Kategori: Folkbladet

  • Värdighet har ingen åldersgräns

    Idag skriver jag i Folkbladet om rätten för äldre att välja var man vill avsluta sina dagar och att det är dags för Umeå kommun att utöka rätten att välja.

    Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

    Det borde inte komma som en överraskning att vår befolkning blir äldre och att behovet av vårdboenden och hemtjänst ökar. Det handlar dock mycket om attityd och hur vi ser på våra äldre. Själv tycker jag att det är fantastiskt att människor lever längre, för vad vore väl alternativet?
    I stället för att behandla våra äldre människor med den respekt och värdighet som de förtjänar, blir det mer tal om kostnader och samhällsplanering som inte går ihop. När äldre människor upplever otrygghet och ensamhet och vill flytta till ett äldreboende hänvisas de i stället till hemtjänst. Vi har en mycket uppskattad kommunal hemtjänst, men vi har också många mycket uppskattade privata utförare som både berikat och förbättrat hemtjänstverksamheten.

    Ingen ska tvingas ut från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. I slutändan måste det vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Makten att välja och välja bort ska värnas – inte bara när vi är friska eller mitt i livet, utan kanske i synnerhet när vi blir äldre eller sjuka.

    Jag har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut Socialnämnden tog i slutet av förra mandatperioden vilket innebar att det är endast kommunen som kan utföra nattinsatser inom hemtjänst.

    Nu plockas nattinsatserna som andra än kommunen utfört bort med argumentet att detta skapar ”likvärdighet” samtidigt som det inneburit att äldre tvingats att flytta från det som de kallar hem.

    I Hörnefors har konsekvenserna blivit tydliga och här krävs en förändring. De människor som en gång valde Astridgården som sitt vårdboende ska ha möjligheten att stanna kvar till livets slut! Tvånget att flytta till annat boende när krafterna tar slut ska bort!

    För mig som kristdemokrat är lösningen enkel för om vi inför LOV upphandlingar av vård och omsorgsboenden snarast kan vi säkerställa att Astridgården finns kvar som det är tänkt.

    Ett sådant beslut visar respekt för våra äldre och deras egna beslut för hur de vill tillbringa de sista dagarna i livet. Men viktigast av allt för att värdighet har ingen åldersgräns!

    Veronica Kerr (KD)
    vice ordförande Äldrenämnden Umeå

  • Politik, Instagram och jag

    Om du följer mig på Instagram så har du säkert redan sett detta eller om du prenumererar på Folkbladet har du kanske läst artikeln. Vårdköerna är för långa, primärvården fungerar inte som den ska och våra äldreboenden behöver bättre tillgång till läkare.
    Jag och Birgitta Nordvall som är gruppledare för Kristdemokraterna på landstinget beskriver situationen närmare. Vilka erfarenheter har du av primärvården eller hur tycker du att förhållandet mellan landsting och kommun kan förbättras? Kommentera gärna.
    Om du vill se fler av mina bilder på Instagram: https://www.instagram.com/veronicakerr/ Politik, katter, familj, havet och en och annan selfie finns med.

  • Om Expressens vårdgranskning

    Det är ingen hemlighet att vissa nyhetskällor anses bättre eller åtminstone trovärdigare än andra när det gäller att argumentera i sak. Lennart Holmlund skäller på Anders Ågren för att han litar på VK när de har fel och menar att det är ingen säker källa när Margareta Rönngren har sagt något annat till sin (s) grupp. Jaha, inlägget bekräftar bara mina tidigare inlägg om det komplicerade förhållandet mellan politiken och pressen.

    Jag hänvisar ofta till Folkbladet och VK eftersom det är tidningar med lokal anknytning, men vissa tidningar eller sajter skulle jag aldrig någonsin hänvisa till som källor till sanning (Fria Tider, Avpixlat, Fox News) där vinklingarna böjs för att passa in i en tveksam bild av verkligheten. Expressen och Aftonbladet är kvällstidningar där debattartiklar, undersökande journalistik blandas friskt med rent skvaller. Målet är att sälja lösnummer och locka till ”klick” på nätet.

    Igår hänvisade Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) till en artikel i Expressen som menade att en vårdklinik i Stockholm får mer betalt ju fler operationer de utför vilket underförstått innebär att kliniken även gör medicinskt icke-relevanta ingrepp för att få mer betalt. Landstinget i Stockholm har tillsatt en utredning (med all rätt efter allt som påståtts i både TV, riksdag och i media). Uppgifterna om att det skärs i onödan för att läkare ska få mer betalt är anmärkningsvärda och upprörande. Det är av absoluta vikt att landstinget är skarp och noggrann i sin granskning för är det sant är det inte bara kvinnor som genomgått ingrepp i onödan utan det blir även hela välfärdssektorn och det fria vårdvalet som påverkas. Jag hoppas att utredningen är snabb och åtgärder vidtas ännu snabbare om det visar sig att kliniken brister i kvalitet och etiska förhållningssätt.

    En eloge till statsministern som inte föll till Jonas Sjöstedts (v) låga nivå till att debattera denna specifika klinik enbart baserat på tidningsuppgifter. http://www.expressen.se/nyheter/ministern-jag-blir-sa-jakla-forbannad/ Det har gått ett par år sedan ”Carema skandalen”, men ändå lever fortfarande Dagens Nyheters påstående vidare om att blöjor vägdes av ren girighet för att företaget skulle spara pengar. Jag välkomnar granskningar, men den otålighet som finns i politiken eller hos allmänheten på att en dom ska falla snabbt och hårt – den kan jag vara utan.

  • Förlita dig inte på nånannanismen

    Det finns ett märkligt förhållande mellan politiken och media som fascinerar. Jag har bloggat om det tidigare och det kan i det närmaste likna ett hat kärlek förhållande. Det muttras ilsket i korridorerna när tidningarna granskar politiken och säger att de är fel ute, å andra sidan är politiken beroende av media för att politiken ska komma ut vare sig det är i nyhetsrapportering eller i debattartiklar.

    En markant skillnad jag har upplevt denna mandatperiod är att det är inte lika öppet i alla nämnder mot media som tidigare. T ex hade vi i socialnämnden ALLTID presskonferens efter nämnden i andan om att det skulle vara öppet där både politisk majoritet och allians kom till tals. VK, Folkbladet, Umeå tidning, radio och ibland även Västerbottensnytt närvarade beroende på frågor. Det blev sällan fel när nyheten kom i tryck.

    Jag skrev häromveckan om falska nyheter och kanske skulle jag hanterat det annorlunda. Jag trodde nämligen att det var andra som hade reagerat, men det är illa när jag förlitar mig på ”nånannanismen”. Att någon annan skulle ha förklarat att uppgifterna inte stämde, men med  presskonferenser efter nämnders sammanträden borde riskerna för fel minska. En återblick: http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/10/27/politiken-hjarta-pressen/

  • Kommunal har ingen aning

    Jag ser att Lennart Holmlund har bloggat om Kommunal vilket jag också hade tänkt göra, men inte om samma sak. Reepalus utredning med vinsttak har jag anledning att återkomma till eftersom den kräver lite mer att bemöta. Den har inte tillräckligt med stöd i riksdagen och inte heller av Kommunal så varför inte slänga den i papperskorgen fullständigt redan nu.

    Anledningen till varför jag vill skriva om Kommunal är det uttalande som jag läste i Folkbladet i morse. Ja, Folkbladet har en digital tidning på söndagar och här hittar du den https://folkbladet.prenly.com/titles Jag har skrivit om deltidsbrandmännens villkor tidigare och alla media har sedan dess uppmärksammat villkoren samt det uppror som pågår mot det nya avtalet som är undertecknat. Är det verkligen sant att konsekvenserna av det kan bli så stora att en majoritet av våra deltidsbrandmän säger upp sig? Har kommunen råd att avvakta och se vad som händer eller är det värt att göra lokala avtal?

    I tidigare intervjuer och reportage har inte de fackliga förbunden vidtalats, men i söndagens E-folkblad är faktiskt alla tre intervjuade, Vision, BRF (Brandmännens Riksförbund) och Kommunal. Av dessa tre är det endast Kommunal som vidhåller att det är ett bra och modernt avtal. Kommunal menar att media har felrapporterat om avtalet och att deltidsbrandmän har därför trott på dessa lögner. Det märkligaste är dock att av de tre fackförbunden har Kommunal ingen aning om hur många medlemmar de har som berörs. Sedan undrar jag också hur det nya avtalet ska göra att en ensamstående förälder nu ska kunna vara deltidsbrandman med beredskap om denne inte tidigare kunnat. Beredskap sker trots allt dygnets alla timmar och inte bara när det finns barnomsorg.

    Vision har insett att det borde gå att omförhandla eftersom de lyssnar till sina medlemmar och förstår att det finns kritik att ta på allvar. BRF vill riva avtalet och här är 9000 (!) brandmän organiserade, de andra två fackförbunden var snabba med att underteckna och efter det var BRF ute ur leken. Det är inte lätt med avtalsrörelse och jag som politiker är inte med och blandar mig i, men när jag ser att fackförbund som Kommunal uppenbart inte lyssnar till medlemmar som berörs, eller vet hur många de är och samtidigt menar att kritiken beror på en tro på lögner då kan jag inte vara tyst. Jag är glad för att Umeå kommuns brandchef Lars Tapani har tagit del av kritiken och insett att en del deltidsbrandmän faktiskt kommer att förlora på det. Vi ska behandla vår räddningstjänst med den respekt de förtjänar och jag är bara ledsen för att en det krävs en storbrand för att de ska uppmärksammas.

  • Politiken ”hjärta” pressen

    Jag är förvånad över hur många politiker jag känner som aktivt väljer att inte prenumerera på en dagstidning. Ja, det kostar och jag vet att papperstidningen börjar bli utdaterad när det mesta finns på nätet. Samtidigt är vi politiker beroende av den lokala journalistiken som bevakar nämnder och fullmäktige för utan dem blir det svårare att nå ut till de som inte var där med de frågor som debatteras. Det är nog många av oss politiker som hoppas på citat i tidningen dagen efter ett fullmäktige vilket blir en bekräftelse att vara hörd.

    Min morgon börjar med kaffe och båda morgontidningarna vid köksbordet för att uppdatera mig och för att läsa debattsidorna. Numera har jag tidningarna på paddan vilket är enkelt och lätt. Förutom det så ser jag det i det närmaste som en skyldighet att prenumerera eftersom jag vill att Umeå ska ha två levande lokaltidningar som vågar rapportera och förhoppningsvis både provocera och kritiskt granska politiken. Att bara säga upp prenumerationen och sedan klaga på att media är vriden eller förenklat populistisk är fel. I ett ”hatkärlek förhållande” som det kan ibland vara mellan politik och press vill jag inte låta hatet vinna. För jag vet att utan de rätta förutsättningarna för pressen kan vi inte lita på att den finns kvar och det skulle vi alla förlora på.