Etikett: äldreomsorg

  • Valduell om Skräddaren

    I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

    Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

    Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

    Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

    – garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

    Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar. 

    – utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

    Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

    – vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

    Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

    – öka jämställdheten i näringslivet 

    Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd.  Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

     

    Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

     

  • Trygghet för 85 +

    Mer trygghet för Sveriges äldre! Igår presenterade Alliansen ytterligare en del i valmanifestet. Det en del kanske läst om är det förslag som Göran Hägglund lanserade på Almedalen, äldreboendegaranti för de som fyllt 85 år. Men förslagen innehåller så mycket mer!!

    • Alla kommuner ska bli skyldiga att erbjuda plats i ett trygghetsboende – en äldreboendegaranti –
      för alla som är över 85 år och har beviljats hemtjänst.

    • Alla kommuner ges möjlighet att erbjuda trygghetsboende eller särskilt

      boende utan biståndsbedömning.

    • Ett krav införs på kommunerna att tillhandahålla valfrihet för äldre.

    • En nationell demensplan tas fram i syfte att bidra med ökade kunskaper.
    • En förlängning av omvårdnadslyftet för äldreomsorgens personal och fortsättning av ledarskapsutbildningen för chefer inom äldreomsorgen.

    För de som var med på tisdagens stormöte om äldreomsorg, tyvärr var varken VK eller Folkbladet där, så blir det tydligt att det är precis dessa önskemål som lyftes fram av de närvarande. Trygghet för våra äldre och utbildning av äldreomsorgens personal. Ledarskapets betydelse får inte tappas bort. Vi har tydliga och skrämmande exempel i Umeås äldreomsorg där svagt ledarskap lett till bekymmer, oro och höga sjukskrivningstal. Det räcker inte med att identifiera problemet, när det politiska ledarskapet brister är det svårt att hitta den rätta lösningen. När den väl har ”hittats” har det många gånger gått för lång tid.

    Trygghetsboende, något som alla politiska partier i Umeå ställt sig bakom. Eller har de? Jag har aldrig hört Vänsterpartiet säga någonting positivt om denna boendeform. Kanske är det för att de trygghetsboenden som finns är byggda av privata entreprenörer? Det är i alla fall nu klart att investeringsstödet för trygghetsboenden förlängs och förstärks. I Umeå behöver vi trygghetsboenden i stan och i alla kommundelar. Äldre kan flytta till trygghetsboende istället för att bo kvar i villan. Bostadskedjan rör på sig, barnfamiljer kan köpa villa och lägenheter kan bli lediga för ungdomar. Rörelse på bostadsmarknaden samtidigt som äldre människor kan erbjudas mer trygghet och möjligheter till ett aktivt liv eftersom det ska finnas värd/värdinna anställd för just aktiviteter på ett trygghetsboende. A win win situation!

    När det gäller trygghetsboende i Umeå finns det initiativ och handlingskraft från den privata marknaden, men kommunen kan också göra mer. I vår alliansbudget la vi fram konkreta förslag på objekt till försäljning med förbehållet att skapa just trygghetsboende. Inte ett ord om detta fanns med i socialdemokraternas budget.

     

     

     

     

  • Äldreomsorgen i Umeå – Nu och i framtiden

    Första sommaren efter det att jag gått ut gymnasiet började jag arbeta inom äldreomsorgen på gamla Umedalens sjukhus. Det som skulle bara vara ett sommarjobb innan vidare studier blev till tio år. Jag hade ingen utbildning och min tanke var aldrig heller att fortsätta inom vården, men jag fullkomligt älskade det! Det blev både längre vikariat, kvällspass och helger samtidigt som jag läste på Universitetet. Att jobba tre helger av fyra var inte ovanligt och de delade turerna innebar alltid ett par timmars vila mitt på dagen.

    Det jag älskade mest var stunderna när man ”nådde fram” till någon av de boende eller när något minne väcktes hos dem. Glömmer aldrig gången när jag hjälpte en man med maten och jag nynnade på sången ”Någonting att äta, någonting att dricka..” och han plötsligt glatt började sjunga med. Det hade aldrig hänt tidigare och han satt oftast tyst. Så härligt att se vad lite sång kunde göra.

    Det är mycket som har hänt med äldreomsorgen sedan dess och jag vet att jag inte kan jämföra det som var då med vad som är idag. Personaltätheten är lägre, men idag kan vi istället se våra äldre som individer och inte en del av ett kollektiv. Löpande band principen för att vara effektiv oavsett om det var hjälp med dusch eller med mat var vanligare då och det är inget som jag vill se igen. Omsorgen för våra äldre finns i hjärtat och jag är så tacksam för erfarenheten. Det är också dessa frågor jag känner extra starkt för.

    I tisdags kväll var det ett möte om Äldreomsorgen i Umeå – Nu och i framtiden – Från förvaring till omsorg. Det var ett mycket välbesökt möte och initiativet till mötet kom från anhöriggruppen på Dragonens äldrecenter. Det var välbesökt och det var anhöriga till betydligt fler äldreboenden än just Dragonen. Föreläsningar och paneldebatt med oss politiker om hur vi vill se äldreomsorgen i Umeå och om de värdighetsgarantier som är antagna. Skiljelinjen mellan allians och vänster var tydlig där Vänstern var tydlig med att valfrihet är inget för de äldre. För hur ska de äldre kunna välja om det finns för många alternativ. Det var ingenting annat än ett förminskande av äldres värdighet och rättigheter.

    Värdighetsgaranti i äldreomsorgen gick jag till val på för fyra år sedan och jag fortsätter att bevaka detta eftersom kunskapen om varför vi har dem eller att de finns överhuvudtaget är alldeles för låg. Jag vill också se fler alternativ i äldreomsorgen för det kommer att gynna våra äldre, men också den personal som finns i äldreomsorgen. Ett yrkes utveckling ska inte begränsas av att det endast finns två arbetsgivare (kommun och landsting), när det finns fler arbetsgivare är jag övertygad om att löneutvecklingen kommer förbättras och även status på yrket undersköterska kommer att höjas.

    Anhöriggruppen, en kraft att ta till vara, avslutade mötet att det kommer att bli en uppföljning av vad som sagts om ett halvår eller så. Bra! Detta var i tisdags kväll och igår förmiddag presenterades hur mer trygghet för Sveriges äldre ska uppnås . Kristdemokraternas och Alliansens äldrepolitik tål en granskning. Mer följer.

     

     

  • Rationella motiv enligt S och V

    Jag häpnade när jag läste debattsidan i morse, Eva Andersson har nu tagit bladet från munnen och fått till en replik  på Thomas Nordvalls tidigare artikel om det skandalösa sättet S och V agerade när kommunen återtog Skräddaren i kommunal regi. Jag har väntat på någon slags reaktion, men det har hela tiden varit en tystnad från majoriteteten som inte vill ha sina beslut ifrågasatta. I slutet av april skrev vi från Alliansen i socialnämnden detta som publicerades på debattsidan, men inte ett ord från majoriteten. Vad var det nu som hände? Blev påtryckningarna från allmänhet och andra för svåra? Åsa Bäckström är andre vice ordförande i socialnämnden (V) och hon är meddebattör även om hon själv varken satt i socialnämnden eller kommunfullmäktige när beslutet togs 2011.

    Nej till vinster i vården är rubriken och med stor fantasi har man listat fem rationella motiv till beslutet. Rationell= förnuftig enligt ordlista, men här är det skribenternas egna bedömning. Ett av argumenten är att ”vilket riskkapitalbolag som helst, även helt nystartat skulle kunnat överta verksamheten.” Vilket som helst? Både Eva och Åsa väljer att glömma att det är vi som kommun som ställer kraven i upphandlingen. Vi ska ha en god äldreomsorg där kvalitén ska sättas i främsta rummet. I detta fall var det en möjlighet till förlängning av avtalet som man sa nej till, inte en upphandling. En stor skillnad, man visste att man hade en mycket god verksamhet med nöjda anhöriga, brukare och personal, men det sa man nej till, förblindad av ”rationella motiv”. (Sättet man informerade om beslutet var förfärligt, sedan undrar man varför inte chefen på boendet ville stanna kvar?!)

    Vidare skriver Eva och Åsa att ”S och V ville och vill skapa stabilitet och kontinuitet genom att inte utsätta brukare och anhöriga för den osäkerhet som ständigt nya upphandlingar (enligt LOU) innebär.”  Detta ”rationella motiv”har tvärtom försämrat avsevärt och de anhöriga som nu larmat om missförhållanden och personal som blivit sjuka betackar sig säkerligen den sortens omtanke.

    Det är bra att det finns ett litet uns till erkännande om att det funnits brister i övertagandet, men man fortsätter att ha svårt att se sin egen del i det hela. Eva Andersson har vid ett par tillfällen sagt att det är bra att vi kan lära oss av det som Carema gjorde bättre på Skräddaren som t ex att man erbjöd ”hemlagad mat” (mat som tillreddes på plats och som spred aptitretande dofter i boendet och skapade hemtrevnad). Visst kan vi lära oss av varandra för det utvecklar och förbättrar omsorgen, men att låta en verksamhet starta upp något för att sedan stänga ner på godtyckliga skäl kommer definitivt inte att leda till att andra vill etablera sig i kommunen. Att säga att vi hade många kommunala vårdboenden som låg och ligger på samma kvalitetsnivå är inte heller ett acceptabelt  motiv, men inte förvånande i socialismens anda. Ingen ska få för sig att man kan göra det bättre än kommunen.

    Det var vid sista presidieberedningen inför sommaren som jag ställde frågor om situationen på Skräddaren. Varken Åsa Bäckström eller Eva Andersson hade läst artikeln trots att den var utskickad tidigare och var väl spridd inom kommunen. Det var antagligen jobbigt att läsa om det som blev fel. Äldreomsorgen och vården av sjuka och äldre blir en fråga av största tyngd i kommande valrörelse. Vänsterstyrets definition av rationell behöver förändras och även deras syn på kvalité i vården.

  • God kvalitet, Lennart Holmlund?

    Jag är bekymrad och jag är frustrerad över Socialdemokraternas och Vänsterns stora tystnad kring deras beslut om att återta Skräddaren i kommunal regi. Ett beslut som fattades hösten 2011 trots att det inte fanns några som helst rapporter eller indikationer om missnöje eller vanvård och trots att anhöriga vädjade till att kommunen inte skulle fatta ett sådant beslut.

    I april var jag och en ledamot från socialnämnden och besökte Skräddaren och fick lyssna till personalens berättelser om vad som hände hösten 2011 och hur det ser ut idag. Vi i alliansen skrev tillsammans en insändare  om situationen på Skräddaren och hade hoppats på att det skulle bli någon reaktion från vänstermajoriteten till försvar för de beslut som togs. Om inte ett försvar så kanske åtminstone en förklaring hur tänkte de då? Ingenting, bara tystnad. Kanske skäms man?

    När jag och Janet Ågren (socialdemokraternas ordförandekandidat till Äldrenämnden efter höstens val) debatterade äldreomsorg i radions P4 i början av juni försvarade hon besluten att ta över boenden i kommunal regi. ”Vi tycker att det var rätt beslut när vi tog tillbaka det för att driva i egen regi. Det var ett korrekt beslut för att kunna upprätthålla en god kvalitet.” En god kvalitet i socialdemokraternas ögon skiljer sig åt från vad jag som kristdemokrat och många andra vill se i äldreomsorgen.

    Svenskt näringsliv publicerade idag denna artikel om vad som har hänt på Skräddaren sedan kommunen tog över. Jag publicerar länken, men har även klistrat in artikeln i sin helhet. Reaktioner måste komma från någon. Eftersom det inte är någon från socialnämndens majoritet som bloggar frågar jag Lennart Holmlund som kommunalråd och blivande pensionär, vad är din uppfattning om en god kvalitet i äldreomsorgen? Och vad tycker du om reportaget från det kommunala boendet Skräddaren? Det vore intressant med en lokalt anknuten blogg för ovanlighetens skull…

    ************************************************************************************************************************

    Sämre när kommunen tog över

    NYHET Publicerad 24 juni 2014

    Kritik Umeå kommuns skötsel av äldreboendet Skräddaren får hård kritik av personal och anhöriga, man talar om personalflykt, vantrivsel och slarv. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Ingen anhörig fick veta något. – På Carematiden fångades avvikelserna upp och åtgärdades, säger en anställd.

    Sedan kommunen sade upp avtalet med Carema och tog över driften av verksamheten i oktober 2012, har verksamheten på Skräddaren försämrats. Vantrivsel har lett till en personalflykt och många av de nuvarande anställda söker ständigt jobb på annat håll. Även sjukskrivningarna har ökat. I december var ca en fjärdedel  av personalen sjukskriven.

    Svenskt Näringsliv har pratat med flera anställda på Skräddaren. Alla berättar hur verksamheten på olika sätt försämrats sedan kommunen tog över driften. Ingen vågar träda fram med namn, av rädsla för kritik eller annan negativ särbehandling på jobbet.

    Den enda som vågar medverka fullt ut är den nyblivna pensionären Margit Wikström. Hon hade inte tänkt pensionera sig i år, utan tog beslutet när hon nekades semester i våras. Hon och hennes man hade planerat en resa, så Margit lämnade in sin ansökan om semester i god tid. Men det hjälpte inte.

    – Jag fick inget besked förrän någon dag innan jag skulle gå på semester. Då fick jag höra att jag måste jobba eftersom det saknades personal. Jag blev arg och pensionerade mig direkt. Det hade aldrig hänt under Carematiden. Då hade jag haft tidig och bra dialog med gruppchefen. Men kommunen bryr sig inte om de anställda, säger Margit Wikström.

    Och Margit fortsätter berätta om betydligt sämre aktiviteter för brukarna, vikarier som inte fått lära sig larmrutiner och inte kan sina arbetsuppgifter, viktiga arbetsplatsmöten som inte hinns med för att det saknas folk, chefer som beordrar istället för att lyssna och mindre omtanke mellan medarbetarna. Men Margits berättelse är bara början.

    En anställd säger att det är betydligt sämre ordning och mer slarv. Avvikelserna rapporteras betydligt mer sällan. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Det uppdagades först på eftermiddagen. Men det rapporterades aldrig och de anhöriga fick inget veta. Och det är bara ett exempel bland många.

    – På Carematiden fångades avvikelserna upp direkt och åtgärdades. Rutinerna sågs över. Nu händer inget. Och vad jag vet är det ingen som pratar med den eller de som jobbat när det har inträffat en avvikelse. Det är väldigt slappt. Vi har journalföring på internet. Det är möjligt att det skrivs in där. Det är inget som vi får reda på, säger en anställd.

    Missnöje hos anhöriga

    Ju mer vi pratar med anställda och anhöriga, desto mer växer bilden fram av en påtagligt försämrad verksamhet. Några av de anhöriga vågar träda fram med namn. Eva Persson vittnar om att personalen sällan syns till på avdelningarna, att de boendes guldkant har försvunnit och att personalen visar mindre empati.

    – Jag upplever att de inte ser vårdtagarna och deras behov. De får sitta mycket ensamma. Personalen är som bortblåst när jag är där och hälsar på. Ibland har jag själv fått rycka in och ge någon vatten, trots att jag är där för min brors skull. Men det är svårt att gå på personalen för det är ju egentligen inte deras fel, säger Eva Persson.

    Ingen säger att allt var perfekt på Caremas tid. Men det fanns mer resurser, mer guldkant, mer personal och fler aktiviteter. Och en viktig nyckel verkar ha varit de tre gruppcheferna – en ständigt närvarande arbetsledning som fångade upp funderingar och synpunkter från både personal och anhöriga. Då hölls även regelbundna anhörigmöten.

    – Sedan kommunen tog över har jag inte kallats till ett enda möte, förutom en träff med kommunens anhörigråd – en mindre grupp anhörigrepresentanter. Den träffen växte till ett stormöte med många klagomål, men den gav inte ett smack. Carema kallade till möten minst två gånger per år, berättar Gunilla Haglund vars syster bor på Skräddaren.

    Hon har själv jobbat inom äldrevården i 34 år. Bland annat med strokerehabilitering. Och hennes bild av personalsituationen på Skräddaren är mycket negativ.

    – Personalomsättningen är vansinnig. Många har slutat på grund av vantrivsel eller sjukskrivning. Det är dålig personalpolitik. Jag frågade en anställd hur ofta de har gruppträffar för att diskutera mål och kvalitet. Aldrig blev svaret. Jag förstår inte organisationen. Det känns slarvigare och mindre empatiskt, säger Gunilla Haglund.

    Bilden bekräftas av de anställda. Vikarier får för kort introduktion och klarar inte av sina uppgifter. Till sommaren är bemanningen planerad med två ordinarie och tio vikarier. Flera av dem är mycket unga, helt utan erfarenhet. På Caremas tid var alla rädda om vikarierna. De var erfarna och kunde verksamheten, berättar en annan anställd

    – Då hade vi sex rutinerade vikarier och sex ordinarie under semestern. I år ska tio dåligt introducerade vikarier ha i princip allt ansvar, med stöd av två ordinarie. Flera av vikarierna har aldrig jobbat inom äldreomsorgen tidigare. Det finns ingen arbetsglädje. Ibland är vissa gråtfärdiga. Det här måste komma fram, för det är synd om brukarna.

    Vetskapen finns hos kommunen

    Umeå kommunen har hela tiden vetat om att det funnits missnöje på Skräddaren och har försökt få ordning på verksamheten. Bland annat med chefsbyten och genom att efterlikna den gruppschefsfunktion som fanns under Caremas tid. Men i praktiken får den funktionen ingen effekt, enligt den anställde.

    – De som fått gruppschefsrollen har bara en kontrollfunktion. De ska lära rutinerad personal hur man dukar, bäddar och duschar och kolla så att det blir rätt. De har även fått utbildning av en psykolog för att kunna tala personalen tillrätta så att de inte ska vara så negativa. Men det är helt fel väg. Det får inte personalen att känna arbetsglädje.

    Carema får gärna komma tillbaka

    Alla vi pratar med skulle gärna se att Carema kom och tog över igen, trots att företaget har ett vinstintresse. Att någon tjänar pengar på att ta hand om gamla, verkar inte spela någon roll för varken anhöriga eller anställda. Det viktiga är att de äldre blir väl omhändertagna och att personalen trivs.

    – Om Carema gör en vinst på att ta hand om min mamma eller pappa, så låt dem göra det. Den bästa personalen försvann med en gång när Umeå kommun tog över. De har raserat en fullt fungerande verksamhet där alla var jättenöjda. Det är hemskt att ingen säger någonting, att det bara får fortsätta, säger en anhörig som vill vara anonym.

    Martin Machnow

     

  • Snabba beslut med drastiska konsekvenser

    I förra onsdagens VK skrev jag tillsammans med mina allianskamrater i Socialnämnden om äldreomsorgen i kommunen och om boendet Skräddaren i synnerhet. Sättet som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hanterade situationen är ingenting annat än skamligt och nu snart tre år senare har vi fått se konsekvenserna. Det är aldrig lätt att begripa hur S och V tänker, men det är tydligt att i det här beslutet hade man varken de boende eller personalens bästa för ögonen.

    Jag hoppas att Eva Andersson (S) och hennes partikamrater har lärt sig av misstaget och tänker till fler gånger innan man gör något lika dumt igen. Här  kan du läsa vår insändare i sin helhet.

    ****************************************************************************************************************************************”’

     

    Socialdemokraterna raserade bra verksamhet

     

    Hösten 2011 meddelade socialnämnden att den ville säga upp avtalet med det privata vårdbolaget Carema som då drev äldreboendet Skräddaren i Umeå. Anledningen till varför beslutet togs var inte alls att man var missnöjd med verksamheten eller att någon hade framfört kritik.

    Det var med anledning av att man läst om missförhållanden inom Caremas äldreomsorg på andra orter i landet.  Men trots att inga sådana missförhållanden fanns i Umeå så menade man att det var en felaktig och omoralisk ägarstruktur och därmed skulle kommunen ta över verksamheten. 

    Kritiken mot Umeå kommuns agerande var hård och anhöriga till de boende vädjade om att driften inte skulle övergå till kommunal regi. Varför förändra något som uppenbart fungerade väl?

    Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) var obeveklig och uttalade att det var ett fullständigt korrekt beslut att återta verksamhet i egen regi efter den mediauppmärksamhet som det fått. Andra kommentarer var att självklart kan kommunen överta verksamhet utan att personalen blir lidande. Med kommunal verksamhet blir det alldeles automatiskt mer pengar till verksamheten. Hur tänker man då?

    Idag är det mycket oklart om Eva Andersson (S) skulle fatta det beslutet igen. Sjukskrivningssiffrorna talar sitt tydliga språk, det blev inte bra. En god verksamhet kan ta år att bygga upp, men en dag att rasera. Skräddaren hade byggt upp en välfungerande verksamhet, men där personalens arbetsuppgifter skilde sig från hur kommunen är van vid att arbeta. Vid övertagandet avskaffades gruppchefer, ”för det har vi inte i kommunal äldreomsorg”. Ett avskaffande som gav konsekvenser. Sjukskrivningstalen har ökat oroväckande och i december 2013 var 26 % av personalen sjuka!

    Det är ett intensivt arbete som har påbörjats och siffrorna börjar vända, men det går för sakta. Genom att brukare kan välja mellan flera utförare blir kommunen mer uppmärksam på den enskildes önskemål.  Det är också dokumenterat att fler utförare bidrar till att förbättra den egna kommunala äldreomsorgen och här var Skräddaren en förebild. Med fler utförare i äldreomsorgen får dessutom personal större möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare vilket kan ge fler karriär möjligheter.

     

    Veronica Kerr, (Kd) vice ordförande i socialnämnden

    Elmer Eriksson (M)

    Natalja Kaganovitch (M)

    Lotta Holmberg (Fp)

    Anna-Carin Sjölander (C)

    Liv Granbom (M)

    Greger Knutsson (M)

    Inger Enström (C)

    Margareta Eriksson (Kd)

  • Vi behöver bli påminda

    Igår kväll var jag inbjuden av Finska klubben i Umeå att delta i ett panelsamtal/debatt om nationella minoriteter och om sverigefinnar i Umeå i synnerhet. I inbjudan kunde man läsa att tre år har gått sedan Umeå kommun och Västerbottens läns landsting blev förvaltningsområde för finska och man ställde sig frågan om det finns en medvetenhet om de nationella minoriteters rättigheter hos politiska partier?

    Det blev en mycket intressant kväll under tre samtal och erfarenhetsutbyten. Den fåga som lades störst vikt på var behovet av äldreomsorg för finskatalande. Det är känt att för de äldre som drabbats av demens finns det en stor risk att det förvärvade språket (i detta fall svenskan) försvinner och man går tillbaka till modersmålet. Är det då så att personalen inte talar eller förstår finska är det stor risk att man blir alltmer isolerad och känner sig ensam. Att inte kunna göra sig förstådd eller förstå sin omgivning är fruktansvärt och risken för depression ökar.

    Från socialnämnden har vi sagt att det äldreboende som står inflyttningsklart på Ersboda nästa år kommer att ha en avdelning för finsktalande och att det är klart att personal som är tvåspråkiga ska anställas. Vi var flera från personalutskottet närvarande och jag vill med bestämdhet betona att i alla platsannonser som Umeå kommun står för bör det finnas med text om att det är meriterande att kunna tala ett eller några av de nationella minoritetsspråken. I detta fallet finska.

    Vi har numera en fungerande färjetrafik mellan Umeå och Vasa (kan i och för sig bli bättre), men det är fortfarande så att det är fler passagerare från Vasa till Umeå än tvärtom. Min uppfattning är att vi har så mycket mer att lära oss av Finland som en del av vår historia, men som vi läser och kan alldeles för lite om. Vi kan se med avundsjuka på deras skolresultat och undra varför kan inte vi bättre, men Finland är mer än bara skola. Det är det många fler som borde bli påmind om!

     

    Mer information om nationella minoriters rättigheter kan du hämta:

    http://www.minoritet.se/1001

    http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/tillganglighetmangfaldochjamstalldhet/minoriteterochminoritetssprak.4.2ec28df4125d2ef852080001080.html

     

  • Bara glädjande nyheter..

    Idag tänker jag bara fokusera på glädjande nyheter som du kan läsa om i dagens tidningar, om Bostaden och om äldreomsorgen. För den som kan sina nyheter och som har följt bloggar är det inte längre någon nyhet om att Bostaden har öppnat sig för tanken att eventuellt sälja ut en del av sitt bestånd. Vi i alliansen har idag en insändare där vi skriver att bostadsbristen hotar tillväxten, men att genom en försäljning av en del av beståndet kan Bostaden skapa ett större utrymme för såväl nyproduktion som ökat fokus på underhåll av det befintliga fastighetsbeståndet.

    Alliansens motion om detta fick avslag i kommunfullmäktige, men det är glädjande att man kan ändra sig. Häromdagen var det flera socialdemokrater som uttalade sig om att man verkligen hoppas att detta kommer att ske för Umeå behöver hyresrätter och socialnämnden behöver många!! Ser med förväntan fram emot besked.

    Ett annat glädjande besked är nyheten om att Umeå kommun får 13 miljoner kr för vård och omsorg i prestationsersättningar. Kommunen har avsevärt förbättrat arbetet med registrering i kvalitetssystem och SKL (Sveriges kommuner och landsting) betalar nu 13,1 miljoner kr till Umeå! Det är pengar som kan användas till fortbildning för de som arbetar i omsorgen. Det är fortbildning inom t ex både näringslära och om det sociala innehållet för de äldre. I korthet förbättra vardagen och göra livet mer innehållsrikt. Det är i sanning något att vara glad och stolt för.

     

    20140116-091206.jpg

  • Fler trygghetsboenden och riksdagsdebatt

    I fredags besökte jag trygghetsboendet på Backen tillsammans med kommunens pensionärsråd. Det var ett intressant besök och jag måste säga att jag är grymt imponerad av detta privata initiativ till att bredda utbudet av boenden för äldre. Det har varit en del skeptiker, men jag tror att många har fått tänka om när de har besökt boendet.

    Ett trygghetsboende i korthet innebär att det är 1-3 rums lägenheter och där man ska ha fyllt 70 år för att komma ifråga för en plats. Är man ett par så räcker det med att en i paret fyllt 70 år. Det finns gemensamhetslokaler som matsal, TV rum, relax avdelning, biljardbord och gym och det finns en anställd värdinna på plats som ansvarar för aktiviteter som musikkvällar, bingo, gymnastik m m. Det finns också hemtjänst i huset vilket gör att man som äldre när hjälpbehoven uppstår kan bo kvar länge. Vi fick träffa en man som hade flyttat in för ett halvår sedan och som visade oss sin lägenhet. Det var mycket fint, men det som var bästa med alltihop sa han, ”jag behöver aldrig vara ensam. Det är bara att gå ut och sätta sig där nere och prata med människor. Är det några som går så kommer det alltid nya!” Han fortsatte vidare med att säga att jag hoppas att jag aldrig behöver flytta härifrån.

    Det finns ett investeringsstöd för att bygga trygghetsboenden sedan 2007, men det har inte utnyttjats i tillräckligt stor utsträckning. Det är också tråkigt att kommuner också inte tagit till sig möjligheten heller att uppmuntra byggande av trygghetsboenden. Detta kommer att förändras i Umeå kommun när nu kommunen visat ett tydligare steg mot att stimulera byggandet av just trygghetsboenden. Det är en vinst för våra äldre och för kommunen i stort. Det har tom visat sig att de som tidigare haft hemtjänst innan de flyttat dit har nu t om minskat behovet av hjälp. Att leva i nära gemenskap med andra har haft positiva effekter.

    Julkänslan har börjat att krypa fram och det är klart att snön hjälper till. Ikväll har jag fixat julgröt, vörtlimpa och julskinka till kristdemokraternas månadsmöte. Efter en mättande måltid blir det att lyssna på riksdagsdebatt på Stadsbiblioteket, blir trevligt. Bra start på veckan!

    Riksdagsdebatt – Tema skolan

      Tid och plats:

    1. måndag, den 2 december 2013Tid: 18:30TidningshallenUmeå stadsbibliotek

    Längd: 1,5 timme

    Hur diskuterar våra riksdagsledamöter i skolfrågan?

    Välkommen till en efterlängtad debatt i ett aktuellt ämne!

    Moderator Mats Olofsson, ledarskribent/debattredaktör Västerbottens kuriren

    Medverkande riksdagsledamöter:     Ibrahim Baylan (S)     Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)     Maria Lundqvist-Brömster (FP)     Anders Sellström (KD)     Helena Lindahl © Jabar Amin (MP)     och     Tamara Spiric, (V), kommunalråd i Umeå

    Har du frågor om riksdagshörnan, kontakta Kristina Andersson, 090-16 33 56  Maud Sandström 090-16 33 42 eller     riksdagshornan@umea.se

  • Vad är en garant?

    För den vane läsaren av politiska bloggar på VK kan man inte ha undgått att se att Alliansens svar på Vänsterpartiets debattartikel var publicerad idag. Både Anders Ågren (M) och Peder Westerberg (Fp) har skrivit om den.

    Vänsterpartiets debattartikel var menad som ett försvarstal till deras gruppledare Tamara Spiric samtidigt som det var riktat med anklagelser och kritik mot Alliansen. Något annat kan jag inte tolka det som, men när man läser deras debattartikel igen kan man även tyda en kritisk hållning gentemot samarbetspartiet Socialdemokraterna.  Eller vad menar dessa vänsterpartister egentligen med orden att Tamara är "en garant för en bättre äldreomsorgspolitik"? Om äldreomsorgen brister i Umeå kommun är det då Tamara som brustit som garant och är det till henne anhöriga och brukare ska vända sig till? Stora ord, kan inte låta bli att undra vad Socialnämndens ordförande Eva Andersson (s) säger…