Kategori: Kristdemokraterna

  • I väntan på ambulans..

    I mitten av oktober lämnade jag in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande om när kan Umeå kommun teckna avtal med landstinget om IVPA? Jag har skrivit om interpellationen tidigare och jag fick även svar av dåvarande ordförande i Tekniska nämnden, Lasse Jakobsson (v).

    Jag och Lasse var i det stora hela överens om att det är en viktig fråga för våra medborgare och att det är helt klart samhällsekonomiskt en vinst. Det är dock landstinget som beslutar om vem eller vilka man vill ingå avtal med. ”I väntan på ambulans” innebär att räddningstjänsten larmas ut och kan därmed vara först på plats innan ambulans.

    Min interpellation väckte inte stor uppmärksamhet och den fick inga reaktioner av varken övriga politiker eller av media när den behandlades. En viktig fråga i tysthet, därför var det glädjande att Västerbottens radion lyfte ämnet och vem ska betala? Och varför? Jag och landstingsrådet Karin Lundström (per telefon) samtalade om behovet av IVPA och inte vet jag om radio lyssnarna blev mycket klokare. Det fastnar i att landstinget inte har pengar och det i sig var kanske ingen nyhet, samhällsnyttan togs inte upp.

    I tidigare inlägg lovade jag dela med mig av svaret till interpellationen, men det glömdes bort. Här kommer utdrag från kommunfullmäktiges protokoll.

    ***************************************************************************************”

    Umeå kommun Protokollsutdrag

    Kommunfullmäktige 2014-10-27

     

    § 139

    Diarienr: KS-2014/01001

     

    Interpellation – När kommer avtal om IVPA skrivas?

     

    Beslut

    Efter ytterligare inlägg av Veronica Kerr och Lasse Jacobson beslutar

    kommunfullmäktige

    Att avsluta överläggningen om interpellationen.

     

    Ärendebeskrivning

    Efter medgivande av kommunfullmäktige ställer Veronica Kerr (KD) följande

    skriftliga interpellation till kommunstyrelsens ordförande:

    Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer

    med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I

    kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb

    hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom

    4-8 minuter.

    Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan

    på ambulans) i Botsmark. Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten

    tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än

    ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns

    för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och

    medvetslöshet.

    I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala

    brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle

    inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda

    hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har

    kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla

    kommundelar.

    Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta

    ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle

    ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden

    av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
    • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

     

    Kommunstyrelsens ordförande har överlämnat besvarandet till tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobson (V) som lämnar följande

    skriftliga svar:

     

    Varför har det inte tecknats fler avtal än de som finns i Umeå och Västerbotten

    för närvarande?

    Den frågan bör egentligen landstinget svara på eftersom det är landstinget

    som beslutar om med vem de tecknar avtal om IVPA.

    Att teckna avtal med landstinget om IVPA-verksamhet är något som

    brandcheferna i Västerbottens kommuner har förklarat att det finns intresse

    för. Det är dock landstinget som bestämmer i slutändan om vilka platser de

    anser sig ha behov av.

    Historiskt sett har landstinget varit kallsinnig till detta och har framfört att

    de har den ambulanstäckning tillsammans med helikoptern i Lycksele som

    tillräcklig.

    Nya chefer inom landstinget har sett annorlunda på detta behov och därför

    har avtal tecknats med några kommuner och det fanns också planer på att

    göra det med flera kommuner än vad som faktiskt skett. Men tyvärr tog

    detta slut, antagligen p.g.a. att de räknade på den ökande kostnaden för

    landstinget.

     

    Varför måste det då tecknas avtal?

    Det är inte på affärsmässiga grunder utan det beror på att sjukvård är

    landstingets uppgift vilket de skall planera för att den bedrivs effektivt och

    bekosta.

    I kommunallagen anges:

    Undantag från kravet på kommunal anknytning

    2 § Det krav på anknytning till kommunens eller landstingets område eller

    dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) gäller

    inte vid tillämpning av följande bestämmelser i denna lag:

    – 3 kap. 2 § om sjuktransporter,

    I lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter utvecklas det:

    Kommuner får ingå avtal med landsting om att utföra sådana transporter

    som avses i 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Kommuner får även

    ingå avtal med landsting om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana

    transporter.

    Hälso- och sjukvårdslagen

    6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig

    organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer

    vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är

    särskilt inrättade för ändamålet. Lag (1992:567).

    Om avtal enligt ovan ingås så innebär det också att när brandkår utför sk

    IVPA-uppdrag så bedrivs det sjukvård på landstingets uppdrag och att tex

    patientförsäkringen gäller för de behandlade patienterna.

    Om inte avtal finns så får inte SOS Alarm larma ut kommunala brandkårer

    på sjukvårdslarm som erfordrar att det bedrivs sjukvård.

     

    Men varför har inte landstinget tecknat fler avtal än de som finns i Västerbotten för närvarande?

    Det beror nog på kostnadsfördelningen mellan landsting och kommun.

    Som jag tidigare skrivit så startades det upp verksamhet i Västerbotten i

    några kommuner där kommunerna skulle ingå avtal med landstinget och

    där landstinget skulle ersätta kommunerna för de kostnader som

    kommunerna fick för att bedriva IVPA-verksamhet.

    Tyvärr så gick det i stå eftersom landstingets syn på kostnader inte

    överensstämmer med de kostnader som kommunerna fick.

    Landstinget erbjöd sig att svara för instruktörskostnaderna för att utbilda

    personalen och att tillhandahålla teknisk utrustning (bl.a

    hjärtdefibrillatorer).

    Men de kostnader som kommunerna har är egna personalkostnader under

    utbildningen vilket kan variera med 15-25 personer vid varje brandkår medan

    landstinget bär kostnaden för en person som instruktör. Vidare så innebär

    det att kommunerna bär alla löpande personalkostnader under utryckningar

    och återkommande övningar och fortbildning, kläder och annan

    personlig utrustning för personalen.

     

    Vad kostar det kommunerna att bedriva IVPA-verksamhet?

    Chefen för Brand och Säkerhet i Umeå, Lars Tapani, och räddningschefen

    i Vännäs kommun har sett på detta och skattat kostnaden till ca 2500

    kr/utryckning. Då har man ändå inte räknat med kostnaden som vi har för

    att ha 2 personer i beredskap dygnet runt, året om vilket uppgår till 5-600

    kkr/år.

    I Umeå har vi för Botsmarks del ca 20 utryckningar/år för IVPA. Den

    kostnaden är en extrakostnad som jag inte har anslag för i budget men när

    vi skrev avtalen var avsikten att vi skulle få kostnadstäckning.

     

    Kan kommunerna genomföra IVPA?

    Numera har varje brandkår i länet själva anskaffat hjärtstartare och utbildat

    personal för egen del. Personal har även delegation för att administrera

    syrgas på olycksplats. Personalen genomför kunskapsprov varje år för att

    behålla syrgasdelegation och kostnader för syrgaskompetensen hos

     

    personalen svarar kommunerna för idag. Anledningen är att brandkårerna

     

    historiskt sett har administrerat syrgas på olycksplats men när syrgas

     

    började klassificeras som läkemedel erfordras det delegation från läkare.

     

     

    Är det samhällsekonomiskt att bedriva IVPA ?

     

    Tveklöst Ja, det menar alla brandchefer i länet enligt de uppgifter jag fått .

     

    Vår uppfattning är att detta borde genomföras av brandkårerna men då

     

    måste man få ekonomiska medel för detta, antingen att landstinget ersätter

     

    oss eller att anslagen ökar för att leverera denna tjänst åt landstinget för

     

    medborgarnas bästa.

     

    Lars Tapani har vid ett antal tillfällen informerat politiken om dilemmat

    med IVPA och vem som enligt hans mening bär kostnadsansvaret.

    Detta med kostnadsansvaret har bl.a. tagits i tidigare LaKo-gruppen samt i

    Region Västerbottens primärkommunala delegation samt kort informerats

    om till TN i Umeå.

    Brandchefen kan inte heller som verksamhetschef ta på sig nya uppdrag

    som vi inte är ägare till och som inte är finansierade.

    Varför är det av intresse att se på hela Västerbotten och inte enbart Umeå?

    Det visar på landstingets inställning att de inte vill betala för denna

    verksamhet som de har ansvar för och det verkar som de vill vältra över

    kostnaden på kommunerna.

    Ironiskt nog så pågår det nu en form av IVPA i länet där deltagande

    kommuner får ersättning med 2000kr/utryckning. Detta sker i ett projekt

    som startade i oktober och som pågår 3 mån till årsskiftet 2014/15

    Det är ett projekt, där särskilda projektmedel erhållits från socialstyrelsen,

    som benämns Akutsjukvård i extrem glesbygd. Umeå deltar dock inte i

    detta projekt eftersom vi inte ingår som extrem glesbygd generellt men det

    skulle kunna vara aktuellt för Botsmark men där har vi redan obetald

    IVPA-verksamhet.

     

     

     

  • Lite besviken är jag nog..

    Julen är över och den politiska verkligheten gjorde sig påmind tidigare än vad jag trodde att den skulle göra. Vi visste sedan tidigare att ett nyval kan inte utlysas tidigare än den 29 december, därför var det med stor förvåning jag följde presskonferensen på TV igår förmiddag. Jag var inte förberedd och när jag hörde nyheten var det precis som om luften gick ur mig.

    Med det sagt var det inte som om jag har gått och bara längtat efter att hänge mig åt en valrörelse igen, (jag har inte repat mig än från förra som ni vet om ni har läst mina tidigare inlägg) men jag hade börjat att förbereda mig och min kalender för mars månad 2015 var planerad för kampanjer och fotarbete. Möten och resor var framflyttade allt för det val som Löfven utlyste den 3 december skulle ske den 22 mars. Trots att jag vet att det nu blir mer ledig tid i kalendern känner jag mig besviken.

    Reaktionerna i mitt Facebookflöde har varit starka,och varierade. Allt ifrån ilska och besvikelse till stor lättnad. Eftersom jag har vänner från nästan alla politiska partier i min vänskapskrets har också beskyllningar och antaganden om vem eller vilket parti som står som initiativtagare till ”Decemberöverenskommelsen” flödat. För mig är det inte det viktigaste utan vad kommer att hända nu? Ett nyval var endast val till riksdagen, men som kommunpolitiker har rikspolitiken mer betydelse än vad många verkar inse. I Umeå planerade S och V maktskifte på nationell nivå för att få budget att gå ihop i kommunen. Man räknade hypotetiskt och det gick inte vägen när regeringens budget föll.

    Visst har Sverige erfarenhet av minoritetsregeringar och från Socialdemokraterna minns man fornstora dagar när det inte fanns en stark opposition. Nu när Alliansen finns hörs tongångarna från Löfven och andra socialdemokrater att blockpolitiken måste dö och att det är oppositionens fel. Oavsett vad vi nu tycker om beskedet måste det finnas en stark opposition. Bara för att en överenskommelse finns som gör det lättare för en minoritet att regera kan vi inte låta vad som helst passera. Där är vi som opposition skyldiga att agera och reagera. Med denna överenskommelse kommer ansvar och konsekvenser och kanske blir det bra. Men just nu tillåter jag mig att vara lite besviken, lite ledsen och lite orolig. Min förhoppning är ändå att allt blir bra till slut och blir det inte bra, ja då är det inte slut än. Mitt arbete i politiken fortsätter även under 2015.

  • Kalle Anka, traditioner och jämställdhet

    Gröten står på spisen och jag har precis lagt i en mandel precis som traditionen kräver, eller gör den det? Jag kokar risgrynsgröt endast en gång om året och det är på julafton. Det kräver både tid och en massa mjölk och jag vet att den kanske inte är godare än de gröttuber som finns att köpa, men det är tradition för gröt ska man äta till jul.

    Jag älskar julen och försöker att bli klar tidigt med alla bestyr för att inte vara alltför stressad på julafton och det har blivit bättre med åren. Något annat som hör till traditionen är att se på Kalle Anka kl.15 för det har jag gjort varje år sedan jag var liten. Jag vet inte egentligen varför jag också tidigt började tvinga mina barn att se det tillsammans med mig trots att de inte alls var lika glada i programmet. Men det var ju en del av min lyckliga barndom så varför ska det inte vara en del av deras? Det är ju tradition och de ska föras vidare.

    Det blir samma sak igen i år, men idag kanske det blir annorlunda. Hörde en intervju på radio igår med Fredrik Eklöf på företaget Gendertimer som är ett konsultföretag med inriktning på ledarutveckling och jämställdhet inom näringslivet. Detta företag har kommit fram till att i Kalle Ankas julafton medverkar 293 manliga karaktärer och ENDAST 22 kvinnliga. Nu föreslår man inte censur eller bortklippning i ett barnprogram från 50 talet vilket många gånger verkar vara en snabb lösning, men diskussionen är igång. Eklöf menar att det är bra att vi uppmärksammar ojämlikhet att det är män som har mer talartid eller syns mer än kvinnor och i synnerhet, hur framställs kvinnan?

    Nu har jag inte irriterat mig på Kalle Anka tidigare eftersom jag har inte tänkt mig honom som en man utan mer som hen, men jag kanske har fel. Programmet är gammalt och det är som det är, men vad är det med TV produktionerna idag kring jul? Under de senaste två veckorna har TV visat ”Jul med Ernst”, ”Julstök med Lasse Kronér” ”Julbak med männen från dessertmästarjuryn” och det är bara de svenska programmen. Jamie Olivers bästa julrecept och Jul med James Mays är två andra program och jösses vad jag har saknat kvinnorna. Min dotter sa det samma när vi såg Dessertmästarna med en jury som består av fyra män, varför har de inte Leila bakar eller Mat TIna? Det finns kvinnor som kan, men vill de inte vara med? Eller är det mysigare för TV publiken att se män stöka runt i köket?

    Kalle Anka är en timme om året och det måste vara roligt för Fredrik Eklöf att hans analys av programmet fått så stor uppmärksamhet. Jag saknar dock en större diskussion om alla de andra TV programmen som produceras idag. Nu är i alla fall dagens första ”tradition” redo, dags att duka fram gröten och väcka tonåringarna. Vi får väl se, vi kanske tar en jämställdhetsdiskussion lagom till glöggen strax före kl.15.

    Till er andra önskar jag en fridfull jul, allt gott!

  • Inga julklappar till dig

    ..det är vad en vänsterpartist sa till mig från talarstolen idag på fullmäktige. Hen ansåg att jag var glömsk och talade osanning när jag talade om hur beslut fattats tidigare i kommunfullmäktige.

    Jag förväntar mig inga julklappar från vänsterpartiet, men när verkligheten inte stämmer överens med bilden vänstern vill måla upp då har jag ett ansvar att ge en annan bild. Anklagelsen kom under interpellationsdebatten om vad som hänt med de 25 miljoner som skulle gå till projekt inom äldreomsorgen. Dessa medel avsattes från de AFA medel som kommunen fick återbetalade 2013, ca 100 miljoner kronor.

    När dessa pengar fördelades var Kristdemokraterna tydliga med att vi ville att pengarna skulle gå tillbaka till de verksamheter som betalat in försäkringspremierna. http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2013/04/30/torftig-nyhetsrapportering/ Vårt alternativ hade gett betydligt mer pengar till äldreomsorgen än de 25 miljoner som fullmäktige beslutat om.

    Vänsterpartiet har INTE ensamrätt på att värna om äldreomsorgen, det ansvaret har alla partier som sitter i Äldrenämnden. Här finns lite mer om tidigare beslut http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2014/04/10/detaljstyrning-forsenar/

    Nu var jag inte den enda politikern som fick en släng av sleven av vänstern med orden att inga julklappar var att vänta. Även kommunstyrelseordförande Hans Lindberg fick höra det samma, men det var i ett helt annat ärende, debatten om vad Umeå gör för de romska tiggarna.

  • Ofräscha entreprenörer

    Jag kan bara inte låta bli att kommentera en av helgens stora snackisar från avslutningen av kulturhuvudstadsåret. Jag talar om attacken på Umeås näringsliv som uttalades av bandet Caoticos sångare Joel Dunkels. Det är antagligen lite för starkt ord att tala om attack, VKs ordval, men självklart väcker uttalandet uppmärksamhet.

    Det var på Facebook som jag läste om uttalandet ”Vi hatar entreprenörskap, det är så ofräscht. Vi hatar Umeå näringsliv.” Inlägget hade då kommenterats fler än 150 gånger. Jag var inte på avslutningen och jag lyssnar inte heller på Caotico, men blev inte förvånad för uttalandet eftersom i Umeå verkar det många gånger vara något som förväntas av artister. Att hata kulturetablissemang, men samtidigt förvänta sig stöd och lön för det de utför, i det här fallet ge en konsert. Att näringslivet är det som gör ett rikt kulturliv möjligt blir med ens alldeles sekundärt och glöms bort i hatet.

    Joel Dunkels åsikter om vad som är ofräscht får stå för honom, men när han sätter likhetstecken mellan entreprenörer och ”ryggdunkeri, gubbar som sitter och skålar på Bishops och exkluderar extremt många av våra medborgare” tycker jag att diskussionen hamnar snett. Entreprenörskap är någonting helt annat. Entreprenörer är människor som drivs av en idé, en längtan att skapa något som kan leda till arbete och utveckling. Många gånger inte bara för sig själv utan för så många fler. Det är inte girighet som driver främst vilket alltför många från vänster verkar tro.

    För en tid sedan satt jag på ett sammanträde där vi talade om gymnasieskolan i Umeå. En rektor talade om entreprenörskap och genast ifrågasatte den ledande vänsterpolitikern ordet entreprenörskap och dess betydelse som hen inte förstod. Det var inte ett ord som skulle användas trots att det finns i skollagen menade den politikern. Jag menar att hen missuppfattat ordet och satt in likhetstecken med kapitalism. Kanske är det så att Dunkels i Caotico också dragit samma parallell och ser entreprenörer som kapitalister som dricker öl och dunkar varandra i ryggen. Är det den bilden han har av en entreprenör håller jag med att den är ofräsch och borde uppdateras. Det finns många entreprenörer i Umeå som gärna visar en annan bild.

    http://www.vk.se/plus/1345414/attack-mot-umea-naringsliv?missing-web-product=1

     

  • Barnpsykiatri och psykofarmaka

    Idag skriver jag och Birgitta Nordvall, gruppledare i landstinget, på VKs debattsida om barn och ungdomspsykiatrin i Västerbotten och den situation som råder. Det bör inte komma som en nyhet, men att tillgängligheten fortsätter att vara så dålig i vårt län är fullkomligt oacceptabelt. Vi skriver också om den motion som Kristdemokraterna i Umeå lämnat in om en elevhälsogaranti.

    Det är mer än ett sammanträffande att i en annan artikel kan vi läsa att Västerbotten tillhör ett av de län som har störst förskrivning av anti depressiva läkemedel och ADHD mediciner till barn. Är det så att med långa köer till BUP och sena insatser blir medicin en enkel lösning eller är det någonting annat som gör att Västerbotten skiljer sig från mängden? Oavsett så är det fakta som oroar och jag håller med Bruno Hägglöf, professor i barn och ungdomspsykiatri att det är dags att lägga ett fokus på andra åtgärder. http://www.vk.se/plus/1340732/manga-barn-i-lanet-far-psykofarmaka

    Min och Birgittas debattartikel:

    Satsa mer på barnpsykiatrin

    För en tid sedan gav en rapport det glädjande beskedet att Västerbottningar mår bäst i landet. Men undersökningar och statistik visar att det finns mycket kvar att göra när det gäller den psykiska ohälsan hos våra barn och unga. Rotlöshet, ångest och bristande framtidstro är vardag för alltför många barn.

    Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Västerbottens läns landsting har fortfarande sämst tillgänglighet i landet. Meningen är att 90 procent av barnen och ungdomarna ska ha fått ett första besök inom 30 dagar. Men i Västerbotten är siffran endast 29 procent!

    Bakom varje siffra i statistiken finns barn och ungdomar som varje dag kämpar med stora svårigheter i sina liv. Bakom varje siffra finns också familjer som varje dag lider av att de inte får hjälp med sitt barns psykiska ohälsa.

    Socialdemokraterna har inte prioriterat barnens bästa under sina många år vid makten i landstinget. Därför har inte landstinget uppfyllt målen inom vårdgarantin som den tidigare Alliansregeringen införde. Misslyckandena att uppfylla målen har i sin tur lett till att Västerbotten har gått miste om statliga medel – pengar som skulle ha gått till att korta köerna till BUP.

    I april månad införde BUP i Västerbotten remisskrav för att få bukt på de långa köerna. Men statistiken visar att situationen inte har förbättrats jämfört med för ett år sedan.

    Ett förslag från Kristdemokraterna och Alliansen är att införa vårdval som innebär att även andra vårdgivare ska kunna genomföra utredning och behandling. Vi vill också lägga mer resurser på barnhälsovårdens förebyggande verksamhet så att barnfamiljerna får stöd snabbare. Tidiga insatser minskar på sikt behovet av specialistvård och det minskar i sin tur trycket på BUP.

    I landstinget har Kristdemokraterna även lämnat in en motion om att inrätta ett barnskyddsteam. Då blir det lättare för vården att tidigare upptäcka, anmäla och förhindra att barn blir misshandlade.

    Resultatet av Unga14, en stor folkhälsoundersökning bland unga i 13-18 års ålder i Umeå kommun, visar att allt för många barn och unga mår dåligt.

    Många känner sig nere, har svårt att somna, har ont i magen eller i huvudet. Särskilt illa är det för unga flickor. 13 procent av tjejerna och fem procent av killarna uppger att de har mått dåligt eller mycket dåligt de senaste tolv månaderna.

    I Umeå kommun har Kristdemokraterna lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att införa en elevhälsogaranti. Den ger elever rätt att inom ett dygn få kontakt med personal som har utbildning att möta behovet. Även den åtgärden syftar till att barn och ungdomar ska få hjälp i ett tidigt skede. Dessutom kan elevhälsan göra mycket av utredningsarbetet – vilket minskar trycket inom BUP.

    Den psykiska ohälsan i barn- och ungdomsåren riskerar att fortsätta i vuxenlivet om man inte får hjälp. Därför är en tidig insats för dessa unga så oerhört viktig.

    Det ger bättre möjligheter att hantera livsproblem och minskar risken för framtida psykisk ohälsa.

    Birgitta Nordvall
    Veronica Kerr

  • Spelberoendeföreningen- årets eldsjälar!

    Igår var det internationella Frivilligdagen och priset till årets eldsjälar gick till Umeå spelberoendeförening. Jag var inte själv närvarande och jag läste nyheten på Facebook sent i går kväll. Det är i mitt tycke ett mycket bra val av pristagare eftersom jag vet att de arbetar hårt med att fylla ett stort behov i en fråga som alltför många vet alltför lite om.

    Jag besökte Spelberoendeföreningen i våras tillsammans med Kristdemokraternas gruppledare på landstinget, Birgitta Nordvall, eftersom vi inte ser spelberoende som enbart en kommunal eller landstingsfråga. Det är av yttersta vikt att både landsting och kommun är med och stödjer arbetet mot spelberoende eftersom antalet personer med spelberoende ökar. Det är inte endast den som spelar som berörs utan alla som står honom eller henne nära. Tillgängligheten till spel i alla former har ökat avsevärt tack vare internet vilket på sätt och vis kan osynliggöra den som spelar eftersom man inte behöver lämna hemmet.

    Män och kvinnors spelvanor skiljer sig åt ordentligt och jag avskyr att se reklamsnuttarna på TV som blir allt fler med olika sätt att sälja in sig till målgrupper. Speakerrösten kan vara hård, tuff och i kontroll av situationen när det är sport, men i andra klipp är det tal om en mysig hemmastund när alla har lagt sig och du får tid att själv sitta och chatta med andra samtidigt som du spelar bingo. Syftet är gemensamt, den som spelar ska förlora pengar.

    För länge sedan när jag var student lärde jag känna en person som spelade på Stryktipset, ofta och mycket. Ibland gick det bra andra gånger sämre. Stryktipset var inte det enda, travet och vadslagning var andra spelformer. Jag minns när hen hade spelat på ett skidlopp och satt framför TVn, med något halvt panikslaget i blicken att gick det inte vägen skulle det bli mycket tufft. Det gick vägen och vinsten var ungefär lika mycket som tre månaders studielån. När det gick sämre var vi flera som bjöd hen på mat eftersom dennes studiemedel tagit slut för fort, andra gånger var hen mycket generös på krogen. Vi visste att något var fel, men jag vet ingen som talade om att spelberoende var något som man kunde få hjälp för.

    Det civila samhället med frivilligorganisationer är fantastiskt och det offentliga har allt att lära. Jag vill att den som vänder sig till sjukvården för att få hjälp med att bryta sig loss från ett missbruk ska få hjälp och att kunskapen om hur ska finnas hos den som tar det samtalet. Idag finns det tyvärr exempel på när det inte fungerar.

    http://www.vk.se/plus/1339024/spelberoendeforening-arets-eldsjalar?missing-web-product=1 Här kan du läsa mer. Jag undrar dock varför man har valt Stryktipset som annonsör i klippet, fanns det en mening bakom eller var det bara en slump?

     

  • Mitt tack till Lennart Holmlund

    LennartSom jag tidigare skrev var jag inte med på avtackningen av Lennart Holmlund som skedde för en dryg vecka sedan. Det var inte något som jag valde bort eller bojkottade om någon skulle ha trott det. Jag har läst insinuationer om andra evenemang jag inte varit på (invigningen av Kvinnohistoriskt museum), men insinuationer ska man inte ta till sig. Fråga mig i stället.

    Jag har förstått det av de som var där att avtackningen var fantastisk med ett presentbord som fullständigt svämmade över med gåvor och att personer från alla politiska uppfattningar var närvarande. Bara för att jag inte var där betyder det inte att det saknades kristdemokrater på plats. Trots att jag har haft politiska uppdrag sedan 1999 är det inte förrän under den senaste mandatperioden som jag har haft mer med Holmlund att göra. Han är känd sedan länge för målande citat och uttryck, en del med chock effekt kryddad med kraftuttryck och jag erkänner att jag var mycket nervös första gången jag mötte honom i min första budgetdebatt. Inget som gått till historien, men vassa repliker kräver vassa genmälen och jag vet att debatter mot Holmlund har gett mig mer vana och större mod. Tack för det Lennart!

    I januari 2012 blev jag ny vice ordförande i Socialnämnden, mitt första TV framträdande i den rollen var när TV4 nyheterna ville ha ett uttalande om Holmlunds blogg om Whitney Houston och om missbrukare var dåliga föräldrar. Jag minns inte så mycket av den intervjun och den var inte speciellt lång heller. Den blev en del av min mediaträning och på sätt och vis har Lennart varit en del av det. Tack!

    Den egenskap som jag gillat absolut bäst hos Lennart och som jag önskar att fler politiker besatt är den att hålla fast vid sitt ord. Att veta att när Lennart har avtalat något då håller det. Jag har aldrig känt en oro för att det ska förändras. Det borde vara självklart, men det är det inte i politiken har jag märkt. Sedan är jag grymt imponerad av Lennart Holmlunds minne, men när jag vet att han minns fel då får man vara beredd på att ta en envis strid för att bevisa det och självklart ta under övervägande om det är värt tiden. Detta är starkt kopplat till vana och mod (se ovan).

    En ny mandatperiod har börjat. Vi har två nya kommunalråd och som jag skrev tidigare fortsätter jag ett tag till. Holmlund är inte längre kommunstyrelseordförande, men det vore kul att ta en debatt till med Lennart i talarstolen. Kanske skriva en interpellation ställd till Badhusbolagets nya ordförande?

    Bilden är från en av våra sista sammanträden i Näringslivs och planeringsutskottet. Visst ser man glädjen i ögonen att snart är mandatperioden över?

     

  • Vart tog du vägen?

    Jag fick höra kommentaren häromdagen att jag förstod nog att det var något fel eftersom du har varit knäpptyst på sistone.  Jag har inte bloggat, jag har inte twittrat och har inte heller varit närvarande på ett enda sammanträde sedan den 19 november, men nu är det dags för förändring. Första december och en ny mandatperiod med nya uppdrag känns härligt spännande!

    Anledningen till min frånvaro började redan veckan efter valet. Det hade varit mycket med valrörelsen och jag hade varit borta från hemmet en hel del. Städningen hade blivit lidande och när jag i ett försök att röja undan bar ner från övervåningen en stor mängd tidningar och böcker som blivit liggande såg jag inte att det var två trappsteg kvar istället för ett. Trampade illa och ramlade sedan handlöst framåt. Ni vet väl att de flesta olyckorna inträffar i hemmet och att Västerbotten är länet som toppar statistiken? Jag hade verkligen önskat att slippa vara en del av den.

    Efter ett antal veckor med kryckor, blev riktigt snabb på att gå med dem, fick jag dryga två månader efter fallet beskedet att skadan var värre än väntat och att operation krävdes. Jag sitter nu med helgipsat ben och tar mig inte varken enkelt eller fort fram, men jag är på bättringsvägen. I korta ordalag har inte hösten varit bra. Det var som man säger bättre förr, med förr menar jag innan den 14 september.

    Under kommande mandatperiod har jag fått förtroendet att sitta som vice ordförande i den nya Äldrenämnden samt även som vice ordförande i UMEVA. Två helt skilda områden, den ena nämnden har jag erfarenhet av från att ha suttit i Socialnämnden och att ha jobbat i äldreomsorgen och av UMEVA är den absolut största erfarenheten att ha varit kund under många år. Avfall och återvinning är viktiga områden och jag håller på att läsa in mig mer på området. Jag fortsätter även som gruppledare för Kristdemokraterna och i vår kommungrupp har vi flera nya engagerade personer som kommer att arbeta i nämnderna.

    De flesta som bloggar på VK håller sig till dagsaktuella ämnen och jag brukar försöka göra detsamma. Men eftersom jag har varit frånvarande måste jag i de nästkommande bloggarna göra några återblickar på vad som hänt under min frånvaro. Du väljer själv om du vill läsa eller ej. Nästa blogg tillägnas V75 Kungen vars avtackning jag missade.

     

  • Se den!

    Igår var jag på vernissage på Umeå Folkets Hus vid öppningen av konstutställningen The art of Zhen Shan Ren. Det  är en konstutställning om det förtryck som pågår i Kina av de människor som är del av Falun Gong rörelsen. Visst hade jag hört talas om förföljelsen och visst har jag hört talas om att organskörd sker, men att se dessa konstverk på plats berörde mig starkt. Konstverken är vackra, otäcka och starka på samma gång. Några av konstnärerna har målat självupplevda händelser och smärtan är påtaglig.

    Konstutställningen har visats i över 50 länder sedan 2004 och nu har vi i Umeå möjligheten att se den. Ta den! Utställningen pågår fram till den 20 november.

    Nedanstående artikel var publicerad i gårdagens Folkbladet.

    IMG_3603.JPG