Författare: veronicakerr

  • S tappar kontakt med verkligheten

    Jag ser att bloggandet har minskat här på VK och det menar jag inte bara min egen blogg. Självklart kan jag inte svara för de övriga, men slutet av maj och tiden innan midsommar är antagligen en av de mest arbetsintensiva tiderna på året. Det vanliga arbetet på dagen kompletteras med förberedelser inför skolavslutningar och trädgårdsarbete. Hur roligt det än låter kan det bli för mycket..

    Själv sitter jag idag och förbereder mitt budgetanförande till kommunfullmäktige imorgon. Det blir femte gången för mig och jag känner kanske inte samma nervositet som jag gjorde 2011. Klart är i alla fall att budgetförutsättningarna sedan dess förändrats. Avsevärt. Debatten räknar jag med kommer att bli lång och intensiv. Är det någon gång man ska lyssna till ett fullmäktige så är det just när budget ska antas. Här får varje parti en möjlighet att presentera den politik som de står för. Vad vill vi se i Umeå kommun?

    Budget kommer jag att återkomma till, men jag kan inte låta bli att kommentera denna artikel i VK. http://www.vk.se/1471124/helkvoterad-foraldraledighet-sagas  Vi kristdemokrater har sagt det gång på gång att föräldraförsäkringen ska inte tvångskvoteras och vi har ett brett stöd av befolkningen. Politiskt är det enligt artikeln endast ca 20% av socialdemokraternas väljare som stödjer Socialdemokraternas kongressbeslut. Här har vi ett exempel på ett parti som inte representerar folket. Inga direkta konstigheter i och för sig eftersom den röda tråden i den socialdemokratiska ideologin är attityden och tron att kollektiva beslut tagna av politiskt valda församlingar är höjden av demokrati. Beslut tagna utanför partiet uppmuntras inte, de besluten kan ju gå emot politiska riktlinjer! Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen har tappat kontakt med verkligheten.

     

  • Budgetprioriteringar

    Igår presenterade vi i Alliansen vårt förslag till budget för 2016, om det kan ni läsa här och här, det vill säga om ni är prenumeranter av VK eller Folkbladet.

    De senaste åren har det varit spännande att se om det skulle komma en budget inom utsatt tid eller ej när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samarbetade eller försökte samsas om pengarna. Med en ny mandatperiod och ny ledning där Socialdemokraterna styr i minoritet har det också varit spännande att se om eller hur förslaget skulle bli.

    Det är tionde året i följd som Alliansen i Umeå lägger en budget tillsammans och även om tre av oss gruppledare var nya förra mandatperioden så har vi ett gott samarbete i frågor som är gemensamma för Umeå kommun. I vårt förslag till budget kan ni läsa:

    ”Vår vision för Umeå är en hållbar, trygg, tillåtande och framtidsinriktad kommun med spännande jobb, en mångfald av människor, många företag och företagare, där studenter utbildar sig vid våra universitet och högskolor och där familjer trivs, skaffar barn och skapar sig ett hem. Det ska finnas en bra barnomsorg och skolor i hela kommunen med fokus på kunskap. Umeå ska vara en stad för alla där tillgängligheten ständigt utvecklas.

    Vi tror på människors förmåga, mer än på politikens. Vi vill fortsätta att utveckla valfriheten. De avgörande besluten ska fattas av umeåborna själva, oavsett om det gäller val av barnomsorg, skola och pedagogisk inriktning, vård- och omsorgsboende eller andra välfärdstjänster.”

    Det är en stramare budget än den Socialdemokraterna har presenterat, men den ser till hela kommunen och inte endast till ett par nämnder. Att lägga en budget är inte bara att fylla på med pengar till den som ropar högst för pengarna tas någonstans ifrån. Att bara fylla på med pengar för att det sätt man arbetar på idag kostar mer än vad det gjorde tidigare är ingen lösning. Klart är att Umeå med vår höga kommunalskatt har högre kostnader än jämförbara kommuner. Varför är det så och varför vill inte S ha en förändring? Det är dags att granska hårdare vad som ligger bakom siffrorna och varför Umeå har det kostnadsläge vi har. Vi ger mycket, gör massor, men prioriterar vi rätt saker? Mitt svar är att alltför ofta har vi prioriterat fel.

     

     

     

     

  • Vill S tvångsupplösa bolag?

    Galna förslag eller svikna vallöften. När jag skrev tidigare blogg hade jag först tänkt skriva om Morgan Johanssons (S) utspel om att tvångsupplösa bolag som har färre än 40% kvinnor i styrelsen, men det blev istället ett inlägg om svikna vallöften. När jag senare gick tillbaka för att läsa Dagens Industri om det förslag som har fått starka reaktioner på Twitter möttes jag av denna rubrik:

    Johansson pudlar- Talade först om att upplösa bolag
    Nu låter det annorlunda

    Det första inlägget publicerades på DI kl.10:00 och jag läste om det på Twitter inte långt efter det. Nästa artikel publicerades kl.11:10. Ibland går det fort att pudla och det ska vi vara tacksamma för. Här borde Johansson kanske varit helt tyst till att börja med för inte har det gett mig ökat förtroende för varken honom eller Socialdemokraterna i stort.

     I den första artikeln kunde vi läsa att:

    Justitieminister Morgan Johansson kan tänka sig att upplösa bolag som inte lever upp till regeringens krav på minst 40 procent kvinnliga ledamöter i styrelserna. Regeringen förbereder ett lagförslag om att införa krav på könskvotering i bolagsstyrelser vilket idag INTE har stöd av en majoritet i riksdagen.

    ”Man kan hota med en upplösning av bolagen, eller också så kan man ha ett vitesförfarande. Om det blir viten ska det vara kännbart…”

    Socialdemokraterna kallar sig en feministisk regering och drar sig inte för att använda tvång, kvotering och styrning för att människor ska göra som de vill. Kristdemokraterna vill ha jämställdhet, men säger nej till kvotering. När jag får frågan om jag är feminist känner jag mig absolut nödgad att svara nej. Det finns inte en chans att jag vill sammankopplas med den rådande socialistiska definitionen av feminism.

     

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministern-vill-upplosa-bolag-med-for-fa-kvinnor-i-styrelsen/

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministerns-pudel-inte-rimligt-upplosa-borsbolag/

  • Bjälken i Socialdemokraternas ögon

    Det är ingenting nytt att opinionssiffrorna för Stefan Löfven och hans sittande regering är låga och fortsätter att sjunka. För de av oss som såg partiledardebatten i söndags är det rent av en självklarhet att förtroendet brister. Både för statsministern och hans vice statsminister Åsa Romson. Debatten var som den var och jag tänker inte dra upp fadäser, illa genomtänkta utspel eller otrevliga härskartekniker, det har ni säkert läst om tidigare i alla fall.

    Förtroendet för Stefan Löfven och regeringen har sjunkit, men när Löfven har fått frågan om vad förtroende bristen beror på säger han att det är Alliansens fel. Förtroendet sjunker eftersom de regerar med Alliansens budget vilket också Lennart Holmlund har påtalat. (Holmlund går alltid steget längre och säger att SVT är en del av Moderaternas svekkampanj eftersom journalister inte vet att S regerar med en Alliansbudget. Blogg fr. 11 maj.) Det ingen av dem, mig veterligen, lyfter upp är det faktum att nu när den S märkta regeringen presenterar sina budgetförslag i vår propositionen det är då sveket kommer fram. Vallöfte efter vallöfte sviks där exempelvis förändringen av ROT är ett av dem som fått stor uppmärksamhet eller förstås höjningen av bensinskatten. Argumentationen för att höja bensinskatten är att bensinen har inte varit så billig på så länge att det är nu helt OK att höja priset. Vi bilägare klarar det. Hmm.

    När Stefan Löfven och Magdalena Andersson gång på gång ertappas med att ljuga, är det då konstigt att förtroendet brister? Att skylla på att de just nu styr med en Alliansbudget och inte själv begripa att ljuga är ett steg mot brustet förtroende. Det är lättare att se flisan i sin nästas öga än bjälken i sitt eget,* bjälken i detta fall är svikna vallöften. Att inte tro att svikna vallöften leder till brustet förtroende det är att omyndigförklara oss medborgare. Jag hade inget förtroende för Socialdemokraterna innan valet, därför finns inte min röst med i de sämre opinionssiffrorna. I nästa vecka ska Socialdemokraterna i Umeå presentera sin budget och vänstermajoriteten i landstinget ska presentera sin. Med det svåra ekonomiska läget i landstinget (ingenting nytt) kommer det säkert att bli en tuff budget. Eftersom S varit i makten sedan 1979 är det tveksamt om vallöftessvek överhuvudtaget kommer upp. I Umeå kommun har S styrt länge, men är ovan vid röda siffror. Här blir frågan, är det någon som minns vilka löften S gick fram med i september?

    ***********************************************************************************************************************************************

    *Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Luk. 6:41-42

  • Grattis Botsmark!

    Jag blev otroligt glad över nyheten att Botsmarks skola som har varit stängd under läsåret nu kommer att öppna s igen till hösten. Det var nog en del som trodde att det skulle bli svårt att rekrytera och vissa har mumlat att när en skola väl är stängd kanske den inte öppnas igen.. Svårt var det nog, men enligt media är det nu klart att lärare har rekryterats.

    Min uppfattning för ett år sedan var att jag inte tyckte att alla lösningar prövats och så här skrev jag då..http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2014/06/23/bussa-larare-till-botsmark/#comments Inlägget om att bussa lärare till Botsmark provocerade fram en del kommentarer, jag är glad för att vi inte fick rätt om nedläggning,

     

  • Skillnader mellan två fullmäktige

    Från ett fullmäktige till ett annat. Igår var det kommunen och idag och imorgon pågår landstingsfullmäktige i samma lokal. Jag var själv ledamot i landstingsfullmäktige 2006-2010 och blev ”politiskt skolad” där. Det skiljer sig en del jämfört med kommunfullmäktige fick jag lära mig.

    Jag sitter inte här som politiker, men tack vare arbete som landstingspolitisk sekreterare får jag fortsatt insyn i vad som pågår i landstinget och en mer komplett bild av det som påverkar kommunerna. Även om det påverkar många så brukar intresset vara svalt från allmänheten.

    En stor skillnad mellan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är antalet interpellationer. Till landstingsfullmäktige ska 17 st interpellationer behandlas, men till gårdagens kommunfullmäktige var det endast 3. När det till och med står i tidningen att intresset är svalt från politiker att debattera frågor i kommunen är det aldrig aktuellt med samma påstående om landstingsfullmäktige. Om det beror på personerna eller ämnet ska jag låta vara osagt, men det ges tid till debatt vilket inte är på samma sätt i Umeå kommun.

    Många frågor och få svar och det är sällan som Peter Olofsson (landstingsstyrelsens ordförande) står med ett leende på läpparna i talarstolen. Oro, ilska och kanske irritation över att behöva svara på så många interpellationer. Hans Lindberg (kommunstyrelse ordförande i Umeå) däremot kan verka vara gladare, men han är ju ny på posten.

    Lyssna på närradion eller se på webben, det är tillgänglig demokrati.

     

     

  • Kommunfullmäktige och Region Västerbotten

    Kommunfullmäktige idag och för ovanlighetens skull har jag varken interpellation, enkel fråga eller motion, men det går nog bra ändå. Fullmäktige började med en interpellation från Arbetarpartiet om ”Hur kan dubbla led av politiker försvaras?” vilket handlade om Region Västerbotten och det icke existerande arbetet med att få till en stor region.

    Interpellationen lockade inte direkt till en större debatt, men självklart var jag uppe i talarstolen när Hans Lindberg skyllde på att det var den gamla regeringens fel att arbetet med en fyra läns lösning inte kommit igång. Detta trots att Socialdemokraterna är störst i länet, styr största kommunen och landstinget sedan mer än 30 talet år. Min uppfattning är att S har varit feg i frågan.

    Kristdemokraterna har varit engagerad i frågan om ett direktvalt fullmäktige under många år och har både interpellerat och motionerat om regionbildning och ett direktvalt förbundsfullmäktige därför var jag uppe i debatten. Jag refererade bland annat till denna debatt artikel som har ett par år på nacken. Publicerad i VK 2012-06-27 Arbetarpartiet ifrågasätter kostnader, men visst är det så att demokrati ska få kosta. Det som är hälsosamt för demokratin är att emellanåt se över kostnaderna för att verkligen se att pengar används på rätt sätt.

     

    Västerbotten behöver äkta regionbildning

    När Regionförbundet i Västerbotten bildades i januari 2008 var det en tillfällig lösning. Syftet var att inom en snar framtid nå en större äkta regionbildning i Norrland.

    Kristdemokraterna anser fortfarande att en storregion där de fyra nordligaste länen ska ingå är den bästa lösningen för framtiden. Nu blir det inte så. I stället står vi nu med en organisation vid sidan av landstinget med indirekt valda politiker.

    Detta är varken kostnadseffektivt eller demokratiskt. Vi tycker att varje västerbottning själv ska ha möjlighet att rösta fram eller bort de politiker som ska styra Region Västerbotten.

    Kristdemokraterna i regionfullmäktige föreslår därför att Region Västerbotten tar initiativ till att driva frågan om att i samverkan med länets kommuner och landstinget bilda ett äkta Region Västerbotten med direktvalt fullmäktige. Och det är bråttom. Frågan måste snarast beslutas om en regionbildning ska kunna ske före valet 2018.

    Landstinget och samtliga 15 kommuner som är medlemmar i Region Västerbotten måste alla vara överens om beslutet innan en ansökan kan lämnas till kammarkollegiet och regeringen. I Norrbottens läns landsting togs beslut i frågan redan den 12 april i år. Där ställde sig samtliga partier, förutom moderaterna, bakom en ansökan om att bilda egen region.

    Bakgrunden till ansökan är att lokala och regionala angelägenheter bäst hanteras av lokala respektive regionala politiker. Medborgarna ska kunna ställa någon till svars i politiska frågor, det vill säga frågor där intressen vägs mot varandra, målsättningar finns, prioriteringar görs och resurser fördelas.

    Att bilda en regionkommun med ansvar för den regionala utvecklingen är också ett naturligt steg för att stärka Västerbotten i den globala konkurrensen men också i konkurrensen gentemot andra regioner i Sverige.

    Den regionala utvecklingen blir mer effektiv och legitimiteten stärks då det förenas med beskattningsmöjligheter. Genom att bilda en regionkommun i Västerbotten flyttas också rätten att besluta i viktiga utvecklingsfrågor från staten till regionen. Medborgarnas inflytande över vardagens frågor stärks och därmed kan demokratin fördjupas och utvecklas.

    Dags att förverkliga en äkta regionbildning i Västerbotten.

    Veronica Kerr
    vice ordförande i förbundsfullmäktige (KD)
    Maria Wiksten
    förbundsfullmäktigeledamot (KD)
    Birgitta Nordvall
    förbundsfullmäktigeledamot (KD)
    Anders Sellström
    distriktsordförande för KD Västerbotten
    Hans-Inge Smetana
    ombudsman för KD Västerbotten

  • Spännande dag

    Sitter uppe bland molnen och bloggar på väg till Stockholm och partiets extra Riksting. Idag väljer vi ny partiledare och partistyrelse. Ebba blir vår fjärde partiledare genom tiderna och ni som känner mig vet att hon har varit min favorit sedan dag ett.

    Jag är glad och stolt för att jag får vara med och representera Västerbotten, det är verkligen en speciell dag. Det är en positiv stämning inför dagen och det är klart att det är roligt att vi får en partiledare med ett överväldigande stöd ute i distrikten. Det är också roligare att få vara med och tillsätta en ny partiledare än att vilja avsätta den man har vilket verkar vara aktuellt i ett annat parti. Göran Hägglund var fantastisk som partiledare och han kommer vara saknad, men framtiden säkras med Ebba.

    Bilden är gammal, men gäller än idag.

    KDU

    #kdting är taggen på Twitter för er som vill följa med när det händer, er övriga önskar jag en härlig lördag.

  • Bostadsbrist i farmors handväska

    brev

     

    Gårdagens stora nyhet var att det blir inget amorteringskrav från den 1 augusti som det tidigare var sagts. Jag är inte den som är för tvång, det borde inte vara en nyhet, men jag har mycket svårt att förstå när människor köper dyra bostäder väljer att inte amortera. Ja det är dyrt att köpa hus, men att amortera på lån är att ”betala till sig själv” och på så sätt en form av sparande. Att amortera är en självklarhet och har man inte råd (eller lust) att amortera så lite som 200 kr i månaden (vilket jag hörde om ett exempel igår) kanske det inte är dags för ett husinköp.

    Det märkliga i gårdagens beslut från Finansinspektionen FI, (först undrade jag vad Feministiskt Initiativ menade med att slopa amorteringskrav..) är hur mycket bostadsmarknaden påverkats av att amorteringskrav skulle införas. Priserna har varit galna och hus och lägenheter har sålts innan visning. Eftersom jag själv planerar på att sälja så har jag vid flera tillfällen fått frågan att sälja innan den 1 augusti för då blir priset bättre. Bättre för vem och kommer inte bostäder att behövas efter ett amorteringskrav?

    Nu är jag ingen expert på området, det kanske egentligen är den stora bristen på bostäder som är den största anledningen till upptrissade priser. Tidigare bloggar i veckan har lyft ÖN som stadens nya bostadsområde och att politiker längtar till byggstart, men jag har aldrig varit för att ÖN ska stor exploateras med lägenheter och bostadsrätter som ett Umeå Manhattan. Jag ser hellre ett Central Park om vi fortsätter på New York referenser.

    Som jag nämnde planerar jag på att sälja mitt stora hus. Innan dess ska det rensas och nyligen hittade jag min farmors gamla handväska inuti en gammal resväska. Den var fylld av minnen från 1940 talet och tidigt 1950 tal. Både en del goda minnen, men också en del sorgliga som var av stark betydelse. I väskan fann jag ett handskrivet brev daterat 17 maj 1953. Det var från en väninna till farmor som flyttat till Umeå (dryga tio mil från var min farmor och farfar bodde). Farmor och farfar var så hjärtligt välkomna att hälsa på, men ..”vi har visserligen bara ett stort kök och hall, men alltid ryms vi ändå. Det är grymt med denna bostadsbrist.” Idag har vi också bostadsbrist, men vi kanske inte använder samma ordval för att beskriva den? Det är alltid bra att se tillbaka för att se hur det var förr, förhoppningsvis lär vi oss något.

     

    kriskupong

    Ransoneringskuponger från 1945

    biljett

    3,50 kr för en tågbiljett från Skellefteå till Stockholm 1951.

     

     

     

  • Om HIV och bemötande

    lika värdeHIV dag

     

    Var och varannan dag flödar det in inbjudningar till konferenser, utbildningar, seminarier till min mail. Visst är det trevligt att gå på konferens och lära sig mer, men det går inte att gå på allt för bland det värsta som finns är när man suttit på en konferens med känslan att jag borde varit någon annanstans. Jag tillhörde inte ”målgruppen” eller detta kunde jag redan.

    Jag har blivit allt mer kritisk till kurser och konferenser och vill att syftet med det ska vara fullständigt klart. Det ska vara till gagn för mig i mitt uppdrag och arbete och inte enbart gynna arrangören. Samma sak brukar jag lyfta när konferensinbjudningar lyfts i styrelser, utskott och nämnder. Var, varför och för vem? Om konferensen riktas främst till kommunala tjänstemän så är det inte självklart att politiker ska vara med. Här har jag varit ytterst kritisk till hur andra har resonerat, men det är mycket stora skillnader mellan nämnder när det gäller denna fråga.

    Igår var jag på en kompetensutvecklingsdag om Mänskliga rättigheter i ett HIV perspektiv som Noaks Ark och RFSL anordnade. Eftersom Monica som är en av arrangörerna är en mycket god vän till mig kände jag till sedan länge att dagen var planerad och jag har också berättat om den i kommunen. Det var en mycket bra dag med politiker både från kommun och landsting, personal från Socialtjänst och  Elevhälsa, smittskyddsläkare och personer som lever idag med HIV. Jag lärde mig så mycket om den sjukdom som ”kom till Sverige” på 1980 talet och om den stora skräck som fanns för sjukdomen. Det var t o m så att det fanns krav på att hela befolkningen skulle testas för HIV och att sedan skulle alla med HIV leva tillsammans på en ö. Hör ni hur absurt det låter?!

    Bemötande frågan var återkommande och flera av oss fick säkert en riktig tankeställare. Jag önskar så att fler varit med och fått höra samma sak. Här kan du läsa mer om Noaks Ark http://www.noaksark.org/default.asp