Jag vet inte var bilden kommer från förutom att den en dag fanns i mitt medieflöde. Bilden ger mig inte någon härlig känsla och texten är så självklar att jag tänker att den är rätt meningslös. Det vet väl alla att kan man inte vara trevlig och snäll mot de som man är menade att hjälpa, ja då finns det ingen mening med att dyka upp på arbetet.
Det är här vi har det stora problemet. Äldreomsorgen behöver personal, men alltför få vill arbeta inom omsorgen. Det talas hela tiden om arbetsvillkor, löner och att göra yrket attraktivt. Det är debatter om delade turer, arbetsskor, helgtjänstgöring och avvikelser. Bemanningstal som är för låga och vårdbiträden som inte kan språket. Det är viktiga frågor, men innan de är lösta så måste vi prata mer om de vi ska ge omsorg till. Vad kan de förvänta sig?
För en tid sedan rapporterade SVT om en person vid ett vårdboende som blivit utsatt för misstänkt misshandel av en ur personalen. Händelsen skedde våren 2024, vårdbiträdet blev till en början avstängd, men därefter utköpt med sex månaders lön. Kommunen hade inte ”tillräckligt på fötterna” dvs bevis för att personen var skyldig och avråddes från att avskeda. Det är svårt att avskeda i Sverige, det minns jag från mina studier i Arbetsrätt 1995. Jag ifrågasatte det då och gör det än idag, den som missköter sig och skadar andra på jobbet ska inte vara kvar.
Alla ska ha rätt till en värdig ålderdom och om texten egentligen är självklar så måste vi ständigt påminna oss om att ett vård och omsorgsboende är hem för många.
Sent igår kväll skickade jag nedanstående öppna brev till Äldrenämndens ordförande Carin Nilsson och Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg. Jag är ledsen och frustrerad och brevet innehåller en vädjan till förändring. Idag har jag mailat det till media.
Från TV 4 :s inslag i november.
Holmsund 250625
Öppet brev till Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) och Äldrenämndens ordförande Carin Nilsson (S): Dags att ta ansvar för hemtjänstens framtid – stoppa de skadliga schablontiderna!
Som politiker har ni ett ansvar att säkerställa att Umeås äldre får den omsorg de förtjänar. En omsorg som ska baseras på varje individs behov, inte på generella schabloner som inte tar hänsyn till människors verkliga situation. Det är därför jag, Veronica Kerr, vill ställa er till svars för det beslut om fasta schablontider inom hemtjänsten som nu har lett till allvarliga konsekvenser för både de äldre och utförarna.
Jag följde nyligen med under ett arbetspass i hemtjänsten och fick på nära håll se hur strikta schablontider påverkar både personal och brukare. Personal tvingas springa mellan uppdrag utan att kunna ge den omsorg de vet att de äldre behöver. Att redan innan ett besök känna oro för att ett enkelt ja från Anna om hon behöver gå på toaletten kan spräcka hela schemat. Det är beviljade insatser som alla vet redan innan kommer att bli svåra att hinna med och samtidigt vara i tid till nästa besök.
Minimalt satta tider är en del av ett system som ökar risken för samvetsstress, och i sämsta fall sämre kvalitet på omsorgen. När jag sedan hör erfarna medarbetare inom hemtjänsten uttrycka att värdigheten för de äldre har försvunnit och arbetet som utförs mer kan jämföras med boskapsskötsel då vet jag att vi har tappat allt det vi menar med en personcentrerad vård.
Tidsplaneringen ska inte vara en stressträning för personalen utan måste istället spegla de äldres verkliga behov. För de multisjuka eller de med kognitiva svårigheter innebär de korta besöken att insatserna som ges blir otillräckliga. När ett besök om endast 4,8 minuter inte räcker till för att ge god omsorg, är det inte bara en brist – det är ett hån mot de äldre och ett misslyckande för vårt samhälle.
Fasta schablontider har skapat ett system där hemtjänstpersonalen tvingas följa en strikt tidsplan som inte tar hänsyn till de variationer som uppstår under ett arbetspass. Detta har gjort det svårt att rekrytera och behålla personal och för de som är kvar riskerar tidigare yrkesstolthet att försvinna. En hemtjänstutförare har redan varnat för att detta system leder till ekonomiska förluster varje månad, vilket riskerar att slå ut privata aktörer och därmed minska de äldres valmöjligheter. Ni har varit tydliga med att ni vill avskaffa LOV, men samtidigt lovat att valfrihet ska finnas kvar om LOU införs. Jag menar att det inte går att svälta ut och behandla leverantörer illa och samtidigt förvänta sig att de ska finnas kvar för att möta äldres behov och avlasta vår egen verksamhet.
Genom att fortsätta detta system utan att ta tag i problemen riskeras inte bara kvaliteten på omsorgen, utan också Umeås varumärke och attraktionskraft. Utförare som flaggat om att krisen är ett faktum har fått ett ”ickesvar” från kommunen, där det framgår att frågan om införandet av ramtid inte kommer att utredas förrän 2026 och att förvaltningen inte kan återkomma med svar förrän om några veckor. När frågor ställs till Upphandlingsbyrån om hur beslut om beviljad tid ska tolkas får företagen vänta ännu längre. Detta är orimligt och respektlöst när vi står inför en akut kris inom både hemtjänst och äldreomsorg. Det är hög tid att ni kliver in och verkar för en förändring.
Jag vill också påminna om att beslutet om införandet av fasta schablontider inte var ett politiskt beslut, utan en administrativ åtgärd som genomförts utan politisk debatt eller risk och konsekvensanalys. Att återgå till individuella beslut som fanns innan införandet av schablontiderna borde vara en enkel åtgärd, åtminstone tills man har utrett och påbörjat implementeringen av det ramtidssystem som ni så tydligt slår er för bröstet för att ha beslutat om.
De beslut ni har fattat, och som ni har fört vidare i er budget, handlar inte bara om siffror och tidsplaner. De handlar om människor. Vårt uppdrag som politiker är att skapa en trygg och värdig vardag för våra äldre, och att se till att de som arbetar med dem har de bästa möjliga förutsättningarna. Det handlar inte bara om att effektivisera systemet – det handlar om att se till att de får den vård de är berättigade till, och att personalen ges möjlighet att utföra sitt arbete utan att känna sig pressad att korta ned insatser för att hinna med nästa besök.
Jag ber er att skyndsamt återkalla beslutet om fasta schablontider och i stället införa ett system som sätter individens behov i första hand. En hemtjänst där både brukare och personal ges möjlighet att känna att deras rättigheter och behov respekteras. Det handlar om att sätta människan i centrum och säkerställa en omsorg av högsta värdighet för våra äldre. Vi alla, oavsett partitillhörighet, har ett ansvar att prioritera människan framför ett system som vi vet inte fungerar.
Det är ni som har makten att åstadkomma en förändring. Ert beslut att utreda ramtid tyder på att ni också har viljan och insikten om att det som sker just nu är fel. Vänta inte.
Vänligen,
Veronica Kerr Gruppledare, 1:e vice ordförande i äldrenämnden Kristdemokraterna i Umeå
Jag har haft politiska uppdrag i snart 26 år varav 14 på heltid, men det är första gången som jag har skrivit ett öppet brev till den S styrda kommunledningen. Jag har kritiserat införandet av fasta schablontider under lång tid. Jag har interpellerat och lagt nämndsinitiativ utan resultat. Socialdemokraterna vägrar att ta ansvar för frågan och säger också nej till att utreda för att ta reda på konsekvenserna av införandet.
Det är inte till kommunstyrelsens ordförande jag ska gå till när det gäller att skapa en förändring i Äldrenämnden. Men här gäller det Socialdemokraternas beslut om att utreda införande av ramtid i hemtjänsten under nästa år, vilket också är fastställt i budget för 2026. Deras beslut tyder på att de har en viss insikt om problemet, men varför ska de då vänta på att lösa det?
Blev mycket tid i bil mellan besöken i flera olika byar. Vägar i varierande skick.
I morse hade jag ställt larmet på 05:00 och 05:15 för att vara säker på att vakna i tid. Det är inte semester ännu och tack och lov känner jag att med åren har det blivit lättare att vakna tidigt trots att jag sällan lägger mig tidigt.
Idag hade jag bokat in ett verksamhetsbesök i den kommunala hemtjänsten i Tavelsjö, något som jag länge funderat över eftersom deras förutsättningar skiljer sig en del från övriga områden. Det är landsbygd 3 mil från Umeå. Ett oerhört vackert område och bygd och i Tavelsjö finns kommunens minsta vård och omsorgboende, Sjöbacka. Nedläggningshotat ett otal gånger, men tidigare i vår beslutat att det ska bli kvar som intraprenad tillsammans med den kommunala hemtjänsten.
Det är helt fantastiskt – en seger – att Socialdemokraterna ändrat uppfattning eftersom Carin Nilsson (S) tidigt i processen sa att intraprenad inte alls var någon lösning. Detta efter att vi i alliansen lyft just detta för att säkerställa att Sjöbacka ska vara kvar. Att hemtjänsten skulle inkluderas var däremot ett helt nytt förslag.
Jag välkomnar alternativa lösningar och har länge förordat intraprenader, men det blir förstås inte en lösning om de som ska genomföra förändringen varken vill ha den eller känner att deras åsikt är viktig. Detta var en av anledningarna till varför jag frågade om jag fick komma ut, följa med hemtjänstpersonalen ut på besök, se arbetet, ställa frågor och förstås lyssna till hur man uppfattar beslutet om att bilda intraprenad. I det stora hela kan jag summera det med, hur gör vi hemtjänsten bättre?
Den sista frågan fick många svar om vad som behövs, men hur det ska genomföras gick vi inte närmare in på. Hemtjänsten i Tavelsjö har ca 60 kunder spridda över ett stort område och 15 mil om dagen i bilen är inte ovanligt. Dubbelbemanning blir allt vanligare vilket innebär att två personer måste närvara vid hjälp som t ex vid förflyttningar och då är kollegan inte direkt i huset bredvid.. Svårigheter med personalrekrytering var också en punkt som går hand i hand med frågan att göra hemtjänsten bättre.
Varje besök ska dokumenteras, dvs registreras vid ankomst och sluttid. Ibland registreras inte allt eftersom mobiltäckning saknas. Besöken är korta, ibland kortare än restiden, eftersom varje insats som ges har en ”fast schablontid”. Socialdemokraterna och Myndighet säger att räcker inte tiden så planera ut tiden från någon annan. Detta resonemang gör mig vansinnig och enormt frustrerad när jag ser hur kritiken rinner av dem som vatten på en gås. När jag är ute och praktiserar får jag känna på lite hur det är och hur ofta klockan och tid kom på tal.
Restid 11 minuter (resa beräknad enligt Google maps.) Tvätt del av kropp, medicin, stödstrumpa. 09:33-09:43. Väg avstängd pga akut reparation – omvägen spräcker planerad restid.Det är så otroligt många händelser som kan ske som påverkar hemtjänsten och om man kan hinna allt som är planerat. Fasta schablontider satta till ett minimum är en del av det och en hög riskfaktor för samvetsstress och i sämsta fall en risk för sämre kvalitet.
Jag fick med mig massor av synpunkter och frågor som jag tänker arbeta vidare med. Det var en riktigt bra förmiddag.
Midsommar kom och gick. Som alltid blev det att fira ute i sommarstugan. Den plats jag älskar så mycket och där jag har varit varje sommar sedan jag var bara ett par veckor gammal.
Vägen dit genom skogen är besvärlig och syns knappt på kartan, men målet är värt allt. När vi är framme faller axlarna ner, andningen blir lättare. Vädret var inte direkt vackert, men det regnade inte. Barnen var med och vi spelade kubb, grillade, spelade ”önskelåtar” från tre generationer och talade om minnen.
Den 20 juni 2011 gjorde jag mitt första budgetfullmäktige som ny gruppledare för Kristdemokraterna. Jag var oerhört nervös innan och jag hade arbetat med mitt anförande under flera dagar. Det gick bra och jag kände inget annat än stor lättnad när det blev lunch. Det förändrades när jag under lunchen fick ett samtal från mamma att min pappas tillstånd hade förvärrats. Han var sjuk i cancer, men skulle få komma hem den dagen från sjukhuset. Så blev det inte.
Pappa älskade sommarstugan. En liten, liten fiskestuga som senare byggts ut. Gräsmatta i stället för kullersten och friggebod till mig när jag blev tonåring. Men varken vatten eller el även om jag minns en liten svartvit TV som kopplades till ett bilbatteri och vi kunde se VM fotboll en sommar. Oklart vilket år.
Den 20 juni är pappas dag, stugan och havet är hans plats. Under flera år kände jag alltid ett obehag inför budgetfullmäktige eftersom minnet av vad som hände den första gången kom tillbaka. Så är det inte längre, men saknaden efter pappa finns kvar.
Den budget vi idag presenterar är en budget där fyra partier enats och som tydligt visar på de skillnader som finns mellan allianspartierna och majoriteten. Det är en budget som tydligt lyfter upp människan före systemet, som visar på individuella lösningar före kollektivism, där beslut ska inte ska tas på gamla lösningar utan där det är möjligt att tänka nytt.
Prioriteringar ska göras där det är viktigt att se vilka verksamheter betyder mest för våra medborgare och var och hos vem ska besluten som rör dem själva tas?
Budget är så mycket mer än bara siffror och tabeller – i grunden handlar det om människosyn och samhällssyn. Det handlar om vad vi värderar högst, vad vi vill skydda, främja och bygga vidare på. För oss kristdemokrater är politiken inte ett tekniskt maskineri utan ett uttryck för vad vi tror på – och vilka vi är till för.
Kristdemokraternas utgångspunkt är att varje människa har ett unikt och okränkbart värde – oavsett ålder, bakgrund eller livssituation. Med det följer både rättigheter och ansvar. Vi tror att människan formas i relation till andra, i de gemenskaper som ger trygghet och sammanhang. Den allra viktigaste av dessa gemenskaper är familjen.
Det är här orden möter verkligheten. Och i en tid då både resurserna minskar och utmaningarna växer, blir det ännu viktigare att ha en fast kompass. För oss handlar det om att stå upp för det gemensamma bästa – inte för särintressen, inte för utopier ochinte för ideologier, utan för ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där ingen lämnas efter, men där varje människa räknas.
Vårt gemensamma budgetförslag innehåller flera viktiga steg för att ge människor mer inflytande och stärka den nära välfärden. Det gäller inte minst inom äldreomsorgen, en av Kristdemokraternas absolut mest prioriterade frågor. Vår budget tar ansvar för att prioritera trygghet, värdighet och framtidstro – oavsett om det handlar om barn i skolan, äldre i omsorgen eller företag som vill växa.
För oss handlar det om att stå upp för det gemensamma bästa – inte för särintressen, inte för utopier ochinte för ideologier, utan för ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där ingen lämnas efter, men där varje människa räknas.
Kristdemokraterna i Umeå
Äldreomsorgen Vi står inför en verklighet där behoven inom äldreomsorgen växer – både i antal och i komplexitet. Allt fler äldre behöver stöd, inte bara praktiskt utan också för att känna trygghet, delaktighet och värdighet. Vi vill bygga en omsorg som ser hela människan – inte bara timmar, insatser och scheman. En omsorg där personalen har förutsättningar att göra sitt bästa, där relationer får ta plats och där äldre får känna sig sedda och lyssnade till.
För att vi ska kunna uppnå personcentrerad vård så måste de fasta schablontiderna i hemtjänsten avskaffas. När hjälp är förutbestämd i minuter riskeras både kvalitet och människovärdet, samtidigt som personalens arbetsmiljö försämras. Det faktum att Umeå kommun rasat i hemtjänstindex visar också att hemtjänsten behöver reformeras. Vi vill återinföra individbaserade beslut, där hjälp planeras utifrån faktiska behov – inte ett standardiserat schema. Politiken måste ta ansvar för att en förändring sker, något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit konsekvent med att inte göra.
Och vi är glasklara på en punkt: det ska råda nolltolerans mot våld mot äldre – oavsett om det sker i hemmet, i boenden eller i kommunens egen regi. Institutionellt våld, när system och strukturer brister och lämnar den som är beroende av hjälp utan skydd, respekt eller inflytande, är en verklighet som alltför ofta förblir osynlig. Att äldre far illa på grund av hur vi organiserar omsorgen är oacceptabelt. Vi kommer att ta krafttag mot alla former av övergrepp, försummelse och likgiltighet – och sätta värdigheten i centrum för hela äldreomsorgen. För vi vet att ett samhälles värdighet mäts i hur det behandlar sina äldre. Och vi kompromissar inte med den värdigheten.
Fler jobb, bättre företagsklimat För att välfärden ska kunna växa hållbart, behöver också fler i arbete och ett bättre företagsklimat. Nya jobb skapas inte på kommando från politiken utan när människor finner det mödan värt att förverkliga en idé och riskera sitt sparkapital. Det är i de små- och medelstora företagen som jobben växer fram. Kommunen behöver företagen och företagen är beroende av kommunen när det gäller olika tillstånd och bygglov. Här vill vi att tjänstegarantier till företagen införs och när kommunen inte håller sina löften ska företagen kompenseras.
Umeå måste vara en plats där idéer får växa, där företagare känner sig välkomna – inte motarbetade – och där nya jobb kan skapas i takt med att vår stad växer.
Därför tar vi nu flera steg för att stärka Umeås attraktionskraft och visa att vi menar allvar med att värna om företagsklimatet. Något som påverkar företagsklimat och kommunens attraktionskraft är hög skatt.
Ansvar för ekonomin Kommunalskatten gör inte åtskillnad på inkomst. Alla betalar lika många procent av sin lön i skatt oavsett inkomstnivå (i princip). Därför slår en hög kommunalskatt hårdare på den med lägre inkomster. Med tanke på att Västerbotten har Sveriges lägsta arbetslöshet, kompetensbrist och enorma rekryteringsbehov är det hög tid att sänka skatten. Vårt budgetförslag tar ett första steg med en skattesänkning på 20 öre för 2026.
Det är ett första steg för att ge umeborna mer kvar i plånboken och att som Socialdemokraterna kalla varje skattesänkning för en förlust av undersköterskor är att förenkla verkligheten. Vi tror inte att det offentliga blir starkare av varje ytterligare krona som dras in, utan av att de pengar vi har, används bättre. När Socialdemokraterna säger att de prioriterar välfärd före skattesänkningar så är vi tydlig med att möjlighet till eget sparande är en del av välfärden och där valfrihet är en stark del.
Kultur med ansvar Vi värnar kulturen, men vi menar också att kommunen måste hushålla med skattebetalarnas pengar. Därför kvarstår vi vid tidigare beslut att det ekonomiska utrymmet inte ska läggas på ett kvinnohistoriskt museum. Det är inte efterfrågat, det är INTE en kommunal angelägenhet och det tillhör inte kommunens kärnverksamheter. En attraktiv plats i Umeå och befintliga lokaler bör hyras ut till någon extern aktör. Vår prioritet är att ta ansvar framför att föra symbolpolitik.
Civil beredskap Vi lever i en tid där hoten mot vårt samhälle har blivit mer påtagliga. Pandemin, kriget i vårt närområde och klimatförändringarna har alla visat hur sårbart samhället kan vara. Därför behöver vi nu kraftsamla för att stärka den civila beredskapen – så att viktiga samhällsfunktioner fungerar även under påfrestning.
Detta är en högst angelägen uppgift. Vi vill att Umeå kommun ska ha förmåga att hantera både akuta kriser och bygga långsiktig motståndskraft. Därför avsätter vi 10,7 miljoner kronor till att stärka kommunens beredskap.
En viktig del i detta är livsmedelsförsörjningen. Självförsörjningsgraden är idag låg, och vi behöver stärka den lokala produktionen. Genom innovativa upphandlingsmodeller – som exempelvis ko på ROT, där hela djur köps in och förädlas i samarbete med lokala producenter – kan vi både trygga tillgången till mat i kris och samtidigt stötta vårt lokala näringsliv.
En stark civil beredskap är inget tillval – det är en grundförutsättning för att samhället ska fungera när det verkligen gäller.
Sammanfattningsvis:
Vi stärker människors inflytande över sina liv.
Vi gör äldreomsorgen till en tydlig prioritet – inte bara i ord utan i handling.
Vi tar ansvar för ekonomin.
Denna budget är en budget för framtidstro, ansvar och valfrihet. Den bär ett tydligt avtryck av kristdemokratisk värdegrund – människovärdet, familjens betydelse, det civila samhället och vikten av en välfungerande välfärd som ser hela människan.
Bifall till Alliansens förslag till budget!
När dagen var slut fick varje partis gruppledare en röd ros av fullmäktiges ordförande. Så vacker och ståtlig. Jag gav den till vår ersättare i fullmäktige för hans tålamod att sitta med under ett möte som verkade aldrig ta slut..
Årets politiska höjdpunkt och bland det absolut sista som sker innan sommaren tar över ordentligt. Budgetfullmäktige. När dagen är över brukar tanken ändå vara att vad var det som hände och vad var det som sas? Nio partier debatterar budget under sju och en halv timme och både Stalin och Marxism nämndes av några. Stort, smått, tjuvnyp och insinuationer. Det är egentligen obegripligt hur mycket tid som läggs på en debatt som alldeles för få tar del av.
Jag gillar trots det budgetfullmäktige och ser det som ett utmärkt tillfälle att tala om kristdemokrati och det samhälle vi vill se. Att tala om det gemensamma bästa där både egenintresse och särintresse ska stå tillbaka ska ge förståelse till den politik vi står för.
För första gången på tre år gick Allianspartierna fram med en gemensam budget vilket inte uppskattades av Socialdemokraterna. Konstanta angrepp om att det var endast Moderaterna som vunnit något på vår budget och att vi övriga tre partier fått stå tillbaka. Detta trots att allianspartiernas budget satsar 29,5 milj kr mer än S och Mp på äldreomsorgen, tio miljoner kr mer än S och Mp på skolan, 20 öre skattesänkning samt stora satsningar på ett bättre företagsklimat. Det var inte Moderaterna som stod som ensam vinnare i vår budget utan det är alla umebor.
Socialademokraternas ledamöter var uppe i talarstolen gång efter gång och deras anföranden var i det närmaste identiska. Samma frågeställningar om vilken förskola vi inte ska bygga, att en minskning på kulturnämnden där vi är den kommun som spenderar mest per capita i hela Sverige skulle vara ett enormt hot mot alla unga. Den enda minskningen som görs är på Kvinnohistoriskt museum, men det var irrelevant.
En skattesänkning på 20 öre innebär -77 miljoner i skatteintäkter och helt plötsligt var vi det största hotet mot all välfärd. Problemet är bara att det inte handlar om prioriteringar – det handlar om brist på resultat. Umeå har en av landets högsta kommunalskatter, och ändå ser vi: att äldrenämnden kostar över 20 % mer än i jämförbara kommuner, och att vi lägger över 80 % mer på kultur än snittet. Det är inte en fråga om vi har råd att sänka skatten – det är en fråga om vi har råd att fortsätta slösa.
Fredag afton är redan här, en dag som kändes långt borta eftersom det är första veckan utan långhelg på ett tag. Kristi Himmels för två veckor sedan och nationaldagen för en vecka sedan har rört till det i känslan av vilken dag det är.
Under veckan som har gått har det funnits mer tid till parti interna möten som möten med PDO Norr vilket är presidierna för de fyra nordligaste KD distrikten. Jämtland/Härjedalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Möten som möjliggörs tack vare Zoom eller Teams när avstånden är för långa. Trots långa avstånd har vi mycket som förenar och jag ser fram emot de utbildningar som vi gemensamt planerar.
Det har även funnits tid till möten med associerade förbund, styrelsemöte i lokalavdelningen, intervju med forskare vid Universitetet om frågor som rör fysisk aktivitet för personer som är 65+ och vad Äldrenämnden gör inom det området. Sammanträde med UmeBRÅ som firade att Center mot våldsbejakande extremism (CVE) har utsett Umeå kommun, till Årets förebyggare av extremism.
Det är otroligt intressanta möten med UmeBRÅ där också Polisen ingår. Så mycket information som oroar när det kommer till otrygghet, narkotika och gängkriminalitet. Frågor som har enormt intresse och under min tid där tror jag aldrig att vi har kunnat sluta i tid eller så har den sista föredragande fått snabb prata för att vara klar i tid. Under lång tid var inte Äldrenämnden representerat i UmeBRÅ och jag vet att det är de som önskar att det fortfarande var så.
Veckans mest oroväckande möte var kommunens informationsmöte om den tillsyn av enskilda avlopp som kommunen ska genomföra. Mötet var digitalt med ett fyrtiotal personer närvarande. Många frågor. Oro för att göra fel och rädsla för att bli underkänd. Kommunen vill att alla hushåll med enskilda avlopp först ska göra en egen bedömning av hur det ser ut och fungerar enligt röd-gul eller grön funktion. Är det rött är det lika bra söka nytt tillstånd (för en stor summa pengar och mycket arbete), gult – ta kontakt med entreprenör som kan avlopp och se vilka förbättringar som behövs. Grönt, är bara grönt enligt dig eftersom inspektörer gör tillsyn oavsett om det är gult eller grönt. Frågan blir bara hur dyrt det kommer att bli. En normal tillsyn där inga åtgärder behövs sättas in kostar mellan 5000-7000 kr. Om åtgärder behövs verkar det inte finns ett maxtak.
Mitt största obehag just nu är att ta bort locket som är ovanpå locket till trekammarbrunn eftersom det brukar vara så många grodor (eller är det paddor) i närheten. Grodor är obehagliga, men så är det när man bor nära naturen.
Onsdag och torsdag var jag i Stockholm, men jag tror nästan att det kräver ett helt eget inlägg. Bra dagar, men tydligen fick jag med mig nån skit hem för halsen både kliar och svider. Tröttheten är enorm och inom kort blir det täppt är min känsla. Är sällan sjuk, men när det händer så är det alltid fel tid. Varför det är fel tid just idag, det kräver också ett eget inlägg. Just nu blir det Sinupret, alvedon, massor av vätska och tidigt i säng.
Det är tre år sedan allianspartierna senast lade fram en gemensam budget, men i år skedde det. Samarbetet mellan oss fyra partier är fortsatt starkt och i denna budget har äldreomsorgen verkligen ställts i fokus.
Det som är nytt för i år är medias totala ointresse, den största tidningen har inte skrivit ett ord om oppositionens skuggbudgetar och Folkbladet skrev ett kortare inslag 5 dagar efter att budgeten presenterats. Visst de har ingen ”skyldighet” att skriva om budgetalternativen, men det är då som fram skillnaderna mellan styrande och opposition blir tydliga. Att endast skriva om majoritetens budgetförslag är att förenkla hela processen och ett försök att kväva debatten.
På måndag väntar en budgetdebatt som antagligen pågår mellan 09:00-16:00 även om jag tror att vi kan vara klara lite tidigare. Jag ser fram emot den.
Ordförande i Riksdagens socialutskott, Christian Carlsson (KD) ställer frågan till Äldreministern om vad som görs för att bättre skydda äldre från att utsättas för brott inom hemtjänsten.
Detta är en oerhört viktig fråga och det kommer mera. Frågan som ställs är i högsta grad relevant inom Umeå kommuns hemtjänst. Mitt första försök att lägga ut ett videoklipp som var ”en händelse” på Instagram och som jag spelade in på mobilen.
Eftersom bloggen varit under uppbyggnad har det varit svårt lägga ut dagsaktuella händelser eller insändare som jag tidigare försökte göra i VK bloggen. Det är svårare att nå ut till läsare, men för egen del tycker jag att det är så bra om jag kan gå tillbaka och söka tidigare artiklar, argument eller diskussioner. Bloggen blir därmed en minnesbank och ett verktyg för ev kommande debatter.
Det betyder att jag kan komma att blogga om ”gamla debatter” eller nyhetsinslag, men förhoppningen är att det inte ska ske hela tiden. I det här inlägget vill jag lägga in den insändare som jag tillsammans med Maria Edblom Tauson, ordförande för KDK Västerbotten, fick publicerad för drygt en vecka sedan i Folkbladet. Folkbladet satte sin egen rubrik, men debattartikeln handlar om kommande lagförändring som börjar gälla from 1 juli och som vi ser kan bli ett hot mot jämställdhet och barn.
Reaktionerna som vi har fått har alla varit mycket positiva till artikeln. Endast ett fåtal negativa kommentarer under Folkbladets inlägg på Facebook. Vad tycker du och hur tror du att det kommer att bli? Vad kommer att hända med könsuppdelad statistik i framtiden?
