Kategori: Kristdemokraterna

  • Kommunal svänger om enklare jobb

    Jag börjar alltid dagen med att lyssna på radio nyheterna kl.06:00 och blev då ytterst förvånad, ja t o m glatt överraskad över det besked som Kommunal kom med nämligen att de nu vill återupprätta yrket vårdbiträde. Detta i ett led för att få ner arbetslösheten för nyanlända. Tobias Baudin säger att det är dags för Kommunal att inse (!) att vårdbiträdena behövs. Detta har suttit mycket långt inne för Kommunal och i vår kommun har målet varit utbildade undersköterskor som lägsta nivå vilket vi inte alls lyckas med. Självklart vill jag att vi ska ha utbildad och kunnig personal, men de arbetsuppgifter som ett vårdbiträde kan utföra får inte underskattas och de är högt värderade på arbetsplatsen. Det finns också många goda exempel på att vårdbiträden senare utbildat sig till undersköterskor, inte för att de varit tvungna utan för att de vill.

    Debatten om enkla jobb har varit hätsk och förståelsen från fackförbund och regeringshåll varit låg, men sakteliga har attityden förändrats. Jag bloggade om det för mer än ett år sedan och kommentaren jag fick då säger en del om bilden som vänstersympatisörer vill /sätta/ . Som kristdemokrat vill jag också se fler vårdserviceteam i vården där andra personer än de med vårdutbildning kan utföra  t ex städuppgifter, bädda, leveranser mm.

  • Ensamkommande barn är våra barn-människovärde före ekonomi

    I måndags behandlades till slut min interpellation om psykisk ohälsa hos ensamkommande barn och unga även om det var med en hårsmån den hanns med. VK har skrivit om den och Andreas Lundgren har även skrivit en del om det på sin blogg Jag vet att en interpellation inte kan förändra något, men för mig var det oerhört viktigt att medvetandegöra för fler vad det är som händer ute på boenden för den ensamkommande unga som har flytt från krig och elände. Där glädje och hopp över att ha kommit till ett tryggt land numera byts ut mot förtvivlan för den ovisshet de känner om de får stanna eller inte. Har de tillräckligt starka skäl för att stanna kvar eller ska de utvisas till ett land där de kanske aldrig tidigare bott?

    Strax före jul var jag och Birgitta Nordvall, gruppledare för Kristdemokraterna i landstinget ute på verksamhetsbesök på ett HVB hem för EKB (ensamkommande barn) bland annat för att höra mer om erfarenheter när det gäller drogproblematik eftersom vi hade tagit del av rapporter som visat att droganvändning ökat. I många fall handlar det om självmedicinering, men eftersom det inte finns enligt uppgift någon fungerande avgiftning för barn under 18 år så blir det personalen på hemmen som får mer ansvar. Den ungdom som försöker ta sitt liv får inte hjälp på landstinget utan har blivit hemskickad och personalen får bli övervakare så att inget händer. Verksamhetsbesöket följdes upp med fler besök och kontakter med både landsting, polis och öppenvård innan både jag och Birgitta agerade med interpellationer på våra båda arenor.

    Det är lätt att glömma, men 2015 var verkligen ett anmärkningsvärt år med stora flyktingströmmar. En del refererar det till apokalyptiska mått och det är starka ord. Sedan plötsligt kommer nästan inga alls till Sverige i och med att starkare krav ställts. Utan att gå in på lagstiftningen så måste vi komma ihåg de som har kommit och att det är människor bakom talen. När staten minskade anslagen till kommunerna så har kommunerna istället börjat att ”ta hem” ungdomar till den kommun de först blev anvisad till.  Dvs de låter inte ungdomarna att fortsätta bo där de har fått plats och börjat rota sig. Det blir billigare så. Billigare för en kommun kan vara kostsamt för ett barn och otryggheten kommer tillbaka. Om detta läser vi i dagens  VK . Nordmaling hämtade hem pojkar från Sorsele för att inte längre behöva betala Sorsele kommun och pojkarna fick inte ens säga hejdå till lärare och skolkamrater för fort skulle det gå. Konflikten mellan kommunens budget och vad som är bäst för den enskilde blir mycket stor och jag är övertygad om att exemplen är många. Även Umeå kommun har hämtat hem ensamkommande som har bott i andra kommuner under lång tid för att sänka kostnaderna. Behovet av platser minskar inte, men i väntan på uppehållstillstånd behandlar myndigheter dessa människor i vissa fall som brickor på en spelplan där ekonomin går före människovärde. Ett kortsiktigt feltänk och jag känner oro.

     

     

  • Förlita dig inte på nånannanismen

    Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

    En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

    Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med  presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/

  • Fullmäktige igen

    Oj vad tiden går fort, redan dags för fullmäktige igen. Trots att vi har tid mellan 9-18 är det många gånger som tiden inte räcker till för alla ärenden. Inga nyheter förstås, nu är det mer oj kors i taket om vi är klara med allt innan klockan sex.

    Jag har en interpellation kvar sedan förra månaden som handlar om psykisk ohälsa och drogproblematik hos ensamkommande barn. Jag känner lite extra för frågan efter att ha besökt HVB hem och även talat med personal, fältgruppen och polis. Lyssna på webben eller kom förbi..

     

    Psykisk ohälsa och drogproblematik bland ensamkommande barn

    Under de senaste åren har Umeå kommun tagit emot ett stort antal ensamkommande barn och unga från bland annat Syrien och Afghanistan och trots att vi inte alltid vet vad dessa barn har med sig i sitt bagage är det förståeligt att upplevelser i tidigare hemland och under flykten till Sverige har satt sina spår. Rapporter om stor psykisk ohälsa bland dessa unga blir allt vanligare och droger förekommer. Många gånger kanske det handlar det om självmedicinering, men risken för självmord har ökat drastiskt.

     

    Detta bekräftar Socialstyrelsen som i dagarna genomfört en rundringning till 50 kommuner för att höra om antalet självmordsförsök bland ensamkommande samt om den psykiska ohälsan har ökat. Resultatet av dessa samtal visade att kommunerna kände till 68 självmordsförsök samt tre fullbordade självmord under 2016 och 2017! Kopplingen till asylprocessen är mycket stark.

     

    Det är mycket oroande siffror när unga människor inte ser någon annan väg ut än att ta sitt eget liv eller som i andra fall börja använda droger som en flykt från verkligheten. Individ och familjenämnden har en nollvision mot självmord för unga under 18 år och självklart ska det även gälla ensamkommande barn.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

     

    1. Anser du som ordförande för Individ och familjenämnden att verksamheten ensamkommande barn har tillräckliga kunskaper om effekter av trauma och stress? Om inte hur kan kunskaperna förbättras?
    2. Finns det några dokumenterade fall i Umeå kommun där unga ensamkommande försökt att begå självmord under 2016?
    3. Har Umeå kommun och Västerbottens landsting ett fungerande samarbete i dessa frågor som rör psykisk ohälsa hos barn och unga med drogproblematik?

     

  • Bortslarvad kompetens i kommunen

    Det absolut viktigaste en kommun har det är dess befolkning och de som arbetar för dem, dvs de som är anställda av kommunen för att ge service oavsett om det är skola, äldreomsorg eller fastigheter. Självklart behövs pengar, men finns det inte kompetent personal kommer varken service att ges eller pengarna att räcka.

    Umeå är en stor kommun och med närmare 11000 anställda blir det den största arbetsgivaren. I politiken brukar vi tala om hur viktigt det är att kommunen är en attraktiv arbetsgivare för att locka personal och för att vår personal ska stanna kvar. Det är inte minst vanligt när vi talar om bristyrken som inom vård och omsorg, men även bland till exempel bygglovshandläggare. Med tanke på hur ofta vi talar om det tycker jag att hela kommunen borde lärt sig mer. Visst ibland behövs förändringar, men de ska vara genomtänkta och inte genomföras i all hast. Det gäller såväl nyrekryteringar som när anställningar ska avslutas.

    I dagens VK läser vi om politiker som reagerat på att tidigare socialdirektör senare utvecklingsdirektör Ewa Klingefors har fått gå och även jag reagerade starkt på nyheten. Jag känner Ewa från förra mandatperioden när jag var vice ordförande i socialnämnden tillsammans med Eva Andersson som var ordförande och oavsett politisk tillhörighet var förtroendet mycket stort för socialdirektören. En direktör som visade respekt för politiskt tagna beslut, men som aldrig var otydlig med vad besluten skulle kunna innebära om de genomfördes. Det är precis som det står i tidningen, kommunen fullständigt slarvar bort kompetens och en person som har förmågan att få organisationen att gå i takt mot gemensamma mål. Vi har i Umeå en gemensam förvaltning som ska utvärderas och mitt under pågående utvärdering avskaffas utvecklingsdirektörens ansvarsområde vilket leder till konsekvensen arbetsbrist. Varför nu och varför så förbaskat bråttom? Snabba beslut innebär inte alltid handlingskraft och rätt beslut.

    Nej, jag har inte talat med stadsdirektören om beslutet och som jag har förstått det har det inte heller varit så mycket dialog mellan beslutsfattare och politik. En kort notis på intranätet när beslut är klart ger inte mycket utrymme till dialog. Nej, jag har inte hela bilden av vad som har hänt – jag talar bara om det som är känt, vad jag sett och vad jag tycker. I artikeln ifrågasätts inte andra chefer som dåliga utan det är beslutet att avskaffa de chefer som gjort ett fantastiskt arbete som är det anmärkningsvärda. Eva Andersson (s) lyfter att Ewa Klingefors har alltid haft förmågan till ett helhetsperspektiv för kommunen och jag önskar att fler tjänstemän (och även politiker) hade den förmågan.

     

  • Kommunfullmäktige och en ny ordning

    Jag är inne på sjunde året som kommunfullmäktigeledamot och jag kan fortfarande återkalla känslan hur fantastiskt roligt och spännande det var som nyvald. Det var en ära att få vara vald av folket i ett demokratiskt val och jag minns hur nerverna spelade med mig innan jag hade gjort mitt första anförande i talarstolen. Budgetfullmäktige var ännu större och till mitt första tio minuters anförande hade jag arbetat i flera dagar.

    Jag är också av den ”gamla skolan” att jag tror på att klä upp mig till fullmäktige av respekt för detta fina demokratiska uppdrag. Precis som de gör i riksdagen, blåjeans passar mig inte. En del kallar mig konservativ och fånig för inte kan väl kläderna vara viktigare än politiken?! (Det är de inte om det är någon som undrar..) Kommunfullmäktige var roligt, något jag såg fram emot och höll på mellan kl.9:00 och ca kl.16 som längst.

    Idag är det inte så. Jag har skrivit tidigare om hur späckad dagordning vi har till fullmäktige. Partier tävlar i hur många motioner, interpellationer, frågor de har samtidigt som ointresset lyser igenom för andra partiers frågor. Det är mycket sällan vi hinner med alla frågor/interpellationer och att mötet pågår till kl.18 är mer regel än undantag. Det är så stor skillnad mellan landsting och kommun hur beslut tas och jag tror att kommunpolitiker kan ha en del att lära.

    Insändaren i VK igår ger en skrämmande bild av ett fullmäktige och det kan inte vara så att allt fler ledamöter anser det vara OK att sitta ute i foajén än i fullmäktigesalen för att det inte är ”deras fråga som debatteras”? Här behövs skärpning, samtidigt som det är vuxna människor som agerar under eget ansvar. Kanske kan insändaren bli en ögonöppnare och leda till förändring och förbättring.

    http://www.vk.se/1949883/vad-sysslar-ledamoterna-med

  • En dag i hemtjänsten

    För er som läst min blogg tidigare vet att jag har avgett nyårslöften, både privata och politiska, och jag tänkte ge en liten uppdatering. Det privata nyårslöftet finns inte så mycket att orda om, förhoppningen om att bli både mindre och mer hälsosam detta år men influensa, förkylningar och alltför många kvällsmöten har gjort att träningen aldrig kommit igång. Finns stort utrymme för förbättring!.

    Det politiska löftet var att genomföra fler verksamhetsbesök och vara en mer närvarande politiker för att vara mer insatt i de områden politiken ansvarar för. I torsdags ägnade jag en stor del av dagen till den kommunala hemtjänsten. Det verkar som om vissa tror att jag inte skulle vara lika mycket ”för” den kommunala hemtjänsten eftersom jag är för valfrihet och att det ska finnas privata hemtjänstutförare. Självklart är det fel.

    Från 07:30-14:30 fick jag följa med personal i deras arbete och jag älskade det. Mina egna erfarenheter från äldreomsorgen kommer från särskilda boenden i både Umeå och Skellefteå kommun, men det är stor skillnad jämfört med hemtjänsten som är mer ensamarbete. Det krävs mer av personalen eftersom du inte vet i förväg vad som händer och där det inte finns fler personal i närheten. Självständighet, initiativförmåga och ansvarstagande är viktiga förmågor inom vården och kanske i synnerhet inom hemtjänsten.

    Min dag med ”vännerna från kommunhjälpen” som en person kallade hemtjänsten för gav mig många frågor att arbeta vidare med samt också en övertygelse om att à priset per timme bör höjas eftersom Umeå kommun har en av de lägsta ersättningarna jämfört med andra kommuner. Jag fick också tala med en person om dåligt bemötande som hen upplevt från kommunen och det var tråkigt att höra. Det är kommunen som är till för sina medborgare och inte tvärtom.

    Jag vill göra fler verksamhetsbesök som har koppling till mina uppdrag i nämnderna, Äldrenämnden, Individ och familjenämnden eller i Byggnadsnämnden. Har du tips på verksamheter eller möjlighet att ta emot besök kontakta mig gärna: veronica.kerr@umea.se

     

  • Grattis Ebba!

    IMG_0217.large

     

    Ebba Busch Thor har blivit mamma igen till en liten dotter och visst är det absolut fantastiskt härligt när barn föds, små mirakel som föräldrar vill göra allt för att de ska få växa upp till trygga ansvarstagande individer. Det var många som tyckte att hur kan Kristdemokraterna ge förtroendet och partiledarposten till en ung kvinna, dessutom höggravid och hur kan det stämma överens med partiets politik att kvinnor ska stå hemma vid spisen och föda barn. Partiets politik?! Nej, till er säger jag att ni inte kan ha mer fel och de som tror något sådant vet inte alls vad kristdemokrati står för.

    Jämställdhet är att ge kvinnor möjlighet att forma sitt eget liv, inte att politiker säger till kvinnor vilka val de ska göra. Partiet säger inte till vem det är som ska vara hemma med barnen eller hur länge utan det är helt och hållet upp till föräldrarna själva. Det är som Ebba säger att hade det varit en helt delad föräldraförsäkring hade inte deras son fått vara hemma med sin pappa lika mycket. Jag är tacksam för att företräda ett parti som företräder familjen samtidigt som det är fullt möjligt att vara både partiledare och mamma.

    När jag började med politiken var min äldsta knappt ett år fyllda och förskolan hade flyttats från socialtjänst till skola och dagmammor var på väg bort. Det fanns ingen maxtaxa i förskolan och jag betalade mer varje månad för dagmamma än vad föräldrar betalar idag och då var månadslönen betydligt mindre. Mitt hjärta var i barnomsorgen och även om det var länge sedan jag behövde nyttja den finns hjärtat ändå kvar där från erfarenheten som nybliven politiker. Barn behöver trygga familjer och en god barnomsorg hjälper familjer, men jag tycker att det är bedrövligt att det finns så lite förståelse för att familjer kan se olika ut. För vissa barnfamiljer är möjligheten att stanna hemma inte bara en möjlighet utan ett självklart val.

     

     

     

     

  • Nästa torsdag kväll

    pressbildjanetpressbildvera

     

    POLITISKT CAFÉ

    ERSBODA FOLKETS HUS

    Torsdag 26 januari 18.30

    Tema: Äldrefrågor

    Medverkan av

    Janet Ågren (S)

    Ordförande Äldrenämnden

    Veronica Kerr (KD)

    Vice Ordförande Äldrenämnden

    Ersboda Socialdemokratiska förening

    i samverkan med ABF Umeå

     

    Jag brukar inte marknadsföra eller göra reklam för S arrangemang, men den här gången gör jag ett undantag eftersom jag själv är en del av arrangemanget. Nästa torsdag kväll deltar jag i ett politiskt café på Ersboda Folkets Hus tillsammans med Janet och temat är äldreomsorg. Jag vet att Socialdemokraterna har skickat utskick till alla sina medlemmar, men det kanske finns andra som kan vara intresserade av äldrefrågor.

     

  • Om arga vänstermän

    Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat till Jonas Sjöstedt (v) på radion idag. Jonas Sjöstedt som är både upprörd och kränkt för att Stefan Löfvén (s) haft informella möten med alliansen inför EU nämndens möten. Han anklagar Stefan Löfvén att göra upp i hemlighet med oppositionen utan att han själv får vara med. Varje Eko sändning sedan åtminstone kl. 06:00 har rapporterat om detta och Aftonbladet har gjort en radiointervju med Sjöstedt som fortfarande var upprörd. Det är lätt att få uppfattningen att Vänsterpartiet blivit exkluderat eftersom de också sitter i regeringen. Nej just ja, det gör de inte. Detta blir bara ett ytterligare bevis på Socialdemokraternas och Vänsterns komplicerade hat-kärlek-förhållande.

    Kommentaren från Stefan Löfvén är att det är ett naturligt förhållningssätt för en minoritetsregering att hålla möten med oppositionen. Det är bra att statsministern har självinsikt och inser att det trots allt är en majoritet som har röstat för ett annat parti än socialdemokraterna och miljöpartiet. Det är inte roligt att bli exkluderad från möten man själv mer än gärna skulle delta i, men det händer. Ett är säkert att du vinner inte något i förtroende med att gråta ut i media, i synnerhet inte hos dem du helst ville vara med som i det här fallet Vänsterpartiet med Socialdemokraterna.

    En annan händelse som väckt uppmärksamhet är författaren Katerina Janouch kommentarer om Sverige i tjeckisk TV. Vad sa hon egentligen och varför? Är det inte tillåtet att vara kritisk mot Sverige när du befinner dig i ett annat land?  Stefan Löfven  verkar inte tycka det. Jag vet inte allt vad Janouch sa, men om det är sant det som Dagens Nyheter skrivit så är det klart att bilden av Sverige har fått sig en törn. Om inte statsministern delar Janouch bild så kan det inte vara det viktigaste att gå ut och kritisera att hon tycker som hon gör. Statsministern borde vara mer bestört och känna oro för att det finns människor i Sverige som talar om att beväpna sig för eget försvar samt att vi inte tar hand om våra äldre.

    Emellanåt känns det som om vi lever i en liten bubbla där vi i Sverige inte förstår och begriper att de som lever utanför kan ha en annan uppfattning. Jag har fått flera mail från vänner i USA som vill höra om det verkligen är sant det som skrivs om Sverige på nätet och rapporteras om i nyhetssändningar. Är det verkligen inbördeskrig i förorterna och är polisen så hjälplös som det sägs? Det är klart att jag är bekymrad. Om vi lever i en verklighet som gradvis försämras, märks då försämringen av eller blir det bara en naturlig förändring? Vi måste vara mer mottaglig och lyssna till andras uppfattningar om den värld de lever i. Vi kan inte bara avfärda dem med lätthet för att det inte är en bild som du själv har eller vill se. Såklart har Stefan Löfvén rätt till en uppfattning, men han bör som statsminister inte alltid uttrycka den. Vi väljer våra strider och ibland är det bättre att lyssna till andra och samtidigt arbeta hårdare på förändring.