Kategori: Umeå

  • Oj vad fort det har gått!

    Fredag afton är redan här, en dag som kändes långt borta eftersom det är första veckan utan långhelg på ett tag. Kristi Himmels för två veckor sedan och nationaldagen för en vecka sedan har rört till det i känslan av vilken dag det är.

    Under veckan som har gått har det funnits mer tid till parti interna möten som möten med PDO Norr vilket är presidierna för de fyra nordligaste KD distrikten. Jämtland/Härjedalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Möten som möjliggörs tack vare Zoom eller Teams när avstånden är för långa. Trots långa avstånd har vi mycket som förenar och jag ser fram emot de utbildningar som vi gemensamt planerar.

    Det har även funnits tid till möten med associerade förbund, styrelsemöte i lokalavdelningen, intervju med forskare vid Universitetet om frågor som rör fysisk aktivitet för personer som är 65+ och vad Äldrenämnden gör inom det området. Sammanträde med UmeBRÅ som firade att Center mot våldsbejakande extremism (CVE) har utsett Umeå kommun, till Årets förebyggare av extremism.

    Umeå kommun utses till Årets förebyggare av extremism – Umeå kommun

    Det är otroligt intressanta möten med UmeBRÅ där också Polisen ingår. Så mycket information som oroar när det kommer till otrygghet, narkotika och gängkriminalitet. Frågor som har enormt intresse och under min tid där tror jag aldrig att vi har kunnat sluta i tid eller så har den sista föredragande fått snabb prata för att vara klar i tid. Under lång tid var inte Äldrenämnden representerat i UmeBRÅ och jag vet att det är de som önskar att det fortfarande var så.

    Veckans mest oroväckande möte var kommunens informationsmöte om den tillsyn av enskilda avlopp som kommunen ska genomföra. Mötet var digitalt med ett fyrtiotal personer närvarande. Många frågor. Oro för att göra fel och rädsla för att bli underkänd. Kommunen vill att alla hushåll med enskilda avlopp först ska göra en egen bedömning av hur det ser ut och fungerar enligt röd-gul eller grön funktion. Är det rött är det lika bra söka nytt tillstånd (för en stor summa pengar och mycket arbete), gult – ta kontakt med entreprenör som kan avlopp och se vilka förbättringar som behövs. Grönt, är bara grönt enligt dig eftersom inspektörer gör tillsyn oavsett om det är gult eller grönt. Frågan blir bara hur dyrt det kommer att bli. En normal tillsyn där inga åtgärder behövs sättas in kostar mellan 5000-7000 kr. Om åtgärder behövs verkar det inte finns ett maxtak.

    Mitt största obehag just nu är att ta bort locket som är ovanpå locket till trekammarbrunn eftersom det brukar vara så många grodor (eller är det paddor) i närheten. Grodor är obehagliga, men så är det när man bor nära naturen.

    Onsdag och torsdag var jag i Stockholm, men jag tror nästan att det kräver ett helt eget inlägg. Bra dagar, men tydligen fick jag med mig nån skit hem för halsen både kliar och svider. Tröttheten är enorm och inom kort blir det täppt är min känsla. Är sällan sjuk, men när det händer så är det alltid fel tid. Varför det är fel tid just idag, det kräver också ett eget inlägg. Just nu blir det Sinupret, alvedon, massor av vätska och tidigt i säng.

  • EU ska inte detaljstyra din arbetstid!

    Debattartikeln Alice Ella

    Effekterna av det som kanske i grunden hade en god tanke har slagit helt fel ut, arbetstidsdirektivet. Det som skulle ge mer tid till återhämtning och vila för omsorgspersonal har i stället gett splittrade scheman med mer helgtjänstgöring. Verksamheter begär dispens och personal lämnar yrket när inflytandet över schemaläggningen saknas. Vi ser samma effekter och missnöje med scheman inom äldreomsorgen i Umeå och bara för att kritiken inte är lika högljudd längre betyder det inte att kritiken har försvunnit.

    Kristdemokraterna säger nej till EUs vilja att detaljstyra länders arbetstider utan att förstå vad den lagstiftningen betyder. Det handlar om subsidiaritet, beslut tas på lägsta men mest ändamålsenliga nivå. Läs hela artikeln och kommentera gärna!

  • Fler äldreboenden med seniorinflytande

    Läser i dagens VK om Linnea som flyttat tillbaka till sitt ”nygamla” seniorboende på Marieberg och riktigt känner hennes glädje över flytten. Det gamla servicehuset på Marieberg från tidigt 1980 tal har renoverats och byggts om och jag blir glad på riktigt. Kanske är det för att jag har vissa känslomässiga band till huset på Älgvägen som byggdes precis bakom huset jag själv bodde i 1979. Servicehuset upplevdes då som gigantiskt med sina sex våningar i ett helt nytt bostadsområde där övriga hus var i två plan. I och för sig som nyinflyttad nio åring från landet krävdes förstås inte mycket för att byggnader skulle upplevas gigantiska.

    Detta gamla servicehus som upplevdes mer som en institution tidigt 1980 tal har nu fått balkongerna inglasade och helrenoverade badrum som är förberedda för tvättmaskin. En helt ny byggnadsdel har tillskapats för gemenskap, friskvård och rörelse. Alla förbättringar har varit nödvändiga och till nytta för de boende, men kanske mest glädjande är att hyresnivåerna har kunnat hållas nere på en skälig nivå. Definitivt ingen självklarhet i bostadsbristens Umeå där hyresnivåerna kan variera kraftigt. Förutom det har seniorvärdar anställts som kan arrangera aktiviteter och bidra till ökad trivsel. De som bor i huset får också vara med och påverka i huset och ett seniorråd ska bildas i huset.

    Det är inga vanliga hyreslägenheter och det är inte heller ett äldreboende, men seniorboenden med närhet till gemenskap med andra gör att behovet av ett vårdboende kan skjutas upp. Boenden som motarbetar ensamhet gör att vi håller oss friskare längre. I artikeln nämns det att en nyinflyttad jämfört det med att det är som att bo i studentlägenhet, fast bättre. Jag älskade att bo i studentkorridor på 1990 talet och jag gör gärna nåt liknande när jag passerat 70. Det vore nåt att se fram emot förutsatt att jag får ha eget kök och ingen tenta ångest.

    Umeå behöver helt klart fler anpassade boenden liknande det renoverade seniorboendet på Älgvägen. Det är lätt för politiken att säga vad som behövs eller inte, men om vi vill bygga bra boenden anpassade för äldre så måste de äldre inkluderas redan vid planering. Jag vill att pensionärsorganisationer ska inkluderas mer i stadsbyggnadsfrågor för att deras önskemål och prioriteringar ska bli tydliga. Samrådsinspel och information till pensionärsrådet blir alltför ofta alldeles för sent i planeringsprocessen och det blir lätt att planeringen går vidare i exakt samma spår. Vi har mycket att lära av andra kommuner och länder. Exemplet från Holland är kanske det mest kända och det har även Finland  provat på. Hade det alternativet funnits i Umeå 1991 hade jag självklart valt det i stället för 20 kvm i en korridor på Mariehem.

     

  • Skärpt lagstiftning ger konsekvenser

    Rätt ska vara rätt och lagar är gjorda för att följas eller är de det? Vad händer när en lag införs och det är så uppenbart att den kommer att vara omöjlig att följa, ska den då ses som en rekommendation? Såklart inte, men ännu vet vi inte hur det kommer att bli fr om den 1 juli när en lagändring träder i kraft som berör kommunernas hemtjänst. TV4 nyheterna rapporterade för ett par dagar sedan att var tredje kommun kommer inte att klara lagkravet om en fast omsorgskontakt i hemtjänsten där kontakten är en tillsvidareanställd undersköterska. Det är en skärpning av lagstiftningen eftersom fast omsorgskontakt infördes redan förra året, men bara för att kravet på att det ska vara en undersköterska betyder det inte att det finns tillräckligt många. Vad blir konsekvenserna?

    Redan för ett par veckor sedan i samband med kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation till Carin Nilsson, äldrenämndens ordförande om just detta. Svaret var tänkt till den 24 april, men eftersom Carin inte var närvarande skjuts frågorna fram till sammanträdet i maj. Dvs besked ges en månad innan lagen börjar gälla. Idag är färre än 48 % av personalen i äldreomsorgen utbildade undersköterskor och den låga siffran finns även bland de externa hemtjänstutförarna. Det är ett nationellt bekymmer att få utbildar sig till undersköterska, men vad kommer att hända för de som har hemtjänst? Kommer det att vara samma villkor och konsekvenser för både kommunens hemtjänst som för de privata utförarna? Kan kommunen fortsätta som förut och samtidigt ge varningar till de utförare som inte har tillräckligt många undersköterskor? Eller i värsta fall häva avtalet till de som inte följer lagen?

    Det är sagt att LOV (lagen om valfrihet) ska vara konkurrensneutral, men det är det ingen som tror på vilket också debatten förra mandatperioden visade. Istället för konkurrensneutralitet så konkurrerar kommunen hårdare än tidigare om samma personal. Det är därför inte konstigt att jag inte är den enda som undrar vad som kommer att hända efter den 1 juli.

     

    Till

    Äldrenämndens ordförande
    Carin Nilsson (S)


    Kommer Umeå kommun att följa lagen efter den 1 juli?

    Den 1 juli 2022 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, med krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt. Från och med den 1 juli 2023 får endast den som har ett bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska utses till fast omsorgskontakt.

    En annan förändring är att undersköterska blir en skyddad yrkestitel vilket innebär att ett bevis behövs från Socialstyrelsen för den som vill använda sig av titeln undersköterska inom vård och omsorg. Den som är tills vidare anställd som undersköterska den 1 juli kan använda sig av titeln undersköterska t o m den 30 juni 2033 utan bevis.

    Det är positivt att undersköterskan får en skyddad yrkestitel, förhoppningsvis kan detta ge mer status till yrket och locka fler sökande. Behovet av utbildade undersköterskor är enormt, idag är färre än hälften (48%) av de som arbetar i kommunens äldreomsorg utbildad. Ca 2000 personer i kommunen har idag hemtjänst och även om inte alla har behov av en fast omsorgskontakt vet vi redan nu att det blir svårt att följa lagen. Lagen gäller oavsett utförare, men det är oklart om konsekvenserna blir de samma för kommunen som för de LOV företag som idag inte har tillräckligt hög andel utbildad personal.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Vilken planberedskap finns för att kommunen ska uppfylla lagen om att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner i hemtjänsten efter den 1 juli?
    • Vilka åtgärder anser du vara nödvändiga för att öka andelen utbildad personal i hemtjänsten?
    • Vilka risker ser du med att lagen införs om inte kommunen lyckas med att följa den?
    • Vilka konsekvenser kan bli aktuella för den utförare som inte klarar kravet på att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner?

     

     

    Veronica Kerr
    Kristdemokraterna

  • Jämställdhet eller ”introllade kvinnor”?


    Det är bra, intressant och faktiskt roligt att följa mediernas alla granskningar inför valet i höst. Det är allt från vilka partier har flest män eller fastighetsägare; utlandsfödda eller brottsdömda och förstås hur ser inkomsterna ut. Med tanke på att valet sker i september så är granskningarna ett utmärkt sätt att fylla tidningarna under sommarens nyhetstorka. Problemet är bara att granskningar och djupare intervjuer måste göras innan semestrarna vilket gör att risken ökar för att artiklarna inte känns dagsaktuella.

    I Västerbotten är män över 50 vanligast på valsedeln och i Umeå är medelåldern 51. Jag passerade den åldern för en vecka sedan och är äldre än snittet, men å andra sidan är jag inte heller man vilket gör att KD skiljer sig från mängden. Idag går granskningen vidare och nyss publicerades denna bild.

    Hur tänkte VK när de gjorde bildvalet? Tio män från sex politiska partier och där inte alla av dem ens kandiderar ger inte en rättvis bild. Det är svårt med bildsättning och det har hänt fler än en gång att artiklar om kommunfullmäktige bildsatts med bilder från regionfullmäktige. Så även denna gång. Det jag tycker är intressant är citatet ”Vi kan ogärna trolla fram kvinnor” från Sverigedemokraternas företrädare utan talar bara om att det är rätt person (man) på rätt plats. Vilken kvinna vill tänka att man blivit ”introllad” på en lista bara för sitt köns skull, nej det hade varit mer intressant att höra svaret till varför inte kvinnor vill stå på den valsedeln. Kanske de inte ens får frågan?  Nu får förstås varje parti själva komma till insikt vilka personer de tycker är de bästa kandidaterna och som väljare är det du som avgör vem som företräder dig.

    Jämställdhet är viktigt även om varvade listor inte är allt så är de helt klart en hjälp på vägen. Kristdemokraterna i Dorotea representeras av 100% kvinnor vilket sticker ut, men det kommenteras inte. Det är trots allt männen som är problemet, det visar rubriken på artikeln. Jag blir bekymrad när vi faller in i identitetspolitik och envisas med att det är endast äldre som vet vad äldre vill ha och hur äldrefrågorna ska drivas. De yngre kan tala framtidsfrågor och skola för de har framtiden framför sig och har nyligen slutat skolan för vad vet en pensionär?

    Krönikan av Malin Lernfelt är mycket bra och förtjänar att läsas av fler. I valet 2018 var det tal om att politiken behöver fler seniorer och nu till valet 2022 behövs fler unga. Unga kvinnor. Erfarenhet är bra, användbart och tryggt, men när vi sedan tänker att vid 65 går vi i pension då kan vi inte samtidigt kräva att fler pensionärer ska bli politiker. För att få till en förändring ska vi blir bättre på att ta till vara all den kunskap och erfarenhet som finns i arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta längre än till 65. Den gamla åldersgränsen är en grund för ålderismen där just åldern är grunden för fördomar och diskriminering mot äldre. Det talas negativt om äldre människor och de slås ofta ihop till ett kollektiv ”våra äldre”. För övrigt ett begrepp som jag avskyr. Äldre människor är personer med egen vilja och en önskan om ett självständigt liv. Självklart ska de finnas med i politiken för erfarenhet ska inte underskattas. Det betyder inte att det är ett motsatsförhållande mellan yngre och äldre utan det blir en balansgång för partierna. Om partierna klarar uppgiften, det visar tiden.

  • En hållbar ekonomi kräver hållbara politiker!

    Om exakt en månad, den 21 juni, är det budgetfullmäktige. Årets höjdpunkt i kommunpolitiken för det är då som mål och uppdrag fastställs för kommande år. Kommunfullmäktige beslutar även om skattesatsen i kommunen och här går åsikterna isär på vad som kan anses som en rimlig nivå. Är det rimligt att Umeå kommun fortsätter att ha två kronor högre kommunalskatt än jämförbara kommuner?

    I dagens VK skriver jag och Anders Sellström om att hitta en hållbar ekonomisk balans mellan det offentliga åtagandet å ena sidan och medborgarnas disponibla hushållskassa å andra sidan. Frågan som fler borde ställa är hur mycket skatt ska politiker ha rätt att ta ut av sina medborgare med motiveringen att välfärden kräver det? Umeå kommuns nu styrande partier S och Mp förbrukar runt 600 miljoner kronor mer per år för samma välfärd, men är det motiverat?

     

  • Politiken är ingen vanlig arbetsplats

    ”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
    Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

    Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

    Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

    Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

    Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

    Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

     

     

  • Hur mår vi i Umeå?

    Hur mår Umeå kommuns invånare? Det är rubriken för rapporten Jämlika liv 20 som Övergripande planering vid Umeå kommun sammanställt. Rapporten är en del av utvärderingen av kommunfullmäktigemålet ”Sveriges bästa folkhälsa 2020”.

    Det är en mycket utförlig rapport med frågor ställda till personer i åldrarna 16-84 år. I Umeå är det 102 000 personer som faller inom åldersgruppen. Personligen har jag mycket svårt för mål som ”Sveriges bästa.. eller ännu värre ”Världens bästa hälsa 2020” som var landstingets vision för föregående år. För att ett mål där man jämför sig med andra ska lyckas innebär det att alla andra ska vara sämre än en själv. Jag tycker att det är att ge upp redan innan start medan andra tycker det är bra att sikta mot stjärnorna så kanske vi når trädtopparna.

    Jag har läst rapporten och visst finns det frågor och svar som får mig att reagera. Varför mår vi bättre i Umeå jämfört med Sverige som helhet, men kvinnor mår sämre än männen? Kan vi acceptera att mer än var tredje kvinna eller 40 % väljer ibland eller ofta att avstå från att gå ut ensam av rädsla för att bli rånad, överfallen eller på annat sätt ofredad? Är rädslan irrationell eller är den normal med tanke på att siffran följer riksgenomsnittet?

    Det är en intressant läsning och här kan du läsa mer om rapporten.

     

  • Ön ska inte bli Umeås nya skyline!

    Detaljplanen för norra Ön är ute på samråd och enligt VK hade häromdagen inkommit ett fyrtiotal yttranden. Idag är sista dagen att tycka till i det här samrådet, men vi kristdemokrater lämnade in vårt yttrande redan för ett par dagar sedan. Mikael Berglund, byggnadsnämndens ordförande uttryckte förvåning över våra synpunkter, men för den som känt var KD har stått i frågan om hur Ön ska byggas borde det inte vara en överraskning.

    KD har har sedan början av 2000-talet varit angelägna om att om Ön ska bebyggas ska det bebyggas med varsamhet, omtanke och respekt för de som redan bor på ön. Vi förordar en exploatering som är lite mer varsam och försiktig än vad som nu presenteras. Vi vill att stadsdelen Norra Ön blir en plats dit alla Umebor känner sig välkomna med väl tilltagna promenad och cykelstråk samt god tillgänglighet även för de som behöver eller måste använda bil. Speciellt bör detta uppmärksammas för den norra spetsen som planeras att bli ett attraktivt besöksmål för alla. Vi delar inte uppfattningen om att den maximerade exploateringen som planeras kommer att ge billigare lägenheter.

    Slutsatsen i det yttrande som vi har skickat in är att vi vill se; färre broar; lägre bygghöjd; minskade exploateringskostnader och fler parkeringsplatser/besöksparkeringar. Det menar vi kommer att göra projektet Norra Ön bättre inte bara ur en ekonomisk synvinkel utan även skapa ökad attraktivt för boende och besökare. Framförallt får alla Umeåbor tillgång till en mysigare och trivsammare stadsdel.

    Fortsättning följer!

     

  • Demensens helvete

    Det har blivit mycket TV tittande detta år, när vädret varit dåligt, när resor ställts in och när det bara känts som det inte finns något annat att göra. Det är inte mycket som talar för att det kommer att ändras under jul heller när vi är så få hemma och räknar med att isolera oss.

    Det blir inte bara TV serier utan även en del dokumentärfilmer och utbudet blir allt större med alla streamingtjänster. Igår kväll såg jag Louis Therouxs dokumentär:” Demensens Helvete ” på SVT play, en film som berörde mig starkt. Theroux besöker människor som drabbats av demens i fyrtio års åldern, han talar med anhörigvårdare och med de barn som besöker föräldrar svårt bor på ett demensboende. Den visar flera sidor av ett problem och det är klart att tankarna går till hur ser det ut i våra boenden i Sverige.

    Äldreomsorgen är just nu i fokus, både politiskt och medialt, och det är bra. Det finns så oerhört mycket okunskap om hur äldreomsorgen fungerar eller vad demens innebär. Både för den som drabbas eller vad som krävs av den som arbetar med dementa. I kommunal äldreomsorg är demensboenden ovanliga. Demens är vanligt, men boendena är inte helt anpassade eftersom ingen plats får vara vakant. På boendena bor både dementa och de som är helt klara i huvudet, men som behöver fysisk hjälp. Det krävs särskilda kunskaper för att arbeta och hjälpa människor med demens vilket kräver utbildning. En utbildning som många saknar. Om inte heller tillräckliga kunskaper i svenska språket finns blir kommunikationen mellan personal och den med demens i det närmaste omöjlig.

    Titeln ”Demensens Helvete” säger en del om Sverige och hur vi ser på sjuka människor. Originaltiteln ”Extreme Love – Dementia” är så mycket bättre för i allt elände som skildrades lyste kärleken fram. Det må vara att filmen är från USA, men demenssjukdomar finns överallt och många kan lära sig en del av den.