem som ska ansvara för att budget ska gå ihop?

    Nämnderna får justerade ramar, men alla (utom Gymnasienämnden) har redan tagit budget för 2017. Tex justeras För och grundskolenämndens budget ner med -16,7 miljoner kr. Den nämnd som nyligen kämpade för att Musikskolan skulle slippa besparingar under 2017, men hur blir det nu? Hans Lindberg har dock varit ute och sagt att INGEN nämnd behöver utsättas för några besparingsbeting för effektiviseringar sker på kommunnivå i projekt som ännu inte startat. http://blogg.vk.se/hans-lindberg/2016/11/29/inga-ytterligare-sparbeting-till-namnderna/ Här talas det med kluven tunga, konsekvenserna av det återstår att se.