Efter att ha frågat och också fått ett svar var jag inte nöjd. Någon far med osanning, men det är nog också anledningen till varför vår debattartikel i VK bemötts med fullkomlig tystnad. Inte en replik. Inte en kommentar. Tystnad råder i frågan. Klicka på bilden för att komma till Kristdemokraternas debattartikel publicerad 30 augusti i VK.
En interpellation hann inte ställas vid förra fullmäktige och som det ser ut kommer den att debatteras denna månad. Vänsterpartiet ställer frågor som rör Palestina och Gaza och i svaret skriver Hans om flaggningen av just Palestinas flagga i juni.
För oss kristdemokrater uppstår en principiellt avgörande fråga: vad innebär ett officiellt besök i Umeå? Om detta var ett officiellt besök, innebär det i praktiken att Umeå kommun tagit ställning i Palestinafrågan – en internationell konflikt och ett ställningstagande som står i direkt konflikt med kraven på kommunens neutralitet i utrikespolitiska frågor. Anser Socialdemokraterna att de själva har mandat att avgöra när kommunen tar utrikespolitiska ställningstaganden?
Ja, jag lever. Trots värme och ett stort antal insektsbett denna sommar, men jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Detta trots att det egentligen inte handlat om nyhetstorka.
Jag ser att mitt senaste inlägg var från ”födelsedagsveckan”, dvs veckan när både min dotter, bonusdotter och jag själv har våra födelsedagar. Mitt i juli, lite trist för den som vill ha mycket uppmärksamhet som barn eftersom jag minns det som att majoriteten av alla kompisar var bortresta på semester när det var dags att fira. Idag vill jag inte ha så mycket uppmärksamhet just för att jag blir äldre. Det räcker med att ha familjen samlad runt middagsbordet. Tårta är det heller inte så noga med.
Semestern gick i sin lugna takt här hemma och inte var det mycket som hände i övrigt. På fredagskvällen den 18 juli förändrades det när dessa bilder började att delas.
Reaktionerna blev starka, Umeå ”sattes på kartan” och liknelser om att Umeå börjar bli som Malmö. Det vill säga en stad där otrygghet råder för judar och där antisemitism tillåts.
Partiledare från partier på både höger och vänstersidan uttalade sig och fördömde aktionen. I Umeå däremot dröjde det längre innan Socialdemokraterna uttalade sig vilket jag konstaterade på Facebook. Inläggen flödade och känslorna svallade. En skarp polarisering i det sociala mediaflödet uppstod.
Med mer än fem veckor kvar till fullmäktige lämnade jag in en interpellation ställd till KSO Hans Lindberg. För mig är det solklart att hat och antisemitism har vuxit i Umeå och att okunskapen om vad antisemitism är och vilka uttryck den kan ta är stor. Här vill jag att kommunen gör mer.
VK 23 juli.
Tiden har gått fort och på måndag är det dags för höstens första fullmäktige. Tio interpellationer, där Kristdemokraterna har två. Interpellationen jag lämnade in lyder:
Till
Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S)
Hur kan Umeå kommun stärka sitt arbete mot antisemitism?
När sommaren var som varmast och kommunen i stort sett gått in i semesterdvala, hamnade Umeå plötsligt i nationellt och internationellt fokus. Tyvärr inte för något positivt, utan som platsen där antisemitism visade sitt mest avskyvärda ansikte. En så kallad konstinstallation, som påstods rikta uppmärksamhet mot situationen i Gaza och kritik mot Israel, visade dockor i fångkläder med Davidsstjärnor hängande i snaror – omgivna av palestinska flaggor.
Att detta skedde under semestertid riskerade att det skulle passera obemärkt, men när bilderna sedan spreds i sociala media lät reaktionerna inte vänta på sig. Flera polisanmälningar för hets mot folkgrupp har lämnats in och politiker på både nationell och lokal nivå har tydligt markerat att detta inte är acceptabelt. Som kommunpolitiker har vi ett ansvar att reagera, ta ställning och agera kraftfullt för att inte antisemitismen ska få fäste i kommunen.
I Aftonbladet 19/7 konstaterar kommunstyrelsens ordförande att hatet ökat, både i Sverige i stort och i Umeå. Att detta är en utveckling som kommunen måste fokusera på och arbeta vidare med och att man är beredd att vidta ytterligare åtgärder om nödvändigt. Jag delar den uppfattningen, det är uppenbart att det finns en utbredd okunskap om vad antisemitism är och hur den kan ta sig uttryck – även i sken av konst eller politiska yttringar. Kristdemokraterna efterlyste redan 2023 fler kunskapshöjande åtgärder från kommunens sida som ett sätt att motverka antisemitism. Det var i samband med att en lagskärpning skulle ske där det numera är straffbart att förneka eller förringa Förintelsen. Inget skedde just då, men behovet av mer kunskap har definitivt inte minskat.
Mot bakgrund av detta ställer jag följande frågor:
Anser du att fler åtgärder behövs för att motverka antisemitism i Umeå? Om svaret är ja, vilka konkreta insatser vill du införa för att motverka antisemitism i det offentliga rummet?
Hur säkerställs det att offentliga evenemang och konstverk inte sprider hat under täckmantel av yttrandefrihet?
Hur arbetar Umeå kommun med utbildning och kunskapshöjande insatser om antisemitism i skolor och bland kommunens anställda?
Och hur kan kommunen stärka samarbetet med civilsamhället och trossamfund för att bygga ett tryggare och mer inkluderande Umeå?
Det har varit svårt att riktigt slappna av och bara känna semesterlugnet infinna sig. Ja, jag sover längre om morgnarna, det är nog den största skillnaden även om jag försöker att inte tappa det helt.
Det är också svårt att slappna av från ett uppdrag när jag blir kontaktad av anhöriga som vill berätta om de problem de har i kontakten med Umeå kommun. Om en förälder som ligger på sjukhuset och ska bli utskriven, men där inga anpassningar ännu gjorts för att hen ska klara sig hemma. Det är inte så att folk tror att jag kan ”fixa” en plats eller att jag har lösningen. De vill prata med någon och att politiken ska få veta hur det ser ut. Det blir ofta så att jag hänvisar vidare. Att hänvisa vidare under sommaren är ingen lek – ingen är på plats (känns det som).
Orimliga spelregler – kommunen beter sig som en dålig förlorare
Måndagens nyhet i VK om företaget Din och Min Omsorg, en av anledningarna till mitt öppna brev tidigare, har berört mig starkt. Två kvinnliga företagare som har lagt ner hjärta och själ i sitt arbete för en god och värdig äldreomsorg riskerar nu konkurs. Det berör mig eftersom det är kommunen som har kastat om spelreglerna.
Det är som i brädspel där din motståndare har en annan tolkning av regelboken, men den som har gett sig in i spelet – får spelet tåla. Protesterar du kanske spelet avslutas abrupt. Men hur mycket är rimligt att tåla? När företag protesterar så får de en avvikelse vilket kan leda till en varning. I värsta fall uppsägning av avtal.
Det handlar om de fasta schablontiderna, det som jag har öppet kritiserat och återkommande ifrågasatt sedan i september förra året. Beslutet om ”en ny tolkning” av en paragraf i avtalet som funnits med sedan sedan mycket länge.
34. FÖRÄNDRAT BEHOV – från nuvarande LOV avtal
Om den enskildes behov förändras i sådan omfattning att biståndsbeslutet kan behöva omprövas ska leverantören omgående kontakta ansvarig biståndshandläggare. Detsamma gäller om omfattningen av beviljad insats förändras. Förändringen av den enskildes behov ska då framgå av leverantörens dokumentation.
Vid tillfälliga förändringar av insatser och/eller tillfälliga förändringar av omfattningen av en insats i ett redan befintligt ärende hos leverantör så ska förändringen av utförandet ske skyndsamt, dock senast inom48 timmar från det att förändringen skickats till leverantören.
I november informerade Upphandlingsbyrån de sju företag som fortfarande fanns kvar att nu blir det helt andra bullar när det gäller omfattningen av beviljad insats. Dvs lagt kort ligger, har personen blivit beviljad hjälp med dusch och hygien på morgonen så är det 30 minuter oavsett om det tar kortare eller längre tid. Insatsen ska utföras oavsett hur lång tid det tar, men företaget får endast ersättning för tio minuter.
Jag var närvarande vid det mötet och frågade hur texten skulle revideras, men fick beskedet om att en textförändring skulle inte ske. Det är kommunens tolkning av klausulen som förändrats, en ensidig förändring av avtalet som företagen förväntas följa. Beskedet som Upphandlingsbyrån gav var att förändringen skulle ske från årsskiftet, men på sittande möte blev det känt att Myndighet redan infört det under våren. I smyg.
Socialdemokraternas utsvältning av företag är inget nytt, men denna gång har man tagit till med hårdhandskarna. Vi i Äldrenämnden har tagit del av de misstankar om brott som finns mot företag och det är fullt möjligt att fusk har försiggått i vissa, men att dra alla företag över en kam är både skamligt och fel. Speciellt med tanke på att kommunen alltid har ”the upper hand” med en hemtjänst som aldrig riskerar att gå i konkurs.
Ni kanske tycker att jag ältar detta med schabloner, men det är i grunden ingenting annat en livsviktig fråga. Arbetet som hemtjänsten utför är livsviktig och berör många. Korta insatser berör personalen och ökar stressen där jag nu ser erfarna medarbetare som vill lämna yrket. Hur ska vi kunna rekrytera personal. Hur kommer det sig att Kommunal är så tyst i frågan? Har de blivit tystade av löftet från Socialdemokraterna att ramtid är på gång? När kommer Socialdemokraterna att öppna munnen i frågan?
Det är långt mellan varven och om sanningen ska fram hade jag nog helt gett upp med att blogga. Det tog tid och blev emellanåt ett stressmoment och ibland var det alldeles för svårt att komprimera politik till ett kort inlägg med förhoppningsvis någorlunda stort allmänintresse att det var lika bra att lägga tiden till annat. Bloggarnas glansperiod är över sedan länge när det som skrevs på bloggen kunde bli en förstasidesnyhet, men det som jag har upptäckt och uppskattat är att bloggen blivit en fantastisk minnesbank och källa att gå tillbaka till för att kontrollera tidigare beslut och debatter som varit. Detta förstås under förutsättning att jag har skrivit om det. Därför blir det en liten nystart (igen).
Det har gått lång tid sedan senaste inlägg och framåt kommer det att bli inlägg som kan handla om redan tagna beslut, men som jag tycker inte fått tillräcklig uppmärksamhet. VK och Folkbladet gör nog så gott de kan, men det handlar i grunden om att prioritera i nyhetsflödet. Varje prioritering sker efter någons uppfattning om vad som är viktigt eller vad som har ett allmänintresse. Ibland kan det vara så enkelt att journalister inte förstått frågor som debatterats i fullmäktige och därmed avstått att skriva om det vilket jag kan tycka är olyckligt. Här på bloggen ska de frågorna få ta plats.
Rubriken är så självklar att egentligen borde jag inte behöva påminna någon om dem. Med åtta partier i riksdagen, nio i kommunfullmäktige, händer det så gott som aldrig att alla är överens och kritiken kan bli stark. När politiken sedan är otydlig och inte lägger tiden till att våga kommunicera ut varför impopulära beslut tas, ja då ökar både politikerförakt och desinformation. Det här är enormt viktigt och många är de möten jag själv haft med intresseorganisationer, kommunala tjänstepersoner och verksamhetsföreträdare där jag gett tiden för att förstå varför t ex en höjning av hemtjänstavgifter är nödvändig och hur det kan slå. Just hemtjänstavgifter och hemtjänst i stort har jag skrivit om tidigare och mer kommer. Det tidigare återremitterade ärendet i fullmäktige väntas åter i november om jag är rätt informerad.
Läser i dagens VK om Linnea som flyttat tillbaka till sitt ”nygamla” seniorboende på Marieberg och riktigt känner hennes glädje över flytten. Det gamla servicehuset på Marieberg från tidigt 1980 tal har renoverats och byggts om och jag blir glad på riktigt. Kanske är det för att jag har vissa känslomässiga band till huset på Älgvägen som byggdes precis bakom huset jag själv bodde i 1979. Servicehuset upplevdes då som gigantiskt med sina sex våningar i ett helt nytt bostadsområde där övriga hus var i två plan. I och för sig som nyinflyttad nio åring från landet krävdes förstås inte mycket för att byggnader skulle upplevas gigantiska.
Detta gamla servicehus som upplevdes mer som en institution tidigt 1980 tal har nu fått balkongerna inglasade och helrenoverade badrum som är förberedda för tvättmaskin. En helt ny byggnadsdel har tillskapats för gemenskap, friskvård och rörelse. Alla förbättringar har varit nödvändiga och till nytta för de boende, men kanske mest glädjande är att hyresnivåerna har kunnat hållas nere på en skälig nivå. Definitivt ingen självklarhet i bostadsbristens Umeå där hyresnivåerna kan variera kraftigt. Förutom det har seniorvärdar anställts som kan arrangera aktiviteter och bidra till ökad trivsel. De som bor i huset får också vara med och påverka i huset och ett seniorråd ska bildas i huset.
Det är inga vanliga hyreslägenheter och det är inte heller ett äldreboende, men seniorboenden med närhet till gemenskap med andra gör att behovet av ett vårdboende kan skjutas upp. Boenden som motarbetar ensamhet gör att vi håller oss friskare längre. I artikeln nämns det att en nyinflyttad jämfört det med att det är som att bo i studentlägenhet, fast bättre. Jag älskade att bo i studentkorridor på 1990 talet och jag gör gärna nåt liknande när jag passerat 70. Det vore nåt att se fram emot förutsatt att jag får ha eget kök och ingen tenta ångest.
Umeå behöver helt klart fler anpassade boenden liknande det renoverade seniorboendet på Älgvägen. Det är lätt för politiken att säga vad som behövs eller inte, men om vi vill bygga bra boenden anpassade för äldre så måste de äldre inkluderas redan vid planering. Jag vill att pensionärsorganisationer ska inkluderas mer i stadsbyggnadsfrågor för att deras önskemål och prioriteringar ska bli tydliga. Samrådsinspel och information till pensionärsrådet blir alltför ofta alldeles för sent i planeringsprocessen och det blir lätt att planeringen går vidare i exakt samma spår. Vi har mycket att lära av andra kommuner och länder. Exemplet från Holland är kanske det mest kända och det har även Finland provat på. Hade det alternativet funnits i Umeå 1991 hade jag självklart valt det i stället för 20 kvm i en korridor på Mariehem.
Dagen börjar med att läsa tidningen, ett måste för att dagen ska bli bra och för att jag ska känna mig påläst om vad som hänt i världen och vad som är på gång. Så har det alltid varit sedan jag var liten och läste gigantiska Västerbottens Kuriren som färgade vaxduken på köksbordet svart av trycksvärta tills idag när jag läser tidningen i mobil appen redan innan jag lämnat sängen. Jag är glad för att jag är uppvuxen i ett hem där tidningen varit viktig och självklar som kunskapskälla. Idag som politiker ser jag lite annorlunda på hur nyheter rapporteras och ifrågasätter ibland om det verkligen är nyheter eller varför vissa artiklar valts eller uteblivit. Källkritik och en kritisk blick gör alltid läsandet mer intressant.
Dagarna efter fullmäktige blir det nog så att tidningarna nagelfars lite extra. Det som politiken sett som viktigt att debattera kan uppfattas som käbbel eller överhuvudtaget inte intressant nog att skriva om. Måndagens kommunfullmäktige bestod främst av information från nämnderna på förmiddagen och interpellationer på eftermiddagen. En interpellation är en fråga (eller några fler så länge som det berör ämnet) från en ledamot till främst en ordförande för en politisk nämnd eller beredning. Interpellationer ska handla om något som hör till kommunfullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. Interpellationer får inte handla om myndighetsutövning mot enskild. Interpellationer ska ha ett bestämt innehåll och en motivering. De bör bara ställas i ärenden som är av större intresse för kommunen. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter också delta i debatten, tillsammans med den som frågar och svarar.(Info från umea.se)
En interpellationsdebatt kan vara fantastisk, levande och ideologisk där majoriteten kan krävas på svar i högaktuella frågor, men det förutsätter att ämnet känns relevant och berör många. En (enkel) fråga leder aldrig till debatt, men är ett bra verktyg för att väcka en fråga och få den till protokollet tillsammans med svaret. Inför denna mandatperiod beslutade fullmäktige att ändra arbetsordningen genom att begränsa antalet inlägg för interpellanter och frågeställare vilket tyvärr också kraftigt begränsat debatten. Kristdemokraterna var det enda partiet som reserverade sig mot förändringen, men efter måndagens fullmäktige tror jag att fler insåg att beslutet i september 2022 inte var optimalt.
Några nyheter som kom fram på fullmäktige, men som inte synts till i mediarapporteringen är att Socialdemokraterna nu har insett att språktester inom äldreomsorgen kan vara ett bra verktyg och kanske rent utav nödvändigt. Interpellationen som behandlades i slutet av dagen om arbetsmiljön inom äldreomsorgen lyfte problemet med bristande kunskaper i svenska där personal inte förstår eller gör sig förstådd hos dem de är satta att hjälpa. Vi har länge sagt att svaga kunskaper i svenska inom vård och omsorg är en fråga om patientsäkerhet.
Debattartikeln i dagens VK från en fysioterapeut bekräftar: ”Språknivån är ibland så låg att jag som delegerande personal inte kan räkna med att det jag förväntar mig ska ske faktiskt händer. Dialogen med språksvag personal tenderar att bli minimal, vilket försvårar och tynger övriga kollegor som talar bra svenska.” Det är mycket bra att S inser att språktester inte är av ondo och att enhetschefer kan få stöd vid rekrytering för att säkerställa att kunskaperna är tillräckliga.
Fullmäktige avslutades med en enkel fråga av Miljöpartiet, en fråga som frågeställaren redan visste svaret till och fokus istället blev på det inledande talet. En text som SKR och kommunjurist var överens om inte låg under kommunens kompetens eftersom det handlade om internationell politik. Svaret var inte det viktiga utan möjligheten att tala om det som låg frågeställaren allra närmast hjärtat och det med ord som provocerade och utelämnade fakta. Om det demokratiska verktyget fråga missbrukas kan det bli ett verktyg för både propaganda och rasism (vilket faktiskt tidigare har skett). Det var långt ifrån ett enigt fullmäktige som efter votering beslutade att att frågan fick ställas. Kristdemokraterna var ett av de partier som reserverade sig mot beslutet.
Reservation ärende 15/24
Utrikespolitiska frågeställningar faller utanför den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Den enkla frågan bör inte heller få ställas då det leder till, att en acceptans av ledamotens skrivning om folkmord leder till att kommunen gör en utrikespolitisk och folkrättslig deklaration, och det substansmässiga innehållet kan då tolkas som att det påkallar behovet av insatser riktade mot individer i utlandet. Skrivelsen är dessutom både tendensiös och ensidig i sitt innehåll som avser ett krig där två parter deltar och dess civilbefolkning lider sviterna av. I sammanhanget är det även tänkvärt att ordet folkmord kommer från Förintelsen under Andra världskriget:
Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.
Det är svårt att greppa rubriken i dagens VK och att förstå vad som finns bakom. Artikeln handlar inte om rykten eller vittnesmål utan tar helt krasst upp statistik från kommunens interna rapporteringssystem. Totalt rapporterades det in 483 anmälningar om hot och våld under 2022, vilket var 15 stycken fler än den tidigare högsta nivån, från 2019. Mellan januari och augusti 2023 har det hittills rapporterats in 345 incidenter, vilket motsvarar en helårsprognos om 517 händelser. Både 2022 års statistik och den prognostiserade statistiken för 2023 visar en fördubbling av anmälningarna om hot och våld sedan 2018. Incidenterna sker främst i grundskolan och de absolut mest allvarliga sker på högstadiet. Det är inte en acceptabel arbetsmiljö varken för lärare eller elever. Vem vill gå till arbetet och vara rädda för de som man ska vara till för? När är gränsen passerad?
Det sorgliga är att nyheten inte är ny i sig utan det nya är att situationen blivit värre. Om påståendet att det är pga ökad anmälningsbenägenhet efter pandemin låter jag vara osagt, men att skolorna inte följer arbetsmiljölagen enligt Arbetsmiljöverket är självklart ett stort problem. Att läraryrket sedan tillhör den bransch i hela samhället där man har störst risk att råka ut för arbetsorsakade besvär var för mig en nyhet och gör det svårare att locka människor till yrket. En förändring behövs!
Eftersom problemet inte är nytt bläddrade jag igenom tidigare blogg inlägg och hittade detta från 2020. Inlägget är skrivet ett par månader efter det att vår motion om att anställa pensionerade poliser i skolan som säkerhetssamordnare hanterats i kommunfullmäktige. När jag läser inlägget påminns jag om den raljanta tonen som fördes om att vi kristdemokrater vill se uniformerade poliser i korridorerna samt att vi underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete i skolan. Tre år senare har problemen och anmälningarna ökat i antal…
I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:
I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:
Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.
I gårdagens tidning hade jag en debattartikel publicerad, ett svar riktad till Äldrenämndens socialdemokrater (och miljöpartist) efter deras tidigare utspel i både nämnd och i media.
Jag har varit förtroendevald i kommunpolitiken i mer än 20 år och under den tiden har jag aldrig sett S med en sån iver inta oppositionsplats mot regeringen som just nu. Trots att S styrt kommunen i närmare 30 år och har det största ansvaret för hur äldreomsorgen ser ut så är det regeringens fel (inte under 2015-2022). En protokollsanteckning som i det närmaste liknar en valrörelse appell (inte mina ord utan de är sagda av en vänsterpartist) i ett internt kommundokument är extremt ovanligt i synnerhet av ett parti som styr. Allianspartierna och även Vänsterpartiet var förvånade och ifrågasatte förfarandet, men Vänsterpartiet såg chansen att kritisera regeringen och anslöt sig till S.
Socialdemokraterna sitter i opposition och de ska granska regeringen, men låt fakta bli tydliga och mest av allt låt dem vara sanna! Trovärdigheten sjunker när politiker målar upp otäcka bilder av sina motståndare med insinuationer om att förslag är odemokratiska och att regeringen vill tysta oppositionen. Insinuationer och hitte-på antaganden är definitivt en snabb väg till att öka politikerföraktet som finns. Oppositionen är i grunden en del av demokratin och har en viktig roll, men den rollen har förstås också de som blivit valda och är med och styr. Om ett par veckor presenterar Socialdemokraterna sin budget och jag ser med spänning fram emot att läsa den.
Här kan du läsa min replik riktad till S och Mp. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterar politikers språkbruk efter söndagens partiledardebatt och visst har han en del tänkvärda poänger som även lokala kommunpolitiker borde ta till sig.
Det är rubriken på VKs artikel om det offentliga möte som hölls i Tavelsjö i måndags kväll och som skulle handla om förskoleplatser eller bristen på platser samtidigt som kön till barnomsorgen växer. Dagordningen utökades som jag förstått det till att även handla om Sjöbacka, kommunens minsta vård och omsorgsboende och det enda boendet utanför tätorten Umeå eller någon av de tre kommundelarna (Sävar, Holmsund/Obbola och Hörnefors.)
Hur inbjudan har gått ut och till vilka den gått till är mycket oklart. Å andra sidan finns det heller varken beslut om att Sjöbacka ska läggas ner eller att framtiden för boendet ska utredas. Trots det har kritiken inte låtit vänta. Själv fick jag ingen direkt inbjudan eller förfrågan om att närvara och var för övrigt upptagen samma kväll. Jag har dock följt nyhetsrapporteringen och är glad för att så många var på plats. Skola och äldreomsorg engagerar och jag önskar att samma engagemang som finns när något inte fungerar kunde visas när saker fungerar bra. Tänk om fler talade om de fantastiska möjligheter som finns inom vårdyrket och den skillnad personer kan göra för en annan.
Jag tycker att det är bra att TuRe och alla inom Tavelsjöområdet har engagerat sig, men bilden blir ibland lite för snäv. Mest ledsen blev jag över kommentaren att alla politiker har redan bestämt sig och de vill göra det i skymundan utan att tala med de som berörs. Så är det inte. Frågan om Sjöbacka har inte varit uppe på Äldrenämnden och idag finns det heller inget förslag om att boendet ska läggas ner. Däremot har vi politiker fått signaler om att vården inte är patientsäker och att det är svårt med personalrekrytering. Sedan tidigare vet vi att det är svårare att rekrytera personal till vårdboenden utanför tätorten och att Sjöbacka med endast åtta vårdplatser och liten personalstyrka blir desto mer utsatt.
Som politiker och vice ordförande i Äldrenämnden är det självklart att jag vill veta hur äldreomsorgen i hela kommunen fungerar och försöker därför regelbundet göra verksamhetsbesök på vård och omsorgboenden för att se och lyssna till personal. Vad saknas, vad fungerar och vad kan bli bättre? Tack vare verksamhetsbesök hittar vi goda exempel som kan appliceras på fler boenden vilket kan göra omsorgen bättre för fler. Det betyder inte att det behöver vara exakt likadant överallt, men patientsäkerheten får inte kompromissas bort. Genom att tillsätta en utredning förväntar jag mig en komplett nulägesbild, därefter kan nödvändiga förändringar göras.
Kommunen har 19 vård och omsorgboenden och vi kommer att behöva fler, men vad gör vi om vi inte kan bemanna de boenden som byggs?
För ett par veckor sedan besökte jag Sjöbacka vårdboende och av alla boenden jag besökt är det boendet med absolut vackraste utsikten över sjön. Det var dock inte utsikten som fångade mitt största intresse utan det var de diplom som hängde på väggen. Årets verksamhet 2008, det må vara 15 år sedan, men tänk om beskrivningen av Sjöbacka stämde in även på alla övriga boenden. Om vi kunde garantera en personcentrerad vård där personalen är engagerad, trivs och vill vara med och utveckla verksamheten så skulle äldreomsorgen skulle göra gigantiska kliv framåt för att bli en attraktiv arbetsgivare. Det är här vi måste lägga fokus för utan personal kommer vi definitivt vara tvungna att minska antalet boendeplatser.
Det finns runt om oss för de som vill se, prostitution och de som vill betala för det. Jag har följt VKs granskning om sugardejting och samtidigt som jag har förfärats över vad de funnit är jag samtidigt inte förvånad eftersom sexköp försiggår överallt. Det vore naivt att tro att Umeå skulle vara förskonat. VKs granskningar är vassa och har ett allmänintresse och jag uppskattar att tidningar tar tiden till att skriva längre och djupare reportage. Artiklar som berör och ger tankeställare och förhoppningsvis en rejäl en hos den man som blev konfronterad av VKs journalister behövs.
För några år sedan lyssnade jag till Simon Häggström, kriminalinspektör inom prostitutionsgruppen i Stockholm, när han var i Umeå och gav en föreläsning för förtroendevalda och anställda i Umeå kommun. Syftet med föreläsningen var att öka kunskapen om porr och prostitution för det vi inte talar om tillåter vi andra att forma andra sanningar om. Dvs att andras åsikter blir till en sanning om hur det är och att det är kvinnor som ”vill” arbeta inom prostitution. Den snedvridna ”glamorösa” bilden av sugardejting måste upp till ytan och fler varnande exempel ska fram. Det är ett högaktuellt ämne och i förra veckan publicerade SVT Värmland denna granskning vilken jag hoppas fler tar del av.
Jag avslutar med ett boktips, Simon Häggströms bok ”Flickorna som sprang”. Jag är inte färdig med boken, men efter dryga 11 timmars lyssnande kan jag absolut rekommendera den. Det är en roman och inte fakta, men trots det känner jag igen delar av berättelsen från unga som berättat om hur de sålt sex inte för pengar men för att skada sig själv. Det är delar av människoöden som vävts in i berättelsen vilket gör den relevant att ta till sig trots att den inte är helt och hållet baserad på verkligheten. De sista 48 minuterna kommer jag att lyssna till under lunchen.
