Kategori: Kristdemokraterna

  • Äldreomsorgen behöver fler medarbetare

    Politik tar många olika vägar och har många verktyg för att nå fram. En del säger att allt är politik och även om jag vet att det mesta kan det göras politik av så betyder det inte att det är politiken som ska besluta allt.

    Jag är nu inne på mitt 21:a år som politiker varav åtta på heltid och jag har sett politiska förslag komma och gå. Tyvärr är det sällan som ett förslag från oppositionen vinner gehör hos den politiska majoriteteten. Det händer ibland att en motion från ett oppositionsparti kan ta så lång tid att behandla innan det kommer upp till fullmäktige att frågan det berör antingen är inaktuell eller genomförd. Dvs förslaget kan vara så bra att det genomförs direkt utan att politiska beslut tas.

    Att skriva en motion är att väcka uppmärksamhet eller sätta tryck på att något ska genomföras, men det är också att visa andra att det här står mitt parti för. Det här är viktigt och här vill vi se en förändring. En av mina absolut första motioner till kommunfullmäktige var: ”Förändra och förbättra Vård och omsorgsprogrammet i Umeå kommun” vilken tog upp behovet av att locka fler unga människor till att välja vårdyrket på gymnasiet. Motionen ansågs besvarad, men förändringar gjordes vilka innebar att det jag ville ske också skedde. Att motionera är att påverka.

    Umeås vård och omsorg behöver fler medarbetare och frågan om hur vi gör vårdyrket mer attraktivt är fortfarande lika aktuell. Vi har talat om det i många år och kommunen har sneglat avundsjukt på andra kommuner som inte alls haft samma problem med att övertyga unga om att äldreomsorg är ett framtidsyrke. Men det förändras också och konkurrensen om undersköterskor och sjuksköterskor är stor. Med pågående pandemi är frågan större än någonsin och betydligt fler människor har blivit medveten om vilken bemanningskris vi står inför framöver.

    Jag har tidigare bloggat om företaget Ung omsorg, debatterat i VK och under flera år lyft frågan om framtida bemanning i äldreomsorgen på budgetfullmäktige, men jag har inte motionerat i frågan. Inte förrän nu. Tillfället ska vara det rätta och frågan förtjänar uppmärksamhet och inte ett tvärt avslag bara för att det kommer från ett borgerligt parti. Frågan är viktig och jag vet att det finns stort stöd för att äldreomsorgen anlitar unga människor tidigare. Att säkerställa att Umeå kommun klarar av att rekrytera personal till vård och omsorg är inte en fråga bara för Äldrenämnden utan ansvaret och intresset för att klara detta bör även ligga hos kommunfullmäktige. Här kan du läsa motionen i sin helhet.

     

  • Svar på frågan

    Fullmäktige sammanträder i en halvfull sal med fönstren på vidgavel för det är verkligen sommar i luften. Varmt är bara förnamnet. Värme brukar också ha en dämpande effekt på debatten, men i skrivande stund något oklart om det gäller även dagens debatt.

    Jag har fått svar på min enkla fråga som jag skrev om i fredags. Svaret lyder:

    Tomas Wennström (S), personalnämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

    Med anledning av coronapandemin och brist på sjuksköterskor inom äldreomsorgen har Veronica Kerr ställt två enkla frågor om omdisponering av personal. Veronica undrar om jag, som ordförande i personalnämnden, anser att det är rätt att kommunen beordrar ut personal från andra förvaltningar för att täcka upp i äldreomsorgen när personal saknas? Och om berörda personer har involverats i ett tidigt stadium för att vara förberedda på att de ska byta arbetsplats under sommaren?

    Den 10 mars, samma dag som regeringen beslutade att klassa coronaviruset som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom, fick Kommunstyrelsens arbets- och näringslivsutskott information och godkände den beredskapsplan för pandemin och hantering av covid-19 som fortfarande är aktuell. Den innebär att stadsdirektören ansvarar för den strategiska ledningen på kommunnivå och inom stadsledningskontoret och i samråd med berörda förvaltningschefer samordna arbetet med den nya influensan covid-19.

    I beredskapsplanen fastställs också att ”vid allvarlig belastning kan personal och andra resurser omfördelas inom och mellan förvaltningar. Vissa verksamheter kan stängas tillfälligt för att medarbetarna i dessa verksamheter behövs på annat håll”. Ansvariga chefer fick också i ”uppdrag att inventera vikarietillgång, undersöka vilka grupper (pensionärer, tidigare medarbetare, arbetssökande etc.) som med kort varsel kan erbjudas vikariat.”

    Jag har fått följande information av stads- och personaldirektörerna: I slutet av april begärde äldreomsorgs- och stöd- och omsorgsförvaltningen att sjuksköterskor från utbildningsförvaltningens elevhälsovård skulle omfördelas till socialtjänstens verksamheter. Begäran handlade om 20 sjuksköterskor, tio utifrån rådande läge för att en patientsäker organisation ska kunna upprätthållas och ytterligare tio utifrån Region Västerbottens prognos om förväntat smittläge. Begäran avsåg mitten av juni till och med augusti. Personalenheten konstaterar att tillgången på vårdpersonal är god inför sommaren, dock är tillgången på sjuksköterskor inte lika god. Läget beskrivs på följande sätt:

    ” Tidigare år har Umeå kommuns äldreomsorg rekryterat ett flertal sjuksköterskor från andra delar av Sverige. Dessa sjuksköterskor har inte kunnat rekryteras denna sommar på grund av de rekommendationer som FHM har angående resor i landet. Dessutom har pensionerade sjuksköterskor som brukat ta många pass under sommaren till stor försvunnit med anledning av FHM:s rekommendationer för personer 70+. Därutöver har vi mist ett antal studenter (läkarstudenter samt sjuksköterskestudenter) som flyttat till respektive hemort sedan undervisningen på universitetet inte längre bedrivs på plats i Umeå. Mot denna bakgrund är läget kritiskt och bristen på sjuksköterskor stor inför sommaren inom äldreomsorgen och framför allt inom vård- och omsorgsboende.”

    Svaret är utförligt och visar tydligt vad som har gjorts, men samtidigt så är det inte svar på frågan. Jag kan bara tolka in det som att ordförande i Personalnämnden anser att det är rätt att beordra ut och på den andra delen är han svarslös. Svarslös eller väljer att ignorera. Som jag har förstått det har förvaltningar blivit informerade på ett tidigt stadium, men de personer som är de som verkligen berörs har INTE blivit involverade i god tid. Här önskar jag att kommunen som arbetsgivare vore mer ödmjuk och insåg att vi är beroende av våra anställda och att de inte är brickor som går att flytta hur som helst. Lyssna tidigt till de som berörs, arbeta för samförstånd och inse att semestrar indragna med kort varsel kan göra vem som helst i det närmaste tokig. Med detta sagt så vet jag att Äldrenämnden behöver sjuksköterskor, men jag vill att de sjuksköterskor som i sommar arbetar inom omsorgen ska vilja arbeta där. Jag är rädd för att det finns en del kvar att arbeta med.

  • ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    Hade saker varit som de brukade vara så skulle min helg vara fullt uppbokad med att förbereda mig för budgetfullmäktige på måndag. Siffror, förslag och uppdrag allt samlat i ett budgetförslag med tillhörande budgetanförande tar sin tid. Nu är ju förstås inget som det brukade vara och det blir inte heller något budgetfullmäktige på måndag. Än en gång blir det ett halverat och förkortat fullmäktige som är klart till lunch.

    Interpellationer och frågor är bortprioriterade och debatteras inte, men vi har blivit lovade att de som skickas in kommer att få skriftliga svar. Med det löftet skickade jag in en enkel fråga till Personalnämndens ordförande Thomas Wennström enligt nedan:

     

    Till Personalnämndens
    ordförande Thomas Wennström (s)

     

    Beredskap för omdisponering av personal

    I kommunstyrelsens rapport över läget i kommunen januari till april står det att en kompetensinventering har påbörjats och att en rutin är framtagen för omdisponering av personal inom och mellan förvaltningar. Detta kan bli nödvändigt om sjukfrånvaron eller smittspridningen blir omfattande med tanke på pågående Corona pandemi och det är bra att en plan och rutin togs fram i god tid.

    Det har varit känt sedan länge att det råder brist på sjuksköterskor i äldreomsorgen inför sommaren och rekryteringsinsatser har gjorts, men trots det saknas personal. Nu har personer från andra verksamheter beordrats att infinna sig för introduktion och tjänstgöring inom äldreomsorgen med hänvisning till att en pandemi råder. Detta trots att det i skrivande stund finns ingen smitta i äldreomsorgen.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    • Anser du att det är rätt att kommunen beordrar ut personal från andra förvaltningar för att täcka upp i äldreomsorgen när personal saknas? Har berörda personer involverats i ett tidigt stadium för att vara förberedda på att de ska byta arbetsplats under sommaren?

     

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

    ************************************************************************

    Läget är tufft trots att vi idag INTE har en smitta i äldreomsorgen, dvs personer som varit smittade har tillfrisknat och smittan har INTE spridits vidare på boendena. Det som är tufft är att det kan snabbt förändras samtidigt som äldreomsorgen ännu inte har tillsatt alla schema rader för sjuksköterskor. Växer sjukfrånvaron kommer det att bli problem.

    Sjuksköterskor är ett av de absolut mest attraktiva och eftertraktade kompetenserna på arbetsmarknaden just nu. Nu blir det en omdisponering av kompetens med nya arbetssätt och som här, de som är utbildad till sjuksköterska (oavsett hur länge sedan hen var verksam) kan nu beordras att börja arbeta i äldreomsorgen. ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    SÅ FÅR DET INTE VARA. Jag ska inte föregå svaret från Thomas för jag vet faktiskt inte vad svaret blir, men helt klart är det att Umeå kommun som stor arbetsgivare inte ska beordra utan att i förväg haft konstruktiva samtal med de som berörs. Det måste finnas en frivillighet och inte uppfattas som ett tvång hos personer som en gång utbildat sig sjuksköterska, kanske fortfarande arbetar som sköterska, men inte inom vård och omsorg. Det bör finnas en ödmjukhet hos en arbetsgivare och med tanke på att pandemin har pågått sedan i mars så bör frågan om bemanning varit klar tidigare utan tvång. Och tro aldrig att det är klart att vem som helst är lämplig och kan arbeta i äldreomsorgen så länge som heltid erbjuds. Frågan om bemanning är större än så.

    TILL SIST vill jag säga att jag är så oerhört glad och tacksam för de personer som idag har lämnat sjuksköterskeyrket, men som har kvar kompetensen och vill komma till äldreomsorgen för att täcka upp behoven. Detta trots att tvång måste kännas som ett hån. Jag är också tacksam och full av beundran för de som idag arbetar som sjuksköterska och fortsätter att göra det trots det svåra läget. Jag hoppas och vill att Umeå kommun är en god arbetsgivare som ni vill stanna kvar hos. LÄNGE.

  • Avsaknad av konsekvenstänk

    Efter valet 2010 valdes jag till ledamot i Byggnadsnämnden vilket var både spännande, svårt och innebar många timmars läsning varje månad. Byggnadsnämnden står för ”hårda frågor” och var ett helt nytt område för mig. Plan och Bygg Lagen var ny, Alliansen styrde landet och Stefan Attefall var bostadsminister – det var verkligen mycket som hände inom området. Det var ett fantastiskt uppdrag, men när vår vice ordförande i Socialnämnden lämnade sitt uppdrag januari 2012 och jag valdes in istället var det dags att låta någon annan ta över i Byggnadsnämnden. Jag lämnade inte plan och byggfrågor helt eftersom jag samtidigt satt i Näringslivs och planeringsutskottet fram till 2014.

    När vår ledamot i Byggnadsnämnden lämnade Umeå 2016 och därmed även uppdraget så blev det en comeback för mig i just Byggnadsnämnden. Ny ordförande i Mikael Berglund, men många av de tidigare ledamöter var kvar vilket kändes mer som ett varmt välkomnande tillbaka. Byggnadsnämnden kanske verkar tråkig för vissa för det händer att det tar mycket lång tid innan du ser effekterna av de beslut som tas, men det är alltid intressant att närmare få följa en stads utveckling.

    I mars i år avsade jag mig än en gång uppdraget som ledamot i Byggnadsnämnden efter att ha blivit nominerad och vald till två uppdrag på regionen. Det blev omöjligt att fortsätta, men Jan som var min ersättare har tagit ett stort kliv framåt och gör ett bra arbete som ny ledamot i Byggnadsnämnden. Trots att jag inte längre sitter i nämnden så försöker jag att som gruppledare hålla mig á jour med det som händer. Det ärende som nu har fått stor uppmärksamhet och tro mig det förtjänar uppmärksamhet är företaget Bahnhof och det bygglov de aldrig fick.

    I Bågenhuset där en tidigare lås och säkerhetsbutik varit verksam har Bahnhof renoverat och flyttat in. Problemet var att de förändringar som gjordes krävde bygglov vilket företaget inte var medveten om. Enligt detaljplan från 1952 är det sagt att det ska vara handel och inte kontor vilket Byggnadsnämnden menar att Bahnhof har. Här har det låst sig. Det är inte den enda låsningen heller eftersom Socialdemokraterna säger att det inte finns tillräckligt med dagsljus för medarbetarna och att det därmed inte är en lämplig lokal.

    I dagens VK skriver jag och Jan om beslutet och vilka negativa konsekvenser vi ser det får inte bara för företaget och dess anställda, men även för kommunen i stort. Beslutet är närmare 350 000 kr i viten samt ett förbud att bedriva verksamhet i lokalen! Vi har inte bestridit det faktum att de har gjort fel, men straffet är för stort. Det är inte ett företag som straffas utan även de anställda som nu inte vet om de längre kommer att ha ett arbete att gå till.

    Umeå har förändrats mycket de senaste åren och sedan 1952 är det inte mycket som är sig likt. Affärer och handel sker på ett helt annat sätt än förr och därför blir det märkligt att envist låsa fast sig i vad som står i en snart 70 årig detaljplan. Eller kanske inte låsa fast sig i detaljplanen, men i bilden av vad handel är vilket nu ger stora negativa följdkonsekvenser. Det handlar inte om beloppet på vitet eller hur mycket ett företag har investerat utan det handlar om ett förbrukat förtroende för kommunens sätt att bemöta företag och se möjligheterna istället för låsningar. Bahnhof har nu ställt frågan till kommunen vad de kan göra för att det ska bli rätt och att verksamheten kan fortsätta i Umeå. Här finns en möjlighet att göra rätt och visa en välvilja till att Umeå både välkomnar företag och visar att vi vill ha dem kvar!

    Här kan du läsa vår insändare i sin helhet.

     

  • Sluta gnäll och visa respekt

    Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

    Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

    Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

    En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att ”Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

    Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

    Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

     

    Bild från studentfirande för trettio år sedan

     

  • Stärk upp och avlasta – KD förslag i Corona kris!

    Även om jag inte är på stadshuset lika ofta som förr så har jag inte slutat med möten. Istället för fysiska möten blir det digitala sammanträden och jag har lärt mig både Teams, Zoom och Cisco. Verktyg som för mig varit okända fram till för ett par veckor sedan. Javisst önskar jag att det var endast ett nytt system att lära sig, men varje huvudman har sitt eget verkar det som. Fysiska möten har varit enkla, men de digitala har blivit riktigt bra och effektiva.

    Fredagens första möte var med KRP – partiets kommun och regionpolitiska råd där jag har förmånen att vara ledamot. Det är fantastiskt intressant att lyssna till övriga ledamöter ute i landet hur deras arbete fortskrider i ett Corona påverkat Sverige. Umeå och Västerbotten får ta del av andras erfarenheter för att vara säker på att inte göra samma misstag. KRP är utsett av partistyrelsen och ordförande är Bengt Germundsson som är Kristdemokraternas andre vice partiordförande.

    Från en skärm till en annan, från Zoom till Teams och avstämningsmöte i socialtjänsten. Jag är glad för att socialtjänsten var tidigt upp på tå och i stabsläge. Goda förberedelser gör att vi kan snabbt förändra verksamheten när sjukfrånvaron blir hög och det finns planering för att personal kan hjälpa till i andra verksamheter om behovet skulle uppstå. Det är många som idag har en vårdutbildning, men som arbetar med någonting helt annat. I en tid av ovisshet arbetar politiken med att underlätta snabba förändringar och Kristdemokraterna har nationellt kommit med förslag för att stärka upp och avlasta vårdens frontlinje. Här kan du läsa mer.

    Kristdemokraterna föreslår:

    • Uppmana och be personer med rätt kompetens anmäla sig frivilligt att under en begränsad period återvända och arbeta inom vården.
    • Erbjud företag att “sjukvårdspermittera” personal under en begränsad period för att frigöra personer från andra yrkesgrupper med rätt kompetens att tillfälligt göra en insats. (Företaget får good-will samt ersättning från staten och arbetstagare som temporärt gör en insats tjänar mer pengar)
    • Ge socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med regionerna administrera anmälningar och matcha med där behoven är som störst. (omförflyttningar av personal inom vården kan innebära att mindre kritisk vård
      behöver personal. Det skulle kunna mötas av det här förslaget också.)
    • Den arbetsgivare som lånar ut personal blir ersatt till 120% av den minskade lönekostnaden och får därmed incitament att låna ut sin personal.  Det kan vara 100 procent dvs. heltid. Staten åtar sig att betala den delen av lönekostnaden. Kravet är att den anställde arbetar på en vårdinrättning i minst lika hög grad. Arbetstagaren erhåller 80% av den gamla lönen från det reguljära arbetet. Det blir alltså möjligt för personer att under den närmaste tiden tjäna upp till 1,8 inkomster. Åttio procent av den ursprungliga lönen betalas av staten. Den andra, heltidslönen, betalas av den temporära arbetsgivaren. Kravet är att arbetstagaren är medicinskt utbildad och att den arbetsgivare man temporärt går till är en vårdgivare. Den anställde måste vara fast anställd hos den ursprungliga arbetsgivaren sedan 1 januari 2020.

    Reglerna bör gälla till åtminstone 31 augusti för att ge sjukvården utrymme att ge sin ordinarie personal ledighet.

  • Märkligt uttalande i VK

    Ni som har läst min blogg genom åren eller som har följt med i Umeå politiken känner nog till mitt starka engagemang för äldreomsorg och i synnerhet rätten till medbestämmande till vem som kommer hem till dig när du blir gammal eller sjuk. Det har varit många ideologiska strider genom åren där den största var när S och V tillsammans bestämde sig för att avskaffa Lagen om valfrihet. Det har varit många turer, men med det senaste beslutet och överenskommelsen som togs i mars har de ideologiska striderna lagt sig just nu. Överenskommelsen i korthet innebär att det nya avtalet med nya förfrågningsunderlaget skjuts upp till 1 november samt fr o m 1 maj höjs hemtjänstersättningen till de privata utförarna med 25 kr/timme.

    Det var en i det närmaste enig Äldrenämnd som beslutade om nya villkor, förutom Vänsterpartiet som tyckte att kommunen ska fortsätta att svälta ut företagen genom att behålla de ojämlika ersättningsnivåerna. Den punkt som jag ser som nästan viktigast av allt i den politiska överenskommelsen är att förutsättningarna för dialog och samverkan mellan kommunen och de externa utförarna ska förbättras. Dagarna efter det att överenskommelse undertecknats beslutade både Individ och familjenämnden och Äldrenämnden ”att ge förvaltningen i uppdrag att föra en dialog med de externa utförarna hur kommunen i övrigt kan stötta dessa kring den särskilda situation som råder gällande Coronapandemin.”

    Beslutet har börjat att ge effekt, men självklart finns det saker som kan förbättras. Jag reagerade idag på ett uttalande i VK i artikeln om regionens arbete med provtagningar av personer som har symptom. Hygienläkare menar att regionen upplever att ”vägen med information till de många privata hemtjänstutövarna är längre” än vad den är till kommunerna. Vidare sa han också att de privata utövarna efterfrågar möjlighet till provtagning på de anställda.

    – Frågan är varför de vill att deras personal ska provtas. Det kan vara så att de vill säkra personalförsörjningen men vi måste utgå ifrån att de vill skydda brukarna de tar hand om, säger Anders Johansson.

    Uttalandet är märkligt eftersom jag vet att kommunen inget hellre önskar att än att anställd vårdpersonal ska kunna testas. Det är för att säkerställa att ingen som är sjuk (med eller utan symptom) är på arbetet. Samtidigt vill förstås alla arbetsgivare att anställda som ska arbeta är på plats. Att säkra personalförsörjning är definitivt att skydda brukare för vem ska de annars få hjälp av om all personal är hemma sjuka?

    Det som bekymrar är uttalandet att det skulle vara svårare att informera privata utförare än kommuner, men vi får ingen förklaring varför. I tider av kris ska samverkan vara möjlig mellan alla utförare, vare sig det är region, kommun eller små hemtjänstföretag.

  • Utökat samtalsstöd i äldreomsorgen

    Den pågående pandemin har påverkat mig mycket, men jag vet förstås att jag inte är den enda. Jag är inte ensam hemma och jag kan fortfarande röra mig fritt, med förstånd, men tankarna är hos de som ska distansera sig socialt eller de som inte får se sina anhöriga på flera veckor eftersom det är besöksförbud. När tiden upptas av ensamhet då finns det mycket tid till existentiella frågor eller ångest när ensamhetskänslan tar över.

    Häromdagen lämnade jag in motionen att inrätta kuratortjänst i äldreomsorgen. En fråga som jag lyft för flera år sedan i Äldrenämnden och som fanns med som ett uppdrag att utreda 2016. Resultatet visade att anhörigkonsulenter var positiva till att inrätta kuratorer, men bristen med översynen var att den tog inte ställning till om det fanns behov av samtalsstöd hos de som har äldreomsorg idag. Resultatet saknade ett brukarfokus vilket är olyckligt.

    Vi vet att depression hos äldre är ett folkhälsoproblem som kräver uppmärksamhet. Behovet av samtalsstöd är mycket stort just nu och det finns inget som talar för att det kommer att vara mindre i framtiden. Förslaget om att inrätta kuratorer i äldreomsorgen fanns med i Kristdemokraternas valmanifest 2018 och redan 2015 la vi motionen om att införa en nollvision mot suicid oavsett ålder.

    Motionen ansågs besvarad, men i svaret uppgav Äldrenämnden att det kunde finnas behov av att ta fram en mer konkret kommunal handlingsplan för det suicidpreventiva arbetet riktat äldre. Det är inte klart och genom att vi lyfter frågan igen vill vi säkerställa att inte åldersperspektivet glöms bort i det suicidpreventiva arbetet i Umeå kommun.

     

    Här är motionen i sin helhet:

    Inrätta kuratorstjänst i äldreomsorgen samt
    anta en nollvision mot självmord som inkluderar alla åldrar!

    Bland äldre är det ungefär 350 000 som lider av psykisk ohälsa. Depression och ångesttillstånd är mer förekommande bland äldre än demens, men trots detta är det otroligt svårt för äldre att få hjälp med sin psykiska ohälsa. Andelen äldre som lider av depression är så pass omfattande att det bedöms vara ett folkhälsoproblem.

    Symptomen på psykisk ohälsa är svårare att upptäcka när de uppkommer sent i livet, eftersom de kriterier som finns för att diagnosticera psykisk sjukdom inte är anpassade för äldre personer. Ofta tolkar både äldre och läkare nedstämdhet och känsla av tomhet som en naturlig del av ålderdomen. När någon insjuknar i depression och inte får hjälp resulterar det i att depressionen fördjupas och risken för suicid ökar. Varje år begår cirka 400 personer över 65 år suicid, vilket totalt motsvarar en fjärdedel av alla suicid som begås i Sverige. Den dominerande orsaken till detta är just depression.

    Många äldre har ett behov av att få tala om existentiella frågor, men också om tidigare händelser i livet och den ökade sårbarheten som kommer med åldern. Samtalsstöd för de som bor på äldreboende kan därför vara ett verktyg för att återfinna meningen med livet, känna minskad oro och acceptans med tillvaron. Men ett samtalsstöd ska inte bara finnas för de som bor på ett vård- och omsorgsboende, utan även erbjudas de som idag har hemtjänst.

    Det finns många fördelar med att anställa kuratorer inom äldreomsorgen. I rapporten ”Översyn av ansvarsfördelningen inom den ideella och arvoderade anhörigvården i Umeå kommun” (2016) behandlades frågan om att anställa kuratorer ur ett anhörigvårdarfokus. Översynen tog dock inte ställning till behovet av samtalsstöd hos personer boende på ett vård- och omsorgsboende eller hemma ensamma med hemtjänst. Rapporten fastslog att anhörigkonsulenterna var positiva till att inrätta en kuratorfunktion eftersom den typen av stöd inte hinns med på grund av en ökad mängd administration.

    Det är en stor omställning att bli beroende av hjälp, både för den det direkt berör, men också för de närmast anhöriga som inte längre kan bo med make eller maka. Möjligheten till samtalsstöd med kurator ger inte bara stöd till de äldre och deras anhöriga, utan leder också till minskad arbetsbelastning för personalen vilka är de som brukare och anhöriga vänder sig till. Kuratorer kan vara ett stöd för personalen och är de som har kompetens att ta fram metoder för reflektion, stöd och handledning.

    I skrivande stund råder besöksförbud till alla vård och omsorgsboenden för äldre och alla som är 70 år eller äldre och bor hemma har uppmanats till isolering och social distansering på grund av den pågående Corona smittan. Vi vet inte hur hårt Umeå kommun kommer att drabbas, men vi vet att det påverkar alla på något vis. Behovet av samtalsstöd är mycket stort just nu och det finns inget som talar för att det kommer att vara mindre i framtiden.

     

    Med anledning av ovanstående yrkar Kristdemokraterna:

    • Att kommunfullmäktige ger Äldrenämnden i uppdrag att utreda möjligheten att inrätta en kuratorstjänst inom äldreomsorgen. Detta för att säkerställa att äldre inom både hemtjänst och boende på vård och omsorgsboende kan få hjälp med både fysiska och själsliga problem.
    • Att kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord som inkluderar alla åldersgrupper och inte som idag enbart fokus på unga personer.

    Veronica Kerr
    Kristdemokraterna

     

  • När kommunal politik känns trivial är det svårt att hitta orden

    Än en gång har jag inte varit speciellt flitig med att skriva här på bloggen, men jag ser att det är en del nya namn på blogg topplistan så antingen är det fler som skriver eller så har inläggen fått fler läsare. Oavsett vilket så är det positivt för bloggar ge en liten inblick i andras tankar och liv som inte vanliga artiklar gör. Jag hade en tanke att jag skulle skriva mer under påsken eller mer eftersom tiden i det närmaste känts obegränsad när kalendern tömts på möten och resor den senaste månaden. Så blev det inte.

    Brist på tid är inte det som hindrat mig utan det är det virus som alla talar om, Corona. Jag har inte drabbats fysiskt, men det sitter ändå med mig i tanken varje dag. Eftersom jag inte är någon expert, jag har inga medicinska kunskaper och inga sådana ambitioner, så har jag valt att lita på de som kan och de som arbetar med frågan. Jag lyssnar till expertis, hoppas och ber till Gud att de har rätt. Nu är det många som vacklar i tron till expertisen eftersom andra med ”samma expertkunskaper” kommit till helt andra slutsatser och fullständigt förkastar det pågående arbetet mot smittan och gör det gärna med alarmistiska toner. Det går inte att diskutera med de som börjat att avsky FHM (Folkhälsomyndigheten) eller som ser rött när Tegnell kommer på tal. Bilden av statsepidemiologen Tegnell som jag la ut på Facebook är för övrigt en av mina mest kommenterade bilder där två läger bildades – för eller emot.

    Det som är kanske inte viruset självt som hindrat mig från att skriva utan det är det faktum att det har fått allt annat att kännas trivialt och oviktigt. När världen kämpar mot en pandemi av största mått; företagare ser sina livsverk gå under; människor förlorar sina arbeten och människor dör ensamma utan sina anhöriga närvarande, ja då får den kommunala politiken stå tillbaka. Åtminstone ett tag, men den finns fortfarande där och jag ska fortsätta med att skriva om den. Min blogg är politisk, men också personlig. Du får gärna kommentera. Publicerar nästan alla kommentarer och svarar på de flesta så länge de håller god ton.

     

  • Corona, LOV och brutna löften

    Imorgon den 20 mars ska alla hemtjänstföretag som bedriver verksamhet i Umeå kommun idag ha kommit in med anbud som visar att de vill fortsätta vara ett alternativ för den som behöver hemtjänst. Idag finns det 17 hemtjänstföretag i Umeå kommun, men efter den 1 maj är det högst oklart om det fortsätter att vara så många.

    I januari 2019 beslutade kommunfullmäktige att Lagen om valfrihet i hemtjänsten ska finnas kvar. Det var ett beslut där sju av fullmäktiges gick emot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag om att avskaffa LOV och istället införa LOU, offentlig upphandling. Det var glädje, hopp och framtidstro hos företagen, istället för att avveckla verksamhet kunde de nu utveckla och investera inför framtiden. Socialdemokraterna lovade att de skulle följa beslutet och respektera utfallet.

    Det som började bra ser ut att sluta annorlunda. Sedan det nya förfrågningsunderlaget antogs i november 2019 har vägen fram varit tydlig från S och V, LOV ska finnas kvar enligt beslut, men inget kommer att göras för att underlätta genomförandet. Socialdemokraterna har uttalat sig vid flera tillfällen att de vill att kommunens egna hemtjänst ska vara störst på marknaden och fantasin har varit stor när det kom till att förändra villkoren vilket skedde i november. Jag har skrivit om förfrågningsunderlaget här och här. Jag har bemött S kritik och det har blivit en del genom åren. Både att jag har kritiserat S och parhästen V eller att jag har blivit kritiserad tillbaka.

    På förra månadens Individ och familjenämnd samt i Äldrenämnden presenterade vi partier i alliansen uppdraget som vi vill ge till förvaltningen att återkalla upphandlingen av LOV eftersom nya förutsättningar har blivit kända sedan underlaget beslutades i november. Frågan hänvisades till arbetsutskotten för vidare hantering och där yrkade vi från alliansen på att vi måste återkalla upphandlingen eftersom stora förändringar är att vänta precis innan sommaren. Sedan jag tog fram uppdraget har dock en helt ny situation uppstått. Corona. Äldre människor uppmanas att hålla sig hemma och social distansering har blivit ett nytt begrepp. Har du symptom, förkylning, ont i halsen eller varit utomlands ska du arbeta hemifrån för att inte riskera spridning av ev smitta. En undersköterska i hemtjänsten kan inte arbeta hemifrån, men hen kan inte heller riskera att smitta de som är de största riskgrupperna. Detta påverkar inte bara kommunens egna verksamheter, men självklart också de externa. Det borde vara en självklarhet att kunna återkalla upphandlingen och senarelägga sista datum till efter sommaren. Det skulle ge företagen respit, tid att fokusera 100% på sin verksamhet  och inte behöva sitta och räkna på om de eventuellt kommer att kunna fortsätta driva företag eller om de behöver lägga ner för att kommunens villkor är orimliga. Det är en stor skillnad på att välja att avveckla ett företag eller vara tvungen att gå i konkurs.

    Jag skriver att det fanns en stor fantasi hos de tre partier som ställde sig bakom förfrågningsunderlaget i november, fantasi funkar bra eftersom du inte behöver ta hänsyn till verkligheten. Jag tror inte att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet insåg vilka konsekvenser underlaget får om det genomförs. Socialdemokraterna ville vara säkra på att ha stöd i frågan och var villiga att acceptera både det ena och det andra av övriga partier. Så blev det. Vänsterpartiet är det ENDA parti som öppet sagt att de vill avskaffa LOV och dess valfrihet. Villkor ställda från dem kommer aldrig att gynna varken företagsamhet, entreprenörskap eller valfrihet. Det är sedan gammalt.

    När Socialdemokraterna säger att vi ska respektera beslutet om att bevara LOV, men i nästa andetag försvårar möjligheten att genomföra det är att bryta sitt löfte. När de orimliga villkoren med ojämlika ersättningar och försämrade villkor i det nya avtalet blev kända samt när det stod klart att Socialdemokraterna inte hade någon tanke alls på att förändra någonting har tiden gått. Imorgon ska företag som vill fortsätta vara verksam efter den 1 maj ha kommit in med anbud till Umeå kommun. Sker det inte kommer kommunen att ta kontakt med de kunder det kan beröra och information ges om att de får byta utförare. Om alla de privata företagen lägger ner kommer det att ge kommunen en merkostnad på 50 miljoner kronor. Det kommer att skapa oro hos de människor som har behov av hemtjänst, sommarbemanningen kommer att bli ett bekymmer och då har jag inte ens räknat med Corona. Företagen har efterlyst en rak och öppen dialog med Umeå kommun och det har varit möten, men från Socialdemokraternas sida har det varit mer av ”Jag hör vad du säger, men… ” dvs att höra och att lyssna är inte samma sak.

    Skriver du inte under avtalet, så går du under. Skriver du under så kommer du att gå under, men kanske bara lite senare.. Pest eller kolera- klart är att kommunen dvs Socialdemokraterna spelar inte med schyssta spelregler.