Kategori: Uncategorized

  • Slutet på en era?

    Så var det då dags igen. Morgondagens fullmäktige kommer att besluta om kommunen ska byta upphandlingsmodell i hemtjänsten, dvs avskaffa LOV och ersätta det med LOU. Senast Socialdemokraterna försökte att avskaffa valfriheten i hemtjänsten var för sex år sedan.

    Jag satt som ledamot i Individ och Familjenämnden vid den tiden och som vice ordförande i Äldrenämnden. Ett av de främsta argumenten som lades fram var att kommunen riskerade att bli alltför liten som hemtjänstutförare eftersom fler valde annan utförare än den kommunala hemtjänsten. På den tiden fanns det 18 företag och hemtjänsten i Umeå stack ut i statistiken med en kundnöjdhet på 94%. Av 18 företag var 17 av dem lokala.

    Målet för Socialdemokraterna var att begränsa antalet företag och med Vänsterpartiet vid sin sida var de övertygade om att beslutet att avskaffa LOV skulle vara enkelt. Det de missade var hur mandatfördelningen ändrades i valet 2018 där Socialdemokraterna tappade 3 mandat. Trots att de hade majoritet i de båda nämnderna när beslut togs i november så hade de inte det när fullmäktige skulle ta beslutet i januari.

    Idag när samma fråga ska hanteras en gång till så sker det med svaga och vinklade beslutsunderlag som är menade att understödja Socialdemokraternas argument att Offentlig upphandling är bättre och säkrare ur ett välfärdskriminalitetsperspektiv. Detta trots att det är klart att det spelar ingen roll vilket system vi har eftersom riskerna finns med båda. Det handlar om vilka krav som ställs och vilka uppföljningar som görs.

    Det vore betydligt ärligare om Socialdemokraterna sagt att vi vill inte ha LOV längre, vi tycker att det är dåligt, hög risk för kriminalitet och därför yrkar vi på att det ska avskaffas. I stället har de kommit med insinuationer och påståenden som sedan visat sig inte stämma. Det har varit anklagelser mot tjänstepersoner för att inte göra sitt jobb, ett smyginförande av fasta schablontider och märkliga påhopp mot oss i opposition som vill ha valfriheten kvar. Jag har efterlyst det tidigare, jag vill se mer ärlighet i politiken och raka puckar i kommunikationen.

    Jag är rädd för att vi inte kommer att se samma text i VK som för sex år sedan. Faktum är att vi inte vet vad vi får eftersom Socialdemokraterna kastar jästen efter degen och tillsätter en utredning efter det att LOV är avskaffad. De lovar valfrihet, men ingen vet hur eller vad det innebär. Artikeln nedan publicerades i december 2018 när det stod klart att även Arbetarpartiet beslutat att stå upp för valfriheten. Jag fortsätter och imorgon vet vi mer hur det har gått.

  • På egna ben

    Nystart!

    Våren 2009 skrev jag mitt första inlägg på Västerbottens-Kuriren och under närmare 15 år blev det en del inlägg. Alla inläggen finns inte kvar eftersom den blogg jag hade innan jag blev gruppledare raderades. Som gruppledare blev det mer renodlad politik och mindre privatliv vilket ansågs mer lämpligt när bloggen skulle anpassas till fliken ”Politiker bloggar”. Men nu är den eran över.

    Det är kanske galet, eller en felinvestering när det gäller tid eftersom många säger att bloggandet är på väg ut. VK tyckte definitivt det och hänvisade till sociala medier. Jag kanske inte var den flitigaste bloggaren med flest besökare, men bloggen har varit ett fantastiskt verktyg som jag inte vill släppa. Här vill jag inte begränsa mig eller anpassa mig till en viss mall. Lätt att säga nu, resultatet återstår att se.

    Tanken med en ny och egen blogg är att dokumentera och visa arbetet jag gör. Politikens villkor och förhoppningen om att det går att förändra saker. En blogg är en dagbok på webben så det är klart att allt är inte politik. Ha tålamod, jag är ingen webbdesigner och inte har jag resurser eller hjälp av Västerbottens största tidning bakom mig som det var tidigare. När jag var politikerbloggare på VK fanns det hjälp att få om det tjorvade, nu är det upp till mig att klara mig själv. Häng med på vägen!

    Bilden nedan är en skärmdump från VK 7 april.

  • Barnfattigdom och Andreas (S)iffror

    Jag har läst Andreas Lundgrens blogg idag. Det är intressant att läsa när han skriver om de områden som ligger honom nära om hjärtat med tanke på att han är ordförandekandidat till socialnämnden. En socialnämnd som för övrigt mest troligt kommer att delas i två nämnder efter valet i höst.

    Vi har ett gemensamt mål som är taget i kommunfullmäktige och det är att barnfattigdomen i Umeå ska minska. Det är för min del ett självklart mål som jag inte kan se att någon är däremot, men ändå väcker ordet barnfattigdom starka känslor. Vad menar vi och vad innebär det för de barn som definieras som fattiga?

    Jag har bloggat om denna fråga tidigare Det finns barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer och med det räknar jag de barn som lever i hushåll som har fått försörjningsstöd. Dessa siffror sjönk med 11 % under 2013 vilket var 141 färre barn jämfört med 2012. De siffror som Andreas har i sin blogg är ett par år gamla, men det är lättare att halvera siffran om den redan nu har sjunkit. Siffrorna nedan är från januari 2014.

    Antal barn som ingår i de hushåll som fått försörjningsstöd
    2012 2013 Diff
    Umeå Kommun totalt 1302 1161 -141
    Socialnämnden 1160 1022 -138
    Holmsund/Obbola 90 95 5
    Hörnefors 28 14 -14
    Sävar 31 34

    3

     

    I bloggen som jag skrev i januari nämnde jag att förutsättningarna var inte de samma i kommundelarna vilket också är tydligt i statistiken. Jag nämnde också att Tapio Salonen uttryckt det mycket starkt om att alla barn borde ges en dator i skolan eftersom det ger bättre möjligheter för barnen att inte uppleva ekonomisk utsatthet eller barnfattigdom. Elever i kommundelarna har inte tidigare fått datorer i skolan, vilket är oförsvarbart med den IT policy som Umeå kommun har för grundskolan i Umeå. Förändringen har skett under de senaste två månaderna och elever i kommundelarna erbjuds nu datorer i skolan. Det är ett stort steg mot förbättring!

    Jag vet inte exakt vad Andreas syftar på att han och socialdemokraterna ska göra i frågan, men för Kristdemokraterna är barn och ungas uppväxtvillkor en absolut prioriterad fråga vilket också varit tydligt i de reformer som regeringen genomfört. Men det visste ni ju redan eller hur?

     

     

     

     

     

     

     

     

  • Reaktioner om hemlöshet

    Jag ser att Mattias X har kommit med en motreaktion till min blogg (som för övrigt var en reaktion på hans tidigare inlägg) och det är bra. Kommentarerna har också flödat in för ovanlighetens skull för frågan om hemlöshet berör. Ja, jag har läst Socialstyrelsens rapport och ja, jag är medveten om att det finns hemlösa i Umeå. Vad jag ville problematisera är att definitionen av hemlöshet är så bred vilket kan definitivt ge en skev bild av verkligheten. T ex kan de som inte har eget kontrakt utan bor hos vänner eller med andrahandskontrakt under korta tider räknas som hemlösa enligt definition fyra. I Umeå vet vi att detta antal kan vara stort, i synnerhet vid höstens terminstart på Universitetet.

    Mattias X har även uttryckt förvåning över att jag ”attackerat” honom trots att han inte ens är politiker och att han inte benämnt varken Kristdemokraterna eller mitt namn i sin blogg. Samtidigt så skriver han i sin blogg en uppmaning till Umeås politiker för att det är deras ansvar att lösa hela frågan. Han kanske inte hade väntat sig att någon skulle reagera och när jag nu gör det så upplever han det som en attack? Jag skrev om honom och ”taggade” honom på Facebook så att han skulle ha en chans att bemöta inlägget om han ville. Om jag bloggar om en enskild person tycker jag att det är viktigt att hen känner till det för att kunna bemöta om de vill.

    Jag kan erkänna att jag också tycker att det är jobbigt att möta en tiggares blick och att vända ryggen till när man inte har pengar att ge. Jag vill hjälpa, men jag vet inte alltid hur. Men bara för att jag tycker att det är jobbigt så är inte lösningen ett förbud. I socialnämnden är hemlöshetsfrågan på bordet ständigt och bostadsbristen i Umeå är ett stort problem. Men det börjar att hända saker. Tidigare har hemlöshet endast setts som socialnämndens ansvar, men nu börjar äntligen uppfattningen att det är ett kommunansvar ta plats! Stuprörstänkandet ska försvinna, hemlöshetsfrågan ska få ta plats t ex i planeringsutskottet när nya bostäder planeras. Innan sommaren kommer även en avsiktsförklaring om hemlöshet att antas av fullmäktige. Arbete pågår trots att man lätt kan få uppfattningen att ingenting alls görs när man ser de som tigger i Umeå..

    Jag anser fortfarande att om man kan hjälpa sina medmänniskor så ska man göra det, där har vi ett solidariskt ansvar. Detta gäller även om man inte är politiker. Mattias svarade inte på om han vidareförmedlat sina synpunkter till sitt eget parti som är med och styr i kommunen och det får han göra som han vill med. Jag har i alla fall lyssnat och läst och tar med mig synpunkterna i mitt arbete. Frågan om hemlöshet är för övrigt en mycket prioriterad fråga för Kristdemokraterna.

    Av någon anledning fungerar det inte att lägga in länkar i texten, därför kommer de här istället.

    http://blogg.vk.se/mattiasxlundberg/

    http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/omfattning/definition

    http://debatt.svt.se/2014/04/08/regeringens-arbete-leder-till-farre-vrakningar/

     

     

     

  • Om tiggeri i Umeå och Mattias X

    Tidigare i veckan blev jag intervjuad av en journalist student om de tiggare som vi nu träffar på i Umeå. Det var frågor om vad socialtjänsten kan göra och varför ser det ut som det gör.

    I Umeå skulle jag vilja säga att tiggeri är ett relativt nytt fenomen, men reaktioner på vad man ska göra eller hur man ska göra har inte låtit vänta på sig. Sverigedemokraterna var tidigt ute och motionerade om ett nationellt förbud mot tiggeri med utvisning och livstids förbud att återvända till Sverige. Detta förutsatt att den som tigger inte är svensk medborgare. Detta visar en vedervärdig människosyn och att förbjuda tiggeri är ingen lösning.

    Människor har alltid strävat efter en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer. Den stora utvandringen från Sverige till USA i slutet av 1800 talet är ett exempel. Sedan dess har mycket hänt, men önskan att om något bättre och möjligheten att försörja sig finns kvar hos människor.

    De människor som nu kommit till Umeå och som försörjer sig genom tiggeri kommer främst från Rumänien som är medlem i EU. Vi har fri rörlighet inom EU, men den bygger på att man själv kan försörja sig. Om det inte är möjligt så kan kommunen bistå med att hjälpa till med kostnaden för resa till berörd ambassad i Stockholm. Det sker inte genom tvång utan det är förutsatt att den enskilde personen önskar resa hem till sitt hemland och själv inte klarar av att betala reskostnaden.

    Jag har läst Mattias X Lundbergs blogg och jag blir både ledsen och irriterad. Han uppmanar alla Umeås hemlösa att börja tigga och att det är politikernas fel att det ser ut som det gör. Han skriver att vi har haft hundratals hemlösa svenskar i Umeå under många år, en siffra tagen ur luften och varför envisas Mattias med att betona nationalitet? I Umeå var det 2011 ca 25 st akut hemlösa personer. När Socialstyrelsen tillsammans med kommunerna och de större hjälporganisationerna gjorde en uppskattning om hur många hemlösa EU migranter fanns i Sverige under ett dygn i november 2012 räknade man 370 personer, men det är klart att mörkertalet kan vara betydligt större. Idag talar man om kanske 1000-2000 personer i hela landet, men det är en ren gissning!

    Mattias ger inte pengar till tiggare för han tycker att det uppmuntrar tiggeri. Han säger också att det är att ta över ansvaret från samhället. Från samhället? Är vi inte alla en del av samhället och har vi inte en skyldighet att hjälpa våra medmänniskor när vi kan? Att förbjuda tiggeri är en feg lösning för att man inte vill få dåligt samvete. Eftersom Mattias stolt har proklamerat sin nya politiska hemvist förutsätter jag att han har förmedlat sina åsikter till sina politiker som ändå är med och styr kommunen.

     

     

  • Vi behöver bli påminda

    Igår kväll var jag inbjuden av Finska klubben i Umeå att delta i ett panelsamtal/debatt om nationella minoriteter och om sverigefinnar i Umeå i synnerhet. I inbjudan kunde man läsa att tre år har gått sedan Umeå kommun och Västerbottens läns landsting blev förvaltningsområde för finska och man ställde sig frågan om det finns en medvetenhet om de nationella minoriteters rättigheter hos politiska partier?

    Det blev en mycket intressant kväll under tre samtal och erfarenhetsutbyten. Den fåga som lades störst vikt på var behovet av äldreomsorg för finskatalande. Det är känt att för de äldre som drabbats av demens finns det en stor risk att det förvärvade språket (i detta fall svenskan) försvinner och man går tillbaka till modersmålet. Är det då så att personalen inte talar eller förstår finska är det stor risk att man blir alltmer isolerad och känner sig ensam. Att inte kunna göra sig förstådd eller förstå sin omgivning är fruktansvärt och risken för depression ökar.

    Från socialnämnden har vi sagt att det äldreboende som står inflyttningsklart på Ersboda nästa år kommer att ha en avdelning för finsktalande och att det är klart att personal som är tvåspråkiga ska anställas. Vi var flera från personalutskottet närvarande och jag vill med bestämdhet betona att i alla platsannonser som Umeå kommun står för bör det finnas med text om att det är meriterande att kunna tala ett eller några av de nationella minoritetsspråken. I detta fallet finska.

    Vi har numera en fungerande färjetrafik mellan Umeå och Vasa (kan i och för sig bli bättre), men det är fortfarande så att det är fler passagerare från Vasa till Umeå än tvärtom. Min uppfattning är att vi har så mycket mer att lära oss av Finland som en del av vår historia, men som vi läser och kan alldeles för lite om. Vi kan se med avundsjuka på deras skolresultat och undra varför kan inte vi bättre, men Finland är mer än bara skola. Det är det många fler som borde bli påmind om!

     

    Mer information om nationella minoriters rättigheter kan du hämta:

    http://www.minoritet.se/1001

    http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/tillganglighetmangfaldochjamstalldhet/minoriteterochminoritetssprak.4.2ec28df4125d2ef852080001080.html

     

  • Detaljstyrning försenar..

    I gårdagens VK fanns denna insändare med. Den tar upp det som beslutades på Socialnämnden den 26 mars och det som VK rapporterade om dagen efter. Det var inte riktigt slut där..

    Detaljstyrande beslut förlamar arbetet med att förbättra arbetsmiljön

    Kommunfullmäktige beslutade 2013 att under 2014 kommer 25 miljoner kr att satsas på förbättringar av arbetsmiljön för personal i äldreomsorgen. Detta var sedan tidigare en avsättning av de AFA medel som Umeå kommun fick tillbaka samma år.

    Det ursprungliga förslaget var att det skulle vara för att ta bort delade turer i äldreomsorgen, men eftersom dessa pengar är av engångskaraktär är det inte möjligt att anställa extrapersonal.  En tjänsteman fick i uppdrag att ta fram en handlingsplan och en styrgrupp tillsattes. Nämnden har blivit informerad om att arbetet med handlingsplanen fortskrider i samarbete med berörda fackliga organisationer.

    När socialnämnden sammanträdde den 26 mars och beslut skulle tas ändrade sig plötsligt ordförande Eva Andersson tillsammans med vänsterpartiet och nya skrivningar till handlingsplanen presenterades. Detaljerade förslag med målet att styra den tillsatta gruppens arbete med bestämda förslag på bla. vilka som ska ingå i styrgruppen och hur arbetet ska bedrivas.

    Det är viktigt att förbättra arbetsförhållanden för våra medarbetare och jag har ett stort förtroende för ansvarig tjänsteman och arbetsgrupp där även de fackliga organisationerna finns med.  Av alla ändringsförslag som plötsligt presenterades två timmar efter påbörjat sammanträde var det endast ett av dem som vi från Alliansen biföll, att ”göra en tydlig tidsplanering där det framgår hur stor del av verksamheten som är igång med aktiviteter under maj (målsättning 25%) samt när resterande ska vara igång (målsättning tidig höst 2014)”

    Här var vi alla överens om att snabbt komma igång med arbetet, men tack vare att Eva Andersson (S) tillsammans med samarbetspartnern Vänsterpartiet låter kontrollbehovet styra på detaljnivå är nu arbetet försenat. Dessa projekt pengar gäller för hela kommunen och för att beslutet skulle vara korrekt och genomförbart var det en förutsättning att kommundelsnämnderna i Hörnefors, Sävar och Holmsund fattade samma beslut. De var dock inte vidtalade utan ärendet återremitterades utan beslut i saken. Eva kanske vill styra och ställa med tjänstemännen, men de egna socialdemokratiska kommundelsordförandena kunde hon inte styra.

    Från att skicka en tydlig signal om att man vill att arbetet ska komma igång fort står det nu istället stilla. Att sedan påstå att en god arbetsmiljö i äldreomsorgen är så mycket viktigare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet än för oss övriga är bara ett försök till billig politisk poäng utan förankring i verkligheten.

     

    Veronica Kerr, (Kd)
    1:e vice ordförande i Socialnämnden

  • Nu steg temperaturen..

    Läser att höstens val kommer att bli präglat av dörrknackningar och att både Moderaterna och Socialdemokraterna går ut stenhårt med satsningen. Det är egentligen inget nytt, vissa partier har till och med ägnat sig åt det mellan valen. För de andra partierna råder en viss osäkerhet och när man läser att statsvetare menar att dörrknackning inte är det mest röstvinnande sättet kanske en del blir än mer fundersamma.

    Jag kan erkänna att jag har verkligen blandade känslor inför detta med att knacka dörr och jag har inte ägnat mig åt det i valrörelser tidigare. Det är för övrigt inte heller något parti som har knackat på min dörr, men nu har jag börjat att fundera. Jag bor i Holmsund sedan 14 år och för de som känner till Holmsund och skärgårdsandan vet ni att jag kommer aldrig att räknas som ”en äkta” holmsundare. Det krävs visst tre generationer, men jag trivs så bra här nära havet. Om jag skulle ut och knacka dörr här i Holmsund så är det inte för att säga vad jag tycker, men för att fråga mina grannar vad vill ni att kommunen ska göra för att utveckla kommundelen? 

    Jag skulle ställa frågor om vad de tycker om nya Storsjöskolan som stod klar för ett par år sedan, jag skulle vilja veta om barnfamiljer här i Holmsund är nöjda med barnomsorgen eller om det är för stora barngrupper? Vad krävs för att Holmsund skulle bli mer attraktiv eller är vi nöjda som vi har det? Jag har ideér, men framförallt skulle jag lyssna på svaret till frågan hur får du ihop det?

    hurfårduihopdet

     Det är intressant att läsa om de andra partiernas kampanjarbete även om alla kanske inte kör med öppna kort så känns det verkligen som att nu är alla på gång med arbetet inför valet. Det är inte förrän efteråt som vi vet vilka som tänkte rätt och vad som gav resultat. Vi kanske också får svaret till om Claes Borgström kommer att lyckas med att attrahera gubbarna i vänstern. Jag förstår inte hur, men då är jag förstås varken gubbe eller vänster.

     

  • Lägg ut artikeln på nätet, VK!!

    Jag älskar VKs weekend bilaga av den enkla anledningen att jag har mer tid för att läsa och för att det känns skönt att bara få läsa trevliga artiklar. I dagens bilaga kan vi läsa om familjen som valt att bli familjehem för barn som behöver ett tryggt boende. Artikeln inleds:

    ”Alla barn har rätt till sina föräldrar, men alla barn har även rättighet till trygghet och stabilitet i sin uppväxtmiljö. Kan inte föräldrarna ge den tryggheten kan samhället gå in och familjehemsplacera ett barn som far illa. Det är fler och fler barn som behöver nya hem. Just nu är det ca 130 barn som bor i familjehem i Umeåregionen.”

    Det är en rak och ärlig beskrivning av vad det kan innebära att ta emot barn och ungdomar i sitt hem och jag känner stor tacksamhet för att det finns familjer som Anders och Maria som vill bli familjehem. Behovet är så stort, men jag hoppas och tror att artikeln kan leda till att fler familjer tar steget. Anders och Maria säger att vara familjehem är det bästa de har gjort och kanske kan tack vare VK fler familjer få uppleva samma sak. Jag hade gärna länkat till artikeln, men jag hittar den inte på nätet. Tydligen ansågs testet av årets nya glassar vara mer intressant.

  • Två miljarder till cancervård!

    Igår blev det klart, Göran Hägglund gav beskedet att regeringen satsar 2 miljarder kronor för att förbättra cancersjukvården. Det är mycket som händer inom cancersjukvården och cancerdiagnos är inte längre lika med en dödsdom vilket vi kan vara tacksamma för. Sverige tillhör de länder med högst canceröverlevnad inom OECD, men det är inte en placering som varit konstant. Det är också ett faktum att vården ser olika ut över landet och väntetiderna för behandling kan variera kraftigt beroende på var man bor.

    Det är landstingen som ansvarar för vården idag, men jag anser att det är inte acceptabelt med så kraftiga regionala skillnader som finns idag. När jag satt i landstinget förra mandatperioden konstaterade man i årsredovisningen att man hade mycket långa väntetider till ett första besök på lungmottagningen vid Norrlands Universitets sjukhus (NUS) och på nästa sida läste man att överlevnaden vid lungcancer var betydligt sämre i Västerbotten än i övriga landet. Kopplingen mellan väntetid och överlevnad gjordes inte.

    Regeringen med Kristdemokraterna har sedan 2009 avsatt 287 miljoner kronor för genomförandet av den nationella cancerstrategin. Regionala cancercentrum har skapats för att öka vårdkvaliteten, förbättra vårdresultaten, korta väntetiderna och utnyttja hälso- och sjukvårdens resurser mer effektivt. Nästa satsning har patienten i fokus och förbättringen kommer vara märkbar på individnivå och omfatta hela vårdkedjan.

    Det är min övertygelse om att detta kommer att betyda mycket för den cancersjuke och för de anhöriga. När en människa får cancer är det inte bara en person som drabbas. Här talar jag av erfarenhet.