Lördag och helg. Vila och avkoppling samtidigt tid för reflektion när veckan har gått förbi i ett ruskigt tempo. När jag inte skriver på bloggen så är det inte för att inget har hänt utan många gånger just för att det har hänt så mycket.
Veckans stora händelse måste nog ändå vara Göran Hägglunds presskonferens i torsdags när han meddelade att han tänker avgå. Det kom så plötsligt, som en blixt från klar himmel kändes det. (Inte omöjligt när vi nu läser att det kan både blixtra och dundra i januari.) Det var under Äldrenämndens sammanträde som en S ledamot visade mig nyheten på Aftonbladets hemsida och plötsligt svek koncentrationen för mig. Vad har hänt och varför? Jag träffade Göran Hägglund för en dryg vecka sedan när vi hade kommun och landstingsledningsdag och det fanns aldrig en antydan till att detta var på gång. Media började ringa och det var en märklig känsla att tänka att nu kommer inte Hägglund att vara vår partiledare längre. Jag har varit kristdemokrat och medlem i snart 16 år och under den tiden har Hägglund varit partiledare i 11.
Mina tankar har också gått till Görans fru Karin som under många år har fått vänja sig vid att maken varit på resande fot och borta under veckorna. Att vara politiker är inget 9-17 jobb med lediga helger, politiskt engagemang kan tära på relationen om inte stödet finns där. Att inte ha familjens stöd och förståelse som politiker gör det omöjligt. Spontant blev jag mycket glad för Karins skull.
Spekulationerna är i full gång om vem som kommer att bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Jag har fått frågan om vem jag gärna ser och jag har svarat Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala. Detta betyder inte att hon är den enda favoriten, vi har så många kompetenta ledare i partiet. Det var bara så att ingen trodde att vi skulle behöva lyfta fram dem riktigt än. Det är en stor skillnad mot andra partier där man lyft fram andra personer att ta över som partiledare långt innan den sittande partiledaren har meddelat sin avgång. Kritik som mullrar och gnäller i partileden tills det blir omöjligt för partiordförande att sitta kvar. Så skedde inte för vårt parti och för det är jag tacksam.
Det som en del säger talar emot Ebba är att hon är ung, 28 i februari, för övrigt samma ålder som Annie Lööf när hon tog över efter Maud Olofsson och samma ålder som Gustav Fridolin när han blev språkrör för Miljöpartiet. Aida Hadzialic, (S) var 27 när hon blev regeringens yngsta minister så åldersargumentet biter inte på mig. Ebba Busch Thor är kunnig och erfaren politiker, men sitter inte i riksdagen. Nej det gjorde inte heller Stefan Löfven när han blev partiordförande för S. Jag vill ha en öppen process och jag vill att vi tänker nytt och fritt. Processen ska inte begränsas av dessa två saker redan innan det börjat. Journalister har frågat mig var jag lägger mig på skalan, värdekonservativ eller liberal. Jag svarar att jag inte ser mig själv på den skalan, jag är kristdemokrat och att det är andra som gör den bedömningen. Den journalisten bedömde mig som liberal och av moderater har jag blivit kallad konservativ. Frågan blir vad lägger vi i den värderingen? Den 25 april har vi vårt riksting och då vet vi vem som vill bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Det är en spännande tid som väntar.
