Kategori: Uncategorized

  • Vad döljer statistiken?

    Statistik är spännande om man som jag tycker att det är roligt att se tillbaka hur saker varit för att sedan se vad som kan bli bättre jämfört med idag. Det är också ett fascinerande verktyg där samma siffror kan visa olika verkligheter. Den politiskt intresserade vet säkert vad jag menar.

    Det kommer antagligen inte som en nyhet att Sverige har en mycket hög ungdomsarbetslöshet och det är ett problem när unga inte kommer vidare efter studier och ut i arbete. Att fastna i arbetslöshet är påfrestande och frustrerande och riskerar att påverka den unge både psykiskt och fysiskt.

    Hur hög ungdomsarbetslöshet har vi i Sverige? Enligt SCB är var fjärde ungdom i åldern 15-24 år arbetslös (22,8%). Räknas enbart de som varken studerar eller arbetar är arbetslösheten ca 7,5% -lägre än genomsnittet i Europa. I Umeå är den ännu lite lägre vilket är positivt. Inom siffran 22,8% hamnar min dotter som börjar årskurs nio till hösten. Aldrig att jag har räknat henne som arbetslös och det tror jag inte att hon har gjort själv heller. Med anpassad statistik till Europa har vi fått helt andra siffror än vad vi hade för ett par år sedan, det är därför viktigt att vi vet vad som finns bakom dem.

    Jag blev häromdagen intervjuad av Studio ett i radions P1 i en enkät om vad jag anser om att de tillfälliga anställningarna har ökat och om jag ser något positivt med det. För egen del anser jag att det kan vara positivt både för arbetsgivare och den som blir anställd att anställningen är under en begränsad tid. Det är positivt när arbetsgivare ser möjligheten att anställa, men kanske inte vågar satsa på en tillsvidare anställning. Speciellt för småföretagare är det en möjlighet eftersom en felrekrytering blir kostsam. Den anställde får också en möjlighet att testa en arbetsplats och kanske ett helt nytt arbetsområde innan man är redo för att gå vidare med exempelvis studier.

    Även om det är kortare erfarenheter får den anställde fler arbetslivserfarenheter vilket kan hjälpa vidare när man söker arbete. Det som är det största problemet är när man blir fast i de eviga småjobben och kortare anställningarna berövas man möjligheten att påverka sitt eget liv och planering av framtiden.

    Ett problem som journalisten lyfte fram var vårdpersonal som arbetat som springvikarier under fem år och där arbetsgivaren varit rädd för att de skulle bli inlasade. Dvs att man blir "fast" med personal och fasta kostnader trots att personalbehovet egentligen fanns. Man väljer en annan "springvikarie" som det inte är lika nära att bli inlasad, tillsvidare anställd. Här kanske Umeå kommun tål att granskas närmare..

  • Tillbaka till skolan

    Sommarlovet väntar om hörnet och med det i tanken kanske rubriken tillbaka till skolan känns fel. Verkligheten är den att det idag finns elever som bara slutar att gå till skolan och det är en grupp som växer till antalet. Vi talar inte om elever som tidigare kanske beskrevs som skolkare för att de vill göra något annat än att vara i skolan, utan det är barn och ungdomar som drar sig tillbaka och stannar hemma där datorn många gånger är enda sällskap.

    Artikeln i gårdagens VK beskriver projektet Tillbaka till skolan, ett projektsamarbete mellan Elevhälsa och socialtjänst. En specialpedagog, psykolog och socionom är de som leder projektet där de hjälper barn att komma tillbaka till skolan. En del ungdomar har varit borta från skolan så länge som två år. Frustrerade föräldrar som har försökt allt för att få sitt barn till skolan tar tacksamt emot stöd. Det artikeln dock missade är att projektet som sträcker sig till 2014 är en av de sociala investeringar som Umeå har arbetat med under pågående mandatperiod.

    Jag sitter själv med i beredningsgruppen för sociala investeringar och fick för en tid sedan ta del av en redovisning av resultaten från projektet. Varje barn som kan komma tillbaka till skolan efter en lång frånvaro är en stor framgång. Det finns aldrig några universal lösningar för alla elever, men tack vare att man i detta projekt har kombinerat kompetenser från två verksamheter (elevhälsa och socialtjänst) ökar möjligheten betydligt att hitta rätt lösning.

    I kommunens nya organisation har samarbetet förstärkts mellan olika verksamheter och det känns tryggt att den arbetsmetodik som här utformats kommer att bli en del av  befintlig verksamhet efter projektets slut. Fortsätter man inte med arbetet när projektet tagit slut kan man alltid ifrågasätta om det verkligen är en investering man har gjort. Vad som för övrigt händer med sociala investeringar (potten med pengar som står utanför ordinarie kommunal verksamhet) är intressant, men det får jag nog anledning att återkomma till under hösten.

  • Svar i måndags och om kommundelsnämndernas vara eller icke vara…

    I mitt senaste inlägg lovade jag att återkomma med det svar som Lennart Holmlund gav på min interpellation i måndags. I korthet kan man säga att kommundelsnämnderna gör sina egna prioriteringar med de pengar man får och att egna datorer till eleverna inte är prioterat på samma sätt som för de elever som går i skola i stan.

    En förklaring till varför årsredovisningen säger att alla elever i år 6-9 har egna datorer fick jag inte förklarat. Kanske är det så att kommundelsnämndernas vara eller icke-vara kommer att bli en aktuell fråga framöver? Skolor ska inte alla vara likadana vilket inte var min mening med ordet likvärdig. Men jag vill inte att barn boende i kommundelarna ska riskera att halka efter i jämförelse med de elever som bor i stan. Detta speciellt med tanke på att skollitteraturen emellanåt är ålderdomlig och man hänvisas till dator för aktuell information. Skolans betydelse för Hörnefors, Holmsund och Sävar kan inte och får aldrig underskattas.

    Så här löd svaret från Lennart Holmlund:

     

     

    Jag tycker att det blev en intressant debatt speciellt som jag har erfarenhet av att ha suttit i både skolstyrelse/För och grundskolenämnd under sex år och i Holmsund Obbolas kommundelsnämnd under åtta år. Vi kanske kommer att få anledning att återkomma till den inom kort.

     

     

     

     

  • Likvärdig skola i Umeå kommun

    Imorgon är det kommunfullmäktige och Kristdemokraterna har på dagordningen två interpellationer och en motion. Anders Sellström har skrivit tidigare på sin blogg om sin interpellation och nedan läser ni min interpellation ställd till Holmlund.

    Det är stora skillnader mellan kommunala grundskolor i Umeå kommun och det är tydligt att elever inte ges samma förutsättningar beroende på vilken del av kommunen man bor. Skillnader ska belysas. Jag återkommer imorgon med Lennart Holmlunds svar.

     

    Likvärdig skola för alla i Umeå kommun
     
    I årsredovisningen för Umeå kommun 2012 kan vi läsa följande att ”För och grundskolan i Umeå har fattat beslut om en gemensam IT strategi. Detta mot bakgrund av behovet av en större likvärdighet och att alla barn och ungdomar i Umeå kommuns skolor och förskolor under sin tid i skola och förskola ska få utveckla sin digitala kompetens som en naturlig del av lärandet. Alla elever i åk 6­-9 har nu bärbara datorer som verktyg och stöd för sitt lärande.”
     
    IT strategin talar om större likvärdighet, men den trista sanningen är att strategin inte gäller för alla elever i kommunen. De elever som går i skola i kommundelarna saknar idag samma möjlighet att använda datorer som elever i Umeå har.
     
    Sedan 2010 har vi en ny organisation i kommunen med en förvaltning och det sägs att denna förändring ska ge ett bättre samnyttjande av resurser samtidigt som det ska bli mer likställt.
     
    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:
     
    ·        Hur motiverar du denna skillnad mellan eleverna i kommunala skolor?
     
    ·        När kommer alla elever i kommunen få ta del av kommunens IT strategi?  
     
     
    Veronica Kerr                  
    Kristdemokraterna

    Imorgon behandlas även Kristdemokraternas motion om att upphandla färdtjänst i enlighet med LOV. Jag ser fram emot en spännande måndag!

  • Beundransvärda tjänstemän

    Det känns nästan som om jag begår tjänstefel om jag inte åtminstone lägger in en kort kommentar kring dagens nyhet om den anmälan som gjorts mot ett kommunalråd i Umeå. Spontant  känns det som om det inte är en enskild händelse som ligger bakom anmälan, men jag vill definitivt inte komma med spekulationer.

    "Det är meriterande om du har erfarenhet av arbete i en politiskt styrd organisation." Liknande ord kan man ibland se i platsannonser för tjänster i kommunen antagligen för att ett jobb som kommunal tjänsteman skiljer sig åt från andra jobb. Jag kan emellanåt känna en stor beundran för de personer som arbetar som tjänstemän i kommunen. Det är tjänstemän som inte kan ha "personliga åsikter" i de ärenden som ska beslutas för det är politiken som bestämmer! Detta oavsett om "politiken" (dvs de förtoendevalda) har någon erfarenhet eller direkt kunskap i området. Det måste vara frustrerande när politiken väljer en helt annan väg än den som du som professionell tjänsteman har föreslagit. Än värre när politiker säger att du har fel och att du inte ska yttra dig om det du så väl känner till och kan.

    Det är min första riktiga mandatperiod i kommunen och eftersom jag inte har kunskap om alla de verksamheter jag är i så har jag lärt mig att lyssna på vad tjänstemännen har att säga och efter det bilda mig en egen uppfattning. Respekt för tjänstemännens kunskap och erfarenhet värderar jag högt, men jag förväntar mig också en ömsesidig respekt för när vi inte tycker lika.

    Jag tycker om när tjänstemän kommer med "provocerande" ideer för att få oss politiker att tänka nytt. Om jag inte gillar idéerna så utmanar det mig att hitta än starkare argument för det jag vill genomföra och varför.  I slutändan får man dock aldrig glömma den gyllene regeln (och bärande princip i kristdemokratin), behandla andra som du själv vill bli behandlad.

  • Obetalt arbete

    Det är tisdag och andra dagen på veckan. Min förmiddag är mötesfri och jag kan därför arbeta vid köksbordet. Jag kan också samtidigt som jag gör en bensträckare fylla diskmaskinen och sedan hänga upp tvätten som ligger i tvättmaskinen. På väg till tvättstugan plockar jag även med mig en del smutstvätt som ligger på golvet i barnens rum. Detta ser jag inte som besvärligt och det tar inte speciellt lång tid heller, men vad alla dessa saker har gemensamt är att de är delar av det obetalda arbetet här hemma.

    I eftermiddag kommer jag efter ett sammanträde på stadshuset åka och storhandla för med tonåringar i huset försvinner maten fort. Speciellt de dagar som det är träningar eller andra aktiviteter. Middag kommer vi också att äta jag och mina barn och det händer ibland att det är någon annan än jag som lagar den, men likväl är det delar av det obetalda hemarbetet.

    Missförstå mig inte, jag förväntar mig inte att någon ska betala mig för att jag plockar upp här hemma eller för att jag tvättar eller lagar mat. Jag ser det inte som ett arbete utan det är delar av livet och vardagen. Den uppfattningen ser det ut som om inte alla håller med om.

    På Facebook fanns denna bild inlagd häromdagen under Umeå kommuns sida.

    Den visar en skillnad på fem timmar/vecka mellan män och kvinnor och 90 kommentarer säger en del. För mig är det självklart att lever man tillsammans med någon så delar man arbetet oavsett vad det är, men för mig kan inte millimeter rättvisan vara det enda rätta. Ibland får mannen utföra mer och ibland tvärtom för att de ska få sin vardag att fungera. Detta kan inte och ska inte vara politikens område att lägga sig i hur människor fördelar vardagslivet. Jag kan inte heller förstå att en kommun ska göra det heller.

    Skatteavdrag för hushållsnära tjänster finns sedan ett par år tillbaka och tjänster som trädgårdsarbete och städning har blivit billigare. Detta är en annan form av hushållsfördelning, men av någon anledning brukar det alltid vara de som är mest kritiska till att kvinnor gör mer hemma som i samma stund är de starkaste motståndarna till RUT. Varför är det så? 

    Efter veckans debatt kring mansskatt vill jag klargöra och förtydliga att Kristdemokraterna har endast en ersättarplats i jämställdhetsutskottet och det var endast de ordinarie ledamöterna som erbjöds skriva under. Därför kan Tamara Spiric säga att det var endast ett parti som var emot när det egentligen var två.

  • Vad händer med budgetarbetet i Umeå?

    I lördagens VK läser vi att tuffa tider kan försena budgeten och att en konsekvens kan bli att kommunfullmäktige inte fattar beslut i juni. Både Peder Westerberg och Anders Ågren har idag bloggat om det förväntade beslutet från S och V att vänta med en budget till i höst. Lennart Holmlund har kommenterat med att mycket pengar behövs, de behöver räkna mer, analysera mer och behöver mer tid till det. Hur mycket tid som behövs är omöjligt att svara på idag och Holmlund vill inte heller svara på hur mycket pengar som behövs.

    Att vänta med att komma med besked är olyckligt och är i många fall respektlöst mot de som väntar på besked där det får konsekvenser. Det är bättre att få ett negativt besked som man kan bearbeta så snart som möjligt än att bara låta tiden gå i ovisshet. Med tydlighet i ledarskapet kommer man långt, men nu riskerar man att komma till en punkt där man står och stampar medan nämnder och verksamheter fortsätter som vanligt eftersom konkreta förslag saknas. Eller rättare sagt, förslag från tjänstemän saknas inte men de konkretiseras inte i ett budgetförslag från S och V.  

    Jag har tidigare påpekat att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått konsekvenser inom flera områden, men nu kan ytterligare konsekvenser visa sig. Att göra prioriteringar är en sak, men att prioritera rätt är en konst och det återstår att se om S och V klarar när budgetalternativet presenteras. Oavsett när det nu blir.

  • så klantigt av mig. Gårdsfesten är nästa…

    Från mobilen

    så klantigt av mig. Gårdsfesten är nästa vecka, vi kanske ses då?

  • Värdighetsgaranti och gårdsfest

    Från mobilen

    Igår deltog jag i ett möte om de lokala värdighetsgarantier som är på gång att införas i Umeå kommun. Det är en av mina hjärtefrågor och Kristdemokraterna har mycket länge drivit frågan både i kommunen och på nationell nivå. Den nationella värdegrunden säger att "Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande". (5 kap. 4§ SoL)

    Värdighetsgarantin ska vara en konkret beskrivning av vad äldre personer, deras anhöriga och övriga kommuninvånare kan förvänta sig av de tjänster som kommunen erbjuder. Det är också mycket viktigt att det är tydligt vad man kan förvänta sig när kommunen inte uppfyller garantierna och var man kan vända sig med klagomål eller synpunkter.
     
    I arbetet med framtagandet av lokala värdighetsgarantier har personal och allmänhet fått möjlighet att komma med synpunkter och önskemål, men nu kommer vi att diskutera detta vidare i socialnämnden. Jag tycker att det är otroligt roligt att det är på gång. Nedan ser ni en bild av mig i valrörelsen 2010.
     
     
    Det känns härligt att det är fredag och att helgen står inför dörren. Idag besöker jag Öppen Gemenskaps gårdsfest med cykelutställning kl.11-15 och säger bara att vädret kunde inte vara bättre!

     

  • Provocerande debattartikel

    Det var länge sedan jag skrev något på bloggen och jag kan bara ödmjukt säga att det beror inte på att det inte finns saker att blogga om utan att det är bara så enkelt som att tiden har inte räckt till.

    Tankarna finns där, ska jag skriva om det intressanta budgetarbetet som pågår i kommunen eller om att det föds fler barn än någonsin i Umeå och att det får konsekvenser för den förstnämnda frågan? Eller kanske skriva om bostadsbyggandet som måste öka eller om de fantastiska mötenjag fått med frivillig organisationer och volontärer som gör otroliga insatser i Umeå? Bloggen är den stora möjligheten att skriva av sig snabbt när nyheten är som mest aktuell och där brister jag emellanåt. Jag är i alla fall glad för att just du tog dig tid att läsa mina rader även om ämnet ibland inte är dagsaktuellt.

    Häromdagen kunde vi läsa att jämställdhetsutskottet går ut och kräver att man börjar utreda möjliggörandet av en jämställdhetsskatt. Debattartikeln uttrycker sig lite svagare när man lägger in ett kanske borde börja utreda möjligheten. Idén provocerar vilket man kan läsa av alla kommentarer. Politiken har gränser vilket man än en gång verkar glömma bort och där tanken att det enda rätta är att styra föräldrars uttag av föräldraförsäkringen för kvinnors bästa. Det egna valet ställs åt sidan trots att politikerna i jämställdhetsutskottet bör veta mer än väl att alla familjer ser inte likadana ut och politiken ska inte säga vad som är bäst för familjerna eller barnet.

    Som jag har förstått det har Jämställdhetsutskottet anlitat en reklambyrå för att gå ut med denna kampanjen och kravet på att män ska betala mer skatt bara för att de är män är inte seriöst. Frågan kommer då är det väl investerade pengar? Själv sitter jag som ledamot i kommunens personalutskott och där följer vi löneutvecklingen för de yrkesgrupper som finns i kommunen och diskuterar de skillnader som finns mellan män och kvinnor.

    Det är självklart att män och kvinnor ska ges samma möjligheter och det är självklart att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbete. Jag tycker också att Arbetsgivare ska även underlätta för pappor att vara hemma med barn, för det tror jag är en vinst för både barn och arbetsgivare. Men tvångsdelning, nej tack!