Författare: veronicakerr

  • Jag kallar mig inte feminist

    Vissa ord är betydligt mer värdeladdade än andra och ett av dem är definitivt ordet feminist. Definitionen av ordet varierar, men eftersom politiska partier till vänster på skalan har tagit till sig det helhjärtat har andra kvinnor (och män) med annan politisk uppfattning tagit avstånd för att det inte ska missförstås. DU kanske kallar dig feminist, men stödjer definitivt inte den feministiska regeringen hur kan du då säker på vad du egentligen står för?

    En enkel googling på definitionen av feminism:

    Feminism betyder

    feminism
    [feminis´m]
    DEFINITION
    1. (åsikts)riktning som strävar efter att förbättra kvinnans ställning i samhället och uppnå jämställdhet med mannen; ibland i organiserad form

    Enkel googling ger enkelt svar och jag tycker att det är en självklarhet att män och kvinnor ska vara jämställda, ha samma rättigheter och möjligheter att påverka sina liv. Trots det har jag svårt att kalla mig feminist och det beror inte bara på politiken, men främst för att de politiska partier som kallar sig feministiska har hamnat snett när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. De frågor som diskuteras i Umeå kommun har varit att ändra språket från tjänsteman till tjänsteperson, att räkna antalet minuter kvinnor talar i fullmäktige eller räkna hur många kvinnor som står på scenen vid festivalarrangemang jämfört med män. Är det vad politiken ska lägga tiden på?

    Jag är kristdemokrat och brukar inte kalla mig för feminist och för den som läst Kristdemokraternas principprogram är det tydligt varför. Människovärdesprincipen som är en av kristdemokratins bärande principer menar att:

    Människan är till sin natur rationell och förnuftig, vilket ger henne frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott. Hon är moraliskt medveten och råder över sina egna handlingar. Det gör att hon är moraliskt ansvarig. Värdet ger henne rättigheter och ansvaret ger henne skyldigheter. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel, utöva våld eller förtryck i någon form. Varje människa är unik. Hon har ett absolut och okränkbart värde oavsett kön, ålder, social position, funktionsvariationer, sexuell identitet, etnisk eller religiös tillhörighet. 

    Människan har kroppsliga, själsliga och andliga behov. Vi behöver varandra och mår bra av att utvecklas tillsammans. Detta kallas för personalism. Vi vill värna alla människors liv, frihet och värdighet. 

    Kristdemokratisk feminism passar inte in i Vänsterns (S, V, Mp, Fi och ev fler) definition av vad feminism är och kritiken brukar inte låta vänta på sig. Som om det bara fanns en feminism! En googling ytterligare och nu bör de fler förstå att det handlar inte bara om huruvida vi kallar oss feminister eller inte. Det handlar om vilken värld vi vill ha och hur vi tror att vi uppnår den.

    3 Inriktningar

    Med tanke på det stora antalet inriktningar så visar det tydligt att det finns utrymme för kristdemokratisk feminism. I torsdags blev det klart att Kristdemokraterna har tillsatt en arbetsgrupp för jämställdhetspolitisk utveckling och där förslagen kommer att presenteras i december. Symbolpolitiken ska bort och ge plats åt de frågor som måste lösas för att vi ska få ett sant jämställt samhälle.

    I Umeå har vi ett Kvinnohistoriskt museum, ett s k feministiskt vänsterprojekt som har ifrågasatts ända sedan långt innan det stod klart. I förra veckan gjorde jag ett längre studiebesök på muséet, men upplevelsen av det kräver ett helt eget inlägg. Till det kommer jag att återkomma.

     

  • Polisen behöver föräldrarna

    Skolorna har startat upp och även om det var ett bra tag sedan mina barn började skolan och ännu längre sedan jag själv gick där så är det ändå inte svårt att komma ihåg känslan. Som barn var det en längtan till att träffa vänner och att komma igång med träningar och aktiviteter, som förälder längtade jag efter rutinerna som skolstarten betydde efter ett långt sommarlov. Höstens skolstart betydde nystart och har alltid känts viktigare eller åtminstone roligare än själva nyårsafton.

    Tyvärr är det så att det härliga pirret som skolstart kan ge inte finns hos alla barn. Tvärtom kan det vara med en klump i magen som barn går till skolan för att skolmiljön känns otrygg. Det kan vara mobbing och kränkande behandling eller rädslan för övergrepp eller vetskapen om att det sker skottlossningar i skolans närhet. Jag vet att skolor har handlingsplaner och att de gör mycket för att skolan ska vara trygg, men trots det vet vi att det ser mycket olika ut i de olika stadsdelarna. Det räcker inte.

    Det är här föräldrarna kommer in och om detta skriver jag, Birgitta Nordvall, ledamot i Individ och familjenämnden och Sven-Åke Granberg som är ledamot i För och grundskolenämnden i dagens Folkbladet. Vi kristdemokrater menar att trygghet i det lilla ger trygghet i det stora och vi vill lyfta föräldrar och stärka deras roll och betydelse.

    Eftersom det är genom vuxna, särskilt föräldrarna, som ungdomar får sina värderingar är föräldrarollen betydande. Föräldrar ska få möjlighet att ta sitt ansvar, men framförallt måste de bekräftas i att de är de viktigaste personerna i sina barns liv. Föräldrarna är en grund i det brottsförebyggande arbetet och polisen behöver dem mer än någonsin.

    Debattartikeln i sin helhet läser du här!

  • Språktester i äldreomsorgen

    Vården står inför flera utmaningar och än en gång vill jag lyfta det stora framtida behovet av personal. Varför vill inte fler utbilda sig till undersköterska eller sjuksköterska? Vilka förväntningar har unga människor på en arbetsgivare, men mest av allt vilka förväntningar har vi på de som arbetar inom omsorgen och mest av allt den omsorg som ges?

    Den sista frågan har blivit högaktuell mycket tack vare pandemin och dess konsekvenser. Det är både på gott och ont eftersom det är tydligt att det finns en bild av hur det är på ett äldreboende vilken många gånger inte alls stämmer överens med verkligheten. Det har inte stoppat människor från att uttala sig absolut tvärsäkert om äldreomsorgen som om deras bild var den enda sanna. Som politiker har det varit lätt att vilja göra billiga politiska poänger både från höger och vänster, men ett virus är varken blått eller rött som denna skribent påtalar.

    Artikeln är väl värd att läsa även om jag vet att risken är stor för att mina vänstersympatiserande läsare kommer att slå dövörat till när de läser att skribenten är chef på ett Attendo boende. För de som avskyr andra driftsformer än det kommunala spelar det nog ingen roll att Ann-Christin Martens tidigare var kommunalråd för S fram till 2018. Jag hoppas att jag har fel.

    Det som är positivt med att äldreomsorgen uppmärksammats är att vi nu kan ställa hårdare krav på förändringar och förbättringar där det har gått snett. Vi måste göra det för att säkra upp en bättre och tryggare omsorg. I förra veckan rapporterade SVT om att Botkyrka kommun inför språktester på äldreboenden. Egentligen är det konstigt att detta blivit en nyhet, men det visar tydligt att här har man prioriterat ”fler händer i vården” före kommunikation och det som är bäst för den boende. Inslaget berättar om hur äldre undviker att ta kontakt med personal för att det är så svårt när personalen inte förstår vad de vill. Inslaget är från Botkyrka, men det finns även flera exempel från Umeå där bristande kunskaper i svenska hos personalen inneburit stora bekymmer för både boende och anhöriga.

    Språktester anses vara kontroversiellt, men jag menar att det är betydligt mer kontroversiellt att en arbetsgivare sänker anställningskrav för vissa utan att fundera vad det kan innebära i långa loppet. Det borde vara en absolut självklarhet att en arbetsgivare säkerställer att personalen både förstår och gör sig förstådd hos de som de är satta att hjälpa. Det handlar i grunden om respekt för de som behöver hjälp, förutsättningar för en värdig äldreomsorg och det handlar om patientsäkerhet. Jag vet inte om ett formellt test är det som avgör lämpligheten för att arbeta i vård och omsorg, men jag är inte definitivt inte emot att de finns.

     

  • Det var bättre förr

    Semestern är över och kalendern börjar fyllas av sammanträden och möten. Hösten är min favoritårstid och något som jag faktiskt sett fram emot och i år längre än vanligt. Det är då saker och ting kan återgå till det normala. Det sa vi ju i våras. Digitala möten i all ära, men till hösten ja då kan vi ses fysiskt! Eller kan vi? Är det verkligen nödvändigt att ses fysiskt? Ett möte över iPad hemma i soffan eller bakom ett plexiglas ute i trädgården funkar väl lika bra?

    Corona och Covid har förändrat världen och människorna, men hur länge orkar vi följa rekommendationer det är oklart. Äldreomsorgen i Umeå har klarat sig anmärkningsvärt bra när det gäller antalet smittade. Kunskapen om basala hygienrutiner är stor och förbrukningen av handsprit likaså, men när hösten kommer med kyla och regnrusk blir det definitivt inte lika lätt att mötas utomhus. Säkra möten mellan personer boende på ett vårdboende och deras anhöriga måste vara möjliga även inomhus. Det har upprepats många gånger att vi ska ”skydda våra äldre”, i grunden en god tanke som ändå hamnar snett. Vi äger inte de människor som är födda långt tidigare än oss. De har inte frånsagt sig rätten till sina liv och jag blir arg på mig själv när jag använder samma uttryck. Livet är inte bara antalet år utan det är vad vi gör medan vi lever. Att fråntas fysisk kontakt med de man älskar eller kraftigt begränsa tiden för besök kommer att ge konsekvenser, ensamheten och risken för psykisk ohälsa blir allt större.

    För en tid sedan fick jag ett samtal av en kvinna som berättade om hur svårt det var att besöka sin make som flyttat till ett vårdboende. Det var inte plexiglaset eller att hon var tvungen att boka in en tid som ifrågasattes utan det var att besöket övervakades och att de lyssnade till samtalet. Associationen till fängelse blev större än att det skulle vara ett vård och omsorgsboende. Vi säger att vi de som är äldre än 70 ska vara hemma och bor du på ett äldreboende får ingen besöka dig. Åtminstone inte spontant och absolut inte utan plexiglas. Kramar är uteslutna. Vi säger att det är bäst så och kanske menar vi att de som är äldre borde begripa att det är för deras skull och att de ska vara glada för att vi gör uppoffringen.(?!)

    Jag fortsätter att hålla avstånd. Handspriten är alltid med mig och digitala möten kommer att fortsätta vara min vardag, men är det nån gång orden ”det var bättre förr” stämmer så är det här.

     

  • Linde, Bahnhof och äldreomsorgen

    Sista formella arbetsdagen innan sommarledighet, men det är många år sedan en semester förblev just semester hela perioden. Det kan vara något oväntat som händer och med årets ”hemester” är steget till arbete inte långt. Det är ju så enkelt med Zoom och Teams att det kan nog bli några sådana möten med innan augusti.

    Istället för ett helt nytt bloggämne blir det istället kommentarer till tidigare inlägg för det har inte stått still i debatten om Ann Linde, Byggnadsnämndens beslut och personalrekryteringen för sommaren. Jag börjar med det senaste och delar med mig av den faktagranskning av intervjun med Ann Linde som Emanuel Karlsten har gjort. Den är enkel, lättbegriplig och tydliggör också varför delar blir fel. I vissa fall är det brister i det engelska språket som ger syftningsfel, i andra delar har Linde fokus på Stockholm vilket tolkas som hela Sverige för den som intervjuar. Påståendet att det är de privata äldreboendenas fel granskas också och det blir lätt att tro att det är ministerns egen åsikt och inte fakta som ligger bakom. Vårdföretagarnas krav på rättelse är inte bara rätt utan absolut nödvändigt eftersom det är en lögn som fortsätter att spridas av regeringsföreträdare och vänstersympatisörer.

    Vi kristdemokrater har skrivit i VK om det beslut som Byggnadsnämnden tog i maj och som innebar att ett företag skulle tvingas från de lokaler som de investerat i och att ett stort antal personer riskerade att förlora sina jobb. Bahnhof. Igår blev det klart att en lösning är i sikte och beslut om att bevilja tillfälligt bygglov på ett år planeras att tas i augusti. Jag sitter inte längre i Byggnadsnämnden, men jag gläds mycket åt att det nu finns en välvilja att komma till en lösning godtagbar för båda parter och att inte fler personer riskerar att förlora sina arbeten. Förtroendet för kommunen är dock naggat i kanten, men det här blir ett steg framåt för att förbättra bilden av en företagsvänlig kommun!

    Sommaren är här och lagom till semestern min sjunker temperaturen ute till det mer normala. Här tänker jag på de som arbetar i skyddsmundering på sjukhusen eller i äldreomsorgen. Eller på de som bor på äldreboenden och som fått höra att fläktar är farliga för de kan sprida Corona virus lättare. Omsorgen överrumplades av hettan för ett par år sedan och fläktar köptes in eller så fick anhöriga köpa in till sina äldre släktingar. Konsten att kyla ner sig tillräckligt är en vetenskap och tidningarna fylls av rubriker som ”Så vet du om det är värmeslag eller Corona”. Ja, jag är faktiskt glad för att temperaturen har sjunkit.

    Tvång eller att beordra människor till att utföra ett arbete är aldrig ett lyckat koncept. Därför är jag glad för att kommunen som arbetsgivare ändrade sig och att de sjuksköterskor som arbetat i annan förvaltning nu frivilligt får arbeta inom äldreomsorgen. Frivillighet och en attraktiv ersättning var lösningen i det här fallet och enligt uppgift är bemanningen tryggad. Den stora risken är egentligen vad personalen gör på fritiden, med vilka och med hur många. Önskar er en fin helg!

  • Vad är mer kvinnligt, Ann Linde?

    Har du också sett intervjun med vår utrikesminister Ann Linde som visades i tysk TV? Intervjun gjordes kvällen innan midsommarafton och då vet ju alla att då har Sverige redan gått in i helgläge. Dvs nyheter från utanför Sverige får det betydligt svårare med att komma igenom nyhetsrapporteringens finmaskiga nät.

    Det var först ett par dagar senare som jag läste om det på sociala medier och inte förrän i måndags som jag själv tog del av den. Kritiken har varit hård i media och skiljelinjen har varit tydlig mellan majoritet och opposition. Men för att få en korrekt bild rekommenderar jag alla att själva bilda sig en uppfattning om utrikesministerns intervju och svar istället för att förlita sig på vad andra har tyckt.

    Dåliga intervjuer har nog alla politiker gjort nån gång, men trots det bör vi kunna ställa högre krav på statsråd och i synnerhet på den minister som ska företräda Sverige utomlands. Ann Lindes svar på kritiken är att hon kunde varit lite mer ödmjuk och mer kvinnlig är nästan än mer anmärkningsvärd. Veronica Palm, tidigare riksdagsledamot för (S) la ut nedanstående bild på Instagram häromdagen. Ja, jag förstår att S partiet försvarar de egna, men när det feministiska partiet säger att vara trevligare, le mer är det samma som att vara mer kvinnlig så funderar jag på jämställdheten. Jag förstår om Ann Linde blir arg och irriterad när frågorna blir för svåra, men att svara med ironi och ilska i blick är både otrevligt och oprofessionellt. Lögner är lätt att ta till när orden tryter, men rekommenderas inte i en TV sänd intervju.

    En av kommentarerna på Veronica Palms sida lyder: Den som intervjuade Ann hade en felaktig bild av situationen i Sverige och hade dessutom en provocerande och obehaglig attityd. Den som intervjuade är också kvinna och kanske var det provocerande, men vi måste kunna vara ärliga och bemöta de felaktiga uppfattningarna som finns om Sverige med respekt utan att använda härskarteknik när frågorna blir för svåra. Som kvinna och gruppledare för ett politiskt parti arbetar jag ständigt mot manliga normer och härskartekniker, men i mitt arbete betyder det inte att jag ska bli ”mer manlig” för att vara jämställd. Det ger mig inte rätt att behandla andra illa bara för att män tidigare gjort det utan att någon kritiserat eller reagerat. En sådan socialistisk feminism klarar jag mig utan. En kristdemokratisk feminism är så mycket bättre!

     

  • Äldreomsorgen behöver fler medarbetare

    Politik tar många olika vägar och har många verktyg för att nå fram. En del säger att allt är politik och även om jag vet att det mesta kan det göras politik av så betyder det inte att det är politiken som ska besluta allt.

    Jag är nu inne på mitt 21:a år som politiker varav åtta på heltid och jag har sett politiska förslag komma och gå. Tyvärr är det sällan som ett förslag från oppositionen vinner gehör hos den politiska majoriteteten. Det händer ibland att en motion från ett oppositionsparti kan ta så lång tid att behandla innan det kommer upp till fullmäktige att frågan det berör antingen är inaktuell eller genomförd. Dvs förslaget kan vara så bra att det genomförs direkt utan att politiska beslut tas.

    Att skriva en motion är att väcka uppmärksamhet eller sätta tryck på att något ska genomföras, men det är också att visa andra att det här står mitt parti för. Det här är viktigt och här vill vi se en förändring. En av mina absolut första motioner till kommunfullmäktige var: ”Förändra och förbättra Vård och omsorgsprogrammet i Umeå kommun” vilken tog upp behovet av att locka fler unga människor till att välja vårdyrket på gymnasiet. Motionen ansågs besvarad, men förändringar gjordes vilka innebar att det jag ville ske också skedde. Att motionera är att påverka.

    Umeås vård och omsorg behöver fler medarbetare och frågan om hur vi gör vårdyrket mer attraktivt är fortfarande lika aktuell. Vi har talat om det i många år och kommunen har sneglat avundsjukt på andra kommuner som inte alls haft samma problem med att övertyga unga om att äldreomsorg är ett framtidsyrke. Men det förändras också och konkurrensen om undersköterskor och sjuksköterskor är stor. Med pågående pandemi är frågan större än någonsin och betydligt fler människor har blivit medveten om vilken bemanningskris vi står inför framöver.

    Jag har tidigare bloggat om företaget Ung omsorg, debatterat i VK och under flera år lyft frågan om framtida bemanning i äldreomsorgen på budgetfullmäktige, men jag har inte motionerat i frågan. Inte förrän nu. Tillfället ska vara det rätta och frågan förtjänar uppmärksamhet och inte ett tvärt avslag bara för att det kommer från ett borgerligt parti. Frågan är viktig och jag vet att det finns stort stöd för att äldreomsorgen anlitar unga människor tidigare. Att säkerställa att Umeå kommun klarar av att rekrytera personal till vård och omsorg är inte en fråga bara för Äldrenämnden utan ansvaret och intresset för att klara detta bör även ligga hos kommunfullmäktige. Här kan du läsa motionen i sin helhet.

     

  • Svar på frågan

    Fullmäktige sammanträder i en halvfull sal med fönstren på vidgavel för det är verkligen sommar i luften. Varmt är bara förnamnet. Värme brukar också ha en dämpande effekt på debatten, men i skrivande stund något oklart om det gäller även dagens debatt.

    Jag har fått svar på min enkla fråga som jag skrev om i fredags. Svaret lyder:

    Tomas Wennström (S), personalnämndens ordförande lämnar följande skriftliga svar:

    Med anledning av coronapandemin och brist på sjuksköterskor inom äldreomsorgen har Veronica Kerr ställt två enkla frågor om omdisponering av personal. Veronica undrar om jag, som ordförande i personalnämnden, anser att det är rätt att kommunen beordrar ut personal från andra förvaltningar för att täcka upp i äldreomsorgen när personal saknas? Och om berörda personer har involverats i ett tidigt stadium för att vara förberedda på att de ska byta arbetsplats under sommaren?

    Den 10 mars, samma dag som regeringen beslutade att klassa coronaviruset som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom, fick Kommunstyrelsens arbets- och näringslivsutskott information och godkände den beredskapsplan för pandemin och hantering av covid-19 som fortfarande är aktuell. Den innebär att stadsdirektören ansvarar för den strategiska ledningen på kommunnivå och inom stadsledningskontoret och i samråd med berörda förvaltningschefer samordna arbetet med den nya influensan covid-19.

    I beredskapsplanen fastställs också att ”vid allvarlig belastning kan personal och andra resurser omfördelas inom och mellan förvaltningar. Vissa verksamheter kan stängas tillfälligt för att medarbetarna i dessa verksamheter behövs på annat håll”. Ansvariga chefer fick också i ”uppdrag att inventera vikarietillgång, undersöka vilka grupper (pensionärer, tidigare medarbetare, arbetssökande etc.) som med kort varsel kan erbjudas vikariat.”

    Jag har fått följande information av stads- och personaldirektörerna: I slutet av april begärde äldreomsorgs- och stöd- och omsorgsförvaltningen att sjuksköterskor från utbildningsförvaltningens elevhälsovård skulle omfördelas till socialtjänstens verksamheter. Begäran handlade om 20 sjuksköterskor, tio utifrån rådande läge för att en patientsäker organisation ska kunna upprätthållas och ytterligare tio utifrån Region Västerbottens prognos om förväntat smittläge. Begäran avsåg mitten av juni till och med augusti. Personalenheten konstaterar att tillgången på vårdpersonal är god inför sommaren, dock är tillgången på sjuksköterskor inte lika god. Läget beskrivs på följande sätt:

    ” Tidigare år har Umeå kommuns äldreomsorg rekryterat ett flertal sjuksköterskor från andra delar av Sverige. Dessa sjuksköterskor har inte kunnat rekryteras denna sommar på grund av de rekommendationer som FHM har angående resor i landet. Dessutom har pensionerade sjuksköterskor som brukat ta många pass under sommaren till stor försvunnit med anledning av FHM:s rekommendationer för personer 70+. Därutöver har vi mist ett antal studenter (läkarstudenter samt sjuksköterskestudenter) som flyttat till respektive hemort sedan undervisningen på universitetet inte längre bedrivs på plats i Umeå. Mot denna bakgrund är läget kritiskt och bristen på sjuksköterskor stor inför sommaren inom äldreomsorgen och framför allt inom vård- och omsorgsboende.”

    Svaret är utförligt och visar tydligt vad som har gjorts, men samtidigt så är det inte svar på frågan. Jag kan bara tolka in det som att ordförande i Personalnämnden anser att det är rätt att beordra ut och på den andra delen är han svarslös. Svarslös eller väljer att ignorera. Som jag har förstått det har förvaltningar blivit informerade på ett tidigt stadium, men de personer som är de som verkligen berörs har INTE blivit involverade i god tid. Här önskar jag att kommunen som arbetsgivare vore mer ödmjuk och insåg att vi är beroende av våra anställda och att de inte är brickor som går att flytta hur som helst. Lyssna tidigt till de som berörs, arbeta för samförstånd och inse att semestrar indragna med kort varsel kan göra vem som helst i det närmaste tokig. Med detta sagt så vet jag att Äldrenämnden behöver sjuksköterskor, men jag vill att de sjuksköterskor som i sommar arbetar inom omsorgen ska vilja arbeta där. Jag är rädd för att det finns en del kvar att arbeta med.

  • ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    Hade saker varit som de brukade vara så skulle min helg vara fullt uppbokad med att förbereda mig för budgetfullmäktige på måndag. Siffror, förslag och uppdrag allt samlat i ett budgetförslag med tillhörande budgetanförande tar sin tid. Nu är ju förstås inget som det brukade vara och det blir inte heller något budgetfullmäktige på måndag. Än en gång blir det ett halverat och förkortat fullmäktige som är klart till lunch.

    Interpellationer och frågor är bortprioriterade och debatteras inte, men vi har blivit lovade att de som skickas in kommer att få skriftliga svar. Med det löftet skickade jag in en enkel fråga till Personalnämndens ordförande Thomas Wennström enligt nedan:

     

    Till Personalnämndens
    ordförande Thomas Wennström (s)

     

    Beredskap för omdisponering av personal

    I kommunstyrelsens rapport över läget i kommunen januari till april står det att en kompetensinventering har påbörjats och att en rutin är framtagen för omdisponering av personal inom och mellan förvaltningar. Detta kan bli nödvändigt om sjukfrånvaron eller smittspridningen blir omfattande med tanke på pågående Corona pandemi och det är bra att en plan och rutin togs fram i god tid.

    Det har varit känt sedan länge att det råder brist på sjuksköterskor i äldreomsorgen inför sommaren och rekryteringsinsatser har gjorts, men trots det saknas personal. Nu har personer från andra verksamheter beordrats att infinna sig för introduktion och tjänstgöring inom äldreomsorgen med hänvisning till att en pandemi råder. Detta trots att det i skrivande stund finns ingen smitta i äldreomsorgen.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    • Anser du att det är rätt att kommunen beordrar ut personal från andra förvaltningar för att täcka upp i äldreomsorgen när personal saknas? Har berörda personer involverats i ett tidigt stadium för att vara förberedda på att de ska byta arbetsplats under sommaren?

     

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

    ************************************************************************

    Läget är tufft trots att vi idag INTE har en smitta i äldreomsorgen, dvs personer som varit smittade har tillfrisknat och smittan har INTE spridits vidare på boendena. Det som är tufft är att det kan snabbt förändras samtidigt som äldreomsorgen ännu inte har tillsatt alla schema rader för sjuksköterskor. Växer sjukfrånvaron kommer det att bli problem.

    Sjuksköterskor är ett av de absolut mest attraktiva och eftertraktade kompetenserna på arbetsmarknaden just nu. Nu blir det en omdisponering av kompetens med nya arbetssätt och som här, de som är utbildad till sjuksköterska (oavsett hur länge sedan hen var verksam) kan nu beordras att börja arbeta i äldreomsorgen. ”Gör din plikt, att vara sjuksköterska är en livsuppgift och inget som försvinner bara för att du nu arbetar med någonting helt annat. Och det vet ju alla, i äldreomsorgen är det ju inte så noga.”

    SÅ FÅR DET INTE VARA. Jag ska inte föregå svaret från Thomas för jag vet faktiskt inte vad svaret blir, men helt klart är det att Umeå kommun som stor arbetsgivare inte ska beordra utan att i förväg haft konstruktiva samtal med de som berörs. Det måste finnas en frivillighet och inte uppfattas som ett tvång hos personer som en gång utbildat sig sjuksköterska, kanske fortfarande arbetar som sköterska, men inte inom vård och omsorg. Det bör finnas en ödmjukhet hos en arbetsgivare och med tanke på att pandemin har pågått sedan i mars så bör frågan om bemanning varit klar tidigare utan tvång. Och tro aldrig att det är klart att vem som helst är lämplig och kan arbeta i äldreomsorgen så länge som heltid erbjuds. Frågan om bemanning är större än så.

    TILL SIST vill jag säga att jag är så oerhört glad och tacksam för de personer som idag har lämnat sjuksköterskeyrket, men som har kvar kompetensen och vill komma till äldreomsorgen för att täcka upp behoven. Detta trots att tvång måste kännas som ett hån. Jag är också tacksam och full av beundran för de som idag arbetar som sjuksköterska och fortsätter att göra det trots det svåra läget. Jag hoppas och vill att Umeå kommun är en god arbetsgivare som ni vill stanna kvar hos. LÄNGE.

  • Avsaknad av konsekvenstänk

    Efter valet 2010 valdes jag till ledamot i Byggnadsnämnden vilket var både spännande, svårt och innebar många timmars läsning varje månad. Byggnadsnämnden står för ”hårda frågor” och var ett helt nytt område för mig. Plan och Bygg Lagen var ny, Alliansen styrde landet och Stefan Attefall var bostadsminister – det var verkligen mycket som hände inom området. Det var ett fantastiskt uppdrag, men när vår vice ordförande i Socialnämnden lämnade sitt uppdrag januari 2012 och jag valdes in istället var det dags att låta någon annan ta över i Byggnadsnämnden. Jag lämnade inte plan och byggfrågor helt eftersom jag samtidigt satt i Näringslivs och planeringsutskottet fram till 2014.

    När vår ledamot i Byggnadsnämnden lämnade Umeå 2016 och därmed även uppdraget så blev det en comeback för mig i just Byggnadsnämnden. Ny ordförande i Mikael Berglund, men många av de tidigare ledamöter var kvar vilket kändes mer som ett varmt välkomnande tillbaka. Byggnadsnämnden kanske verkar tråkig för vissa för det händer att det tar mycket lång tid innan du ser effekterna av de beslut som tas, men det är alltid intressant att närmare få följa en stads utveckling.

    I mars i år avsade jag mig än en gång uppdraget som ledamot i Byggnadsnämnden efter att ha blivit nominerad och vald till två uppdrag på regionen. Det blev omöjligt att fortsätta, men Jan som var min ersättare har tagit ett stort kliv framåt och gör ett bra arbete som ny ledamot i Byggnadsnämnden. Trots att jag inte längre sitter i nämnden så försöker jag att som gruppledare hålla mig á jour med det som händer. Det ärende som nu har fått stor uppmärksamhet och tro mig det förtjänar uppmärksamhet är företaget Bahnhof och det bygglov de aldrig fick.

    I Bågenhuset där en tidigare lås och säkerhetsbutik varit verksam har Bahnhof renoverat och flyttat in. Problemet var att de förändringar som gjordes krävde bygglov vilket företaget inte var medveten om. Enligt detaljplan från 1952 är det sagt att det ska vara handel och inte kontor vilket Byggnadsnämnden menar att Bahnhof har. Här har det låst sig. Det är inte den enda låsningen heller eftersom Socialdemokraterna säger att det inte finns tillräckligt med dagsljus för medarbetarna och att det därmed inte är en lämplig lokal.

    I dagens VK skriver jag och Jan om beslutet och vilka negativa konsekvenser vi ser det får inte bara för företaget och dess anställda, men även för kommunen i stort. Beslutet är närmare 350 000 kr i viten samt ett förbud att bedriva verksamhet i lokalen! Vi har inte bestridit det faktum att de har gjort fel, men straffet är för stort. Det är inte ett företag som straffas utan även de anställda som nu inte vet om de längre kommer att ha ett arbete att gå till.

    Umeå har förändrats mycket de senaste åren och sedan 1952 är det inte mycket som är sig likt. Affärer och handel sker på ett helt annat sätt än förr och därför blir det märkligt att envist låsa fast sig i vad som står i en snart 70 årig detaljplan. Eller kanske inte låsa fast sig i detaljplanen, men i bilden av vad handel är vilket nu ger stora negativa följdkonsekvenser. Det handlar inte om beloppet på vitet eller hur mycket ett företag har investerat utan det handlar om ett förbrukat förtroende för kommunens sätt att bemöta företag och se möjligheterna istället för låsningar. Bahnhof har nu ställt frågan till kommunen vad de kan göra för att det ska bli rätt och att verksamheten kan fortsätta i Umeå. Här finns en möjlighet att göra rätt och visa en välvilja till att Umeå både välkomnar företag och visar att vi vill ha dem kvar!

    Här kan du läsa vår insändare i sin helhet.