Etikett: Umeå

  • Likabehandlingsprincipen och Astridgården

    Den kommunala likabehandlingsprincipen, det låter väl bra? Att en kommun ska behandla alla medborgare lika oavsett var de bor borde vara en självklarhet, men det är inte enkelt. För tre år sedan drygt försvann kommundelsnämnderna i Umeå kommun och efter att jag själv suttit i en kommundelsnämnd under två mandatperioder hade jag sett både positiva och negativa delar. Att vara nära politiken, lokaldemokratin, lyftes fram men i praktiken var det oftare så att kommundelsnämnden var en remissinstans som endast gav sken av att vara en del av demokratin. I praktiken var det kommunfullmäktige som beslutade. Ett exempel på skillnader var att elever i kommundelarna inte fick datorer i skolan, medan alla elever i centralorten fick det. Å andra sidan fanns det andra lösningar och satsningar i kommundelarna som inte var möjliga eller önskvärda centralt.

    När kommundelarna blev på riktigt en del av kommunen (kanske bara på papper) fick de politiska nämnderna betydligt större ansvar. Om du varit socialpolitiker i socialnämnden eller suttit i skolnämnden under många år förändrades ansvaret, det blev så många fler under nämndens beskydd. Tanken var att det inte skulle bli vi och dem (kommundelarna), men det lever kvar. Det kan INTE vara så att den viktiga likställighetsprincipen i Kommunallagen innebär att det är centralortens sätt att tänka och behandla medborgarna som ska vara allenarådande när det visat sig att det fungerar bättre ute i kommundelarna. Det socialdemokratiska styret har varit detsamma i hela kommunen, men i kommundelarna har det funnits en tolerans och öppenhet till andra lösningar över politikgränserna. Hörnefors kommundel är ett sådant exempel.

    I Hörnefors öppnade Astridgården 1992, ett privat äldreboende med särskild vårdfilosofi. Nu 25 år senare är det mycket oklart om vad som kommer att hända, avtalet är uppsagt och alla boende uppmanats att byta till annan hemtjänstutförare eller flytta. Allt detta har skett därför att Socialnämnden hösten 2014 beslutade om nytt LOV* avtal för hemtjänstutförare i Umeå kommun mellan 07:00-22:00 och det ska vara likadant för alla över hela kommunen. På nätterna ”vet kommunen bäst” och därför ska ingen annan än kommunen ge vård eller insatser. I beslutet ville S och V kraftigt begränsa hur många timmar hemtjänst en person som väljer annan utförare än kommunen kan få. Dvs om en person hade hemtjänst 29 timmar i veckan hos ett privat hemtjänstföretag och blir sämre med större behov över 30 timmar i veckan blev hon eller han överflyttad till den kommunala hemtjänsten. Detta var ett fullständigt absurt förslag som röstades igenom, men som senare ändrades av de två nya ordföranden i de sociala nämnderna. Ett  intrång i personlig integritet och ett fullständigt underkännande av människors självbestämmande kunde tack och lov undvikas.

    Det har blivit svårare och svårare för privata vårdföretag och hemtjänst att klara sig i Umeå kommun i synnerhet samtidigt som den kommunala hemtjänsten går med stora underskott. Att det överhuvudtaget finns de som vill etablera sig i kommunen när de ständigt blir ifrågasatta och arbetas emot är för mig en gåta, men jag är tacksam för dessa entreprenörer som vågar arbeta för en bättre äldreomsorg. Jag är övertygad om att de både vidareutvecklar kommunen och människors medbestämmande. Beslutet att säga upp avtalet med Astridgården är inte politiskt beslutat och nämnden har inte heller sett varken planering eller information om vad som kommer att hända framöver, men visst känner jag oro.

    #merLOViomsorgen #värdighetharingenåldersgräns

    * LOV-Lagen om valfrihet

  • Förlita dig inte på nånannanismen

    Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

    En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

    Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med  presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/

  • Späckad dagordning

    Dagen innan kommunfullmäktige och en snabb blick på dagordningen får mig att konstatera att det blir nog en lång dag. Ytterst tveksamt om vi hinner med alla interpellationer och antalet enkla frågor har ökat avsevärt eftersom vi inte heller hann med frågorna vid förra fullmäktige. Konsekvensen blir att frågorna blir inaktuella och svaren därmed totalt ointressanta.

    Det är stor skillnad på landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige när det gäller interpellationer och motioner. I landstinget är interpellationer prioriterade och debattlustan och engagemanget stort. Motioner däremot kan klubbas på mindre än tio minuter, medan det i kommunfullmäktige kan ta flera timmar för en enda. Talartiden är begränsad, men antalet tillfällen du kan gå upp är det inte. Vilket betyder att samma person kan gå upp fem gånger i samma ärende för att yrka bifall till sin egen motion. Detta leder till att dagordningen inte hinns med.

    Till morgondagens fullmäktige har jag en interpellation och en enkel fråga. Frågan skickade jag in i slutet av januari och får jag inte svaret till min fråga imorgon ska jag leta upp svaret på annat vis. Så här lyder den:

     

     
     

    Till Personalutskottets ordförande Christer Lindvall (s)

     

    Vaccinationer för kommunanställda

    Sjukfrånvaron inom äldreomsorgen fortsätter att stiga och i årsbokslutet för Äldrenämnden visade sjukfrånvaron 9 % på vård och omsorgsboenden. Generellt för Umeå kommun så ökar sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa, men inte inom äldreomsorgen där det fortfarande är jämnt mellan psykisk ohälsa och fysisk ohälsa.

    December månad var för övrigt en sjuk månad med både vinterkräksjuka och influensa som slog till med full kraft betydligt tidigare än förväntat. Förutom att sjukfrånvaron ökade har vikariesituationen varit ytterst besvärlig för flera vårdboenden och på sjukhusen. För en del har även dessa sjukdomar orsakat en tidigare död.

    En del arbetsgivare erbjuder anställda möjligheten eller rättare sagt uppmanar sina anställda till att vaccinera sig mot influensa och står även för den kostnaden. Inte för att de tillhör riskgrupper utan för att de arbetar nära människor som riskerar så mycket mer om de blir sjuka som inom äldreomsorgen. Det är förutom ett stort obehag att bli sjuk mycket kostsamt för arbetsgivaren om personalen blir borta länge.

     

    Med anledning a v detta ställer jag följande enkla fråga: 

    • Erbjuder Umeå kommun subventionerade influensa vaccinationer för alla anställda och iså fall är det ett erbjudande som många använder sig av?

     

    Veronica Kerr

    Kristdemokraterna

     

     

  • En dag i hemtjänsten

    För er som läst min blogg tidigare vet att jag har avgett nyårslöften, både privata och politiska, och jag tänkte ge en liten uppdatering. Det privata nyårslöftet finns inte så mycket att orda om, förhoppningen om att bli både mindre och mer hälsosam detta år men influensa, förkylningar och alltför många kvällsmöten har gjort att träningen aldrig kommit igång. Finns stort utrymme för förbättring!.

    Det politiska löftet var att genomföra fler verksamhetsbesök och vara en mer närvarande politiker för att vara mer insatt i de områden politiken ansvarar för. I torsdags ägnade jag en stor del av dagen till den kommunala hemtjänsten. Det verkar som om vissa tror att jag inte skulle vara lika mycket ”för” den kommunala hemtjänsten eftersom jag är för valfrihet och att det ska finnas privata hemtjänstutförare. Självklart är det fel.

    Från 07:30-14:30 fick jag följa med personal i deras arbete och jag älskade det. Mina egna erfarenheter från äldreomsorgen kommer från särskilda boenden i både Umeå och Skellefteå kommun, men det är stor skillnad jämfört med hemtjänsten som är mer ensamarbete. Det krävs mer av personalen eftersom du inte vet i förväg vad som händer och där det inte finns fler personal i närheten. Självständighet, initiativförmåga och ansvarstagande är viktiga förmågor inom vården och kanske i synnerhet inom hemtjänsten.

    Min dag med ”vännerna från kommunhjälpen” som en person kallade hemtjänsten för gav mig många frågor att arbeta vidare med samt också en övertygelse om att à priset per timme bör höjas eftersom Umeå kommun har en av de lägsta ersättningarna jämfört med andra kommuner. Jag fick också tala med en person om dåligt bemötande som hen upplevt från kommunen och det var tråkigt att höra. Det är kommunen som är till för sina medborgare och inte tvärtom.

    Jag vill göra fler verksamhetsbesök som har koppling till mina uppdrag i nämnderna, Äldrenämnden, Individ och familjenämnden eller i Byggnadsnämnden. Har du tips på verksamheter eller möjlighet att ta emot besök kontakta mig gärna: veronica.kerr@umea.se

     

  • Ifrågasatt utbildning

    Meddelarfrihet är något som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet brukar ta upp när nya upphandlingsunderlag ska tas fram. De menar att de vet nog hur det är i privata företag där de anställda trycks ner med munkavle och varken vågar eller får kritisera anställningsförhållanden. Detta tas inte upp lika ofta som förr, men å andra sidan är det inte mycket längre inom vård och omsorg som upphandlas längre.

    Självklart ska anställda, oavsett utförare, ha rätten till meddelarfrihet och inte känna som om de är belagda med munkavle. Det är dock en skillnad i att kritisera chef och ledning öppet i media, sociala som ”gammelmedia”, eller göra det internt med en förhoppning om att skapa förändring. Kritik kan såra och vi vet att 140 tecken på Twitter inte ger en fullständig bild, en statusuppdatering på Facebook som ett begränsat antal människor kan se gör oftast det inte heller, men spridningen kan bli stor! Visst kan det vara bra att vara medveten och försiktig, inte för ”chefens skull”, men för din egen.

    Jag har själv tagit del av de hittills sex lektionerna i Informationssäkerhet som har gått ut till Umeå kommuns alla anställda samt politiker. Nivån har varit låg, enkel och begriplig. Visst en hel del har varit självklarheter och känns i det närmaste som en idiotförklaring av mottagaren, men hur enkelt kan det vara att ta fram en utbildning som fungerar för 11800 anställda? Alla anställda i Umeå kommun har inte heller en e-postadress i kommunens regi vilket antagligen kommer att påverka svarsfrekvensen. Samma gäller medarbetarenkäten.

    Det är bra att  Anders Ågren  har lyft kritiken mot utbildningen och jag hoppas på att det blir en interpellation istället för enkel fråga eftersom det är många aspekter som kan lyftas fram och inte bara om utbildningen är laglig eller inte. Jag gick in igen på lektion sex och ser att den har förändrats helt i enlighet med Anders Ågrens kritik, så visst finns det frågor som borde besvaras.

  • Kö till plats på äldreboende

    Häromdagen (tisdagens VK) kunde vi läsa att köerna till äldreboende har vuxit. Idag väntar fler än 50 personer på att få plats vid ett vård och omsorgsboende i kommunen. Det är 56 personer som beviljats plats, men ännu inte fått någon. De som vill få en plats, men nekats ingår inte i denna kö.

    Det är bekymmersamt med väntan och oron för de närstående kan vara svår. Ensamhet är inte skäl nog för att få plats utan det är behovet som styr. Det betyder att de flesta som väl har fått plats är många gånger väldigt sjuka och tiden på ett boende blir väldigt kort. När jag växte upp fanns det ålderdomshem, men dessa finns inte kvar. Idag ska du åldras i ditt hem och förhoppningsvis aldrig flytta någon annanstans. Detta är både på gott och ont.

    I Äldrenämnden har vi fått det berättat att vid vissa av boendena kan omsättningen av de boende vara mycket stor eftersom de som flyttar in är i så dåligt skick och livets slutskede är nära. Detta skapar oro hos övriga boende och personalen får fler arbetsuppgifter med in och utflyttning och städning av lägenheter. Arbetsron finns inte där och det blir en sorg att se så många komma och gå utan att lära känna dem bättre. Detta har blivit lite bättre, vilket betyder att vi inte har haft lika många dödsfall som tidigare. Siffran som gavs var ca 50 personer färre detta år jämfört med förra året. Det vill säga ungefär lika många som nu står i kö.

    Jag vet inte om jag ska bli ledsen eller upprörd, men det faktum att kommunens äldreomsorg är beroende av att fler dör känns kallt och cyniskt. Kanske än mer för att vi är dåliga på att tala om döden och den sista tiden i livet. Förutom denna helg en gång per år.

    Behöver Umeå fler äldreboenden, ja det gör vi men det fungerar inte att bara bygga eftersom kommunen saknar utbildad personal att bemanna dessa boenden. Kristdemokraterna vill ha en boendegaranti för de över 85 år som önskar plats på exempelvis äldreboende trygghetsboende, men det är inte möjligt att klara utan stöd nationellt. Jag ser ingen skräckbild av att alla över 85 plötsligt vill flytta till ett särskilt boende eller trygghetsboende vilken är den bild som S vill måla upp, men ensamheten är ett stort bekymmer som vi alla har ett ansvar för att hindra.

  • Lindberg är inte allvetande

    Bloggar kan vara otroliga i direktskapande kontakt med läsare och förhoppningsvis väljare. Fakta och åsikter kan komma ut snabbt och nå många människor om du har tur, men bloggar kan vara utomordentligt tråkiga också. Vad du tycker om min, det är helt och hållet upp till dig att avgöra. Jag tänker inte spotta ut blogginlägg varje dag bara för att de ska komma upp i topp. Där det är viktigt att vara långt upp i listan oavsett vad som står i bloggen.

    Jag har nu på morgonen läst en del av de senaste blogginläggen och ser till min glädje att Miljöpartiet bloggar om lokal politik. Det är inte deras gruppledare Nasser Mosleh utan Gabriel Farrysson som tagit till orda tydligt provocerad av Peder Westerberg och Liberalerna. Miljöpartiet som är stödparti till Socialdemokraterna i Umeå är oftast ett mycket tystlåtet parti och yrkar aldrig något förrän socialdemokraterna klargjort uppfattningen och att gruppledaren Mosleh bloggar om lokal politik tillhör ovanligheterna. Där är det oftast nationell politik som står i fokus.

    Vad är det som nu har provocerat, jo Alliansens debattartikel  som publicerades i VK igår. Lindberg säger att Alliansen behöver en gemensam-fiende, men att ge sig själv epitetet fiende är anmärkningsvärt. Den som styr kommunen ska tåla granskning och kritik där den är befogad utan att börja kasta skit tillbaka. Lindberg säger att han är ”väl medveten” om de utmaningar som ligger framför honom. Att vara medveten om en utmaning är en sak, att göra något åt den en annan. Det blir extra tydligt i förordet till delårsrapporten, Hans Lindbergs egna ord: Vi måste också analysera varför nettokostnaden per invånare är högre för Umeå än för andra större kommuner. Umeås nettokostnad är till exempel närmare 5 000 kronor högre per invånare än vad den är i Lund. Detta har varit känt under många, många år. Ja redan under förra mandatperioden, men inget har gjorts. Nu plötsligt verkar socialdemokraterna inse att något är fel.

    Lindberg kallar oss alliansgruppledare för att vara populistiska när vi lade yrkandet att ge kommunstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att minimera det prognostiserade underskottet för innevarande år samt att vidtagna åtgärder och effekterna av dessa redovisas till kommunfullmäktige i december. Det är exakt samma yrkande som lades i juni (då sade vi KF i september). Socialdemokraterna avslog yrkandet, men när vi lägger det i oktober har de plötsligt kommit till insikt och säger att arbetet redan pågår?!

    Det mest anmärkningsvärda av allt är ändå slutklämmen att gruppledarna för de borgerliga partierna pratar knappt med varandra längre? Ursäkta, Hans Lindberg må tro att han vet det mesta, men vem jag pratar med eller inte det har han ingen aning om.

  • Politiken ”hjärta” pressen

    Jag är förvånad över hur många politiker jag känner som aktivt väljer att inte prenumerera på en dagstidning. Ja, det kostar och jag vet att papperstidningen börjar bli utdaterad när det mesta finns på nätet. Samtidigt är vi politiker beroende av den lokala journalistiken som bevakar nämnder och fullmäktige för utan dem blir det svårare att nå ut till de som inte var där med de frågor som debatteras. Det är nog många av oss politiker som hoppas på citat i tidningen dagen efter ett fullmäktige vilket blir en bekräftelse att vara hörd.

    Min morgon börjar med kaffe och båda morgontidningarna vid köksbordet för att uppdatera mig och för att läsa debattsidorna. Numera har jag tidningarna på paddan vilket är enkelt och lätt. Förutom det så ser jag det i det närmaste som en skyldighet att prenumerera eftersom jag vill att Umeå ska ha två levande lokaltidningar som vågar rapportera och förhoppningsvis både provocera och kritiskt granska politiken. Att bara säga upp prenumerationen och sedan klaga på att media är vriden eller förenklat populistisk är fel. I ett ”hatkärlek förhållande” som det kan ibland vara mellan politik och press vill jag inte låta hatet vinna. För jag vet att utan de rätta förutsättningarna för pressen kan vi inte lita på att den finns kvar och det skulle vi alla förlora på.

     

     

     

     

  • Reflektioner från Holland om miljöarbete

    Befinner mig i Holland just nu, det land som min sambo kommer från, men jag försöker ändå hålla mig a jour med allt som händer därhemma. Vi lämnade Umeå i torsdags (ungefär samtidigt som För och grundskolenämndens sammanträde), men kom inte fram förrän på fredag kväll eftersom vi igen drabbades av inställda flyg.

    Förseningar är en sak, men när piloten säger att nu kommer vi att överskrida lagstadgad arbetstid och det finns inga andra piloter som vill hoppa in och jobba kvällen innan midsommarafton därför ställer vi in alltihop då var tårarna nära. I synnerhet som vi senare blir informerade om att det inte finns några andra flyg förrän tidigast söndag. Detta var det flygbolag vars piloter nyligen strejkade, ett är säkert glansdagarna är förbi och inte har de lärt sig något från erfarenheterna med flygkaos i maj eller pilotstrejk i juni heller. Vi bokade på egen hand helt annat flyg för en ytterligare inställd resa på en månad till Holland det var inget alternativ.

    Reflektioner från Holland, många människor, vackra välskötta trädgårdar, många cyklar och ett ypperligt fungerande kollektivtrafiknät. Jag är inspirerad av både trädgårdsskötsel och att börja cykla mer. Än mer när bilparkering är dyrt och bussarna nu endast går en gång i timmen vilket jag märkte på måndagskvällen efter budgetfullmäktige. Sedan äts det mycket fet fisk också här i Holland, rätt läckert att det säljs som snabbmat från ”foodtrucks” och alla generationer verkar gilla Haring med rå lök, surgurka på bröd..

    Nijmegen, en kommun i Nederländerna, utsågs till årets miljöhuvudstad i förra veckan, eller som andra säger Umeå vann inte. Vi har mycket att lära av Nederländerna, men förutsättningarna är så olika eftersom det är så många som bor här. Det är nära till allt. Det finns inga avstånd och är det lite längre bort så tar du enkelt tåget dit du ska. Hemma är det inte så. Jag var inte med och fattade beslut om att Umeå skulle ställa upp i tävlingen om att bli miljöhuvudstad. Utmärkelser är förstås fint att få, men miljöarbetet måste ju pågå ändå utan att ”tävla” om det. Sedan kan en del tävlingar bli missvisande om det är få deltagande kommuner och har vi inte våra medborgare ”med på tåget” i arbetet för miljön då är vi alla förlorare.

     

  • Om Guitars, KHM och bidrag

    För dryga två veckor sedan deltog jag i konferensen Aktuell socialpolitik där socialchefer och politiker från både Västerbotten och Norrbotten deltog, Umeå kommun var värd. Det är en återkommande konferens, men första gången som jag deltog.

    Det var intressant och spännande diskussioner även om jag inte hade möjlighet att delta alla dagarna. Första kvällen inbjöds alla deltagarna till ett besök på Guitars, ett museum som nu debatteras friskt – överallt! Själv är jag inte så intresserad av gitarrer även om jag förstås gillar musik, men museet är så mycket mer än det! Att få lyssna till bröderna Åhdéns historier och upplevelser är fantastiskt. Jag har besökt museet vid två tillfällen och det är verkligen unikt. Hur unikt är svårt att förstå, men det har placerat Umeå på kartan för många inom musikbranschen internationellt.

    Debatten kring museet är inte nyanserad och jag förstår inte varför debatten är så hård. Är det för att det är på ett privat initiativ som det kom till som granskningen blir hårdare? Missförstå mig inte, jag är absolut inte emot granskningar av hur kommunen lägger pengarna. Tvärtom, fler granskningar borde göras med tanke på att kommunen nu har en låneskuld på 1,7 miljarder kronor!!! 2010 var den 0. Kvinnohistoriskt museum kostar kommunen 12 miljoner kronor /år och jag har inte sett några intäkter från verksamheten. Har turismen ökat, kommer människor från när och fjärran för att besöka detta museum?

    I januari gjorde tidningen Totalt Umeå en enkät om beslutet i KSAU att ge bidrag till Guitars. Jag fick också svara på några frågor och här är de och hade jag fått dem idag hade svaren varit de samma.

    Hur ser du på bidraget sedan det blev känt att museet använder det för att betala krogens och musikbutikens ytor? –När kommunen ger bidrag till föreningar eller företag ska det vara tydligt vilket syfte bidraget har och vad det ska användas till. I detta fall har jag inte tagit del av ansökan.

    Var beslutsunderlaget i dina ögon tillfredsställande för att politikerna skulle kunna fatta rätt beslut? – Eftersom jag själv inte sitter i KSAU, endast i kommunstyrelsen, har jag inte tagit del av alla underlag. Jag förutsätter att ledamöterna ansåg att det var tillfredsställande för att fatta beslut.

    Konkurrenter till krogen och musikbutiken tycker inte att bidraget känns rättvist utifrån nuvarande förutsättningar. Anser du att Umeå kommun gynnar alla kommunens företag lika mycket? – Om det finns kritik till hur kommunen hanterar ansökningar eller om det är något företag som anser sig missgynnat är det oerhört viktigt att kritiken kommer fram. Företag som inte finns i centrumkärnan har en stor nackdel och om kommunen ska växa får vi INTE glömma kommundelarna.