Författare: veronicakerr

  • ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    Hade saker varit som de brukade vara så skulle min helg vara fullt uppbokad med att förbereda mig för budgetfullmäktige på måndag. Siffror, förslag och uppdrag allt samlat i ett budgetförslag med tillhörande budgetanförande tar sin tid. Nu är ju förstås inget som det brukade vara och det blir inte heller något budgetfullmäktige på måndag. Än en gång blir det ett halverat och förkortat fullmäktige som är klart till lunch.

    Interpellationer och frågor är bortprioriterade och debatteras inte, men vi har blivit lovade att de som skickas in kommer att få skriftliga svar. Med det löftet skickade jag in en enkel fråga till Personalnämndens ordförande Thomas Wennström enligt nedan:

     

    Till Personalnämndens
    ordförande Thomas Wennström (s)

     

    Beredskap för omdisponering av personal

    I kommunstyrelsens rapport över läget i kommunen januari till april står det att en kompetensinventering har påbörjats och att en rutin är framtagen för omdisponering av personal inom och mellan förvaltningar. Detta kan bli nödvändigt om sjukfrånvaron eller smittspridningen blir omfattande med tanke på pågående Corona pandemi och det är bra att en plan och rutin togs fram i god tid.

    Det har varit känt sedan länge att det råder brist på sjuksköterskor i äldreomsorgen inför sommaren och rekryteringsinsatser har gjorts, men trots det saknas personal. Nu har personer från andra verksamheter beordrats att infinna sig för introduktion och tjänstgöring inom äldreomsorgen med hänvisning till att en pandemi råder. Detta trots att det i skrivande stund finns ingen smitta i äldreomsorgen.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    • Anser du att det är rätt att kommunen beordrar ut personal från andra förvaltningar för att täcka upp i äldreomsorgen när personal saknas? Har berörda personer involverats i ett tidigt stadium för att vara förberedda på att de ska byta arbetsplats under sommaren?

     

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

    ************************************************************************

    Läget är tufft trots att vi idag INTE har en smitta i äldreomsorgen, dvs personer som varit smittade har tillfrisknat och smittan har INTE spridits vidare på boendena. Det som är tufft är att det kan snabbt förändras samtidigt som äldreomsorgen ännu inte har tillsatt alla schema rader för sjuksköterskor. Växer sjukfrånvaron kommer det att bli problem.

    Sjuksköterskor är ett av de absolut mest attraktiva och eftertraktade kompetenserna på arbetsmarknaden just nu. Nu blir det en omdisponering av kompetens med nya arbetssätt och som här, de som är utbildad till sjuksköterska (oavsett hur länge sedan hen var verksam) kan nu beordras att börja arbeta i äldreomsorgen. ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    SÅ FÅR DET INTE VARA. Jag ska inte föregå svaret från Thomas för jag vet faktiskt inte vad svaret blir, men helt klart är det att Umeå kommun som stor arbetsgivare inte ska beordra utan att i förväg haft konstruktiva samtal med de som berörs. Det måste finnas en frivillighet och inte uppfattas som ett tvång hos personer som en gång utbildat sig sjuksköterska, kanske fortfarande arbetar som sköterska, men inte inom vård och omsorg. Det bör finnas en ödmjukhet hos en arbetsgivare och med tanke på att pandemin har pågått sedan i mars så bör frågan om bemanning varit klar tidigare utan tvång. Och tro aldrig att det är klart att vem som helst är lämplig och kan arbeta i äldreomsorgen så länge som heltid erbjuds. Frågan om bemanning är större än så.

    TILL SIST vill jag säga att jag är så oerhört glad och tacksam för de personer som idag har lämnat sjuksköterskeyrket, men som har kvar kompetensen och vill komma till äldreomsorgen för att täcka upp behoven. Detta trots att tvång måste kännas som ett hån. Jag är också tacksam och full av beundran för de som idag arbetar som sjuksköterska och fortsätter att göra det trots det svåra läget. Jag hoppas och vill att Umeå kommun är en god arbetsgivare som ni vill stanna kvar hos. LÄNGE.

  • Avsaknad av konsekvenstänk

    Efter valet 2010 valdes jag till ledamot i Byggnadsnämnden vilket var både spännande, svårt och innebar många timmars läsning varje månad. Byggnadsnämnden står för ”hårda frågor” och var ett helt nytt område för mig. Plan och Bygg Lagen var ny, Alliansen styrde landet och Stefan Attefall var bostadsminister – det var verkligen mycket som hände inom området. Det var ett fantastiskt uppdrag, men när vår vice ordförande i Socialnämnden lämnade sitt uppdrag januari 2012 och jag valdes in istället var det dags att låta någon annan ta över i Byggnadsnämnden. Jag lämnade inte plan och byggfrågor helt eftersom jag samtidigt satt i Näringslivs och planeringsutskottet fram till 2014.

    När vår ledamot i Byggnadsnämnden lämnade Umeå 2016 och därmed även uppdraget så blev det en comeback för mig i just Byggnadsnämnden. Ny ordförande i Mikael Berglund, men många av de tidigare ledamöter var kvar vilket kändes mer som ett varmt välkomnande tillbaka. Byggnadsnämnden kanske verkar tråkig för vissa för det händer att det tar mycket lång tid innan du ser effekterna av de beslut som tas, men det är alltid intressant att närmare få följa en stads utveckling.

    I mars i år avsade jag mig än en gång uppdraget som ledamot i Byggnadsnämnden efter att ha blivit nominerad och vald till två uppdrag på regionen. Det blev omöjligt att fortsätta, men Jan som var min ersättare har tagit ett stort kliv framåt och gör ett bra arbete som ny ledamot i Byggnadsnämnden. Trots att jag inte längre sitter i nämnden så försöker jag att som gruppledare hålla mig á jour med det som händer. Det ärende som nu har fått stor uppmärksamhet och tro mig det förtjänar uppmärksamhet är företaget Bahnhof och det bygglov de aldrig fick.

    I Bågenhuset där en tidigare lås och säkerhetsbutik varit verksam har Bahnhof renoverat och flyttat in. Problemet var att de förändringar som gjordes krävde bygglov vilket företaget inte var medveten om. Enligt detaljplan från 1952 är det sagt att det ska vara handel och inte kontor vilket Byggnadsnämnden menar att Bahnhof har. Här har det låst sig. Det är inte den enda låsningen heller eftersom Socialdemokraterna säger att det inte finns tillräckligt med dagsljus för medarbetarna och att det därmed inte är en lämplig lokal.

    I dagens VK skriver jag och Jan om beslutet och vilka negativa konsekvenser vi ser det får inte bara för företaget och dess anställda, men även för kommunen i stort. Beslutet är närmare 350 000 kr i viten samt ett förbud att bedriva verksamhet i lokalen! Vi har inte bestridit det faktum att de har gjort fel, men straffet är för stort. Det är inte ett företag som straffas utan även de anställda som nu inte vet om de längre kommer att ha ett arbete att gå till.

    Umeå har förändrats mycket de senaste åren och sedan 1952 är det inte mycket som är sig likt. Affärer och handel sker på ett helt annat sätt än förr och därför blir det märkligt att envist låsa fast sig i vad som står i en snart 70 årig detaljplan. Eller kanske inte låsa fast sig i detaljplanen, men i bilden av vad handel är vilket nu ger stora negativa följdkonsekvenser. Det handlar inte om beloppet på vitet eller hur mycket ett företag har investerat utan det handlar om ett förbrukat förtroende för kommunens sätt att bemöta företag och se möjligheterna istället för låsningar. Bahnhof har nu ställt frågan till kommunen vad de kan göra för att det ska bli rätt och att verksamheten kan fortsätta i Umeå. Här finns en möjlighet att göra rätt och visa en välvilja till att Umeå både välkomnar företag och visar att vi vill ha dem kvar!

    Här kan du läsa vår insändare i sin helhet.

     

  • Morgondagens motioner

    Imorgon är det kommunfullmäktige och för egen del är det tre månader sedan sist. Det är en märkligt ovan känsla eftersom fullmäktige är så gott som halverad och tiden till sammanträdet är bara tre timmar. Med tanke på att dagordningen har ca 40 ärenden är det redan nu klart att vi INTE kommer att hinna med allt. Interpellationer och frågor är bara att glömma. Jag skickade in en fråga i februari som fortfarande är obesvarad, men i pågående pandemi får den stå långt tillbaka.

    Dagordningen är också fylld av motioner, nio stycken, även där är det oklart om vi kommer att hinna med någon. För ovanlighetens skull har Kristdemokraterna två motioner på dagordningen ”Avskaffa kravet på läkarintyg för färdtjänst” och ”Anställ pensionerade poliser i skolan för ökad trygghet”. Jag hoppas att de båda får den tid och uppmärksamhet som frågorna förtjänar även om det är en risk för att det inte blir i morgon. I gårdagens VK publicerades mitt inlägg till kommande debatt om att förenkla för den som söker färdtjänst. Idag fick jag ta del av reaktioner från en läsare och en person som också besökt enheten för hemtjänst. Samtalet var fyllt av frustration över hur svårt det är när det går att förenkla. Jag uppskattar när människor tar kontakt för att dela med sig av erfarenheter. Vi kanske inte alltid har samma uppfattning, men lyssna det vill jag.

     

  • Sluta gnäll och visa respekt

    Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

    Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

    Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

    En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att ”Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

    Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

    Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

     

    Bild från studentfirande för trettio år sedan

     

  • Om budget, konsumtion och ett tjuvnyp åt vänster

    Det kanske inte kom som någon överraskning igår eftermiddag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att skjuta upp budgeten till i höst. Budget och Corona är antagligen de två mest frekvent yttrade orden inom politiken verkar det som. Jag kan erkänna att jag är lite kluven till beskedet även om jag inte alls på något vis kritiserar det, men det är bara ytterligare en sak som antingen ställs in eller skjuts på framtiden.

    Det besked jag tidigare har fått är det starka önskemålet om klara och tydliga besked till verksamheterna att läget mycket bekymmersamt och att besparingar är att vänta. Förändringar måste göras oavsett om vi önskar dem eller inte och förändringar blir lättare att acceptera om vi börjar med dem i god tid och inte genomför dem drastiskt. Nu tror jag inte att det finns någon verksamhet som inte förstått att det som gäller idag kommer inte att gälla nästa år. Jag har varit inne på det spåret tidigare när jag ställde frågan vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg, men det verkar som om de flesta är helt svarslösa. Det finns alltid krav och önskningar om mer, men att se över det man har för att se om det längre är nödvändigt eller fyller sitt syfte är inte alls lika roligt.

    Den demokratiska aspekten av att besluta om en budget i juni finns också om det skulle innebära att det blev med endast 35 ledamöter närvarande, inga åhörare och en begränsad tid på tre timmar. Budgetfullmäktige som beslutar om det viktigaste styrmedlet för en kommun förtjänar mer än så. Det som är positivt med ett senare budgetfullmäktige är att det inte direkt följs av en semester där det blir alltför lätt att glömma bort vilka beslut som tagits.

    I gårdagens VK fanns denna insändare publicerad vilken är ett lysande inspel till både klimatdebatt och budgetberedning. I budgettider verkar vissa partier inte förstå var pengarna som ska fördelas till kommunala verksamheter kommer ifrån. Insändaren är en replik till Miljöpartiet, men min erfarenhet säger att även Vänsterpartiet har en del att lära. Skatteintäkter kommer från företagande som är beroende av konsumtion och bilden av vad konsumtion är förtjänar att förtydligas vilket skribenten också gör med bravur! De tjänster vi nyttjar kostnadsfritt bekostas av skatteintäkter och här är företag livsnödvändiga. Det är verkligen viktigt att inkludera Vänsterpartiet som mottagare av insändaren eftersom de var de enda som yrkade på avslag till förslaget att uteserveringsavgifter för restauranger sätts ner till 0 kr under pågående pandemi. Ett litet stöd, men som kan få betydande effekt för ett företags vidarelevnad.

  • Brott mot äldre ska uppmärksammas

    Läser i dagens VK att tre män åtalas för bedrägerier mot äldre. Först blev jag arg och upprörd för att bedrägeri är inte bara ett brott, men också en kränkning där någon utnyttjat en persons välvilja och goda tro. Men sedan blev jag också lättad över att några brott verkligen leder till åtal eftersom det är inte alla som utsätts som vågar ta steget att anmäla.

    Just bedrägerier mot äldre personer har ökat kraftigt i antal det senaste åren och under en pågående kris som Corona blir antalen brott fler. Människor som utgett sig för att arbeta inom hemtjänsten och som kommit på oväntade besök i förhoppning att komma över bankkort med kod eller annat tillhör ett av exemplen på brott. Andra exempel är stölder från värdeskåp på vård och omsorgsboenden vilket inte bara är ett brott, men också en stor kränkning mot den tillit den boende ska känna för äldreomsorgen. När vårdpersonal blir en tjuv då måste kommunen agera hårt och snabbt!

    Brott mot äldre engagerar mig och redan i höstas lyfte jag frågan i kommunfullmäktige i en enkel fråga ställd till Hans Lindberg. UmeBRÅ – Umeås brottförebyggande råd saknar sedan 2014 politisk representation från den nämnd som har ansvar för personer som är 65 år och äldre. Några av nämnderna som är representerade är skola, kultur, fritid och socialtjänst. Men inte äldrenämnden. Även om det har gått en tid så är frågan fortfarande högaktuell.

    ******************************************************************************************************”

    Fråga
    Umeå 2019-09-26

    Till Kommunstyrelsens
    ordförande Hans Lindberg (s)

    Brott mot äldre måste uppmärksammas mer

    Förra året publicerade Brottförebyggande Rådet rapporten Brott mot äldre där resultatet visade att 17 % i åldersgruppen 65-84 år eller äldre (en av sex) utsatts för något brott mot enskild eller mot deras hushåll under 2017. Rapporten talar om åldringsbrott vilket betyder

    1) brott där personens höga ålder på ett uppenbart sätt har utnyttjats av förövaren, 2) brott som kan riktas mot alla men där risken för fullbordan är större när den utsatte är äldre och/eller 3) brott som riktas mot alla men får större konsekvenser för äldre.

    Det är oklart hur statistiken ser ut i Umeå, men media rapporterar återkommande om brott mot äldre som t ex avancerade bedrägerier eller om stölder på äldreboenden eller i hemtjänsten. Polisen medger att det finns organiserad brottslighet som har äldre som måltavla och att det definitivt är ett stort problem.

    På kommunens hemsida kan vi läsa att UmeBrå – Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd arbetar för trygghet och delaktighet i ett ungt, modigt och växande Umeå. Du som medborgare ska känna dig trygg och två av målen är att minska brottslighet samt öka tryggheten i Umeå kommun.

    Flera nämnder är representerade i UmeBRÅ, men efter socialnämndens delning 2014 saknar åldersgruppen 65 år och äldre representation. Detta trots ökat antal brott mot just den åldersgruppen och vad värre är att det sker brott inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    • Anser du att brott mot äldre är ett problem och när kan vi se en förändring av representationen i UmeBRÅ?

    Hans Lindbergs svar var lugnande, men vad är det värt om det inte sker någon förändring. Tydligen tar det lång tid att se över ”statuerna”  för ännu är inte Äldrenämnden representerad.

    Exempel på brott mot äldre.

     

     

  • Vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg?

    De senaste månaderna har människor hyllat och uppmärksammat vårdpersonal som är de som står i frontlinjen för att hjälpa de som blivit sjuka i Covid 19. Berättelserna är många om långa arbetspass och svårigheter med att få tag i skyddsmaterial. Både TV och lokalpress har gjort reportage från intensivvården och vi har tagit del av berättelser från de som överlevt. Gemensamt för alla är hyllningskören till vården och uppmaningen att hålla avståndet och vara försiktiga.

    Självklart är jag också oerhört tacksam för det arbete som sker på våra sjukhus och glad för att det uppmärksammas, men kan inte låta bli att fundera på vad som händer sedan. De som lovar i tider av kris att arbetsmiljön och arbetsvillkoren ska bli bättre för vårdpersonalen kommer de att stå fast vid sina ord när Covid 19 inte längre utgör en akut fara? När samhället ska börja återgå till något slags normaltillstånd och fokus vänds mot annat, kommer vi då att komma ihåg vad vårdpersonal har fått genomgå? Vad blir hyllningarna värda i slutändan?

    Äldreomsorgen har också fått uppmärksamhet, men inte alltid med samma positiva ordalag. Häromveckan uppmärksammade t ex VK att hemtjänstpersonal blir verbalt påhoppade av okända och kallade för smitthärdar. När kommunerna beställt skyddsmaterial har de blivit bortprioriterade till förmån för regionen vilket gjort att bristen på skyddsutrustning fortsatt vara  svår. Vi ska skydda våra äldre, men det är människor vi talar om. Att bli inlåst utan kontakt med andra människor är en omöjlighet och enligt mig helt omänskligt. Därför vill jag hylla äldreomsorgens personal som går till sitt arbete varje dag ständigt uppmärksam på varje eventuellt symptom. Både hos sig själv och hos andra. Det är många som har eller haft tanken att tänk om jag är sjuk utan att jag vet om det och därmed riskerar att smitta någon? Tänk om någon är smittad på jobbet och jag tar med mig det hem till mina anhöriga som tillhör en riskgrupp? Äldreomsorgens personal kan inte arbeta hemifrån och att stanna hemma är en omöjlighet. Det är både tufft och psykiskt påfrestande och att då bli anklagad för att vara pestsmittade är fullständigt vansinne!

    Enligt senaste uppgiften så förväntas toppen av Covid 19 smittan nå Umeå om en månad. Det är bra att det tagit längre än först förväntat eftersom det gett mer tid till förberedelser. I dagens VK läser vi om planeringen för ett kohortboende för äldre med Covid 19 och rekryteringen av extra personal kunde starta flera veckor tillbaka. Verksamheter i kommunen har också möjlighet att omdisponera personal mellan verksamheter dit behoven är som allra störst. Det handlar i slutändan om solidaritet i kristid och det blir därför ytterst viktigt att inte tänka snävt eller ha ett revirtänkande. Det borde vara självklart att den som är anställd som sjuksköterska inom skolan skulle kunna arbeta inom omsorgen när behoven är som störst. Det handlar inte om långa tider, men här verkar det finnas osynliga väggar mellan förvaltningarna och jag är rädd för att de kan ha blivit starkare när kommunen upphörde med att vara en förvaltning. I regionen byter personal vårdavdelningar och kliniker när behoven förändrats. Varför ska det vara annorlunda i kommunen?

    Arbetet med budget 2021 har påbörjats och kommunen kunde inte få sämre förutsättningar med pågående pandemi, ökad arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Det är omöjligt att säga hur illa det kommer att bli, men jag undrar om hyllningarna till äldreomsorgen och löften om förändringar att bli ihågkomna i budgetarbetet? Vad är andra verksamheter redo att vänta med eller utesluta för att äldreomsorgen och vården av våra gamla ska vara god? De här frågorna kommer jag att återvända till, men jag hoppas att alla partier bär med sig den även när krisen är över.

    Önskar er en fin Valborg var ni än er!

     

     

  • Goda och glädjande nyheter!

    Det är så enkelt att fastna i dåliga nyheter, i skandaler eller tragik och det vet vi att nyheterna är fyllda av. Självklart ska vi inte censurera eller filtrera nyhetsflödet, men jag önskar att de goda nyheterna tog än mer plats än vad de gör just nu. Om jag fastnar tillräckligt länge i det dåliga så är det inte bara humöret som blir sämre, men även uppmärksamheten till de glada positiva exemplen. Ni förstår säkert vad jag menar trots att jag är dålig på att förklara.

    Corona, viruset med samma namn som det ställe jag var stammis på under min studenttid, dominerar flödet och rapporterna om dess framfart har även kommit att dominera de frågor som jag arbetar med eller blir uppdaterad på regelbundet. Det som har gjort mig mest glad är det stora samarbetet som har kommit till i Västerbotten mellan kommunerna och mellan kommunerna och regionen. När linjer suddas ut och fler tänker på den stora samhällsgemenskapen istället för det egna begränsade ansvarsområdet. När människor kommer med initiativ som egentligen inte borde vara möjligt att genomföra, men gör det ändå för att de kan och vill så slår hjärtat ett extra slag! Civilsamhället är en kraft att räkna med!

    Jag vill lyfta två konkreta exempel. Bristen på skyddskläder och utrustning är fortsatt stor, men exemplen på privata initiativ med visir och skänkta munskydd är många. Personal på regionen arbetar med att göra skyddsrockar av plast och företag ställer om sitt arbete för att producera det som hela samhället skriker efter -utrustning till vårdens frontlinje och äldreomsorg.

    I Skellefteå driver Per Boström Skellefte reklam och under den här veckan har företaget på mindre än ett dygn ställt om sin tillverkning för att kunna leverera 50 000 skyddsrockar till vården. Företaget ska nu producera 2000 skyddsrockar/dygn och har genom en rekordsnabb rekrytering kunnat erbjuda 20 personer arbete i tre skift. Dagen efter kom produktionen igång. En del av de som fått anställning har tidigare blivit permitterade från andra företag som lider svårt under denna kris pga låg omsättning och efterfrågan. Per var inte tvungen att göra detta, men säger:

    – En jätteviktig aspekt i det här är samhällsnyttan. Vi har utrustningen, så varför skulle vi inte hjälpa till? Alla måste dra sitt strå till stacken.

    Det andra exemplet jag vill lyfta fram är de samarbeten som finns mellan företag för att öka chansen att klara sig genom denna kris. Västerbottens Fisk är en fiskaffär ute i Hillskär, Holmsund. De säljer fisk, räkor och röror över disk till kunder, men levererar också till restauranger och som jag förstått det till Vasa båten. Med restaurangers minskade omsättning och en Finlandsfärja som inte har passagerare har förutsättningarna försämrats ordentligt. Sedan att affären ligger längst ut på E12 mitt emot Finlandsfärjan gör att inte så många nya drop in kunder kommer förbi. I synnerhet inte när färjan inte längre går som den ska.

    Som boende i Holmsund vill jag absolut stötta lokala affärer och företag, men jag hoppas verkligen att fler förstår att Västerbottens Fisk är en del av Umeå kommun. Jag har börjat att äte mer fisk och mår bättre. Den här veckan blir ännu godare för att Västerbottens Fisk har tack vare ett samarbete med två andra företag erbjudit en helgkasse. Panko panerad vildlaxburgare med Brioche bröd från Skärgårdscaféet i Holmsund och en lyxig chokladefterrätt från restaurangen Tonka inne i stan blir en komplett måltid! Enkelt och gott för mig som slipper laga middag, familjen blir glad för att jag slipper laga maten och vi är med och supportar tre företag samtidigt. Hur bra som helst! Hoppas på fler helgkassar och nu stänger jag ner datorn här på stadshuset och kör ut till Hillskär. Önskar er en härlig helg!

    Bilderna kommer från Västerbottens Fisks hemsida och nej detta är inte ett betalt samarbete mellan mig och Västerbottens Fisk. Åsikterna är helt och hållet mina egna

  • Äldretelefonen: 020-22 22 33

    Ensamhet är ett folkhälsoproblem och är betydligt mer farligt än vad tidigare varit känt. Den ofrivilliga ensamheten kan leda till nedstämdhet och otrygghet, men den kan också påverka fysiskt med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens. Det har visat sig att social isolering är lika skadligt för hälsan som alkoholism eller att röka 15 per dag!!

    I denna Corona tid när vi säger åt våra äldre att stanna hemma och inte besöka andra, eller när vi förbjuder besök för de som bor på ett vård och omsorgsboende så kan vi veta med säkerhet att ensamheten kommer att öka. Visst finns det förståelse för att kraftfulla åtgärder är nödvändiga just nu, men sen då? Har vi beredskap för att hjälpa de som lider av konsekvenserna av social isolering? Jag har själv hört orden från en äldre person som inte träffat anhöriga på flera veckor ”att är det så här livet ska fortsätta vara, ja då vet jag inte om det är värt det”. Strax innan helgen ringde jag till en dam som jag blev bekant med innan jul som bor på ett äldreboende i Umeå. Jag ville höra hur det var och vi pratade en bra stund innan middagen serverades. Om stort och smått, men allra mest om oron för Corona och att vara inlåst. Det är en orolig tid och vi är många som måste få dela med oss av hur vi känner eller upplever det som händer.

    Videokonferenser och FaceTime kan vara helt fantastiska, men ett vanligt telefonsamtal ska inte underskattas. Därför vill jag lyfta Äldretelefonen som utmärkt exempel. Det är MIND som har initierat stödtelefonen för dig som är över 65 år och som behöver någon att prata med. Äldretelefonen har utökade öppettider från kl.8-19 på vardagar och kl.10-16 på helgerna.

    020-22 22 33

     

    Känner du någon som är över 65 år, som känner sig ensam eller som vill tala med någon? Dela med dig av detta telefonnummer. Arbetar du i hemtjänsten? Berätta för andra att äldretelefonen finns och memorera numret!

  • Stärk upp och avlasta – KD förslag i Corona kris!

    Även om jag inte är på stadshuset lika ofta som förr så har jag inte slutat med möten. Istället för fysiska möten blir det digitala sammanträden och jag har lärt mig både Teams, Zoom och Cisco. Verktyg som för mig varit okända fram till för ett par veckor sedan. Javisst önskar jag att det var endast ett nytt system att lära sig, men varje huvudman har sitt eget verkar det som. Fysiska möten har varit enkla, men de digitala har blivit riktigt bra och effektiva.

    Fredagens första möte var med KRP – partiets kommun och regionpolitiska råd där jag har förmånen att vara ledamot. Det är fantastiskt intressant att lyssna till övriga ledamöter ute i landet hur deras arbete fortskrider i ett Corona påverkat Sverige. Umeå och Västerbotten får ta del av andras erfarenheter för att vara säker på att inte göra samma misstag. KRP är utsett av partistyrelsen och ordförande är Bengt Germundsson som är Kristdemokraternas andre vice partiordförande.

    Från en skärm till en annan, från Zoom till Teams och avstämningsmöte i socialtjänsten. Jag är glad för att socialtjänsten var tidigt upp på tå och i stabsläge. Goda förberedelser gör att vi kan snabbt förändra verksamheten när sjukfrånvaron blir hög och det finns planering för att personal kan hjälpa till i andra verksamheter om behovet skulle uppstå. Det är många som idag har en vårdutbildning, men som arbetar med någonting helt annat. I en tid av ovisshet arbetar politiken med att underlätta snabba förändringar och Kristdemokraterna har nationellt kommit med förslag för att stärka upp och avlasta vårdens frontlinje. Här kan du läsa mer.

    Kristdemokraterna föreslår:

    • Uppmana och be personer med rätt kompetens anmäla sig frivilligt att under en begränsad period återvända och arbeta inom vården.
    • Erbjud företag att “sjukvårdspermittera” personal under en begränsad period för att frigöra personer från andra yrkesgrupper med rätt kompetens att tillfälligt göra en insats. (Företaget får good-will samt ersättning från staten och arbetstagare som temporärt gör en insats tjänar mer pengar)
    • Ge socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med regionerna administrera anmälningar och matcha med där behoven är som störst. (omförflyttningar av personal inom vården kan innebära att mindre kritisk vård
      behöver personal. Det skulle kunna mötas av det här förslaget också.)
    • Den arbetsgivare som lånar ut personal blir ersatt till 120% av den minskade lönekostnaden och får därmed incitament att låna ut sin personal.  Det kan vara 100 procent dvs. heltid. Staten åtar sig att betala den delen av lönekostnaden. Kravet är att den anställde arbetar på en vårdinrättning i minst lika hög grad. Arbetstagaren erhåller 80% av den gamla lönen från det reguljära arbetet. Det blir alltså möjligt för personer att under den närmaste tiden tjäna upp till 1,8 inkomster. Åttio procent av den ursprungliga lönen betalas av staten. Den andra, heltidslönen, betalas av den temporära arbetsgivaren. Kravet är att arbetstagaren är medicinskt utbildad och att den arbetsgivare man temporärt går till är en vårdgivare. Den anställde måste vara fast anställd hos den ursprungliga arbetsgivaren sedan 1 januari 2020.

    Reglerna bör gälla till åtminstone 31 augusti för att ge sjukvården utrymme att ge sin ordinarie personal ledighet.