Kategori: VK

  • Integration och personalpolitik

    Idag pågår landstingsfullmäktige för fullt och Kristdemokraterna har fyra interpellationer, en motion och en enkel fråga på dagordningen. Det är viktiga frågor som debatteras och primärvården som får stå i fokus till stor del. Viktiga frågor, men oklart hur intressant debatten är för allmänheten, I synnerhet nu när varken landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige sänds över närradion. Tillgängligheten till debatten är lite mindre, men det är fortfarande möjligt att komma hit och sitta på läktaren eller se på webb sändning.

    En aktuell fråga för vården är den ständiga bristen på utbildad personal i landstinget och landstingets oförmåga att rekrytera personal till alla vakanser. Birgitta Nordvall, gruppledare för Kristidemokraterna i landstinget skriver på dagens VK om hur landstinget behöver höja ambitionsnivån. Det var en olycklig rubriksättning i tidningen, men den gamla (och långa) rubriken lyder:

    Landstinget måste höja ambitionsnivån att ta till vara utbildad vårdpersonal i våra flyktingboenden i Västerbotten!

    Svensk sjukvård är i desperat behov av personal. Detta samtidigt som vi vet att på flyktingförläggningar finns både läkare och andra vårdutbildade som inget hellre vill än att få komma ut i arbete.

    Goda exempel på där landsting funnit möjligheter i att underlätta för bland andra syriska läkare att komma in på svensk arbetsmarknad saknas inte. Redan hösten 2014 insåg Västra Götaland att många framtida medarbetare fanns därute och man startade därför upp projekt som handlade om att erbjuda syriska läkare språkutbildning som ett led att på sikt få en svensk läkarlegitimation.

    Efter att aktivt sökt upp syriska läkare på olika flyktingboenden har de därefter erbjudit kurs i svenska. Utöver en dag i veckan har deltagarna också utövat självstudier i syfte att klara det språktest som krävs för att provtjänstgöra som läkare inom sjukvården. De specialister som blivit godkända får också hjälp och stöd att ordna plats för sin sex månaders långa provtjänstgöring, ett nästa steg mot svensk läkarlegitimation.

    Andra goda exempel kommer från Uddevalla och Trollhättan där initiativ tagits för att snabba på processen fram till ett jobb för läkarna. I Uddevalla berättas att de får tre timmar mer än den lagstadgade svenskundervisningen på femton timmar i veckan. Dessutom ytterligare sex timmar med inriktning mot medicinsk svenska – alltså totalt 24 timmar svenska i veckan! Här väntar man inte med svenskundervisningen tills flyktingarna fått uppehållstillstånd, utan sätter in den så fort det bara går.

    I gruppen fanns kirurger, gynekologer, urologer, hjärtspecialister och allmänläkare som alla hade gemensamt att de ville komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Risken är stor att man tappar kompetens om man passivt måste vänta allt för länge på flyktingförläggningarna.

    Landstinget i Västerbotten har inte tagit något aktivt steg i frågan som Västra Götaland gjort. Den politiska ambitionen saknas hos majoriteten när det gäller att hitta läkare och vårdpersonal på våra flyktingförläggningar. Människor som i framtiden skulle kunna hjälpa oss med vår läkarbrist. Det är människoresurser som riskerar att slösas bort samtidigt som patienter får vänta längre på den vård de behöver på grund av just läkarbrist. En konsekvens blir ökade kostnader för stafettläkare och en undanträngningseffekt på hela sjukvården.

    Landstinget måste höja ambitionsnivån att ta till vara läkare och vårdpersonal på våra flyktingboenden i Västerbotten. Det vinner alla på.

     

    Birgitta Nordvall
    Gruppledare Kristdemokraterna i Västerbottens landsting

     

    ******************************************************************************************************************

    Detta är ett viktigt inlägg i debatten som både rör sjukvård, personalpolitik och integration. Mer kan och ska göras.

  • Nollvision

    självmpoletik

    Strax före jul lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om nollvision mot självmord – oavsett ålder. Ordet nollvision anspelar på Trafikverkets vision om skadade och dödade i trafiken och en vision som funnits länge. En nollvision om självmord har inte funnits lika länge.

    Motionen yrkar på att Umeå kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord för alla medborgare samt att Äldrenämnden ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är en oerhörd tragik när en människa väljer att avsluta sitt liv i förtid och det påverkar alla runt den människan och de som blir kvar. En del säger att eftersom självmord inte är så vanliga behövs ingen nollvision, men jag är inte övertygad om det. Ensamhet bryter ner människor och jag kan känna en oro när vi nekar äldre plats på omsorgsboenden när de helst av allt vill leva med andra. Istället erbjuds hemtjänst, korta stunder av kontakt med andra och många vittnar om otrygghet. Självmord kan lätt döljas som sjukdom eller olycka i äldre ålder därför vet jag inte om den statistik som finns alls är rättvis. Ett annat viktigt område är mäns psykiska ohälsa för 70% av alla självmord begås av män.

    Västerbotten är ett tryggt län och vi har få antal registrerade självmord i statistiken, men för de ”siffror” i statistiken ska vi komma ihåg att det är människor som av någon anledning valt att avsluta sina liv i förtid. Motionen uppmärksammades av VK och av Radio Västerbotten. I förra veckans nummer av Poletik fanns den också med. Jag vet att jag är på rätt spår i en viktig fråga.

     

     

     

  • Hur Umeå visar ”solidaritet”

    Ibland undrar jag för vem jag skriver och varför eftersom jag tycker att vi har en relativt bra nyhetsbevakning av politiken i Umeå kommun med tanke på att vi har två dagstidningar. Eftersom jag inte heller är den som lätt slänger iväg en blogg under ett sammanträde eller direkt på morgonen kan det bli så att ämnet jag vill skriva om känns inaktuellt när jag väl får tid. Det är en tid sedan, men jag tror inte att alla har fått hela bilden klar för sig därför skriver jag nu.

    På kommunstyrelsen för tio dagar sedan fattade styrelsen ett beslut om att inte teckna överenskommelse med Malmö stad för att avlasta dem när det gäller mottagandet av ensamkommande barn. Vänsterpartiet hade redan innan kommunstyrelsen och innan KSAU skickat ut pressmeddelande deras ståndpunkt. Själv ville jag höra mer hur tjänstemännen och Socialdemokraterna tänkte eftersom endast tre veckor tidigare var det absolut tal om att Umeå skulle bli ankomstkommun för just ensamkommande. Någonting har ändrats.

    På kommunstyrelsen var Kristdemokraterna och Vänsterpartiet de enda som röstade för att en överenskommelse skulle tecknas och för egen del var argumenten enkla. I beslutet står det ”att Umeå kommun bör verka för att samtliga kommuner i landet solidariskt avlastar hårt belastade kommuner” Med det beslut som togs visar Umeå solidaritet genom att säga nej till en överenskommelse. Ingen förändring här innan alla andra har gjort mer, var ligger trovärdigheten i det beteendet?

    Det finns (eller fanns eftersom det blev ett nej) fördelar med överenskommelse att solidariskt avlasta Malmö som befinner sig i ett kritiskt läge. I avtalet står det att staten ersätter ökade kostnader för kommunen. Migrationsverket lovar att ej rikta förfrågningar till Umeå kommun om ytterligare evakueringsboenden vilket skulle innebära en avlastning för Umeå just nu när det gäller mottagandet av anvisade barn. Förvaltningen har också påtalat att kommunens kapacitet att avlasta Malmö var ca 40-50 platser. Det avtal som Umeå hade med Migrationsverket för drygt ett år sedan var 47 platser för hela 2015. Det ger lite perspektiv till frågan.

    Det var fem kommuner som fick frågan av Migrationsverket; Gävle, Norrköping, Skellefteå, Örebro och Umeå. Umeå var den enda kommun som sa nej. Varför, begriper jag inte. Det tilläggsyrkandet som Miljöpartiet kom med samma eftermiddag klingar falskt:
     -Att Umeåkommun kommer att jobba vidare med att öka antalet mottagande av ensamkommande flyktingbarn och unga.

    Västerbottensnytt och Folkbladet uppmärksammade det, men jag är faktiskt besviken på att inte VK uppmärksammade det mer. I synnerhet med tanke på att vi ska vara en välkomnande kommun och den debatt som anordnades av VK på Guitars i november i frågan (där jag för övrigt var med i panelen). Vissa frågor är väl inte lika spännande att gräva i som till exempel vad tidigare kommunalråd har sagt, säger, eller gjort. Jag önskar att ärendet gått vidare till kommunfullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen, men beslutet krävdes snabbt. Själv önskar jag att beslutet blivit annorlunda.

  • Holmlund och ofullkomlighetsprincipen

    Jag har nyss hämtat tidningen, en ny god vana eftersom det numera tar sammanlagt tio minuter rask promenad att hämta den när vi nu har flyttat ut på landet. Jag är ännu inte övertygad om det alltid är värt det och det som tidigare endast krävde morgonrock kräver betydligt mer idag.

    Dagens stora rubrik på VKs framsida är ”Ingen backar upp Lennart Holmlund”. Tydligheten är stark eftersom VK ifrågasatt varför inte alla gruppledare hoppat på barrikaderna för att slå på Holmlund. Varför har ni inte bloggat? Varför kritiserar ni inte än mer? Jag står för mina uttalanden i tidningen även om inte allt jag sa kom med när VK ringde upp. I vårt parti har vi inskrivet i principprogrammet ”Ofullkomlighetsprincipen” vilket betyder att ingen är fullkomlig och alla kan göra fel. Den som gör ett fel, inser det och sedan ärligt ber om ursäkt förtjänar en andra chans.

    Hur nu socialdemokraterna i Umeå fortsätter i frågan är helt och hållet upp till dem. Jag vet att Lennart Holmlund är en kunnig politiker och kan så mycket bättre än det här. Visst har han retat upp mig ett par gånger och farit med osanning om Kristdemokraterna på bloggen, men att slå tillbaka med samma mynt ligger inte för mig. Jag är så trött på att lägga fokus på märkliga och osmakliga uttalanden när det finns så mycket annat viktigare inom kommunpolitiken. Just nu undrar jag bara är det inte dags att respektera den officiella pensionsåldern…

     

  • Om rubriksättning i VK

    Det har gått en tid, men i förra fredagens VK hade jag och Birgitta Nordvall (gruppledare i landstinget för Kristdemokraterna) en insändare publicerad. Det var efter det tredje försöket som den kom in (ja, jag vet vi är många som skriver så trycket kan vara hårt), men det var en mycket märklig rubrik som VK hade satt.  Låt givarna dra av, sa kanske mer om rubriksättarens attityd till gåvoskatteavdraget än om insändaren. Bedöm själva. Här kommer den i sin absoluta helhet och i den version som först skickades in i början av september. I den sista versionen strök jag stycket om Hans Lindberg för att korta ner det, men här får han vara kvar.

     

    Umeå och Sverige behöver ett starkt civilsamhälle

    För snart tre år sedan, i januari 2012, införde Sverige som sista EU land en skattereduktion för gåvor till vissa ideella hjälporganisationer.  Detta var en av Kristddemokraternas största hjärtefrågor och ett vallöfte 2010 som genomfördes. Reformen har varit en stor framgång, men trots det vet vi nu att regeringen har beslutat att avskaffa den. Vår uppfattning är klar, socialdemokraterna och miljöpartiet har inte förstått vad skattereduktionen har inneburit för de ideella välgörenhetsorganisationerna eller för organisationer som ger stöd till forskning. Om inte regeringen vet så är det mycket möjligt att fler saknar kunskap.

    Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Det är inte så mycket pengar, men reformen har ett mycket starkt symbolvärde där människor på eget initiativ engagerar sig och bidrar till en bättre värld. Fokus blir på vår omvärld och där solidaritet med andra människor uppmuntras med personligt engagemang. Detta går stick i stäv med regeringens lösning att solidaritet endast visas genom höga skatter och att det är staten som har ansvaret att visa solidaritet med andra.

    Regeringen tror att avskaffandet av gåvoskatteavdraget kommer att ge statskassan 250 miljoner kronor. Socialdemokraterna menar vidare att denna skattesubvention är en av anledningarna till varför ”ladorna står tomma”. I jämförelse står den summan sig slätt mot t ex de byggsubventioner på 3,2 miljarder kronor S+Mp regeringen nu inför. De silar mygg och sväljer kameler.

     Sanningen är att under 2014 var det 820 000 personer som skänkte totalt 1,5 miljarder kronor till Skatteverkets godkända gåvomottagare. Antalet givare har ständigt ökat sedan 2012 och de som redan var givare till välgörenhet skänker idag än mer efter det att avdraget infördes. När nu det försvinner riskerar de välgörenhetsorganisationer och föreningar ett bortfall på ca 250 miljoner kronor årligen!

    I Umeå kommun hänvisar kommunalrådet Hans Lindberg (s) till frivilligsektorn och det civila samhället när det gäller EU medborgare som kommit till Sverige med tiggeri som enda försörjning. Sverige och Umeå behöver en stark ideell sektor för att klara av växande samhällsproblem vi står inför. Istället för att inse vad skattereduktionen för gåvor inneburit för civilsamhället väljer regeringen att blunda och slå dövörat till när organisationer som Barncancerfonden, Röda Korset och Unicef vädjat att inte avskaffa avdraget.

    Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar upp ett egoistiskt ansikte där de vägrar inse att samhället är större än staten samt att vi har ansvar för medmänniskor. Det är sorgligt att med en rödgrön budget tar Sverige ett stort kliv tillbaka som enda EU land avskaffa skattereduktion för gåvor. Detta i en värld som är i ett brinnande behov av hjälpinsatser.

    Veronica Kerr, gruppledare Kristdemokraterna, Umeå kommun
    Birgitta Nordvall, gruppledare Kristdemokraterna, Västerbottens Landsting

  • En gaffel i fickan

    –Ta med dig en gaffel i fickan, för säkerhets skull. Ring när du är framme!  Det var vad min man sa när jag var på väg ut med mina väninnor och det kunde bli sent. Detta var i slutet av 90 talet. Tanken var absurd, vad kunde jag göra med en gaffel i fickan om jag skulle bli överfallen? Det jag själv kunde göra med en gaffel skulle lätt kunna bli ett vapen i en potentiell våldtäktsmans händer. Men rädslan fanns där, att beväpna sig i Umeå kändes märkligt, trots att bara ett par år tidigare var någonting självklart när jag bodde i USA och skulle gå till bussen fyra kvarter bort. Då var det inte heller en gaffel i handväskan utan någonting helt annat.

    Jag har tidigare beklagat mig över nyhetstorka, samma sak varje sommar men jag glömmer jämt hur trist jag tycker tidningarna är. En sak som skiljer sig från övriga somrar är att Hagamannen släpps fri denna vecka. Det har skrivits och rapporterats, sociala medier är fyllda av artiklar och kommentarerna är många. Alla har minnen av vad som hände eller var man var då i livet och minnena poppar upp hela tiden. Jag har inte fördjupade kunskaper om rättssystemet eller domen utan jag hoppas att det är andra som vet vad som händer eller om det finns risker. Vad jag anser om domen eller att han nu släpps fri är oväsentligt. Klart är att när den mest kände våldtäktsmannen i Umeås historia släpps fri mitt i sommaren får det betydligt större uppmärksamhet än om det skett under hösten när nyheterna är fler.

    Imorgon sker en manifestation mot våld och sexuella övergrepp på torget och jag är övertygad om att uppslutningen blir stor trots semestertid. Det är bra att rubriken är tydlig att den är mot våld och sexuella övergrepp och inte emot en enda person. Det är alltför många sexuella övergrepp som sker i det tysta i hemmen och det sker både mellan män och kvinnor och i samkönade relationer. Det är ska absolut uppmärksammas och här räcker det inte med bara en manifestation. Själv är jag inte med eftersom jag åker till USA och släkten imorgon bitti, men jag kommer förstås att läsa nyhetsrapporteringen på vk.se

  • ”Du är ett arbetsmiljöproblem”

    ”Du är ett arbetsmiljöproblem”, tänk dig att få höra de orden. Det du gör och det du säger, det gör att vi andra inte klarar av vårt arbete och du försämrar vår miljö. Visst är det ord som sårar, men hur får man någon att förstå att deras beteende inte är acceptabelt och att det måste till en förändring utan att såra?

    Vänsterpartiet är under attack enligt gruppledare Ulrika Edman, starka ord men kanske enligt devisen att slå tillbaka är bästa försvar? Det är tydligt att ödmjukheten saknas hos Vänsterpartiets ledamöter när de själva väljer när de är politiker med förtroendeuppdrag och när de är privatpersoner med stort civilkurage. Det funkar inte så. Förtroendeuppdraget som politiker och ledamot i kommunstyrelsen tar inte ledigt under sommaren eller under helgerna.

    Det är klart att polisanmälningen mot Daniel Kallos har väckt uppmärksamhet och jag själv flämtade till när jag läste brevet från stadsdirektören. Det är mycket allvarligt och även om de flesta av oss har principen att inte lägga sig i hur politiska partier arbetar internt hoppas jag att detta blir en riktig väckarklocka för Vänsterpartiet, dess väljare och i synnerhet deras förtroendevalda. Detta är trots allt inte första gången arbetsmiljöproblem och Vänsterpartiet nämns i samma mening. Förra mandatperioden var det mer regel än undantag.

    Vi kristdemokrater har i vårt principprogram ofullkomlighetsprincipen, vilket betyder att INGEN människa är fullkomlig. Människor har brister vilket kan leda till misstag och onda handlingar. Men vi tror också att alla människor förtjänar en andra chans när de har gjort fel, men också att man måste ta ansvar för sina handlingar. Här återstår att se vad som händer näst, men det förstås Vänsterpartiet har inte den principen i sitt partiprogram.

     

  • Svansinne och nyhetstorka

    Får man skriva vad som helst i tidningen? Enkel fråga eller inte, det är inte min bedömning eftersom jag inte är journalist och bara ansvarar för min egen blogg. Jag skriver inte vad som helst och har jag skrivit om andra gruppledare eller politiker som kanske inte själva har blogg brukar jag berätta för dem så att de ges möjlighet att bemöta.

    Får VK skämta om socialdemokrater som vandaliserar, nej absolut inte. Nu var det ju inte heller politiker som slog sönder fönsterrutor utan svanar, men med ett instoppat s före ordet vandaler var associationen ett faktum. Men att tycka som förra kommunalrådet att det är socialdemokraterna som har ensamrätt till förkortningen (s) det är att gå för långt. http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2015/07/01/vk-kranker-socialdemokraterna-i-umea/ Hade det stått (S) vandaler och inte (s)vandaler kanske jag varit mer förstående. Jag ser det som en lek med ord som ledde till lättkränkthet. http://www.vk.se/plus/1480997/utsattes-for-rena-svansinnesattackerna

    Svanar är vackra djur, men det är så med alla djur (och människor) att när man känner sig hotad kan de fula sidorna komma fram. Häromdagen mötte jag en svan och hennes fem små ungar som simmade i en vik vid havet. Så vackra att se på, men blicken och lätet från svanmamman när hon såg mig komma för nära glömmer jag inte. För övrigt första gången jag hört en svan överhuvudtaget.

    Det råder nyhetstorka, det kan vi vara överens om. För hur annars skulle en enkel rubrik om aggressiva svanar få så mycket uppmärksamhet? Börjar redan nu längta till när papperstidningen fylls med riktiga nyheter igen.

     

  • Grattis Botsmark!

    Jag blev otroligt glad över nyheten att Botsmarks skola som har varit stängd under läsåret nu kommer att öppna s igen till hösten. Det var nog en del som trodde att det skulle bli svårt att rekrytera och vissa har mumlat att när en skola väl är stängd kanske den inte öppnas igen.. Svårt var det nog, men enligt media är det nu klart att lärare har rekryterats.

    Min uppfattning för ett år sedan var att jag inte tyckte att alla lösningar prövats och så här skrev jag då..http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2014/06/23/bussa-larare-till-botsmark/#comments Inlägget om att bussa lärare till Botsmark provocerade fram en del kommentarer, jag är glad för att vi inte fick rätt om nedläggning,

     

  • Reflektioner om tillgänglighet och att vara tillgänglig

    Tillgänglighet. Ni har hört ordet så många gånger och ni har säkert många olika uppfattningar om vad det innebär. Ett tillgängligt samhälle där hinder som t ex höga trappsteg och trösklar för att det ska bli lättare att ta sig fram oavsett om du går eller sitter i rullstol. Ett enkelt exempel, men vad innebär det att vara tillgänglig som person?

    I mitt förra inlägg skrev jag om socialtjänsten och arbetsmiljöproblem, men jag nämnde inte ett relativt nytt arbetsmiljöproblem som allt fler stöter på – Epost. Jag har inte räknat hur många mail jag får varje dag, men jag vet att jag inte tillhör de personer som får mest i antal. Inför varje mail görs en avvägning, kan det vänta, kan det slängas omedelbart eller krävs omedelbar åtgärd? Förr när e-posten inte fanns och brevet kom med post så fanns inte samma omedelbara krav på svar. För vem visste egentligen hur lång tid posten tog på sig att leverera brevet. I tips om hur du hanterar stress på jobbet finns det alltid något om att endast läsa mailen på en bestämd tid på dagen. Inte omedelbart du hör plinget eftersom det distraherar och koncentrationen försvinner.

    Jag läser min mail alltid (nästan) när det plingar till. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag är nyfiken. Jag vill veta. Missade samtal på mobilen där personen inte lämnat ett meddelande är frustrerande och jag avskyr när människor säger att ja ja, om det var någonting viktigt då ringer de igen. Min syn på att vara tillgänglig har förstås förändrats sedan jag blev politiker på heltid 2011 även om jag hade haft ett relativt flexibelt arbete tidigare dock med krav på att vara tillgänglig utanför normal arbetstid. Idag är min arbetstid inte ”normal kontorstid” och jag kan svara på mail sent om nätterna eller svara på mobilen när det behövs.

    Jag arbetar i ett förtroendeuppdrag och har tack vare detta fått uppleva mycket för att jag varit tillgänglig när frågor ställts. Ibland har frågor varit obekväma, men det gäller att ha ett öppet sinne eftersom jag vet att inte alla tycker som jag. Det har jag i synnerhet förstått när jag läst kommentarerna här på bloggen, men jag blev glad när en av bloggläsarna ville träffa mig och tala mer om varför jag ”tänker fel” och vad jag bör göra istället. Det blev ett bra samtal där vi kom överens om att vi inte kommer att kunna bli överens om allt.

    Ingvar Näslund reflekterar i dagens VK  och det är bra påminnelse till alla politiker, vare sig vi arbetar i kommunen eller i landstinget, vi arbetar i demokratins tjänst. Nu ska jag iväg till återvinningen innan de stänger kl.12, önskar er en härlig vår lördag!