Etikett: Kommunfullmäktige

  • Umeå satt på kartan – konst eller antisemitism?

    Ja, jag lever. Trots värme och ett stort antal insektsbett denna sommar, men jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Detta trots att det egentligen inte handlat om nyhetstorka.

    Jag ser att mitt senaste inlägg var från ”födelsedagsveckan”, dvs veckan när både min dotter, bonusdotter och jag själv har våra födelsedagar. Mitt i juli, lite trist för den som vill ha mycket uppmärksamhet som barn eftersom jag minns det som att majoriteten av alla kompisar var bortresta på semester när det var dags att fira. Idag vill jag inte ha så mycket uppmärksamhet just för att jag blir äldre. Det räcker med att ha familjen samlad runt middagsbordet. Tårta är det heller inte så noga med.

    Semestern gick i sin lugna takt här hemma och inte var det mycket som hände i övrigt. På fredagskvällen den 18 juli förändrades det när dessa bilder började att delas.

    Reaktionerna blev starka, Umeå ”sattes på kartan” och liknelser om att Umeå börjar bli som Malmö. Det vill säga en stad där otrygghet råder för judar och där antisemitism tillåts.

    Partiledare från partier på både höger och vänstersidan uttalade sig och fördömde aktionen. I Umeå däremot dröjde det längre innan Socialdemokraterna uttalade sig vilket jag konstaterade på Facebook. Inläggen flödade och känslorna svallade. En skarp polarisering i det sociala mediaflödet uppstod.

    Med mer än fem veckor kvar till fullmäktige lämnade jag in en interpellation ställd till KSO Hans Lindberg. För mig är det solklart att hat och antisemitism har vuxit i Umeå och att okunskapen om vad antisemitism är och vilka uttryck den kan ta är stor. Här vill jag att kommunen gör mer.

    VK 23 juli.

    Tiden har gått fort och på måndag är det dags för höstens första fullmäktige. Tio interpellationer, där Kristdemokraterna har två. Interpellationen jag lämnade in lyder:

    Till

    Kommunstyrelsens ordförande
    Hans Lindberg (S)


    Hur kan Umeå kommun stärka sitt arbete mot antisemitism?

    När sommaren var som varmast och kommunen i stort sett gått in i semesterdvala, hamnade Umeå plötsligt i nationellt och internationellt fokus. Tyvärr inte för något positivt, utan som platsen där antisemitism visade sitt mest avskyvärda ansikte. En så kallad konstinstallation, som påstods rikta uppmärksamhet mot situationen i Gaza och kritik mot Israel, visade dockor i fångkläder med Davidsstjärnor hängande i snaror – omgivna av palestinska flaggor.

    Att detta skedde under semestertid riskerade att det skulle passera obemärkt, men när bilderna sedan spreds i sociala media lät reaktionerna inte vänta på sig. Flera polisanmälningar för hets mot folkgrupp har lämnats in och politiker på både nationell och lokal nivå har tydligt markerat att detta inte är acceptabelt. Som kommunpolitiker har vi ett ansvar att reagera, ta ställning och agera kraftfullt för att inte antisemitismen ska få fäste i kommunen.

    I Aftonbladet 19/7 konstaterar kommunstyrelsens ordförande att hatet ökat, både i Sverige i stort och i Umeå. Att detta är en utveckling som kommunen måste fokusera på och arbeta vidare med och att man är beredd att vidta ytterligare åtgärder om nödvändigt. Jag delar den uppfattningen, det är uppenbart att det finns en utbredd okunskap om vad antisemitism är och hur den kan ta sig uttryck – även i sken av konst eller politiska yttringar. Kristdemokraterna efterlyste redan 2023 fler kunskapshöjande åtgärder från kommunens sida som ett sätt att motverka antisemitism. Det var i samband med att en lagskärpning skulle ske där det numera är straffbart att förneka eller förringa Förintelsen. Inget skedde just då, men behovet av mer kunskap har definitivt inte minskat.

    Mot bakgrund av detta ställer jag följande frågor:

    • Anser du att fler åtgärder behövs för att motverka antisemitism i Umeå? Om svaret är ja, vilka konkreta insatser vill du införa för att motverka antisemitism i det offentliga rummet?
    • Hur säkerställs det att offentliga evenemang och konstverk inte sprider hat under täckmantel av yttrandefrihet?
    • Hur arbetar Umeå kommun med utbildning och kunskapshöjande insatser om antisemitism i skolor och bland kommunens anställda?
    • Och hur kan kommunen stärka samarbetet med civilsamhället och trossamfund för att bygga ett tryggare och mer inkluderande Umeå?

    Veronica Kerr
    Kristdemokraterna

  • 2. Om schablontider: Frågor möts av (s)vaga svar

    Nedanstående inlägg publicerades första gången på VK bloggen 5 december 2024.

    I förra inlägget skrev jag om nyhetsinslaget i TV4 från torsdag i förra veckan vilket blev för många en ögonöppnare om vad som sker inom äldreomsorgen. Det är en fråga som har diskuterats frekvent på sammanträden under hösten samt debatterats i fullmäktige, men det är klart för att ha riktigt koll på vad som händer behövs ett särskilt intresse för kommunpolitik. Vad beslutas och vad står i protokollen?

    I oktober lämnade jag in en interpellation ställd till Carin Nilsson, ordförande i Äldrenämnden, men några svar i oktober blev det aldrig eftersom jag blev ombedd att dra tillbaka den. Beskedet var att äldreförvaltningen hade ärendet under beredning tillsammans med Upphandlingsbyrån och att inga besked därmed kunde ges. Det hela var mycket märkligt. En månad senare när interpellationen kom upp var svaren inte mycket längre. Det intressanta i svaren blir vad som utelämnats.

    **************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

    Interpellation inlämnad 17 oktober – besvarad och debatterad på kommunfullmäktige 25 november

    Till

    Äldrenämndens ordförande
    Carin Nilsson (S)


    Är schablontider förenligt med personcentrerad vård?

    I december 2022 beslutade Individ och familjenämnden och Äldrenämnden att revidera förfrågningsunderlaget för LOV i hemtjänsten i samband med att IFN beslutat om kostnadsfritt boendestöd. Beslutet fastslog att ett nytt förfrågningsunderlag skulle tas fram under 2023. Ännu snart två år senare saknas nytt förfrågningsunderlag och hemtjänstföretagen väntar fortfarande på besked om vad kommunen vill och planerar.

    Under våren har Socialdemokraterna gång på gång lagt nya utredningsuppdrag som berör privata utförare i hopp om att nya uppgifter ska komma fram för att motivera försämringar av villkor eller skärpning av krav. Att det politiska styret inte vill se privata alternativ är känt sedan länge, men när den företagsfientliga synen kompletteras med rena lögner passeras en ny gräns. Ett nytt avtal, om nu Socialdemokraterna vill ha ett, ligger antagligen ytterligare år bort med tanke på den utredning som nu pågår.

    Kvarboendeprincipen innebär att människor ska bo hemma så länge som möjligt och att vårdbehov löses med hemtjänst. Vårdboenden läggs ner eftersom behovet av dem minskat, men vad gör vi när vi får höra att Umeå har fler än 500 personer för många med hemtjänst jämfört med jämförbara kommuner? Eller att privata hemtjänstutförare har beviljats för många timmar?

    Det cyniska svaret blir att reducera den beviljade tiden till ett absolut minimum och därefter begränsa möjligheten till utökad tid om behoven hos den som ansökt om hjälp blivit större. Det kallas schablontid och förutsätter att behoven är någorlunda lika och att en dusch på morgonen tar lika lång tid för alla. Kortaste tiden för en beviljad insats är idag 4,8 minuter. Här ska vi vara noga med att den som får hemtjänst beviljas en insats (hjälp med något) och inte en tid. Det betyder att städning av lägenhet eller dusch på morgonen ska utföras lika bra oavsett hur mycket tid som är beviljad. För mig som kristdemokrat blir det uppenbart att den personcentrerade vården riskerar att fallera när individuella bedömningar frånses. Äldre människor ska inte betraktas som ett kollektiv.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • När skedde dessa förändringar och har det skett med politisk vetskap?
    • Anser du att dessa förändringar av schablontider är i enlighet med gällande LOV avtal?
    • Sker uppföljningar av biståndsbeslut regelbundet för både intern och extern hemtjänst?
    • Kan ett tidigare gynnande biståndsbeslut korrigeras ner till schablontid?

     

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

    Carin Nilssons (s) svar:

    Veronica Kerr har ställt fyra frågor till mig i sin interpellation. Jag vill besvara dem i tur och ordning enligt följande.

    Svar på fråga 1
    Schablontider är inte något nytt. Det har alltid funnits i förhållande till beviljad insats – för att ligga till grund för den avgift som den enskilde ska betala samt för att reglera ersättning till utförarna. Schablontider för insatser ses återkommande över och jämförs med andra kommuner. Vägledning för schablontider tas fram av förvaltningen och är inte ett politiskt beslutat dokument.

    Svar på fråga 2
    Svaret är ja. Det är som sagt inget nytt utan har tillämpats i alla år med LOV.

    Svar på fråga 3
    Svaret på denna fråga är också ja. Under sommaren påbörjades en intensifiering av uppföljning av biståndsbesluten. Särskild avsatta handläggare arbetar med detta för att säkerställa likvärdig bedömning.

    Svar på fråga 4
    Biståndsbeslutet avser beslutade insatser. Vid uppföljning kan insatser förändras – avslutas eller tillkomma (eller kvarstå som tidigare) utifrån den enskildes behov. Det är inte en förändrad beslutsform.

    Min respons till dessa (s)vaga svar lägger jag ut i nästa inlägg.

     

  • Vad sa jag? Vad vill KD?

    Inledande budgetanförande, fullmäktige 2025-06-16

    Ordförande, fullmäktigeledamöter och åhörare,

    Den budget vi idag presenterar är en budget där fyra partier enats och som tydligt visar på de skillnader som finns mellan allianspartierna och majoriteten. Det är en budget som tydligt lyfter upp människan före systemet, som visar på individuella lösningar före kollektivism, där beslut ska inte ska tas på gamla lösningar utan där det är möjligt att tänka nytt.

    Prioriteringar ska göras där det är viktigt att se vilka verksamheter betyder mest för våra medborgare och var och hos vem ska besluten som rör dem själva tas?

    Budget är så mycket mer än bara siffror och tabeller – i grunden handlar det om människosyn och samhällssyn. Det handlar om vad vi värderar högst, vad vi vill skydda, främja och bygga vidare på. För oss kristdemokrater är politiken inte ett tekniskt maskineri utan ett uttryck för vad vi tror på – och vilka vi är till för.

    Kristdemokraternas utgångspunkt är att varje människa har ett unikt och okränkbart värde – oavsett ålder, bakgrund eller livssituation. Med det följer både rättigheter och ansvar. Vi tror att människan formas i relation till andra, i de gemenskaper som ger trygghet och sammanhang. Den allra viktigaste av dessa gemenskaper är familjen.

    Det är här orden möter verkligheten. Och i en tid då både resurserna minskar och utmaningarna växer, blir det ännu viktigare att ha en fast kompass. För oss handlar det om att stå upp för det gemensamma bästa – inte för särintressen, inte för utopier och inte för ideologier, utan för ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där ingen lämnas efter, men där varje människa räknas.

    Vårt gemensamma budgetförslag innehåller flera viktiga steg för att ge människor mer inflytande och stärka den nära välfärden. Det gäller inte minst inom äldreomsorgen, en av Kristdemokraternas absolut mest prioriterade frågor. Vår budget tar ansvar för att prioritera trygghet, värdighet och framtidstro – oavsett om det handlar om barn i skolan, äldre i omsorgen eller företag som vill växa.

    För oss handlar det om att stå upp för det gemensamma bästa – inte för särintressen, inte för utopier och inte för ideologier, utan för ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där ingen lämnas efter, men där varje människa räknas.

    Kristdemokraterna i Umeå

    Äldreomsorgen
    Vi står inför en verklighet där behoven inom äldreomsorgen växer – både i antal och i komplexitet. Allt fler äldre behöver stöd, inte bara praktiskt utan också för att känna trygghet, delaktighet och värdighet. Vi vill bygga en omsorg som ser hela människan – inte bara timmar, insatser och scheman. En omsorg där personalen har förutsättningar att göra sitt bästa, där relationer får ta plats och där äldre får känna sig sedda och lyssnade till.

    För att vi ska kunna uppnå personcentrerad vård så måste de fasta schablontiderna i hemtjänsten avskaffas. När hjälp är förutbestämd i minuter riskeras både kvalitet och människovärdet, samtidigt som personalens arbetsmiljö försämras. Det faktum att Umeå kommun rasat i hemtjänstindex visar också att hemtjänsten behöver reformeras. Vi vill återinföra individbaserade beslut, där hjälp planeras utifrån faktiska behov – inte ett standardiserat schema. Politiken måste ta ansvar för att en förändring sker, något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit konsekvent med att inte göra.

    Och vi är glasklara på en punkt: det ska råda nolltolerans mot våld mot äldre – oavsett om det sker i hemmet, i boenden eller i kommunens egen regi. Institutionellt våld, när system och strukturer brister och lämnar den som är beroende av hjälp utan skydd, respekt eller inflytande, är en verklighet som alltför ofta förblir osynlig. Att äldre far illa på grund av hur vi organiserar omsorgen är oacceptabelt. Vi kommer att ta krafttag mot alla former av övergrepp, försummelse och likgiltighet – och sätta värdigheten i centrum för hela äldreomsorgen. För vi vet att ett samhälles värdighet mäts i hur det behandlar sina äldre. Och vi kompromissar inte med den värdigheten.

    Fler jobb, bättre företagsklimat
    För att välfärden ska kunna växa hållbart, behöver också fler i arbete och ett bättre företagsklimat. Nya jobb skapas inte på kommando från politiken utan när människor finner det mödan värt att förverkliga en idé och riskera sitt sparkapital. Det är i de små- och medelstora företagen som jobben växer fram. Kommunen behöver företagen och företagen är beroende av kommunen när det gäller olika tillstånd och bygglov. Här vill vi att tjänstegarantier till företagen införs och när kommunen inte håller sina löften ska företagen kompenseras.

    Umeå måste vara en plats där idéer får växa, där företagare känner sig välkomna – inte motarbetade – och där nya jobb kan skapas i takt med att vår stad växer.

    Därför tar vi nu flera steg för att stärka Umeås attraktionskraft och visa att vi menar allvar med att värna om företagsklimatet. Något som påverkar företagsklimat och kommunens attraktionskraft är hög skatt.

    Ansvar för ekonomin
    Kommunalskatten gör inte åtskillnad på inkomst. Alla betalar lika många procent av sin lön i skatt oavsett inkomstnivå (i princip). Därför slår en hög kommunalskatt hårdare på den med lägre inkomster. Med tanke på att Västerbotten har Sveriges lägsta arbetslöshet, kompetensbrist och enorma rekryteringsbehov är det hög tid att sänka skatten. Vårt budgetförslag tar ett första steg med en skattesänkning på 20 öre för 2026.

    Det är ett första steg för att ge umeborna mer kvar i plånboken och att som Socialdemokraterna kalla varje skattesänkning för en förlust av undersköterskor är att förenkla verkligheten. Vi tror inte att det offentliga blir starkare av varje ytterligare krona som dras in, utan av att de pengar vi har, används bättre. När Socialdemokraterna säger att de prioriterar välfärd före skattesänkningar så är vi tydlig med att möjlighet till eget sparande är en del av välfärden och där valfrihet är en stark del.

    Kultur med ansvar
    Vi värnar kulturen, men vi menar också att kommunen måste hushålla med skattebetalarnas pengar. Därför kvarstår vi vid tidigare beslut att det ekonomiska utrymmet inte ska läggas på ett kvinnohistoriskt museum. Det är inte efterfrågat, det är INTE en kommunal angelägenhet och det tillhör inte kommunens kärnverksamheter. En attraktiv plats i Umeå och befintliga lokaler bör hyras ut till någon extern aktör. Vår prioritet är att ta ansvar framför att föra symbolpolitik.

    Civil beredskap
    Vi lever i en tid där hoten mot vårt samhälle har blivit mer påtagliga. Pandemin, kriget i vårt närområde och klimatförändringarna har alla visat hur sårbart samhället kan vara. Därför behöver vi nu kraftsamla för att stärka den civila beredskapen – så att viktiga samhällsfunktioner fungerar även under påfrestning.

    Detta är en högst angelägen uppgift. Vi vill att Umeå kommun ska ha förmåga att hantera både akuta kriser och bygga långsiktig motståndskraft. Därför avsätter vi 10,7 miljoner kronor till att stärka kommunens beredskap.

    En viktig del i detta är livsmedelsförsörjningen. Självförsörjningsgraden är idag låg, och vi behöver stärka den lokala produktionen. Genom innovativa upphandlingsmodeller – som exempelvis ko på ROT, där hela djur köps in och förädlas i samarbete med lokala producenter – kan vi både trygga tillgången till mat i kris och samtidigt stötta vårt lokala näringsliv.

    En stark civil beredskap är inget tillval – det är en grundförutsättning för att samhället ska fungera när det verkligen gäller.

    Sammanfattningsvis:

    • Vi stärker människors inflytande över sina liv.
    • Vi gör äldreomsorgen till en tydlig prioritet – inte bara i ord utan i handling.
    • Vi tar ansvar för ekonomin.

    Denna budget är en budget för framtidstro, ansvar och valfrihet. Den bär ett tydligt avtryck av kristdemokratisk värdegrund – människovärdet, familjens betydelse, det civila samhället och vikten av en välfungerande välfärd som ser hela människan.

    Bifall till Alliansens förslag till budget!

    När dagen var slut fick varje partis gruppledare en röd ros av fullmäktiges ordförande. Så vacker och ståtlig. Jag gav den till vår ersättare i fullmäktige för hans tålamod att sitta med under ett möte som verkade aldrig ta slut..

  • Budgetfullmäktige 16 juni

    Årets politiska höjdpunkt och bland det absolut sista som sker innan sommaren tar över ordentligt. Budgetfullmäktige. När dagen är över brukar tanken ändå vara att vad var det som hände och vad var det som sas? Nio partier debatterar budget under sju och en halv timme och både Stalin och Marxism nämndes av några. Stort, smått, tjuvnyp och insinuationer. Det är egentligen obegripligt hur mycket tid som läggs på en debatt som alldeles för få tar del av.

    Jag gillar trots det budgetfullmäktige och ser det som ett utmärkt tillfälle att tala om kristdemokrati och det samhälle vi vill se. Att tala om det gemensamma bästa där både egenintresse och särintresse ska stå tillbaka ska ge förståelse till den politik vi står för.

    För första gången på tre år gick Allianspartierna fram med en gemensam budget vilket inte uppskattades av Socialdemokraterna. Konstanta angrepp om att det var endast Moderaterna som vunnit något på vår budget och att vi övriga tre partier fått stå tillbaka. Detta trots att allianspartiernas budget satsar 29,5 milj kr mer än S och Mp på äldreomsorgen, tio miljoner kr mer än S och Mp på skolan, 20 öre skattesänkning samt stora satsningar på ett bättre företagsklimat. Det var inte Moderaterna som stod som ensam vinnare i vår budget utan det är alla umebor.

    Socialademokraternas ledamöter var uppe i talarstolen gång efter gång och deras anföranden var i det närmaste identiska. Samma frågeställningar om vilken förskola vi inte ska bygga, att en minskning på kulturnämnden där vi är den kommun som spenderar mest per capita i hela Sverige skulle vara ett enormt hot mot alla unga. Den enda minskningen som görs är på Kvinnohistoriskt museum, men det var irrelevant.

    En skattesänkning på 20 öre innebär -77 miljoner i skatteintäkter och helt plötsligt var vi det största hotet mot all välfärd. Problemet är bara att det inte handlar om prioriteringar – det handlar om brist på resultat. Umeå har en av landets högsta kommunalskatter, och ändå ser vi: att äldrenämnden kostar över 20 % mer än i jämförbara kommuner, och att vi lägger över 80 % mer på kultur än snittet. Det är inte en fråga om vi har råd att sänka skatten – det är en fråga om vi har råd att fortsätta slösa.

  • Beslut uppskjutet

    Efter en tre timmars debatt i fullmäktige på måndagen blev det klart att beslutet om att byta upphandlingssystem blev återremitterat. Det var egentligen klart redan innan, men det var några ord som behövdes sägas i debatten innan.

    Socialdemokraterna hävdar envist vidare att de är inte emot företag, de vill ha valfrihet och att de vill införa framtidens äldreomsorg. De ska bara utreda först vad det är de vill ha. Det var just det som var det absolut yttersta problemet, ingen vet vad vi får. Det går inte att återberätta allt som sades i debatten, men om du vill se den i efterhand kan du se den här.

    Några argument som jag dock vill bemöta.

    Valfrihet i hemtjänsten för de äldre.
    Fel! Jag vet inte hur många gånger jag fick påtala att hemtjänst ges också till den som drabbats av svår sjukdom eller som har funktionsnedsättningar och behöver hjälp. Hemtjänst ges inte endast till pensionärer, men också till barnfamiljer och personer i 20 års åldern. Att konstant endast tala om ”våra äldre” är att förminska och begränsa frågan när den berör så många fler.

    Ramtid i stället för minutstress
    Jag välkomnar förändringen, men det är inte en förändring som kräver LOU. Fasta schablontider som infördes under förra året utan några som helst politiska beslut är ett otyg som orsakat mycket stress för både personal och brukare. Införandet skedde efter att det var klart att privata hemtjänstutförare hade fler timmar än den kommunala hemtjänsten. Myndighet kallar det rättssäkert, lika för alla och då menar jag inte lika bra. Socialdemokraterna säger att en beslutad insats kan få ta hur lång tid som möjligt, men den som hjälper till vid ex dusch ska bara ha betalt för 30 min. Ramtid kan absolut bli en förbättring.

    Kortare resor mellan besöken
    När senaste förfrågningsunderlaget för LOV i hemtjänsten togs 2019 var förslaget 10 eller 15 områden. Detta för att ett mindre företag inte skulle bli tvungen att resa kors och tvärs över stan mellan besöken utan kunna koncentrera sig på ett mindre område eller stadsdel. Det var för dåligt tyckte Vänsterpartiet och Socialdemokraterna (och även MP) då och reducerade områdena till fem. Det är alltså de som har säkerställt att långa resor skulle bli kvar. Även här har de insett att de måste ha tänkt fel. Men hur fel?

    Områdesindelad hemtjänst
    Med mindre områden kan resor bli kortare, men om det blir som i Linköping blir det bara en utförare/område. Tufft med valfrihet om det betyder att du måste flytta till ett annat område om du inte är nöjd med din hemtjänst.

    Mindre företag och fler ideella aktörer
    En grundtanke med LOV, möjligheter för fler mindre företag att etablera sig. Mindre företag har betydligt svårare att vinna en offentlig upphandling i jämförelse med stora vårdjättar. Ideella aktörer utesluts inte när det gäller LOV som flera S ledamöter felaktigt påstod.

    Avskaffa den fria etableringsfriheten
    Populärt slagord från vänsterpartierna, det ger bilden av att hemtjänstföretag kan etablera sig precis var de vill. Fritt fram. De nämner aldrig att för att ett företag ska kunna utföra hemtjänst måste de först ha tillstånd av IVO. Därefter måste företagen uppfylla alla kvalitetskrav som kommunen har ställt upp för att blir godkänd. Sedan måste de förstås också bli valda.

    Debatten tog tre timmar, men frågan är inte avgjord. Frågan som återstår när kommer ärendet tillbaka till fullmäktige och blir det med bättre underlag?

    Medias rapportering efter fullmäktige: LOV-beslutet uppskjutet efter krav på återremiss Klubbat: Ny bakläxa för LOU i hemtjänsten

  • Slutet på en era?

    Så var det då dags igen. Morgondagens fullmäktige kommer att besluta om kommunen ska byta upphandlingsmodell i hemtjänsten, dvs avskaffa LOV och ersätta det med LOU. Senast Socialdemokraterna försökte att avskaffa valfriheten i hemtjänsten var för sex år sedan.

    Jag satt som ledamot i Individ och Familjenämnden vid den tiden och som vice ordförande i Äldrenämnden. Ett av de främsta argumenten som lades fram var att kommunen riskerade att bli alltför liten som hemtjänstutförare eftersom fler valde annan utförare än den kommunala hemtjänsten. På den tiden fanns det 18 företag och hemtjänsten i Umeå stack ut i statistiken med en kundnöjdhet på 94%. Av 18 företag var 17 av dem lokala.

    Målet för Socialdemokraterna var att begränsa antalet företag och med Vänsterpartiet vid sin sida var de övertygade om att beslutet att avskaffa LOV skulle vara enkelt. Det de missade var hur mandatfördelningen ändrades i valet 2018 där Socialdemokraterna tappade 3 mandat. Trots att de hade majoritet i de båda nämnderna när beslut togs i november så hade de inte det när fullmäktige skulle ta beslutet i januari.

    Idag när samma fråga ska hanteras en gång till så sker det med svaga och vinklade beslutsunderlag som är menade att understödja Socialdemokraternas argument att Offentlig upphandling är bättre och säkrare ur ett välfärdskriminalitetsperspektiv. Detta trots att det är klart att det spelar ingen roll vilket system vi har eftersom riskerna finns med båda. Det handlar om vilka krav som ställs och vilka uppföljningar som görs.

    Det vore betydligt ärligare om Socialdemokraterna sagt att vi vill inte ha LOV längre, vi tycker att det är dåligt, hög risk för kriminalitet och därför yrkar vi på att det ska avskaffas. I stället har de kommit med insinuationer och påståenden som sedan visat sig inte stämma. Det har varit anklagelser mot tjänstepersoner för att inte göra sitt jobb, ett smyginförande av fasta schablontider och märkliga påhopp mot oss i opposition som vill ha valfriheten kvar. Jag har efterlyst det tidigare, jag vill se mer ärlighet i politiken och raka puckar i kommunikationen.

    Jag är rädd för att vi inte kommer att se samma text i VK som för sex år sedan. Faktum är att vi inte vet vad vi får eftersom Socialdemokraterna kastar jästen efter degen och tillsätter en utredning efter det att LOV är avskaffad. De lovar valfrihet, men ingen vet hur eller vad det innebär. Artikeln nedan publicerades i december 2018 när det stod klart att även Arbetarpartiet beslutat att stå upp för valfriheten. Jag fortsätter och imorgon vet vi mer hur det har gått.

  • Frågor möts av (s)vaga svar

    I förra inlägget skrev jag om nyhetsinslaget i TV4 från torsdag i förra veckan vilket blev för många en ögonöppnare om vad som sker inom äldreomsorgen. Det är en fråga som har diskuterats frekvent på sammanträden under hösten samt debatterats i fullmäktige, men det är klart för att ha riktigt koll på vad som händer behövs ett särskilt intresse för kommunpolitik. Vad beslutas och vad står i protokollen?

    I oktober lämnade jag in en interpellation ställd till Carin Nilsson, ordförande i Äldrenämnden, men några svar i oktober blev det aldrig eftersom jag blev ombedd att dra tillbaka den. Beskedet var att äldreförvaltningen hade ärendet under beredning tillsammans med Upphandlingsbyrån och att inga besked därmed kunde ges. Det hela var mycket märkligt. En månad senare när interpellationen kom upp var svaren inte mycket längre. Det intressanta i svaren blir vad som utelämnats.

    **************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

    Interpellation inlämnad 17 oktober – besvarad och debatterad på kommunfullmäktige 25 november

    Till

    Äldrenämndens ordförande
    Carin Nilsson (S)


    Är schablontider förenligt med personcentrerad vård?

    I december 2022 beslutade Individ och familjenämnden och Äldrenämnden att revidera förfrågningsunderlaget för LOV i hemtjänsten i samband med att IFN beslutat om kostnadsfritt boendestöd. Beslutet fastslog att ett nytt förfrågningsunderlag skulle tas fram under 2023. Ännu snart två år senare saknas nytt förfrågningsunderlag och hemtjänstföretagen väntar fortfarande på besked om vad kommunen vill och planerar.

    Under våren har Socialdemokraterna gång på gång lagt nya utredningsuppdrag som berör privata utförare i hopp om att nya uppgifter ska komma fram för att motivera försämringar av villkor eller skärpning av krav. Att det politiska styret inte vill se privata alternativ är känt sedan länge, men när den företagsfientliga synen kompletteras med rena lögner passeras en ny gräns. Ett nytt avtal, om nu Socialdemokraterna vill ha ett, ligger antagligen ytterligare år bort med tanke på den utredning som nu pågår.

    Kvarboendeprincipen innebär att människor ska bo hemma så länge som möjligt och att vårdbehov löses med hemtjänst. Vårdboenden läggs ner eftersom behovet av dem minskat, men vad gör vi när vi får höra att Umeå har fler än 500 personer för många med hemtjänst jämfört med jämförbara kommuner? Eller att privata hemtjänstutförare har beviljats för många timmar?

    Det cyniska svaret blir att reducera den beviljade tiden till ett absolut minimum och därefter begränsa möjligheten till utökad tid om behoven hos den som ansökt om hjälp blivit större. Det kallas schablontid och förutsätter att behoven är någorlunda lika och att en dusch på morgonen tar lika lång tid för alla. Kortaste tiden för en beviljad insats är idag 4,8 minuter. Här ska vi vara noga med att den som får hemtjänst beviljas en insats (hjälp med något) och inte en tid. Det betyder att städning av lägenhet eller dusch på morgonen ska utföras lika bra oavsett hur mycket tid som är beviljad. För mig som kristdemokrat blir det uppenbart att den personcentrerade vården riskerar att fallera när individuella bedömningar frånses. Äldre människor ska inte betraktas som ett kollektiv.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • När skedde dessa förändringar och har det skett med politisk vetskap?
    • Anser du att dessa förändringar av schablontider är i enlighet med gällande LOV avtal?
    • Sker uppföljningar av biståndsbeslut regelbundet för både intern och extern hemtjänst?
    • Kan ett tidigare gynnande biståndsbeslut korrigeras ner till schablontid?

     

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

    Carin Nilssons (s) svar:

    Veronica Kerr har ställt fyra frågor till mig i sin interpellation. Jag vill besvara dem i tur och ordning enligt följande.

    Svar på fråga 1
    Schablontider är inte något nytt. Det har alltid funnits i förhållande till beviljad insats – för att ligga till grund för den avgift som den enskilde ska betala samt för att reglera ersättning till utförarna. Schablontider för insatser ses återkommande över och jämförs med andra kommuner. Vägledning för schablontider tas fram av förvaltningen och är inte ett politiskt beslutat dokument.

    Svar på fråga 2
    Svaret är ja. Det är som sagt inget nytt utan har tillämpats i alla år med LOV.

    Svar på fråga 3
    Svaret på denna fråga är också ja. Under sommaren påbörjades en intensifiering av uppföljning av biståndsbesluten. Särskild avsatta handläggare arbetar med detta för att säkerställa likvärdig bedömning.

    Svar på fråga 4
    Biståndsbeslutet avser beslutade insatser. Vid uppföljning kan insatser förändras – avslutas eller tillkomma (eller kvarstå som tidigare) utifrån den enskildes behov. Det är inte en förändrad beslutsform.

    Min respons till dessa (s)vaga svar lägger jag ut i nästa inlägg.

     

  • Vad är en nyhet? – Språktester och frågor som inte borde ställas

    Dagen börjar med att läsa tidningen, ett måste för att dagen ska bli bra och för att jag ska känna mig påläst om vad som hänt i världen och vad som är på gång. Så har det alltid varit sedan jag var liten och läste gigantiska Västerbottens Kuriren som färgade vaxduken på köksbordet svart av trycksvärta tills idag när jag läser tidningen i mobil appen redan innan jag lämnat sängen. Jag är glad för att jag är uppvuxen i ett hem där tidningen varit viktig och självklar som kunskapskälla. Idag som politiker ser jag lite annorlunda på hur nyheter rapporteras och ifrågasätter ibland om det verkligen är nyheter eller varför vissa artiklar valts eller uteblivit. Källkritik och en kritisk blick gör alltid läsandet mer intressant.

    Dagarna efter fullmäktige blir det nog så att tidningarna nagelfars lite extra. Det som politiken sett som viktigt att debattera kan uppfattas som käbbel eller överhuvudtaget inte intressant nog att skriva om. Måndagens kommunfullmäktige bestod främst av information från nämnderna på förmiddagen och interpellationer på eftermiddagen. En interpellation är en fråga (eller några fler så länge som det berör ämnet) från en ledamot till främst en ordförande för en politisk nämnd eller beredning. Interpellationer ska handla om något som hör till kommun­full­mäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. Interpellationer får inte handla om myndighets­utövning mot enskild. Interpellationer ska ha ett bestämt innehåll och en motivering. De bör bara ställas i ärenden som är av större intresse för kommunen. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter också delta i debatten, tillsammans med den som frågar och svarar. (Info från umea.se)

    En interpellationsdebatt kan vara fantastisk, levande och ideologisk där majoriteten kan krävas på svar i högaktuella frågor, men det förutsätter att ämnet känns relevant och berör många. En (enkel) fråga leder aldrig till debatt, men är ett bra verktyg för att väcka en fråga och få den till protokollet tillsammans med svaret. Inför denna mandatperiod beslutade fullmäktige att ändra arbetsordningen genom att begränsa antalet inlägg för interpellanter och frågeställare vilket tyvärr också kraftigt begränsat debatten. Kristdemokraterna var det enda partiet som reserverade sig mot förändringen, men efter måndagens fullmäktige tror jag att fler insåg att beslutet i september 2022 inte var optimalt.

    Några nyheter som kom fram på fullmäktige, men som inte synts till i mediarapporteringen är att Socialdemokraterna nu har insett att språktester inom äldreomsorgen kan vara ett bra verktyg och kanske rent utav nödvändigt. Interpellationen som behandlades i slutet av dagen om arbetsmiljön inom äldreomsorgen lyfte problemet med bristande kunskaper i svenska där personal inte förstår eller gör sig förstådd hos dem de är satta att hjälpa. Vi har länge sagt att svaga kunskaper i svenska inom vård och omsorg är en fråga om patientsäkerhet.

    Debattartikeln i dagens VK från en fysioterapeut bekräftar: ”Språknivån är ibland så låg att jag som delegerande personal inte kan räkna med att det jag förväntar mig ska ske faktiskt händer. Dialogen med språksvag personal tenderar att bli minimal, vilket försvårar och tynger övriga kollegor som talar bra svenska.” Det är mycket bra att S inser att språktester inte är av ondo och att enhetschefer kan få stöd vid rekrytering för att säkerställa att kunskaperna är tillräckliga.

    Fullmäktige avslutades med en enkel fråga av Miljöpartiet, en fråga som frågeställaren redan visste svaret till och fokus istället blev på det inledande talet. En text som SKR och kommunjurist var överens om inte låg under kommunens kompetens eftersom det handlade om internationell politik. Svaret var inte det viktiga utan möjligheten att tala om det som låg frågeställaren allra närmast hjärtat och det med ord som provocerade och utelämnade fakta. Om det demokratiska verktyget fråga missbrukas kan det bli ett verktyg för både propaganda och rasism (vilket faktiskt tidigare har skett). Det var långt ifrån ett enigt fullmäktige som efter votering beslutade att att frågan fick ställas. Kristdemokraterna var ett av de partier som reserverade sig mot beslutet.

    Reservation ärende 15/24

    Utrikespolitiska frågeställningar faller utanför den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Den enkla frågan bör inte heller få ställas då det leder till, att en acceptans av ledamotens skrivning om folkmord leder till att kommunen gör en utrikespolitisk och folkrättslig deklaration, och det substansmässiga innehållet kan då tolkas som att det påkallar behovet av insatser riktade mot individer i utlandet. Skrivelsen är dessutom både tendensiös och ensidig i sitt innehåll som avser ett krig där två parter deltar och dess civilbefolkning lider sviterna av. I sammanhanget är det även tänkvärt att ordet folkmord kommer från Förintelsen under Andra världskriget:

    Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.

  • Vi behöver fler deltidsbrandmän!

    Det har redan gått nästan två dagar sedan kommunfullmäktige utan att jag har hunnit skriva om det. Och även om tidningarna har skrivit en del är det mycket som inte kommenterats. Till exempel att om vi inte tillåter gatumusik fram till kl.21 i Centrumfyrkanten eller på Himmelska Fridens torg i Holmsund så har vi inte en levande stadskärna. Eller varför inte något om frågan som inte borde fått ställas? Det var en fråga som fick analyseras av både SKR och kommunjurist innan den ändå ställdes efter votering? Vilka frågor ingår i den kommunala kompetensen? Inte ett ord om detta i varken VK eller Folkbladet.

    Det är bra med debatt, men hur den framförs emellanåt får inte gå okommenterad för då glider vi på vad som är acceptabelt eller ej. De demokratiska verktygen motion, interpellation och fråga ska inte missbrukas till egen gagn. Detta ska jag återkomma till i nästa blogg.

    Förutom de exempel jag lyfter som inte blivit kommenterade eller rapporterade om i media så kan vi sammanfatta dagen med att det var kompetensförsörjning och rekrytering som stod i fokus. Inte bara en utmaning utan ett konkret verklighetsproblem som alltför många valt att ignorera. Att säga att det är en utmaning är att skrapa på ytan av problemet. Vården och äldreomsorgen har länge ropat efter personal, men det stannar inte där. Hur lite personal kan vi ha ute i verksamheten och ändå klara av uppdraget?

    Jag och min kollega, Jan Kollberg, ställde frågor till Brand och Räddningsnämndens ordförande om villkoren för deltidsbrandmän. En yrkesgrupp som inte uppskattas förrän de behövs i en tid av kris. Visst gör kommunen insatser för att rekrytera, men långt ifrån tillräckligt görs för att dessa män och kvinnor ska bli kvar i yrket. De utbildas till en kostnad av ca en kvarts miljon kr/person. Efter två år slutar många och om fyra försvinner så är det en miljon kronor. Pengar som måste läggas ut igen vid nyrekrytering och utbildning. VK rapporterade om detta.

    Interpellationen i dess helhet

    Till

    Brand och Räddningsnämndens ordförande
    Lena Karlsson Engman (S)


    Är Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för deltidsbrandmän?

    Sedan länge är det brist på deltidsbrandmän i många kommuner och så även i Umeå. En anledning är att många finner det svårt att kombinera arbete inom räddningstjänst med ett ordinärt arbete. Arbetsmarknaden har förändrats och när arbetsplatser centraliserats har det blivit svårare att rekrytera deltidsbrandmän utanför staden. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, (MSB), har tagit fram en personalförsörjningsstrategi riktad just mot rekrytering av deltidsbrandmän. Målbilden är att kommunerna vid utgången av år 2026 ska ha lyckats vända den negativa trenden så att minst 50% av Sveriges brandstationsorter med deltidsbrandmän har en fungerande personalförsörjning.

    Strategin lyfter vikten av positiva huvudarbetsgivare och att de har en realistisk bild av vad uppdraget innebär för arbetsplatsen. Arbetsgivare ska känna att de gör en värdefull insats genom att tillåta anställda att bli deltidsbrandmän. Räddningstjänsten ska också underlätta för deltidsbrandmän att kombinera familjeliv med beredskapstjänst. Det vara enkelt att vid behov byta beredskapspass och scheman ska vara överskådliga och lättbegripliga. Tyvärr är det inte så.

    Idag är krav på sju dagars sammanhängande beredskap vanlig vilket är påfrestande både för den enskilde och familjelivet. Många deltidsbrandmän har rekryterats och utbildats, men alldeles för många slutar efter ca två år. Det handlar om stora kostnader och här bör kommunen kunna göra mer. Traditionellt har deltidsbrandmän rekryterats från mansdominerade privata företag, men kommunala verksamheter bör underlätta rekrytering av deltidsbrandmän genom kombinationstjänster. Fler insatser för rekrytering är bra, men fler insatser behövs för att deltidsbrandmän ska stanna kvar i yrket.

    Med anledning av detta ställer vi följande frågor:

    • Hur stort är rekryteringsbehovet av deltidsbrandmän idag i Umeå kommun?
    • Hur marknadsförs yrket och vad gör kommunen som arbetsgivare för att det ska vara möjligt att kombinera en tjänst med att vara deltidsbrandman?
    • Anser du att det ska vara möjligt att ställa upp i beredskap delar av dygnet för den som inte arbetar på orten? (Dvs beredskap kvällar och nätter på hemmaplan)

     

     

    Jan Kollberg (KD)
    Veronica Kerr (KD)

     

     

  • Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

    Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

    Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

    Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

    Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

    Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

    Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

    Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.