Kategori: Uncategorized

  • Beslutade garantier

    Nu är de beslutade, de lokala värdighetsgarantierna i Umeå kommun. De har arbetats med och bearbetats under lång tid och synpunkter har kommit från politiken, personal, brukare och anhörigorganisationer för att det viktigaste skulle komma med. Jag har skrivit om värdighetsgarantier tidigare och jag har interpellerat om dem i fullmäktige och nu är de alltså beslutade. De kommer att gälla i särskilda boenden, hemtjänst, korttidsboende och dagverksamhet.

    Värdighetsgarantierna är 

    Umeå kommun lovar

    1. …att ditt självbestämmande och din delaktighet respekteras genom regelbunden dialog i din vardag.

    2….du får möta personal som har god kunskap i sitt yrke och med relevant inskolning

    3…du får en kontaktpersonal som du kan känna extra förtroende för. Om du inte är nöjd med din kontaktpersonal så har du möjlighet att byta.

    4…. du får ett välkomstsamtal inom en vecka med din kontaktpersonal och om du så önskar tillsammans med dina närstående

    5. ..det ska vara enkelt för dig att komma i kontakt med ansvarig chef

    6.. du får veta vilken personal det är som komer och hjälper dig

    7….all personal inom hemtjänsten alltid kan visa tjänstelegitimation

    8. …hålla överenskomna tider med en marginal på 30 minuiter. Blir det förändringar meddelar vi dig.

    10. .. du ges möjlighet till socialt och kulturellt innehåll, fysiska aktiviteter och utevistelse

    11. ..du som vårdas i livets slutskede inte ska lämnas ensam, om du inte önskar det.

     

    Det som skiljer värdighetsgarantier från vanliga kvalitetsdeklarationer är att dessa ska göras tillgängliga både för brukare och anshöriga så att man lätt kan få reda på vilka förväntningar man kan ha av Umeås äldreomsorg. Det ska också vara tydligt var man kan vända sig när garantierna inte fungerar och vad som då händer. Här var det inte tydligt exakt hur det kommer att se ut därför kommer jag inte att släppa dessa förrän jag vet att de är tillgängliga för alla som vill.

    Här är länken till dagens pressmeddelanden från socialnämnden. Jag delar inte Åsa Bäckströms uppfattning om att värdighetsgarantierna kommer att bli svåra att implementera hos de privata LOV företagen eftersom när dessa företag upphandlas enligt LOV kommer värdighetsgarantierna att finnas med i underlagen. Det som är fantastiskt med LOV, lagen om valfrihet, är att är jag inte nöjd med min hemtjänst för att de inte uppfyller ovanstående då har jag rätt att byta tjänst. Vad valfrihet innebär har dock alltid varit svårt för Vänsterpartiet att begripa.

  • Om Holmlund och privat familjehemsvård

    Den antagligen mest flitige bland bloggarna på VK är Lennart Holmlund. Var och en är fri att tycka vad man vill, men när Holmlund kommer med angrepp eller påståenden som inte alls stämmer är det dags att kommentera. Holmlunds blogg om privata familjehem påstår att det är märkligt att Maria Larsson (Kd) kommer med kritik efter det att media börjat granska privata alternativ i familjehem. Det är inte sant. Redan 2011 fick Socialstyrelsen uppdraget att ta fram ett program för säkerhet och trygghet för placerade barn och unga och under 2012 genomfördes inspektioner. Man måste utreda och veta vad som är fel innan man sätter in åtgärder.

    Holmlund påstår vidare att Kristdemokraterna står för att det ska vara privata alternativ för att vi kallar det frihet att ha fler utförare (citat ..”och ibland heter det något annat.”) Holmlund väljer att glömma bort att här handlar det inte om att välja alternativ över vem som ska hjälpa mig när jag behöver hjälp i hemmet eller i sjukvården. Här handlar det om att samhället inte uppfyller behoven. Det är kommunerna som ansvarar för att barnen får en trygg och säker vård när familjen inte längre klarar av det. I vår egen kommun har vi haft svårt att rekrytera egna familjehem, men vi kan inte låta de barn och ungdomar som behöver bryta sig fri från missbruk antingen eget eller föräldrars stå utan hjälp för att kommunen inte har egna alternativ.

    Vi har ett samhälle där det anses vara konstigt att stanna hemma med sina barn längre än ett år, där det är helt OK att placera ettåringen på en avdelning med 20 andra barn och få vuxna. Hur ska vi då få familjer som är villiga att ta emot och hjälpa andras barn? Ger vi våra barn en trygg uppväxt, men varför är det så att psykisk ohälsa blir allt vanligare bland våra tonåringar?

    Holmlund vill få det till att Kristdemokraterna kör med ad hoc lösningar när media kommer med kritik. Sanningen är att Kristdemokraterna har lyft frågan om trygg och säker vård tidigt för att utreda vilka problem som kan finnas innan man kommer med snabba lösningar. Kommunen har ett stort ansvar och där är uppföljning a och o.

    Jag vill uppmärksamma de familjer som öppnar sina hem för barn som har det svårt, som tar sin egen tid för att hjälpa andra familjer. Det är inte lätt och ett stort ansvar, men utan dessa människor skulle allt fler barn råka illa ut. Socialnämnden i Umeå ska också garantera att de familjer som tar emot barn och unga också ska få den hjälp de behöver. Här har vi brustit emellanåt. Vi har inte tillräckligt många egna familjehem och tills dess behöver vi andra alternativ, allt för att ge alla barn en trygg och säker uppväxt.

  • För stora barngrupper och platsgaranti som inte uppfylls

    Först var det vintern med snö och kyla som var kraftigt försenad, nu verkar det vara aprilvädret som har kommit för tidigt. Ömsom regn, ömsom snö, slaskigt och trist kan vädret summeras med. Jag vill inte dra till med klyschan, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, men dåliga skor verkar jag ha för blött är det!

    Läser i tidningen idag att Umeå kommun har för första gången blivit anmäld för att de inte klarar platsgarantin i förskolan. Trycket är hårt och fortsätter att vara det trots att flera förskoleavdelningar har öppnats runt om i kommunen. Umeå klarar inte max 15 barn/ avdelning och det verkar inte finnas någon som vet när eller överhuvudtaget vilket år detta kommer att hända. Antagligen är det så att de barn som nu är i förskolan redan har lämnat och börjat förskoleklass när det tunnas ut. Än värre enligt mig, är att i går på nyheterna rapporterades det att på en förskola är det 18 barn och ENDAST två pedagoger. Oacceptabelt!

    Familjen som har anmält kommunen placerade sitt barn i kö redan i mitten av april förra året med önskat startdatum 1 januari 2014. Den 3 februari fick de en plats, i och för sig inte alls i närheten av var de bor, men ändock en plats. Det märkliga är att kommunen fortsätter att förneka att man inte klarat garantin. De säger att det brukar lösa sig genom dialog där föräldrar därmed flyttat fram önskat datum för plats. Klart att man då kan klara en garanti om man ändrar förutsättningarna. Här hade föräldrarna varit förutseende och placerat barnet i kö mer än 8 månader före önskat datum och ändå lyckades det inte. Skolinspektionen vill nu att Umeå kommun utreder vad som har hänt och vidta eventuella åtgärder. Jag välkomnar den utredningen!

    Något annat jag välkomnar och som detta ärende verkligen belyst är att Umeå behöver fler alternativ till förskolan. Familjedaghem och andra pedagogiska verksamheter där barnomsorgspengen kan skapa möjligheter och avlasta både förskolor, personal och föräldrar. Fler behöver inse detta!

  • Öppna förskolan

    Jag har läst om demonstrationen för öppna förskolan som genomfördes i går och jag tycker att det är viktigt med föräldraengagemang för barnen är det viktigaste vi har. Det är också tydligt att informationen om vad som händer och varför det sker har varit bristfällig. Lennart Holmlund bloggade om det igår om det pressmeddelande som har gått ut. Jag har själv varit pådrivande om att informationen måste bli mer tydlig från kommunens sida och inte tigas ihjäl. Nu kan jag bara beklaga att information har gått ut lite för sent.

    Det är också klart det inte är bara 3 miljoner kr som besparing utan förslaget är en del av en stor åtgärdsplan som ska spara 30 miljoner kr och målsättningen är att placeringar av barn och unga i HVB hem eller i familjehem ska minska. I förslaget till förändring yrkade jag även på att samarbetet med fler aktörer ska öka för att ge hemmavarande föräldrar mötesplatser vilket övriga biföll. Det ska aldrig finnas någon tvekan om att Kristdemokraterna inte är för den öppna förskolan, tvärtom.  Jag var själv en flitig besökare av öppna förskolan här i Holmsund för ca 12 år sedan och uppskattade den mycket!! Det roliga är att här i Holmsund har man arbetat sedan länge enligt den inriktning som Umeå nu genomför, men där var det personalen själva som tog initiativet.

    Journalister har frågat mig om vi var eniga i nämnden och därför är det viktigt för mig att dela med mig av den protokollsanteckning jag lämnade in i december. Den förklarar och förtydligar min ståndpunkt och det är en ståndpunkt som både Moderaterna och Folkpartiet delade.

     

    Protokollsanteckning om öppna förskolan

    Det är många föräldrar som uttryckt en stark oro inför beslutet om en nya verksamhetsinriktning för öppna förskolan. Frågan har utretts under en längre tid och det har inte varit enkelt och vi vill betona att vi verkligen önskar att det fanns möjligheter till att både satsa på riktade insatser och samtidigt undvika förändringar inom den verksamhet öppna förskolan har idag.

    Det är viktigt att betona att syftet med nya verksamhetsinriktningen är att fler familjer med problem ska fångas upp i ett tidigt skede och tidigare få stöd. Tanken är att det i sin tur ska leda till att behovet av placeringar i familjehem eller HVB-hem ska minska på sikt. På det här sättet stöttar kommunen de familjer som har det svårast och barn som behöver kan tidigare få stöd.

    Föräldrastöd berör en så angelägen fråga som barns uppväxtvillkor. Därför understryker vi vikten av att regelbundet följa upp effekterna av den nya verksamhetsinriktningen och att fortsätta ha ett nära samarbete med landstinget i frågan. Samverkan med landstinget är trots allt en förutsättning för att familjecentralerna ska fortsätta fungera på bästa sätt.

    Det är viktigt att öppettiderna på de öppna förskolorna koordineras så att alla inte har öppet och stängt samtidigt för att ge föräldrar möjlighet att välja fler mötesplatser. Vi ser också med denna verksamhetsförändring en styrka i att utöka samarbetet med öppna förskolor som bedrivs av andra aktörer än kommunen – som kyrkor och föreningar.

     

    Veronica Kerr, vice ordförande i Socialnämnden (Kd)

    Natalja Kaganovitch, (M)

    Liv Granbom, ers  (M)

    Lotta Holmberg, (Fp)

    Ola Lundgren  ers Fp

    Greger Knutsson (M)

  • Vänstern ropar efter gamla lösningar

    Vi i Alliansen hade en motion upp till behandling i höstas om att sälja ut en del av Bostadens bestånd för att ge Bostaden större möjligheter att både renovera gammalt bestånd och samtidigt satsa på nyproduktion av hyresrätter. Motionen avslågs, men debatten är inte död vilket var tydligt vid kommunfullmäktige för en vecka sedan när Moderaterna interpellerade i frågan. Vänsterpartiet kämpar emot och argumentationen håller kanske inte alltid. De är emot, men kommer inte med egna initiativ för att lösa bostadsbrist utan skyller på andra och regeringen i synnerhet. Både Anders Ågren och Peder Westerberg har idag bloggat om debatten som går vidare på insändarsidan och vår alliansreplik som är införd i dagens tidning.

    Vänstern visar en otäck uppfattning om att privata fastighetsägare skulle bara vara intresserade av att göra stora vinster och därmed ”suga ut” stackars hyresgäster. Vinster för byggherrar är vedervärdigt, men samtidigt ropar de efter att regeringen ska införa bostadssubventioner för att byggandet ska öka. Här är det definitivt osäkert var bostadssubventioner hamnar, blir inte risken än större att en vinst kan tas ut? Sanningen är att ja, bostadsbyggandet är för lågt, men det har varit alldeles för lågt under flera decennier. Bostadsbyggandet är och har varit betydligt lägre i Sverige jämfört med våra nordiska grannar trots att vi har haft subventioner och de andra länderna har klarat sig förutan.

    Svensk bostadspolitik är under renovering och snart ser vi resultat. Vi är många som är förväntansfulla och en del är mycket otåliga, men vi får inte glömma att det är inte staten som ska bygga utan det är kommunen som har plan monopolet. Att vara otålig är ingen bra anledning till att ropa efter gamla icke fungerande lösningar.

     

  • Politiken bubblar

    Det blev en bra helg och jag är så glad för att jag fick vara en del av kulturhuvudstadsinvigningen i lördags. Stort och fantastiskt även om det här med ”kläder efter väder” inte alltid fungerar. Det är sällan jag står stilla i närmare två timmar ute i kyla..

    I förra veckan skrev jag om konst som provocerar och när man läser dagens tidningar ser man att det inte bara är konst utan hela begreppet kultur och kulturdriven tillväxt som väckt känslor. För vem och varför? Har Umeå blivit en hemsk stad att vara i som en kulturdemonstrant sa i lördags?

    På onsdag kväll deltar jag i en paneldebatt med alla politiska partier om just detta med kulturdriven tillväxt och en fråga som ställs är vad som kommer att hända i Umeå efter 2014?

    Debatten har varit inplanerad sedan i november därför kan jag bara tycka att det är olyckligt att VK planerat in en debatt, samma kväll och samma tid, mellan Anders Ågren och Hans Lindberg på Allstar. Kanske inte samma publik, men det är tydligt att Umeå inte bara kokar av kultur, supervalåret gör sig påmint och politiken bubblar också.

    Bild på konstverk från gallerivandring i Umeå stad.

    20140203-124718.jpg

  • Konst som provocerar

    Konst ska provocera och beröra, men det som en del kallar konst kallas ibland bara konstigt av andra. Den stora invigningen av kulturhuvudstadsåret är denna helg och konstutställningar, vernissager och performance blir självklara delar av kulturen. Jag tycker att en av de bästa sakerna med att Umeå har blivit kulturhuvudstad är att fler människor kommer att ta del av och uppleva saker man kanske inte alls hade tänkt sig från början. Man kanske inte tycker om allt heller och det är precis som det ska vara.

    Dagens (och gårdagens) stora snackis har varit grafittikonstnären Carolina Falkholts arbete med att måla en vagina på ett snöblock i centrala Umeå. Kristdemokraternas ledamot i Kulturnämnden fick frågan om vad han tyckte om att det kvinnliga könsorganet skulle målas på ett stort snöblock i stan. Per-Martin var tydlig med att konstnären har sin konstnärliga frihet, men att han inte själv tyckte att det var passande motiv och att man kan använda friheten mer varsamt. Det var aldrig tal om att censurera det kommande verket eller förbjuda Carolina att måla det. Precis som konstnären har sin frihet så har varje människa rätt att uttrycka sin åsikt, men vi ska inte kränka varandra för att vi inte tycker lika.

    Vi har i Umeå haft flera kontroversiella konstverk eller performances där politiker har kritiserat det som uttryckts i konstens namn eller som i ett fall har man till och med använt tejp för att konstverket ansågs uppmana till klotter. Censur menade andra. Idag flödar diskussionen på Facebook om konst i feminismens namn mot manliga könssymboler och många är mycket upprörda och arga för att en politiker uttryckt sin egna personliga åsikt om ett konstverk. Språkbruket har i vissa fall varit mycket grovt. Jag begriper det inte, men att försöka tysta andra för att de inte tycker likadant, det hör inte hemma i kulturhuvudstaden Umeå.

  • Åtgärder mot barnfattigdom

    För två veckor sedan deltog jag i ett seminarium där Tapio Salonen föreläste om barnfattigdom och jag satt även med i ett panelsamtal där jag fick delge mina reflektioner i saken. Salonen är professor i socialt arbete och den som antagligen varit mest involverad i studierna om barn som lever i ekonomisk utsatthet eller enklare sagt, i barnfattigdom.

    Ordet barnfattigdom har tidvis varit mycket kritiserat inte minst efter Uppdrag granskning för drygt ett år sedan. Oavsett vad man anser om ordet så är det helt klart att det finns barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer och som inte har samma möjligheter till aktiviter eller materiella saker som andra jämnåriga. Denna dag var det väldigt många politiker i publiken vilket var tydligt när ordet var fritt och det var flera som sökte bevis för att säga vems fel det var, Alliansen eller Socialdemokraterna eftersom ekonomiska skillnader började för mer än 20 år sedan.

    Det är olyckligt att använda simpla begrepp för att hitta någon att skuldbelägga och det är också att göra det alltför lätt för sig. Det är klart att ojämlikheten har ökat och det är ett stort problem att barns fritid är beroende i större grad av ekonomi konsumtion och förväntningar i relation till vad andra barn har eller får.

    Jag har skrivit om det tidigare att Alliansregeringen med Kristdemokraterna har genomfört reformer för att bekämpa barnfattigdom som att höja grundnivån i föräldraförsäkringen fr 180 kr/dag till 225 kr; Höjning av bostadstillägg och flerbarnstillägg; infört fritidspeng; jobbstimulans; ungdomar i familjer med försörjningsstöd ska kunna behålla det man tjänar vid arbete och inte räknas in i familjens inkomst. Några av dessa reformer har redan gett effekt, men en del är så nya att vi ännu inte sett resultat. I Umeå sjunker även antalet hushåll med försörjningsstöd och har gjort så under en lång tid.

    Igår hade vi årsbokslut för Socialnämnden och där visar tydliga siffror att antalet barn som ingår i hushåll som fått försörjningsstöd sjunkit med 11% i hela kommunen vilket innebär 141 färre barn jämfört med 2012. Det är glädjande siffror, men det ser inte lika bra ut i alla kommundelar. Det är min starka förhoppning att med en enad förvaltning i Umeå kommun kommer vi att stärka arbetet med att ge alla våra barn mer jämlika förutsättningar. Tapio Salonen uttryckte det mycket starkt att alla barn borde ges en dator i skolan eftersom det ger bättre möjligheter för barnen att inte uppleva ekonomisk utsatthet eller barnfattigdom. Jag har bloggat om det förr att när elever i Umeå fått en dator från åk 6, har det sett helt olika ut i kommundelarna. På vissa skolor har eleverna mycket liten tillgång till dator på skolan och man förutsätts ha egen privat dator hemma för att utföra skolarbetet. Även här är en förändring på gång. Det är bra!

     

     

  • Livlig debatt och oklara svar

    Årets första fullmäktige blev kort och intensivt och stort fokus kunde läggas på interpellationer och enkla frågor. Själv hade jag ställt en interpellation med anledning av beslutet som vi tog i personalutskottet i december för att få ett tydligt besked från kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund om det hade hanterats på rätt sätt. Än en gång vill jag vara tydlig med att det inte ärendet i sak som jag ville debattera utan det faktum att Lennart Holmlund är alltid den som är tydlig med att om man tar ett beslut som kostar pengar ska man veta var de pengarna ska tas ifrån.

    Lennart Holmlund var inte den som svarade utan hade delegerat till personalutskottets ordförande Christer Lindvall. Därför fick jag inte heller något tydligt besked på min fråga. Oavsett vad man tycker så saknar personalutskottet fortfarande egen ekonomisk ram. Men när argumenten tryter eller när man vill undvika att svara på konkreta frågor gick majoriteten till angrepp med oriktiga påståenden.

    Eftersom Christer Lindvall i spetsen för S och V är övertygad om att detta inte kommer att kosta något, trots tjänstemännens siffror och varningar, antar jag att det var svaret jag fick nöja mig med. Beslutet börjar gälla när det finns ett påskrivet kollektivavtal mellan parterna. När det blir är oklart eftersom i beslutet står det att det är en ambition att vara klart till 1 februari 2014.

    ******************************************************************************************************************************

    Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund

     

    Fattade personaltskottet ett ogiltigt beslut?

    Den 17 december 2013 sammanträdde personalutskottet i Umeå kommun. Ett av ärendena var om kommunen skulle erbjuda tillsvidareanställning till visstidsanställda vid Umeå kommun. Förslaget riktade sig till personer som har haft såväl vikariat som allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod.

    Kristdemokraterna var ett av partierna som ville i enlighet med tjänstemännens förslag skjuta upp beslutet i avvaktan på centrala förhandlingar. Att vänta med beslutet hade även gett kommunen mer tid att ordentligt utreda kostnader och övriga konsekvenser av förslaget.

    Vänsterpartiet och Socialdemokraterna beslutade ändå vid sammanträdet att kommunen ska erbjuda tillsvidareanställning till den nämnda gruppen. Umeå kommun blev därför först i Sverige med att ta det steget – övriga kommuner har valt att avvakta.

    Det är anmärkningsvärt att majoriteten inte ville fördjupa sig i konsekvenserna- inte minst de ekonomiska. Beslutet kommer med största sannolikhet att få ekonomiska konsekvenser av varierande grad för Umeå kommuns nämnder under 2014.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Har personalutskottet, som idag saknar egen ekonomisk ram, rätt att ensidigt fatta ett budgetpåverkande beslut av denna art?
    • Om inte, är personalutskottets beslut att kommunen ska erbjuda tillsvidareanställning till nämnda grupp därmed ogiltigt?

    Veronica Kerr

    Kristdemokraterna