Den 13 september 2026 går vi till val för riksdag, region och kommun. Igår var det exakt ett år och kristdemokrater från både Norrbotten och Västerbotten samlades på Medlefors Folkhögskola för gemensamma föreläsningar, diskussioner och för att lyssna till Yusuf Aydin, riksdagsledamot från Botkyrka.
Det var ett inspirerande tal där han berättade om hur han kom till Sverige som 12 åring och om hans livsresa. Aydin har suttit i riksdagen sedan valet 2022 han är också partiets talesperson för kristna minoriteters rättigheter. Därefter fick jag äran att hålla i ett talarpass och avslutande ord fick Samuel Ek från Luleå ge. Allt som allt var det en energigivande dag.
Jag vet inte vad som händer just nu, Socialdemokraterna agerar mer och mer som någon med stark oro i kroppen och som sätter plåster på skottskador. Äldreomsorgen behöver en reform och långsiktiga lösningar som kan ha en stark förankring både hos allmänhet och de som arbetar i den eller har behov av den.
För ett par dagar sedan stod kommunalrådet Hans Lindberg (S)och Mariam Salem (Mp) på Stadshustrappan och berättade att de enats om att tillsätta fyra utbildningssjuksköterskor. När kommunalråd uttalar sig om budgetsatsningar i en nämnd där de inte sitter i själva kan man förvänta sig att pengar kommer med förslaget. Så är det inte.
Hans Lindberg pekar med hela handen och säger att pengarna tas från nämndens förväntade överskott. Ingen representant från Äldrenämnden som uttalade sig eller berättade att dessa sjuksköterskor inte är nya. De är anställda idag sedan länge, men har jobbat med ett utbildningsprojekt som tar slut. Nu förlängs befintlig verksamhet.
Igår var det dags igen för ett ”budgetutspel” från Socialdemokraterna. Strax efter avslutat Teams möte med presidieberedningen för Äldrenämnden igår förmiddag hörde Folkbladet av sig. De ville ha en kommentar till Socialdemokraternas pressmeddelande om att hemtjänstpengen ska höjas. Min respons var ingenting annat än förvåning. När jag ställde frågan tillbaka om när det skulle införas svarade journalisten att beslut ska tas vid nästa sammanträde i Äldrenämnden enligt ordförande Carin Nilsson (S). Efter kritiken: S och MP vill höja hemtjänstpengen
Det är här det blir än märkligare. Jag sa att vi har precis avslutat presidieberedningen för Äldrenämnden och på dagordningen för kommande nämnder i både September och Oktober så finns det ingenting alls om att hemtjänstersättningen ska höjas. INTE ETT ORD yppades om att det var en förändring på gång.
Mitt svar till Folkbladet blev att jag kan bara kommentera på det du säger eftersom jag inte har några andra uppgifter. Det är mycket bra att ersättningen höjs, det är efterlängtat och så välbehövligt. Senaste gången ersättningen förändrades var under pandemin 2020. (!!)
Jag vet inte varför detta sker nu, men jag vet att de fasta schablontiderna som ordförande Carin Nilsson (S) var med och införde under våren 2024 har inneburit stor ekonomisk påverkan för alla utförare och idag är de bara fem kvar. Det är faktiskt rent skamligt hur de privata utförarna har behandlats i kommunen de senaste åren och där fasta schablontider blev ett effektivt sätt att svälta ut. Den egna utföraren (DKH) har också påverkats med sämre ekonomiska siffror och sämre arbetsmiljö för personalen som påföljd.
S och Mp pratar om att införa ramtid i hemtjänsten för att komma ifrån minutjakt, men det kommer inte vara på plats förrän tidigast nästa höst. Högre hemtjänstersättning är fantastiskt, men det löser inte allt om vi inte ändrar schablontiderna för hur lång tid en insats/hjälp ska ta. Mer pengar för varje insats, men om insatsen fortfarande tar dubbelt så lång tid som det utföraren får ersättning för kan vi då vara säkra på att arbetsmiljön blir bättre för hemtjänstpersonalen?
En höjning av hemtjänstersättningen borde varit på plats för länge länge sedan och det var också planerat. I december 2022 beslutade nämnderna (ÄN och IFN) att förfrågningsunderlaget för LOV utförarna skulle komma att revideras. Ett nytt förfrågningsunderlag stod klart tidigt 2024, men S och Mp bromsade helt plötsligt (se äldre blogginlägg) och tillsatte därefter utredning om välfärdskriminalitet.
Företagen fick fortsätta att verka under ett avtal som ingen var nöjd med. S var heller definitivt inte nöjd med befintligt avtal, men i stället för att vara öppen med att förändringar måste göras övertygades Upphandlingsbyrån om att det var fullt möjligt att göra en helt ny tolkning av paragraf 34. Och vips så var ”schabloniserad tid” infört. Eller rättare sagt det infördes i tysthet redan ett halvår tidigare.
Det var sagt att det nya avtalet skulle varit på plats redan under 2023 och förvaltningen hade tagit höjd för att ett nytt avtal kommer kräva högre ersättning. Nu när avtalet fortsatt (under helt andra förutsättningar än de som var när det tecknades)har det inte varit möjligt att höja ersättningen tydligen. Stora förändringar och undantag i ett befintligt avtal kräver att ett nytt avtal skrivs. Men här tror jag att det är en selektiv tolkning.
På måndag om två veckor ska kommunfullmäktige ta beslut om att avskaffa Lagen om Valfrihet och något nytt LOV avtal blir därmed inte aktuellt. Höjd hemtjänstersättning är bra, men att besluta om det fyra dagar innan fullmäktige väntas besluta om att avskaffa LOV blir ingenting annat än ett hån och en käftsmäll till de företag som lämnat.
Umeås äldreomsorg står inför stora utmaningar. För att möta utmaningarna presenterar Kristdemokraterna i Umeå nu ett reformpaket med fem motioner som hänger ihop – en sammanhängande reformkedja för en äldreomsorg som är trygg, transparent och värdig.
Motionerna handlar om allt från språk och mentorskap till kvalitetssäkring, brottsförebyggande arbete och nya sätt att göra arbetsplatsen mer attraktiv. Vårt mål är tydligt: varje äldre i Umeå ska kunna känna trygghet, delaktighet och värdighet i vardagen – och personalen ska ha förutsättningar att göra sitt viktiga arbete på bästa sätt.
Jag hoppas att ni finner motionerna intressanta och delar vår uppfattning om att reformen är ett steg i rätt riktning för en hållbar omsorg.
Efter att ha frågat och också fått ett svar var jag inte nöjd. Någon far med osanning, men det är nog också anledningen till varför vår debattartikel i VK bemötts med fullkomlig tystnad. Inte en replik. Inte en kommentar. Tystnad råder i frågan. Klicka på bilden för att komma till Kristdemokraternas debattartikel publicerad 30 augusti i VK.
En interpellation hann inte ställas vid förra fullmäktige och som det ser ut kommer den att debatteras denna månad. Vänsterpartiet ställer frågor som rör Palestina och Gaza och i svaret skriver Hans om flaggningen av just Palestinas flagga i juni.
För oss kristdemokrater uppstår en principiellt avgörande fråga: vad innebär ett officiellt besök i Umeå? Om detta var ett officiellt besök, innebär det i praktiken att Umeå kommun tagit ställning i Palestinafrågan – en internationell konflikt och ett ställningstagande som står i direkt konflikt med kraven på kommunens neutralitet i utrikespolitiska frågor. Anser Socialdemokraterna att de själva har mandat att avgöra när kommunen tar utrikespolitiska ställningstaganden?
Under förra fullmäktigesammanträdet ställde jag frågor till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg om kommunens flaggriktlinjer med tanke på att Palestinas flagga hissades vid Stadshuset den 10 juni. Enligt uppgift var det ett partipolitiskt initiativ där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet stod som inbjudare.
Frågan löd:
Ett förtydligande av kommunens flaggriktlinjer
Den 10 juni hissades Palestinas flagga vid stadshuset i Umeå. Samma dag hölls ett möte och en lunch med Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Almhaissen, där representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog. Enligt vad som framgår i sociala medier var detta inte ett officiellt statsbesök, utan ett partipolitiskt initiativ.
Umeå kommuns riktlinjer för flaggning gäller uttryckligen för stadshusområdet. Där framgår bland annat att nationsflaggor kan hissas vid officiella utländska besök, men riktlinjerna lämnar utrymme för tolkning vad gäller vilken typ av besök som avses. Detta väcker frågan om vilka principer som egentligen gäller:
Med anledning av det ställer jag följande frågor:
På vilken grund hissades Palestinas flagga vid stadshuset den 10 juni, och hur är det förenligt med Umeå kommuns riktlinjer för flaggning?
Får samtliga politiska partier i Umeå flagga andra nationers flaggor vid stadshuset i samband med besök som inte är officiellt inbjudna av kommunen, utan arrangeras på partipolitiskt initiativ?
Frågan ansåg jag vara enkel, men svaret som jag fick förvånade. Hans Lindberg menar att det visst var ett officiellt statsbesök trots att hans partikamrater som närvarade hävdade att det var de som bjudit in. Socialdemokraternas egna Facebooksida är tydlig med att Socialdemokraterna via Hans Lindberg och Andreas Lundgren var de som bjöd in. Inte Umeå kommun.
Jag var inte färdig med svaret som jag fick av Hans, ett i mina öron slingrande svar. Ett svar som han inte heller hade skrivit själv har jag förstått nu i efterhand.
Den som känner mig vet att jag från mycket tidig ålder bestämde mig för att journalist det är något jag vill bli. Skriva, prata i radio eller kanske TV, men media var grejen. Det var inte förrän jag var 23 som jag bytte bana och valde statskunskap och kulturgeografi istället. Men trots ändrad bana har jag alltid haft den största respekten för media och journalistyrket. Jag kan nästan känna lite avund när jag läser en riktigt bra journalistiskt skriven text eller ser Uppdrag granskning när någon funnit ett riktigt scoop.
Visst kan journalister vara jobbiga och besvärliga i sina granskningar och värst är det när jag redan vet att deras politiska uppfattning är klar och den riskerar överskugga ett neutralt reportage. Därför har jag alltid uppskattat en rak och ärlig kommunikation med media. När något har blivit fel i deras rapportering så tar jag kontakt. När en text griper tag i en och när man vet att media rapporterat det som allmänheten måste få veta, trots hat och hot då visar jag min uppskattning.
Mitt förra inlägg var debattartikeln om antisemitism och som publicerades i Folkbladet i augusti. Innan artikeln publicerades var jag i kontakt med tidningens ansvarige på debattsidan. Det var verkligen ett bra samtal där jag redan innan visste att personen på andra tråden inte tycker som mig och som kanske inte alls är intresserad av att publicera min artikel.
Det är ganska sällan som jag har omnämnts på Folkbladets ledarsida och de gånger det har hänt så har det sällan (om aldrig) varit i positiv bemärkelse. Så när det väl händer, blev jag så glad och var tvungen att ta en skärmbild till eftervärlden.
Jag är glad för att jag bor i ett område som har två dagstidningar och i ett län som har Västerbottningen. Det är mycket att läsa, men jag uppskattar nyhetsbevakningen. Ibland som politiker kanske inte lika mycket varje gång.
I samband med att ett pressmeddelande gick ut till Västerbottens alla medier så hörde Folkbladet av sig och frågade om det inte vore aktuellt med en debattartikel i frågan. Så blev det även om det dröjde några dagar extra när värmen var som allra värst. Klicka på bilden för att läsa artikeln i sin helhet.
När det stod klart att åklagaren Irene Falk beslutat att inte gå vidare med förundersökningen väckte det starka känslor hos väldigt många. Det var kanske ett väntat beslut, men långt ifrån ett önskat.
För den som lyssnat till forskare och experter som konstaterat att det var uppenbart att installationen var israeliserad antisemitism, blev det svårt att förstå. En partikamrat i Västerbotten valde att göra en JO anmälan med anledning av beslutet och från presidiet ville vi klargöra var Kristdemokraterna står i frågan. Den 30 juli skickades följande pressmeddelande ut:
KD: Oro för att antisemitism tillåts under täckmantel av politisk kritik
Kristdemokraterna i Västerbotten uttrycker djup oro över att förundersökningen om hets mot folkgrupp läggs ner – trots att manifestationen i Umeå den 19 juli innehöll tydliga antisemitiska inslag.
Efter att ha fått kännedom om att en JO-anmälan har lämnats in med anledning av åklagare Irene Falks beslut att inte gå vidare med förundersökningen, vill Kristdemokraterna i Västerbotten markera sin ståndpunkt. Beslutet har väckt starka reaktioner, då det finns skäl att anta att manifestationen inte enbart riktade kritik mot staten Israel, utan uttryckte missaktning och hotfullhet mot den judiska folkgruppen.
– När hat mot judar tillåts uttryckas under sken av politisk aktivism, riskerar vi att normalisera en farlig retorik i samhället. Rättsväsendet måste tydligare markera mot antisemitism, säger Roland Sjögren (KD), distriktsordförande.
Åklagarens tolkning – att budskapet i manifestationen likställde situationen i Gaza med Förintelsen – är enligt Kristdemokraterna djupt problematisk. Det är inte den judiska folkgruppen som för krig mot Hamas, utan staten Israel. Att sammanblanda dessa är inte bara felaktigt – det riskerar att legitimera antisemitism.
– Vi måste vara tydliga: antisemitism är aldrig acceptabel – oavsett sammanhang. Att blanda ihop en folkgrupp med en stats agerande är inte bara fel, det är farligt, säger Per Boström (KD).
Sverige har en lång tradition av att utbilda om Förintelsen och dess konsekvenser. Det är därför anmärkningsvärt att varken åklagaren eller arrangörerna tycks ha förstått att budskapet kunde uppfattas som riktat mot en folkgrupp – inte en stat.
JO-anmälan syftar till att granska om åklagarens beslut vilar på rättsligt hållbar grund. Ett felaktigt beslut riskerar att skapa en rättspraxis där antisemitisk symbolik tillåts under täckmantel av Israelkritik.
– Åklagarens beslut och de reaktioner det väckt visar på en oroande okunskap om hur antisemitism kan ta sig uttryck. Med den nya lagstiftningen mot hets mot folkgrupp finns verktygen – frågan är hur vi använder dem, avslutar Veronica Kerr (KD).
För mer information:
Roland Sjögren (KD) Veronica Kerr (KD) Per Boström (KD) Ordförande Västerbotten 1:e vice Ordf 2:e vice Ordf
Reaktionerna lät inte vänta på sig, tio minuter efter utskickat pressmeddelande hörde radion av sig och 30 minuter senare hördes jag i radio. Ovanstående är bara ett kortare inslag från intervjun.
Ja, jag lever. Trots värme och ett stort antal insektsbett denna sommar, men jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Detta trots att det egentligen inte handlat om nyhetstorka.
Jag ser att mitt senaste inlägg var från ”födelsedagsveckan”, dvs veckan när både min dotter, bonusdotter och jag själv har våra födelsedagar. Mitt i juli, lite trist för den som vill ha mycket uppmärksamhet som barn eftersom jag minns det som att majoriteten av alla kompisar var bortresta på semester när det var dags att fira. Idag vill jag inte ha så mycket uppmärksamhet just för att jag blir äldre. Det räcker med att ha familjen samlad runt middagsbordet. Tårta är det heller inte så noga med.
Semestern gick i sin lugna takt här hemma och inte var det mycket som hände i övrigt. På fredagskvällen den 18 juli förändrades det när dessa bilder började att delas.
Reaktionerna blev starka, Umeå ”sattes på kartan” och liknelser om att Umeå börjar bli som Malmö. Det vill säga en stad där otrygghet råder för judar och där antisemitism tillåts.
Partiledare från partier på både höger och vänstersidan uttalade sig och fördömde aktionen. I Umeå däremot dröjde det längre innan Socialdemokraterna uttalade sig vilket jag konstaterade på Facebook. Inläggen flödade och känslorna svallade. En skarp polarisering i det sociala mediaflödet uppstod.
Med mer än fem veckor kvar till fullmäktige lämnade jag in en interpellation ställd till KSO Hans Lindberg. För mig är det solklart att hat och antisemitism har vuxit i Umeå och att okunskapen om vad antisemitism är och vilka uttryck den kan ta är stor. Här vill jag att kommunen gör mer.
VK 23 juli.
Tiden har gått fort och på måndag är det dags för höstens första fullmäktige. Tio interpellationer, där Kristdemokraterna har två. Interpellationen jag lämnade in lyder:
Till
Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S)
Hur kan Umeå kommun stärka sitt arbete mot antisemitism?
När sommaren var som varmast och kommunen i stort sett gått in i semesterdvala, hamnade Umeå plötsligt i nationellt och internationellt fokus. Tyvärr inte för något positivt, utan som platsen där antisemitism visade sitt mest avskyvärda ansikte. En så kallad konstinstallation, som påstods rikta uppmärksamhet mot situationen i Gaza och kritik mot Israel, visade dockor i fångkläder med Davidsstjärnor hängande i snaror – omgivna av palestinska flaggor.
Att detta skedde under semestertid riskerade att det skulle passera obemärkt, men när bilderna sedan spreds i sociala media lät reaktionerna inte vänta på sig. Flera polisanmälningar för hets mot folkgrupp har lämnats in och politiker på både nationell och lokal nivå har tydligt markerat att detta inte är acceptabelt. Som kommunpolitiker har vi ett ansvar att reagera, ta ställning och agera kraftfullt för att inte antisemitismen ska få fäste i kommunen.
I Aftonbladet 19/7 konstaterar kommunstyrelsens ordförande att hatet ökat, både i Sverige i stort och i Umeå. Att detta är en utveckling som kommunen måste fokusera på och arbeta vidare med och att man är beredd att vidta ytterligare åtgärder om nödvändigt. Jag delar den uppfattningen, det är uppenbart att det finns en utbredd okunskap om vad antisemitism är och hur den kan ta sig uttryck – även i sken av konst eller politiska yttringar. Kristdemokraterna efterlyste redan 2023 fler kunskapshöjande åtgärder från kommunens sida som ett sätt att motverka antisemitism. Det var i samband med att en lagskärpning skulle ske där det numera är straffbart att förneka eller förringa Förintelsen. Inget skedde just då, men behovet av mer kunskap har definitivt inte minskat.
Mot bakgrund av detta ställer jag följande frågor:
Anser du att fler åtgärder behövs för att motverka antisemitism i Umeå? Om svaret är ja, vilka konkreta insatser vill du införa för att motverka antisemitism i det offentliga rummet?
Hur säkerställs det att offentliga evenemang och konstverk inte sprider hat under täckmantel av yttrandefrihet?
Hur arbetar Umeå kommun med utbildning och kunskapshöjande insatser om antisemitism i skolor och bland kommunens anställda?
Och hur kan kommunen stärka samarbetet med civilsamhället och trossamfund för att bygga ett tryggare och mer inkluderande Umeå?
Det var trögt, men jag kom in i semester lunken till slut. Dagar när ingenting behöver göras och där man till slut blivit less på värmen. Jag glömmer bort att dricka vatten och sitter just nu framför datorn med en stor flaska vatten i ett rum med fördragna gardiner. Värmen ska hållas ute när termometern närmar sig 30 grader och inte vill jag exponera mig för brämsen.
Myror är ingenting jämfört med bräms som suger sig fast bak i ryggen eller på benen och tar med sig en bit när de lämnat. Så känns det i alla fall. Så klart var jag tvungen att läsa mer om denna avskydda insekt och det är en otäck läsning. Broms – bekämpningsguide
Ja jag vet att det heter broms, men för mig har ordet en helt annan betydelse. Glad att läsa Wikipedia bekräftar att det dialektala ordet bräms (brems)används i norra Sverige. Läser också att det finns ca 45 arter i Sverige och 4000 i världen. Tanken svindlar!
AI s tolkning av insekten broms ovan och nedan bräms.
Semester har blivit min vardag och just nu upplever jag att politiken och stadshuset som mycket frånvarande. Tidningarna är lättlästa och debattsidorna har få ”politiska frågor”. Det är så tyst i kommunpolitiken där allt är satt på vänt. Trots att det finns frågor att ta i och bemöta. ”Vi tar det efter semestern” blir svaret. Den som lyfter frågor till kommunen ska inte räkna med något besked förrän i augusti. Det är frustrerande för den som vill ha svar. Detta har jag varit inne på tidigare och kan få anledning att återkomma till.
Semester, tid för återhämtning. Det är också tid till att läsa annat än kommunala handlingar och paragrafer. Jag är redan inne på min tredje ljudbok, men räknar med att hinna ett par vanliga böcker också inom kort.
