Kategori: Veronica Kerr

  • Späckad dagordning

    Dagen innan kommunfullmäktige och en snabb blick på dagordningen får mig att konstatera att det blir nog en lång dag. Ytterst tveksamt om vi hinner med alla interpellationer och antalet enkla frågor har ökat avsevärt eftersom vi inte heller hann med frågorna vid förra fullmäktige. Konsekvensen blir att frågorna blir inaktuella och svaren därmed totalt ointressanta.

    Det är stor skillnad på landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige när det gäller interpellationer och motioner. I landstinget är interpellationer prioriterade och debattlustan och engagemanget stort. Motioner däremot kan klubbas på mindre än tio minuter, medan det i kommunfullmäktige kan ta flera timmar för en enda. Talartiden är begränsad, men antalet tillfällen du kan gå upp är det inte. Vilket betyder att samma person kan gå upp fem gånger i samma ärende för att yrka bifall till sin egen motion. Detta leder till att dagordningen inte hinns med.

    Till morgondagens fullmäktige har jag en interpellation och en enkel fråga. Frågan skickade jag in i slutet av januari och får jag inte svaret till min fråga imorgon ska jag leta upp svaret på annat vis. Så här lyder den:

     

     
     

    Till Personalutskottets ordförande Christer Lindvall (s)

     

    Vaccinationer för kommunanställda

    Sjukfrånvaron inom äldreomsorgen fortsätter att stiga och i årsbokslutet för Äldrenämnden visade sjukfrånvaron 9 % på vård och omsorgsboenden. Generellt för Umeå kommun så ökar sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa, men inte inom äldreomsorgen där det fortfarande är jämnt mellan psykisk ohälsa och fysisk ohälsa.

    December månad var för övrigt en sjuk månad med både vinterkräksjuka och influensa som slog till med full kraft betydligt tidigare än förväntat. Förutom att sjukfrånvaron ökade har vikariesituationen varit ytterst besvärlig för flera vårdboenden och på sjukhusen. För en del har även dessa sjukdomar orsakat en tidigare död.

    En del arbetsgivare erbjuder anställda möjligheten eller rättare sagt uppmanar sina anställda till att vaccinera sig mot influensa och står även för den kostnaden. Inte för att de tillhör riskgrupper utan för att de arbetar nära människor som riskerar så mycket mer om de blir sjuka som inom äldreomsorgen. Det är förutom ett stort obehag att bli sjuk mycket kostsamt för arbetsgivaren om personalen blir borta länge.

     

    Med anledning a v detta ställer jag följande enkla fråga: 

    • Erbjuder Umeå kommun subventionerade influensa vaccinationer för alla anställda och iså fall är det ett erbjudande som många använder sig av?

     

    Veronica Kerr

    Kristdemokraterna

     

     

  • En dag i hemtjänsten

    För er som läst min blogg tidigare vet att jag har avgett nyårslöften, både privata och politiska, och jag tänkte ge en liten uppdatering. Det privata nyårslöftet finns inte så mycket att orda om, förhoppningen om att bli både mindre och mer hälsosam detta år men influensa, förkylningar och alltför många kvällsmöten har gjort att träningen aldrig kommit igång. Finns stort utrymme för förbättring!.

    Det politiska löftet var att genomföra fler verksamhetsbesök och vara en mer närvarande politiker för att vara mer insatt i de områden politiken ansvarar för. I torsdags ägnade jag en stor del av dagen till den kommunala hemtjänsten. Det verkar som om vissa tror att jag inte skulle vara lika mycket ”för” den kommunala hemtjänsten eftersom jag är för valfrihet och att det ska finnas privata hemtjänstutförare. Självklart är det fel.

    Från 07:30-14:30 fick jag följa med personal i deras arbete och jag älskade det. Mina egna erfarenheter från äldreomsorgen kommer från särskilda boenden i både Umeå och Skellefteå kommun, men det är stor skillnad jämfört med hemtjänsten som är mer ensamarbete. Det krävs mer av personalen eftersom du inte vet i förväg vad som händer och där det inte finns fler personal i närheten. Självständighet, initiativförmåga och ansvarstagande är viktiga förmågor inom vården och kanske i synnerhet inom hemtjänsten.

    Min dag med ”vännerna från kommunhjälpen” som en person kallade hemtjänsten för gav mig många frågor att arbeta vidare med samt också en övertygelse om att à priset per timme bör höjas eftersom Umeå kommun har en av de lägsta ersättningarna jämfört med andra kommuner. Jag fick också tala med en person om dåligt bemötande som hen upplevt från kommunen och det var tråkigt att höra. Det är kommunen som är till för sina medborgare och inte tvärtom.

    Jag vill göra fler verksamhetsbesök som har koppling till mina uppdrag i nämnderna, Äldrenämnden, Individ och familjenämnden eller i Byggnadsnämnden. Har du tips på verksamheter eller möjlighet att ta emot besök kontakta mig gärna: veronica.kerr@umea.se

     

  • Grattis Ebba!

    IMG_0217.large

     

    Ebba Busch Thor har blivit mamma igen till en liten dotter och visst är det absolut fantastiskt härligt när barn föds, små mirakel som föräldrar vill göra allt för att de ska få växa upp till trygga ansvarstagande individer. Det var många som tyckte att hur kan Kristdemokraterna ge förtroendet och partiledarposten till en ung kvinna, dessutom höggravid och hur kan det stämma överens med partiets politik att kvinnor ska stå hemma vid spisen och föda barn. Partiets politik?! Nej, till er säger jag att ni inte kan ha mer fel och de som tror något sådant vet inte alls vad kristdemokrati står för.

    Jämställdhet är att ge kvinnor möjlighet att forma sitt eget liv, inte att politiker säger till kvinnor vilka val de ska göra. Partiet säger inte till vem det är som ska vara hemma med barnen eller hur länge utan det är helt och hållet upp till föräldrarna själva. Det är som Ebba säger att hade det varit en helt delad föräldraförsäkring hade inte deras son fått vara hemma med sin pappa lika mycket. Jag är tacksam för att företräda ett parti som företräder familjen samtidigt som det är fullt möjligt att vara både partiledare och mamma.

    När jag började med politiken var min äldsta knappt ett år fyllda och förskolan hade flyttats från socialtjänst till skola och dagmammor var på väg bort. Det fanns ingen maxtaxa i förskolan och jag betalade mer varje månad för dagmamma än vad föräldrar betalar idag och då var månadslönen betydligt mindre. Mitt hjärta var i barnomsorgen och även om det var länge sedan jag behövde nyttja den finns hjärtat ändå kvar där från erfarenheten som nybliven politiker. Barn behöver trygga familjer och en god barnomsorg hjälper familjer, men jag tycker att det är bedrövligt att det finns så lite förståelse för att familjer kan se olika ut. För vissa barnfamiljer är möjligheten att stanna hemma inte bara en möjlighet utan ett självklart val.

     

     

     

     

  • Trump, Löfven, Kinberg Batra och jag

    De stora politiska snackisarna just nu är Trump och Anna Kinberg Batras utspel igår. Eventuellt är det så att den snackisen redan har börjat att rinna ut i sanden, när det blev ett så tydliga ställningstaganden från Liberalerna och Centerpartiet. Det är bra med tydlighet i politiken, det tycker jag inte att Kinberg Batra varit tidigare. Tiden för utspelet kan ifrågasättas, men ser att det har de flesta från ledarskribenter, statsvetare och politiker redan gjort så där är jag sent ute.

    Jag har inte kommenterat varken Moderaterna eller Trump speciellt mycket tidigare, men idag gör jag ett undantag. Idag blir Donald Trump USAs president och säkerhetsbevakningen av eventet blir det dyraste någonsin. Han är impopulär bland många och de som tycker om honom har varit tystare på sistone. Jag läste att VKs krönikör Benny Karlsson efterlyste vänner på Facebook som kunde erkänna att de stödjer Trump. Vet inte om han har några sådana vänner, men kritikerna av Trump fanns där.

    En annan kommentar på Facebook av en av mina släktingar i USA att han hoppades av hela sitt hjärta att trots att Trump inte var hans favorit skulle förvåna världen och göra ett ”great job” som president. För trots allt är vi inne i det alla tillsammans. Dvs en president ska leda landet och vara en ledare för alla som bor där. Om det går dåligt så går det dåligt för landet.

    Det är annorlunda i USA, där det är vanligare att höra människor tala om presidenten som sin president även om de inte röstat för den personen. I Sverige talar vi inte om statsministern på samma sätt. Jag talar inte om Stefan Löfven som ledare eller min statsminister och det är knappt att jag hör erfarna socialdemokrater göra detsamma. En anledning för socialdemokrater är kanske att det inte ska vara klasskillnad mellan statsministern och arbetarna samt att det är så många politiska partier jämfört med USAs två?

    Tydlighet är bra och det är självklart för mig att jag vill se en ny alliansregering i Sverige och om det var möjligt så snart som möjligt. Detta är ingenting konstigt och borde inte förvåna någon  Jag har dock inget förtroende för Sverigedemokraterna och vill heller inte se ett politiskt samarbete med dem. Betyder detta att önskan om att se en ny regering i Sverige är en omöjlighet och ska jag då bara ge upp? Självklart inte, jag önskar en ny regering, men vi väljer våra strider. Tills dess att det är aktuellt ska Kristdemokraterna vara med och arbeta hårt för att stoppa dåliga förslag från S, Mp och V på alla plan.

  • Om arga vänstermän

    Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat till Jonas Sjöstedt (v) på radion idag. Jonas Sjöstedt som är både upprörd och kränkt för att Stefan Löfvén (s) haft informella möten med alliansen inför EU nämndens möten. Han anklagar Stefan Löfvén att göra upp i hemlighet med oppositionen utan att han själv får vara med. Varje Eko sändning sedan åtminstone kl. 06:00 har rapporterat om detta och Aftonbladet har gjort en radiointervju med Sjöstedt som fortfarande var upprörd. Det är lätt att få uppfattningen att Vänsterpartiet blivit exkluderat eftersom de också sitter i regeringen. Nej just ja, det gör de inte. Detta blir bara ett ytterligare bevis på Socialdemokraternas och Vänsterns komplicerade hat-kärlek-förhållande.

    Kommentaren från Stefan Löfvén är att det är ett naturligt förhållningssätt för en minoritetsregering att hålla möten med oppositionen. Det är bra att statsministern har självinsikt och inser att det trots allt är en majoritet som har röstat för ett annat parti än socialdemokraterna och miljöpartiet. Det är inte roligt att bli exkluderad från möten man själv mer än gärna skulle delta i, men det händer. Ett är säkert att du vinner inte något i förtroende med att gråta ut i media, i synnerhet inte hos dem du helst ville vara med som i det här fallet Vänsterpartiet med Socialdemokraterna.

    En annan händelse som väckt uppmärksamhet är författaren Katerina Janouch kommentarer om Sverige i tjeckisk TV. Vad sa hon egentligen och varför? Är det inte tillåtet att vara kritisk mot Sverige när du befinner dig i ett annat land?  Stefan Löfven  verkar inte tycka det. Jag vet inte allt vad Janouch sa, men om det är sant det som Dagens Nyheter skrivit så är det klart att bilden av Sverige har fått sig en törn. Om inte statsministern delar Janouch bild så kan det inte vara det viktigaste att gå ut och kritisera att hon tycker som hon gör. Statsministern borde vara mer bestört och känna oro för att det finns människor i Sverige som talar om att beväpna sig för eget försvar samt att vi inte tar hand om våra äldre.

    Emellanåt känns det som om vi lever i en liten bubbla där vi i Sverige inte förstår och begriper att de som lever utanför kan ha en annan uppfattning. Jag har fått flera mail från vänner i USA som vill höra om det verkligen är sant det som skrivs om Sverige på nätet och rapporteras om i nyhetssändningar. Är det verkligen inbördeskrig i förorterna och är polisen så hjälplös som det sägs? Det är klart att jag är bekymrad. Om vi lever i en verklighet som gradvis försämras, märks då försämringen av eller blir det bara en naturlig förändring? Vi måste vara mer mottaglig och lyssna till andras uppfattningar om den värld de lever i. Vi kan inte bara avfärda dem med lätthet för att det inte är en bild som du själv har eller vill se. Såklart har Stefan Löfvén rätt till en uppfattning, men han bör som statsminister inte alltid uttrycka den. Vi väljer våra strider och ibland är det bättre att lyssna till andra och samtidigt arbeta hårdare på förändring.

  • Billigare mediciner

    Dagens Nyheter trummade ut för en tid sedan att avregleringen av apoteket inneburit en försämring och att det blivit dyrare att vara sjuk. Övriga medier hakade på och socialdemokrater och vänsterpartister har hoppat av glädje för en undersökning som visar att avreglering är fel. När undersökningar och statistik bekräftar den verklighetsbild man själv vill ha så är det självklart att resultatet slukas med hull och hår.

    Allt blir bra till slut, blir det inte bra ja då är det inte slut än. Detta stod skrivet på väggen på kontoret när jag jobbade som säljare för en ekonomisk förening 2005. Vi var två stycken anställda och ibland var det inte lätt, motgångar och otrevliga människor förekom och därför skrev min kollega orden som en påminnelse om att allt blir bra till slut. Jag har haft detta som motto sedan dess.

    I början av 2000 talet var mina barn mycket små och vi ägde vid den tiden inte bil utan förlitade oss på andra och kollektivtrafiken. En söndag kväll fick sonen feber, ingen allvarlig sjukdom, men vi hade ingen barn alvedon hemma. Apoteket var stängt och vi hade inte möjlighet att ta oss in till sjukhusets apotek som var öppet. Jag ringde runt till de som jag kände i Holmsund med småbarn och frågade om det var någon alls som hade febernedsättande för barn hemma. Vi hade inte bott länge i Holmsund och ungängeskretsen var begränsad, men jag hade tur. Efter att ha bott i USA saknade jag verkligen tillgängligheten till receptfri medicin. Det var inte antalet valalternativ som var viktigt, utan en möjlighet till medicin överhuvudtaget på en söndag.

    Förändringar tar tid och visst har jag hört kritik mot avregleringen och att ibland saknas viss medicin på apoteket. Bemötande är viktigt och hur vi upplever det beror på vilka förväntningar vi har. Jag kan inte övertyga en inbiten socialist som har en romantiserad bild av apoteksmonopolet från förr, men klart är att jag vill inte återgå till hur förmyndaraktigt staten behandlade människor och behovet av receptfria läkemedel. Innan avreglering var Sverige tillsammans med Kuba och Nordkorea de enda länderna med apoteksmonopol.

    Sant är att vissa specifika produkter blivit dyrare, men alternativen där det ”kända namnet” inte är viktigast har blivit fler. Det viktigaste är vad det innehåller som paracetamol eller ibuprofen. Här har det blivit betydligt billigare. Det är nu också möjligt att köpa receptfria läkemedel på internet, bensinmackar, Konsum och ICA. Till exempel är Apotea.se otroligt mycket billigare än de övriga, men det har inte Dagens Nyheter brytt sig om att ta upp. Tillgängligheten till receptfria mediciner har blivit större, billiga alternativ har blivit fler och när jag har talat med receptförskrivande läkare om det har blivit bättre med avregleringen har deras uppfattning varit att service och bemötande från apoteket blivit så mycket bättre. Med ett monopol och en utförare behövs inte service alltid vara komplett, det finns ju ingen annan att vända sig till. Sedan har även vissa receptbelagda mediciner blivit billigare, men det var visst inte heller intressant för medias granskning.

  • Politiska och personliga nyårslöften

    Nytt år, nya förutsättningar och äntligen riktig vardag som väntar runt hörnet. Vi är en hel vecka in på året, men med tanke på att influensan ”stal” en dryg vecka av oss här hemma är det inte så konstigt att vi är sena med att avlägga nyårslöften. Om det är nödvändigt eller inte bryr jag mig inte om för det hör som till oavsett om de går att hålla eller ej. Hörde på Tv den något cyniska kommentaren att nyårslöften är att betrakta som politikers vallöften. Det börjar som ett löfte, förändras till en målsättning och när året är slut tillsätts en utredning om varför det inte gick som planerat…

    Mina löften är enkla, äta och leva mer hälsosamt, träna mer. Utmaningen är att få till rutinerna i vardagen när det är det är kvällsmöten och sammanträden var och varannan kväll. Det är på det personliga planet, men när det gäller arbetet i politiken vill jag vara en mer närvarande politiker. Jag vill göra fler verksamhetsbesök vilket var något jag började med redan innan jul. Det är när jag är ute i verksamheter långt från stadshuset och ser hur beslut tagna av politiken verkställs som bilden blir komplett eller förhoppningsvis mer komplett än tidigare.

    Förutom att det är nytt år och vardag runt hörnet så är det också nytt budgetår. Här menar jag i synnerhet för Umeå kommun. Budgeten för 2017 justerades så sent som i december månad och Hans Lindberg (s) har lovat att det inte kommer innebära några sparbeting för nämnderna. Detta trots att ramarna för nämnderna har justerats ned. T ex har Äldrenämnden fått budgetramen minskad med 7,9 miljoner kr och det är mycket naivt att tro att det inte kommer att få konsekvenser. Vi får rapporter om stress i hemtjänsten och hur sjukskrivningar ökat (men de ökar visst än mer i förskolan om det skulle vara någon tröst (?)) samtidigt som ersättningarna till hemtjänsten i Umeå är bland de absolut lägsta i hela Sverige. Hur funkar det i hemtjänsten på riktigt? Det vill jag veta och hemtjänsten är just en av verksamheterna jag kommer att besöka och praktisera i.

  • Gott nytt friskt år!

    Gott nytt år! Ja vi är redan inne på tredje dagen av det nya året, men efter en dryg vecka i influensa är jag lite sen på bollen. Nu börjar det äntligen att vända även om min röst är inte vad den borde vara.

    Västerbotten har visat sig i topp med antal dokumenterade influensa fall de senaste veckorna och bland vännerna på Facebook ser jag att en efter en har insjuknat. Nej, jag vaccinerade mig inte och enligt landstinget har inte heller tillräckligt många gjort det i år. De som tillhör en riskgrupp eller är 65 år och äldre betalar 60 kr och övriga betalar 250 kr. Är det för dyrt? Nej jag är inte den som tror att antalet som vaccinerar sig kommer att drastiskt öka bara för att det skulle vara gratis. Här behövs främst en förståelse för varför det är nödvändigt eller vad som kan hända om du inte gör det.

    Argumentet, ja men jag tillhör ju inte en riskgrupp och behöver då inte vaccinera mig hörs ofta. Javisst kan det vara så, men de runt omkring dig kanske tillhör en riskgrupp? Du kanske arbetar inom äldreomsorgen eller har en nära anhörig med försvagat immunförsvar? I Umeå kommun erbjuds alla anställda som arbetar nära brukare som inom äldreomsorgen ersättning för vaccinationskostnaden. Detta förutsatt att den anställde gör det på fritiden på hälsocentral eller på infektionsavdelning och det är nog här anledningen till varför inte tillräckligt många har vaccinerat sig. Det passar inte in i vår fulltecknade vardag att boka tid för vaccination som kanske inte är ”nödvändig”. Tiden och orken finns inte.

    Jag är glad för att 2016 är över och jag tror att detta året kommer att bli bättre, både för mig och min familj och för världen i övrigt. Det finns säkert en del som talar emot det, men jag väljer att inte lyssna på de argumenten. Inte just nu, för hopp det har jag.

     

     

  • Vad hjärtat är fullt av talar munnen

    Söndag, sista dagen på veckan och tid till att reflektera. Veckan har gått så fort att jag själv inte hunnit eller prioriterat blogg även om jag förstås hunnit med att ögna igenom en del av dem. Min vecka innehöll; landstingsfullmäktige; kommunstyrelsen; utvecklingssamtal på skolan; utbildning i byggregler och PBL; seminarium om lagar och regler i kommuner; Byggnadsnämnden på torsdag och slutligen seniorvimmel på fredagen. Allt som allt var det en bra vecka även om det ibland känns som tvära kast mellan landsting, kommun och föräldraskap när ett utvecklingssamtal kläms in mellan de båda uppdragen.

    Ett sämre debattklimat har varit uppe på agendan och har inte släppt greppet om medias uppmärksamhet ännu. Hur kan någon människa överhuvudtaget (i detta fall en moderat tjänsteman) kalla en minister för hora i en webbsändning och tro att det ska vara OK? Det straffade sig med all rätt. Det är inte bara i nationell politik som det är lite si och så med vad vi kallar varandra. I kommunen har vi haft gruppledaröverläggningar där tonen i kommunfullmäktige har diskuterats. För vissa kan politiken bli passionerad och när majoriteten går en emot kan det slå över. Det finns ett uttryck och som jag använder ofta; ”Vad hjärtat är fullt av det talar munnen” och här är det viktigt att hjärtat inte fylls av hat eller respektlöshet mot andra. När ord tappar sitt värde för det används ofta i olika sammanhang kanske den som använder grova ord inte begriper att de kan både kränka och såra.

    Det är vuxna människor som är förtroendevalda jag talar om, men det är viktigt att uppmärksamma och säga ifrån när ord kränker oavsett vem som använder dem. Förklara för barnen om de ”plockat upp” kränkande ord någonstans vad de orden innebär och hur ord kan såra och förminska. Här har vi alla ett ansvar.

  • Kö till plats på äldreboende

    Häromdagen (tisdagens VK) kunde vi läsa att köerna till äldreboende har vuxit. Idag väntar fler än 50 personer på att få plats vid ett vård och omsorgsboende i kommunen. Det är 56 personer som beviljats plats, men ännu inte fått någon. De som vill få en plats, men nekats ingår inte i denna kö.

    Det är bekymmersamt med väntan och oron för de närstående kan vara svår. Ensamhet är inte skäl nog för att få plats utan det är behovet som styr. Det betyder att de flesta som väl har fått plats är många gånger väldigt sjuka och tiden på ett boende blir väldigt kort. När jag växte upp fanns det ålderdomshem, men dessa finns inte kvar. Idag ska du åldras i ditt hem och förhoppningsvis aldrig flytta någon annanstans. Detta är både på gott och ont.

    I Äldrenämnden har vi fått det berättat att vid vissa av boendena kan omsättningen av de boende vara mycket stor eftersom de som flyttar in är i så dåligt skick och livets slutskede är nära. Detta skapar oro hos övriga boende och personalen får fler arbetsuppgifter med in och utflyttning och städning av lägenheter. Arbetsron finns inte där och det blir en sorg att se så många komma och gå utan att lära känna dem bättre. Detta har blivit lite bättre, vilket betyder att vi inte har haft lika många dödsfall som tidigare. Siffran som gavs var ca 50 personer färre detta år jämfört med förra året. Det vill säga ungefär lika många som nu står i kö.

    Jag vet inte om jag ska bli ledsen eller upprörd, men det faktum att kommunens äldreomsorg är beroende av att fler dör känns kallt och cyniskt. Kanske än mer för att vi är dåliga på att tala om döden och den sista tiden i livet. Förutom denna helg en gång per år.

    Behöver Umeå fler äldreboenden, ja det gör vi men det fungerar inte att bara bygga eftersom kommunen saknar utbildad personal att bemanna dessa boenden. Kristdemokraterna vill ha en boendegaranti för de över 85 år som önskar plats på exempelvis äldreboende trygghetsboende, men det är inte möjligt att klara utan stöd nationellt. Jag ser ingen skräckbild av att alla över 85 plötsligt vill flytta till ett särskilt boende eller trygghetsboende vilken är den bild som S vill måla upp, men ensamheten är ett stort bekymmer som vi alla har ett ansvar för att hindra.