Kategori: Veronica Kerr

  • Tankar om terrorism och Facebook

    För bara en vecka sedan skrev jag om Kristallnatten och om hur vi inte får glömma det som hände för 77 år sedan. Minnesstunden den kvällen hos Judiska föreningen väckte så många tankar både om Förintelsen och den förföljelse som judar än idag upplever, men också tankar på hur människor upplever världen idag med så många på flykt från sitt hemland. Hur bemöter vi våra medmänniskor som inte kan leva kvar i det land de är födda i?

    Det finns händelser där oavsett hur lång tid som har gått så kan jag säga exakt var jag var eller vad jag gjorde just då. Händelser som jag minns väl är morden i Åmsele, mordet på Olof Palme och 11 september 2001. Känslan dessa händelser har gemensamt är den av overklighet och att nu blir allt annorlunda. När jag såg nyheterna sent på fredagen (inte på någon av de svenska kanalerna för de var ganska sent ute med information) var det just känslan från 11 september som kom tillbaka. Attacken på oskyldiga människor i Paris, människor som gått på konsert för att ha en trevlig fredag kväll. Det var inte bara en plötslig händelse utan grymt utstuderat med attacker på flera platser och hur kan vi försvara oss mot människor som är beredda att ta sina egna liv för att kunna dra med sig så många människor som möjligt in i döden samtidigt?

    Ja jag var en av dem på Facebook som färgade min profilbild i Tricoloren. Mina tankar och mitt hjärta var i Paris, även om det är en stad som jag aldrig besökt. Tankarna var hos vänner som jag visste var på plats för en romantisk helg och tankarna var hos dem som i ett ögonblick drabbats av förlamande sorg. Jag tog ställning för detta och mot terrorism och jag delade med mig av bilden #prayforparis För det var vad jag gjorde när jag la mig på fredagen, jag bad för alla dem som var i Paris när det hände och för en bättre värld.

    Mitt ställningstagande är inte att människor i Paris är mer värda än de som bor någon annanstans. Det är kritiska kommentarer överallt och en del människor på Facebook upplever att de behöver förklara varför de inte lagt ut de franska färgerna, medan andra kritiserar för att så många just gjort det. Det måste vara upp till var och en om de vill be för de som är i Paris utan att få kommentaren att de måste be för hela världen. Eller att lägga ut franska färger utan att få höra att det finns länder där det är värre. Det ena måste inte utesluta det andra.

    När flygplan flög in medvetet i World Trade Center 11 september 2001 i direktsändning var det många psykologer som talade i TV hur vi skulle tala med våra barn om det som skedde och hur barn reagerar på sådana händelser. Vi gjorde det med våra barn då, men  jag har ännu inte sett någon uttala sig om att det är viktigt att tala med barnen om det som sker. Är det numera självklart eller tror vi att terrorism påverkar annorlunda idag?

     

     

     

  • En gaffel i fickan

    –Ta med dig en gaffel i fickan, för säkerhets skull. Ring när du är framme!  Det var vad min man sa när jag var på väg ut med mina väninnor och det kunde bli sent. Detta var i slutet av 90 talet. Tanken var absurd, vad kunde jag göra med en gaffel i fickan om jag skulle bli överfallen? Det jag själv kunde göra med en gaffel skulle lätt kunna bli ett vapen i en potentiell våldtäktsmans händer. Men rädslan fanns där, att beväpna sig i Umeå kändes märkligt, trots att bara ett par år tidigare var någonting självklart när jag bodde i USA och skulle gå till bussen fyra kvarter bort. Då var det inte heller en gaffel i handväskan utan någonting helt annat.

    Jag har tidigare beklagat mig över nyhetstorka, samma sak varje sommar men jag glömmer jämt hur trist jag tycker tidningarna är. En sak som skiljer sig från övriga somrar är att Hagamannen släpps fri denna vecka. Det har skrivits och rapporterats, sociala medier är fyllda av artiklar och kommentarerna är många. Alla har minnen av vad som hände eller var man var då i livet och minnena poppar upp hela tiden. Jag har inte fördjupade kunskaper om rättssystemet eller domen utan jag hoppas att det är andra som vet vad som händer eller om det finns risker. Vad jag anser om domen eller att han nu släpps fri är oväsentligt. Klart är att när den mest kände våldtäktsmannen i Umeås historia släpps fri mitt i sommaren får det betydligt större uppmärksamhet än om det skett under hösten när nyheterna är fler.

    Imorgon sker en manifestation mot våld och sexuella övergrepp på torget och jag är övertygad om att uppslutningen blir stor trots semestertid. Det är bra att rubriken är tydlig att den är mot våld och sexuella övergrepp och inte emot en enda person. Det är alltför många sexuella övergrepp som sker i det tysta i hemmen och det sker både mellan män och kvinnor och i samkönade relationer. Det är ska absolut uppmärksammas och här räcker det inte med bara en manifestation. Själv är jag inte med eftersom jag åker till USA och släkten imorgon bitti, men jag kommer förstås att läsa nyhetsrapporteringen på vk.se

  • Försäkringar och bästa Holmsund

    Idag går jag officiellt på semester om jag nu får göra det som politiker. Juli månad är sammanträdesfritt vilket självklart ger mer tid till annat än just arbete. På landstinget där jag har mitt andra arbete är det också betydligt lugnare och när jag ringer tjänstemän för att ställa frågor om underlag sitter de på sandstranden med vidarekopplad anknytning. Sommar Sverige. Semester. Nyhetstorka. Glömmer bort varje år hur det är.

    Läser i tidningen att en barnfamilj blev nekad barnförsäkring eftersom deras barn har försenad talutveckling. Finns det något mer frustrerande än just försäkringar oavsett vad eller vem det är som ska försäkras? Alla pengar man betalar för något man hoppas aldrig behöva nyttja. Det lönar sig att jämföra och tala med bolagen för skillnaderna kan vara enorma! I morse ringde jag ett försäkringsbolag för att höra vad det kostar att teckna tilläggsförsäkring för studier utomlands. När handläggaren berättade vad tio månader reseförsäkring till USA kostade var jag tvungen att fråga om de verkligen räknat rätt. Alternativet jag gavs var dryga 6000 kr billigare än det dyraste jag fått av ett annat som var ett rekommenderat specialförsäkring för studier. Jag har ännu inte tecknat något, måste läsa det finstilta först.

    Nu när saker och ting lugnat ner sig lite, i synnerhet som Almedalsveckan snart är över, finns tid till annat. Innan jag ”checkar ut” på semester vill jag bara dela med mig med goda och glada nyheter som jag och övriga i Äldrenämnden tog del av veckan efter midsommar. Sedan kommundelarna ”tagits upp” av centralorten Umeå till en förvaltning är det jätteviktigt att nämnderna besöker verksamheter i kommundelarna. Det är också viktigt att inte attityden ”Umeå ska visa kommundelarna hur saker och ting ska göras” styr utan där Holmsund-Obbola, Sävar, Hörnefors klarar verksamheter bättre där ska Umeå lära sig något.

    För en vecka sedan besökte Äldrenämnden, Obbolas seniorboende Trappan; Älvkungens vårdboende; samt Holmsunds Äldrecenter och fick ta del av verksamheten. Måltidsservice som ansvarar för måltiderna berättade om den fantastiska nomineringen som både Holmsunds Äldrecenter och Storsjöskolan i Holmsund fått i White Guide Junior som är för offentliga måltider och inte vanliga restauranger. Det är tio äldreboenden som är nominerade och Holmsund är det enda i norra Sverige. Mina barn har gått (och går) på Storsjöskolan och har aldrig någonsin sagt ett dåligt ord om skolmaten. När de har praoat i stan och ätit på andra skolor har de berättat om hur stor skillnad det är på skolmaten. Alla vet att när du äter dåligt tryter energin och du klarar en skoldag sämre. För de äldre som äter dåligt är det oerhört viktigt med lusten till mat och konsistens när det är svårt att svälja. God mat till äldre är så mycket mer än bara energi och något för att överleva.

    Den första september vet vi om Holmsund vinner, men redan nu är skolbarnen i Holmsund och de äldre boende på Holmsunds äldrecenter vinnare. Och Umeå kommun förstås.

    Det är lite si och så med bloggandet och i sommar kommer jag vara upptagen med att flytta. Frågan jag får direkt efter 15 år i Holmsund, jaha blir det flytt till stan nu? Nej, absolut inte. Flytten går inom samma postnummerområde. Med bästa skolmaten; bästa maten för äldre; Västerbottens bästa hälsocentral; närheten till havet; storsjöhallen och med endast 15 minuter till stan har Holmsund allt vi behöver just nu.

     

    Kvällsfiske och solnedgång i Holmsund juni 2015

    fiske 1

     

  • Bostadsbrist i farmors handväska

    brev

     

    Gårdagens stora nyhet var att det blir inget amorteringskrav från den 1 augusti som det tidigare var sagts. Jag är inte den som är för tvång, det borde inte vara en nyhet, men jag har mycket svårt att förstå när människor köper dyra bostäder väljer att inte amortera. Ja det är dyrt att köpa hus, men att amortera på lån är att ”betala till sig själv” och på så sätt en form av sparande. Att amortera är en självklarhet och har man inte råd (eller lust) att amortera så lite som 200 kr i månaden (vilket jag hörde om ett exempel igår) kanske det inte är dags för ett husinköp.

    Det märkliga i gårdagens beslut från Finansinspektionen FI, (först undrade jag vad Feministiskt Initiativ menade med att slopa amorteringskrav..) är hur mycket bostadsmarknaden påverkats av att amorteringskrav skulle införas. Priserna har varit galna och hus och lägenheter har sålts innan visning. Eftersom jag själv planerar på att sälja så har jag vid flera tillfällen fått frågan att sälja innan den 1 augusti för då blir priset bättre. Bättre för vem och kommer inte bostäder att behövas efter ett amorteringskrav?

    Nu är jag ingen expert på området, det kanske egentligen är den stora bristen på bostäder som är den största anledningen till upptrissade priser. Tidigare bloggar i veckan har lyft ÖN som stadens nya bostadsområde och att politiker längtar till byggstart, men jag har aldrig varit för att ÖN ska stor exploateras med lägenheter och bostadsrätter som ett Umeå Manhattan. Jag ser hellre ett Central Park om vi fortsätter på New York referenser.

    Som jag nämnde planerar jag på att sälja mitt stora hus. Innan dess ska det rensas och nyligen hittade jag min farmors gamla handväska inuti en gammal resväska. Den var fylld av minnen från 1940 talet och tidigt 1950 tal. Både en del goda minnen, men också en del sorgliga som var av stark betydelse. I väskan fann jag ett handskrivet brev daterat 17 maj 1953. Det var från en väninna till farmor som flyttat till Umeå (dryga tio mil från var min farmor och farfar bodde). Farmor och farfar var så hjärtligt välkomna att hälsa på, men ..”vi har visserligen bara ett stort kök och hall, men alltid ryms vi ändå. Det är grymt med denna bostadsbrist.” Idag har vi också bostadsbrist, men vi kanske inte använder samma ordval för att beskriva den? Det är alltid bra att se tillbaka för att se hur det var förr, förhoppningsvis lär vi oss något.

     

    kriskupong

    Ransoneringskuponger från 1945

    biljett

    3,50 kr för en tågbiljett från Skellefteå till Stockholm 1951.

     

     

     

  • Internationella cancerdagen

    Idag är det internationella cancerdagen, även kallad Världscancerdagen. Det är en dag som ska uppmärksammas och som har som syfte att sprida och utbyta information och kunskap om sjukdomen. Det ska också vara en påminnelse om att sjukdomen går att förebygga. Många gånger blir vi endast påminda om vår egen dödlighet när någon drabbas eller går bort alltför tidigt.

    Den som känner mig vet om att jag brinner lite extra för dessa frågor och att jag är engagerad i lungcancerförbundet Stödet. Det är precis som Cancerfondens kampanj 1 av 3 får cancer – men alla drabbas. Det är inte bara den som fått sjukdomen utan det är alla som står honom eller henne nära som berörs. Vissa saker har vi lärt oss att vi inte ska tala om för att vi är rädda för att störa eller göra någon illa. Vi vet inte hur vi talar om svåra saker och om död och sorg. Det blir lättare att bara undvika den som är sjuk eller den familj som drabbats av cancer.

    För snart en månad sedan förlorade George Schottl kampen mot cancern. George var en fantastisk människa och jag är så tacksam för att jag fick kalla honom vän. Han var svårt sjuk under många år, men gav så mycket tid och arbete till att informera om cancer och ge stöd till de som drabbats. Jag lärde mig så mycket av honom och hans blogg hjälpte så många fler. Den förtjänar att uppmärksammas. https://georgeschottl.wordpress.com/

  • Om förra måndagen och alkohol i tidig ålder..

    Måndag morgon, och andra dagen på en ny månad. Känns bra att vi har klarat av januari och tar stora kliv mot våren. Jag är ingen vintermänniska och jag vill bara ha snö i små mängder. Detta betyder att jag inte heller är någon skidåkare. När jag var liten och gick i skidskola ringde läraren hem till mina föräldrar och sa att det kanske var en bra ide att jag inte fortsatte. Detta kan ha präglat mitt framtida skidintresse..

    Måndag för en vecka sedan hade vi kommunfullmäktige och på det fullmäktige sammanträdet hade Kristdemokraterna två motioner. En av dem var Alkoholfri klass. Detta är ett koncept som går ut på att skolklasser utmanar varandra att inte börja dricka alkohol när man går i klasserna 6-9. Konceptet kan vidareutvecklas i samarbete med landstinget och det är inspirerat av Tobaksfri duo som började i Västerbotten 1993.

    Debatten i korthet, Allianspartierna stödde motionen, Socialdemokraterna ansåg den besvarad, Vänstern, och Feministiskt Initiativ ville avslå egentligen men anslöt sig till Socialdemokraterna. De absolut mest märkliga argumenten mot motionen kom just från vänsterhåll. Fi menade att motionen saknade normkritiskt perspektiv, var ytlig och att det inte var något som ungdomar skulle nappa på.

    Vänstern menade att det var fel med motionen mot de unga som lever med missbrukande föräldrar och att vi inte kan lägga på dem detta. Ett obegripligt argument. Om man tänker på detta sätt så är det många saker som inte skolan kan göra mot elever eller lägga på dem. I mina barns skola har de läsutmaningar. Klasser utmanar varandra att läsa många böcker. Den klass som vinner får fika. En svårare utmaning för elever med lässvårigheter eller som inte får hjälp hemma. Kanske är det så att barn till akademiker får en orättvis fördel?

    Träna mera. Vår motion i fullmäktige om mer idrott i skolan vann gehör, men alla barn har inte de fysiska förutsättningarna. Orättvist för de barn som inte har föräldrar som idrottar med dem på fritiden och där intresset är minimalt. Jag förlorade intresset för skidåkning när jag gick i skolan och jag har inte försökt att hitta det igen. Men bara för att jag är ointresserad eller okunnig så skulle det aldrig falla mig in att säga att det är fel att mina barn ska åka skidor i skolan.

    Argumentet från vänsterkanten håller inte, men det var glädjande i alla fall att S var mer positiva till motionen. För en sak är säker, det kan inte finnas en enda förälder som vill att barnen börjar dricka alkohol när de är 12-16 år.

  • Kalle Anka, traditioner och jämställdhet

    Gröten står på spisen och jag har precis lagt i en mandel precis som traditionen kräver, eller gör den det? Jag kokar risgrynsgröt endast en gång om året och det är på julafton. Det kräver både tid och en massa mjölk och jag vet att den kanske inte är godare än de gröttuber som finns att köpa, men det är tradition för gröt ska man äta till jul.

    Jag älskar julen och försöker att bli klar tidigt med alla bestyr för att inte vara alltför stressad på julafton och det har blivit bättre med åren. Något annat som hör till traditionen är att se på Kalle Anka kl.15 för det har jag gjort varje år sedan jag var liten. Jag vet inte egentligen varför jag också tidigt började tvinga mina barn att se det tillsammans med mig trots att de inte alls var lika glada i programmet. Men det var ju en del av min lyckliga barndom så varför ska det inte vara en del av deras? Det är ju tradition och de ska föras vidare.

    Det blir samma sak igen i år, men idag kanske det blir annorlunda. Hörde en intervju på radio igår med Fredrik Eklöf på företaget Gendertimer som är ett konsultföretag med inriktning på ledarutveckling och jämställdhet inom näringslivet. Detta företag har kommit fram till att i Kalle Ankas julafton medverkar 293 manliga karaktärer och ENDAST 22 kvinnliga. Nu föreslår man inte censur eller bortklippning i ett barnprogram från 50 talet vilket många gånger verkar vara en snabb lösning, men diskussionen är igång. Eklöf menar att det är bra att vi uppmärksammar ojämlikhet att det är män som har mer talartid eller syns mer än kvinnor och i synnerhet, hur framställs kvinnan?

    Nu har jag inte irriterat mig på Kalle Anka tidigare eftersom jag har inte tänkt mig honom som en man utan mer som hen, men jag kanske har fel. Programmet är gammalt och det är som det är, men vad är det med TV produktionerna idag kring jul? Under de senaste två veckorna har TV visat ”Jul med Ernst”, ”Julstök med Lasse Kronér” ”Julbak med männen från dessertmästarjuryn” och det är bara de svenska programmen. Jamie Olivers bästa julrecept och Jul med James Mays är två andra program och jösses vad jag har saknat kvinnorna. Min dotter sa det samma när vi såg Dessertmästarna med en jury som består av fyra män, varför har de inte Leila bakar eller Mat TIna? Det finns kvinnor som kan, men vill de inte vara med? Eller är det mysigare för TV publiken att se män stöka runt i köket?

    Kalle Anka är en timme om året och det måste vara roligt för Fredrik Eklöf att hans analys av programmet fått så stor uppmärksamhet. Jag saknar dock en större diskussion om alla de andra TV programmen som produceras idag. Nu är i alla fall dagens första ”tradition” redo, dags att duka fram gröten och väcka tonåringarna. Vi får väl se, vi kanske tar en jämställdhetsdiskussion lagom till glöggen strax före kl.15.

    Till er andra önskar jag en fridfull jul, allt gott!

  • Vart tog du vägen?

    Jag fick höra kommentaren häromdagen att jag förstod nog att det var något fel eftersom du har varit knäpptyst på sistone.  Jag har inte bloggat, jag har inte twittrat och har inte heller varit närvarande på ett enda sammanträde sedan den 19 november, men nu är det dags för förändring. Första december och en ny mandatperiod med nya uppdrag känns härligt spännande!

    Anledningen till min frånvaro började redan veckan efter valet. Det hade varit mycket med valrörelsen och jag hade varit borta från hemmet en hel del. Städningen hade blivit lidande och när jag i ett försök att röja undan bar ner från övervåningen en stor mängd tidningar och böcker som blivit liggande såg jag inte att det var två trappsteg kvar istället för ett. Trampade illa och ramlade sedan handlöst framåt. Ni vet väl att de flesta olyckorna inträffar i hemmet och att Västerbotten är länet som toppar statistiken? Jag hade verkligen önskat att slippa vara en del av den.

    Efter ett antal veckor med kryckor, blev riktigt snabb på att gå med dem, fick jag dryga två månader efter fallet beskedet att skadan var värre än väntat och att operation krävdes. Jag sitter nu med helgipsat ben och tar mig inte varken enkelt eller fort fram, men jag är på bättringsvägen. I korta ordalag har inte hösten varit bra. Det var som man säger bättre förr, med förr menar jag innan den 14 september.

    Under kommande mandatperiod har jag fått förtroendet att sitta som vice ordförande i den nya Äldrenämnden samt även som vice ordförande i UMEVA. Två helt skilda områden, den ena nämnden har jag erfarenhet av från att ha suttit i Socialnämnden och att ha jobbat i äldreomsorgen och av UMEVA är den absolut största erfarenheten att ha varit kund under många år. Avfall och återvinning är viktiga områden och jag håller på att läsa in mig mer på området. Jag fortsätter även som gruppledare för Kristdemokraterna och i vår kommungrupp har vi flera nya engagerade personer som kommer att arbeta i nämnderna.

    De flesta som bloggar på VK håller sig till dagsaktuella ämnen och jag brukar försöka göra detsamma. Men eftersom jag har varit frånvarande måste jag i de nästkommande bloggarna göra några återblickar på vad som hänt under min frånvaro. Du väljer själv om du vill läsa eller ej. Nästa blogg tillägnas V75 Kungen vars avtackning jag missade.

     

  • Nytt fullmäktige och interpellation

    Det händer en hel del i Umeå politiken, en del i det fördolda och en del helt öppet i media. Valresultatet i september ledde till att två nya partier fick plats i kommunfullmäktige, Fi och Sverigedemokraterna samtidigt som äldre etablerade partier tappade mandat. Socialdemokraternas starke man, Lennart Holmlund aviserade redan i augusti förra året att han inte var aktuell till omval och det stod klart att flera av ordförandeposterna i nämnderna skulle komma att bemannas av nya ledamöter. Helt klart en ny politisk scen.

    Tamara Spiric har meddelat att hon lämnar politiken och vi var många som blev förvånade eftersom det aldrig funnits en antydan till att det var aktuellt. Många har kritiserat Spiric för beslutet med tanke på att hon ändå var första namn till kommunen och det var många som hade förväntat sig att hon skulle gå vidare till riksdagen med den plats hon hade på riksdagslistan. En del menar att hon har lurat väljarna, själv menar jag att det är ett beslut som hon själv måste få ta. Spiric vill prioritera föräldraskapet och det har jag den största förståelsen för. Familjen är viktigt och kommer före politiken. Alltid. Det är något vi kristdemokrater är och har alltid varit tydliga med.

    Jag har gillat att ta debatten med Tamara och här uttalar jag mig i radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5987166 Obs bilden är tagen vid ett helt annat tillfälle.

    Lennart Holmlund har uttalat sig om att aldrig förr har så många hoppat av politiken innan mandatperioden ens börjat. Det är idag också klart att förutom nya partier i fullmäktige blir det även en politisk vilde när en av Miljöpartiets ledamöter hoppar av, men stannar i fullmäktige. Vem sa att politik är ointressant? Det är bara några få dagar kvar till mandatperiodens första sammanträde (måndag 27 oktober) och till det sammanträdet har jag lämnat in denna interpellation. Ser fram emot svaret, trycker Umeå kommun på landstinget för att få till ett avtal?

     

    Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S)

     

    När kommer avtal om IVPA skrivas?

    Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom 4-8 minuter.

    Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan på ambulans) i Botsmark.Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och medvetslöshet.

    I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla kommundelar.

    Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
    • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

     

     

     

    Veronica Kerr                                        

    Kristdemokraterna                               

     

  • Kryssa Kerr

    Familjens röst

    Så är den här, valdagen. 14 september. Under fyra veckors tid har jag levt och andats valrörelse. Det har varit sena kvällar med möten och debatter och tidiga morgnar med att dela ut material i brevlådor. Hemmet är i ett undantagstillstånd eftersom det som ska fixas får vänta till efter valet. Nu är det nära och jag känner mig pirrig, men jag tror att mina barn känner lättnad. Kanske det blir någon ordning här hemma nu. Inte idag, men kanske imorgon…

    Jag ska strax själv gå till vallokalen för att rösta och sedan stå utanför lokalen för att dela ut valsedlar till de som vill ha. Jag är första namn till Umeå kommun, men jag finns även med på listorna till landsting och riksdag. Ingvar Näslund, chefredaktör, skriver på VK om bloggens slagkraft och om hur flitiga lokala politiker varit. Jag är inte en av de som skriver varje dag, men jag har skrivit om den politik jag vill föra och vilka frågor som jag vill driva. Min förhoppning är att ni fått en bild av vem jag är och självklart hoppas jag på ditt förtroende att få ett kryss.

    Följ mig på Twitter, där händer det mera än här på bloggen för tillfället, @VeronicaKerr #KryssaKerr #Kristdemokraterna