Etikett: VK

  • Reflektioner om tillgänglighet och att vara tillgänglig

    Tillgänglighet. Ni har hört ordet så många gånger och ni har säkert många olika uppfattningar om vad det innebär. Ett tillgängligt samhälle där hinder som t ex höga trappsteg och trösklar för att det ska bli lättare att ta sig fram oavsett om du går eller sitter i rullstol. Ett enkelt exempel, men vad innebär det att vara tillgänglig som person?

    I mitt förra inlägg skrev jag om socialtjänsten och arbetsmiljöproblem, men jag nämnde inte ett relativt nytt arbetsmiljöproblem som allt fler stöter på – Epost. Jag har inte räknat hur många mail jag får varje dag, men jag vet att jag inte tillhör de personer som får mest i antal. Inför varje mail görs en avvägning, kan det vänta, kan det slängas omedelbart eller krävs omedelbar åtgärd? Förr när e-posten inte fanns och brevet kom med post så fanns inte samma omedelbara krav på svar. För vem visste egentligen hur lång tid posten tog på sig att leverera brevet. I tips om hur du hanterar stress på jobbet finns det alltid något om att endast läsa mailen på en bestämd tid på dagen. Inte omedelbart du hör plinget eftersom det distraherar och koncentrationen försvinner.

    Jag läser min mail alltid (nästan) när det plingar till. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag är nyfiken. Jag vill veta. Missade samtal på mobilen där personen inte lämnat ett meddelande är frustrerande och jag avskyr när människor säger att ja ja, om det var någonting viktigt då ringer de igen. Min syn på att vara tillgänglig har förstås förändrats sedan jag blev politiker på heltid 2011 även om jag hade haft ett relativt flexibelt arbete tidigare dock med krav på att vara tillgänglig utanför normal arbetstid. Idag är min arbetstid inte ”normal kontorstid” och jag kan svara på mail sent om nätterna eller svara på mobilen när det behövs.

    Jag arbetar i ett förtroendeuppdrag och har tack vare detta fått uppleva mycket för att jag varit tillgänglig när frågor ställts. Ibland har frågor varit obekväma, men det gäller att ha ett öppet sinne eftersom jag vet att inte alla tycker som jag. Det har jag i synnerhet förstått när jag läst kommentarerna här på bloggen, men jag blev glad när en av bloggläsarna ville träffa mig och tala mer om varför jag ”tänker fel” och vad jag bör göra istället. Det blev ett bra samtal där vi kom överens om att vi inte kommer att kunna bli överens om allt.

    Ingvar Näslund reflekterar i dagens VK  och det är bra påminnelse till alla politiker, vare sig vi arbetar i kommunen eller i landstinget, vi arbetar i demokratins tjänst. Nu ska jag iväg till återvinningen innan de stänger kl.12, önskar er en härlig vår lördag!

     

  • Vad är jämställd talartid?

    Få kvinnor tar plats i fullmäktiges talarstol, det är rubriken på VKs artikel om att endast 13 % av talartiden utgjordes av kvinnor på novemberfullmäktige. Jag fick själv frågan om hur kvinnor ska lockas till att ta plats i talarstolen, men inte allt jag sa framkom i artikeln. Mätningen av talartiden skapar betydligt fler frågor och att bara säga ”att männen måste backa och låta fler kvinnor ta plats” (Fi) är att göra det enkelt.

    Idag är tio partier representerade i Umeås kommunfullmäktige. Sju av tio gruppledare är män och det är precis som Carin Nilsson säger att det är gruppledarna som i de flesta fall företräder frågorna. När mätningen gjordes var det valfullmäktige med formella val till nämnder och styrelser. Motioner som inlämnats många månader var uppe till beslut och med ett nytt fullmäktige och nya partier kanske engagemanget inte fanns för frågorna. I december fullmäktige var procentsatsen 38% för kvinnor. Nämnder och styrelser hade sammanträtt vilket gör att den politiska plattformen för nya ledamöter i fullmäktige var större och dagsaktuella frågor var på föredragningslistan.

    Jag är missnöjd med hur man framställer resultatet som två enskilda ledamöter initierade i november. Det finns fler frågor som behöver svar, t ex var det 30 män som var uppe i talarstolen eller var det sju män som gick upp gång på gång? Jag tror inte på att tysta männen, men det är klart att vissa av dem tar mer plats än andra. Jag undrar mer över de ledamöter som aldrig går upp i talarstolen, som aldrig interpellerar eller motionerar. Hur ser de på sitt uppdrag som förtroendevald? Med 65 ledamöter kanske vi ska vara glada för att inte alla talar varje gång, fullmäktige kommer då att bli betydligt längre än idag. Men att begränsa talartid för att tysta ledamöter är inget alternativ.

    För övrigt var jag inte med på fullmäktigemötet i november, hade jag varit så vet jag att procentsatsen sett annorlunda ut. Om detta är en viktig fråga för de enskilda ledamöterna Christer Lindvall (s) och Ulrika Edman (v) hoppas jag att de återkommer med ytterligare mätningar där svaren på mina frågor kommer fram. T ex hur ser det ut i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet? Statistik är ett verktyg som kan visa olika sanningar beroende på vem som använder det. Men det är väl ingen nyhet?

  • Väntetider och landstingens roll

    Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge säger ordspråket. Eller kan man vänta för länge? Och hur är det när man inte vet om det är något gott eller någonting fullständigt vidrigt man tillslut får?

    Ordspråket används nog oftast när det gäller att äta något speciellt och inte när det gäller besked i cancervården. Artikeln i dagens VK berörde mig mycket starkt om hur Anna har fått vänta sju veckor (än så länge) om hon har cancer eller inte. Ett löfte om tre veckors väntetid har brutits med råge! Jag har personlig erfarenhet av cancervården i Västerbotten som anhörig och det var inte cellgiftsbehandlingar eller strålningen som var värst utan det var ovissheten innan behandling kom igång. Är det cancer eller något annat? Har cancern spridits? Skulle tumörerna varit mindre om behandlingen satts igång tidigare? Vad om?

    Det finns så mycket som vi utanför vården inte förstår hur det fungerar eller varför det inte är möjligt att få besked tidigare. En sak är dock säker att ju tidigare något upptäcks desto bättre chanser. Jag är tacksam för att regeringen med Kristdemokraterna satsar 2 miljarder kronor för att förbättra cancersjukvården. Satsningen ska ge snabbare vårdförlopp mellan remiss och behandlingsstart. Satsningen ska även bidra till snabb diagnos. Det finns stora skillnader i landet när det gäller väntetider och överlevnadsgrad för olika cancerformer och det är inte rätt. Jag som kristdemokrat och canceranhörig välkomnar den översyn som Göran Hägglund vill göra. Jämlik vård främst och då är det naturligt att man ser över landstingens roll som vårdgivare.

     

     

  • Fördelar med sociala media.

    Det  är alltid en märklig känsla att se en bild av sig själv på första sidan av VK även om jag självklart visste att en redovisning av tidningens kartläggning av hur vi använder sociala medier skulle redovisas. För er som har följt min blogg vet ni att jag inte har inlägg varje dag och inte är det mycket skrivet om varken sport eller trav som var ett av alternativen i redovisningen. Min blogg blir koncentrerad på aktuella ämnen som berört mig eller som berör mina politiska uppdrag i hög utsträckning. Jag tycker att det är viktigt att vi har en möjlighet att sätta bilden av en händelse speciellt när media har satt en egen bild och informationen varit kortfattad.

    För mig personligen är Twitter ett fullkomligt lysande socialt media där informationen kan vara blixtsnabb. Där jag kan skicka direktmeddelanden till ministrar eller ”pinga” nyhetsredaktioner. Jag har också lärt känna människor personligen på Twitter som jag idag ser som verkliga vänner, där klår Twitter definitivt bloggen. Å andra sidan mötte jag kärleken via Facebook, men nu blev jag visst privat igen 🙂

    Igår var det invigning av Brohamnsprojektet i Umeå Hamn och det var en mycket intressant dag med gäster både från Norge och Finland. Jag har skrivit tidigare om resan till Vasa som hamnstyrelsen gjorde i oktober och igår blev det än tydligare för mig att vi behöver tala om öst-väst perspektiv när det gäller logistik och export. Sverige är avlångt och avståndet norr-söder är obegripligt långt emellanåt. Här kan du läsa mer om gårdagen och vilken betydelse detta projekt har för vår region. Jag twittrade förstås även under gårdagen och mina bilder kan du se antingen på Instagram eller på Twitter.

     

       
     

     

     

     
     
     
     

     
     
     

     

     

  • En stark och envis kvinna

    Lördag och det var länge sedan jag hade en dag utan måsten eller åtaganden. Det var en inplanerad dag för vila, men det är ju klart att idag vaknade jag redan strax efter klockan sex piggare än om det varit en vanlig vardag. Jag fick god tid att läsa tidningarna långt innan övriga i familjen vaknat och det var mysigt i sig.

    I dagens VK var det en artikel som berörde mig i synnerhet och det var denna. Som vanligt räknar jag med att en tidningsartikel inte ger den fullständiga bilden av vad som har hänt. Men om de citat som återges är korrekta är det mycket upprörande. Det är två företag som talar om en brukare som hon vore en vara och att hon inte kan fatta beslut eller vet vad som är bäst för henne. Jag känner obehag när jag läser artikeln.

    Två personliga assistenter har blivit avskedade för att deras arbetsgivare har sagt att de varit illojala mot företaget. I artikeln bredvid säger VDn för företaget att man inte vet till 100% assistenternas inblandning, men att det finns företag som betett sig illa. En arbetsgivare inom personlig assistans måste ha en fullständig bild innan man tar till sådana åtgärder. Ett företag som inte heller verkar lyssna på sina brukare (eller kunder om ni vill använda det ordet) har i mina ögon en mycket tveksam framtid. Men som sagt var, jag har antagligen inte hela bilden för det verkade ju inte företaget ha heller. Jag hoppas att man har hittat en bra lösning för kvinnan som det står om i artikeln och att hon idag är nöjd med den assistans som hon har rätt till.

    Reportaget om Eva Andersson var välskrivet och intressant. Eva är en stark och envis kvinna och jag är glad att hon idag är frisk. Cancer är en vidrig sjukdom, men vi får inte låta bli att tala om den och alltid vara öppen om den när det antingen drabbar dig själv eller närstående. Det kan ses vara så lite att bara tala om det, men jag vet av personlig erfarenhet att det hjälper så mycket. Både i stunden och efteråt.

    Ha en skön helg!

  • Sprutbytesprogram eller ej?

    Efter att ha läst dagens VK känner jag att det kan vara bra med ett förtydligande. Det var i torsdags morse som jag blev uppringd av en journalist på VK som ställde frågan kring sprutbytesprogram. Man hade ställt frågan till gruppledarna i landstinget och ville nu ställa samma fråga till gruppledarna i kommunen.

    Eftersom jag inte läst artikeln ännu den morgonen fick jag tio minuter på mig innan han skulle ringa upp igen. Tvärtemot vad vissa personer verkar anse tycker jag INTE att det är en tvärenkel fråga. För mig är det inte antingen vård eller fria sprutor. När jag satt i landstinget under förra mandatperioden var jag övertygad om att sprutbytesprogram var ett fel sätt att gå. Jag ansåg att det var ett första steg till att legalisera eller bara ge upp för knarkets makt över brukaren och det vill jag aldrig vara med om.

    I torsdagens artikel i VK fick vi en tydligare bild av vilken smittorisk som finns och att i länet finns det omkring 1500 personer som lever med hepatit C och att dessa personer har en större risk att utveckla leversvikt och levercancer. En större spridning av HIV är också något som kan hända.

    Jag vill veta mer om vad ett sprutbytesprogram kan innebära innan jag dömer ut hela tanken. En missbrukare är människa och det är viktigt att vi ser varje människa som unik. Det är viktigt att varje möjlig insats som kan få en människa att bryta upp med sitt missbruk görs. Därför sa jag att jag vill se en större utredning, men just den raden kom visst inte med i tidningen.. 

  • Tankar om 2011 och året som kommer..

    Det nya året står och väntar runt hörnet och i denna tid blir det lätt att man tar en stund till att summera året som gått. Mitt första år som gruppledare för Kristdemokraterna i Umeå har varit fantastiskt, roligt och lärorikt. Jag har lärt mig mycket, men är långt ifrån färdiglärd. Som förtroendevald politiker måste man ta sig tid till att tänka över vad man vill åstadkomma med sitt uppdrag och vilka förväntningar väljare kan och bör ställa.

    För min egen del var 2011 också ett mycket svårt år personligen med bortgången av två familjemedlemmar. Om man har svårt att ta tid till att tänka vad man vill med sitt liv så blir man verkligen tvungen att ta den tiden när sorgen slår till.

    Vid årets sista kommunfullmäktige ställde jag en interpellation om nya förutsättningar för ett nytt badhus i Umea. Interpellationen väckte stor uppmärksamhet och Lennart Holmlund har även skrivit om debatten på sin blogg. VK har i artiklar fortsatt att skriva om denna långbänk, som började långt innan jag ens börjat med politik.
    Anledningen till varför jag ställde interpellationen var att det i november beslutades att kommunen ska ta över byggandet av badet och inte längre Lerstenen. Ritningar som presenterats har förändrats under året och ett äventyrsbad som man sa skulle kunna locka besökare och dra in intäkter har reducerats till en tredjedel av ursprungsplanen. Byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren uttalade sig i TV4 tidigare att ett nytt badhus "ska vara ett komplement" till de badhus som kommunen har idag och inte tex konkurrera ut Aquarena i Holmsund. Detta var för mig en helt ny beskrivning och inget som jag kände igen.
    Lennart Holmlund skriver att det är viktigt med en central plats för att så många som möjligt ska kunna ta sig till badhuset med kollektivtrafik. Visst, jag håller med om att busstrafik ska vara prioriterat, men jag är inte övertygad om att alla barnfamiljer väljer bussen före bilen för att åka och bada. Östra Kyrkogatan är starkt trafikerad och jag vill vara säker på att denna gata kan “svälja” den trafik som ett badhus kommer att generera.
    Nar vi i planeringsutskottet fick veta att kommunen ska ta över byggandet var det med citatet att världen förändras och därför kan även beslut förändras. Jag tycker att det är en sund inställning som något både politiker och tjänstemän ska ha med sig. Det är dock viktigt att en vilja att förändra inte gör att man står fast i en obeslutsamhet som ingen tjänar pa.
    Tyvärr befinner jag mig långt ifrån VKs utgivningsområde just nu och får endast nöja mig med det som skrivs på webben. Även om vi inte vet vad 2012 har med sig så kan vi vara säkra på att badhuset Nanna följer med oss nästa år.
    Jag önskar alla mina vänner och läsare ett gott slut och ett härligt nytt 2012!