Kategori: Socialdemokraterna

  • Vill S tvångsupplösa bolag?

    Galna förslag eller svikna vallöften. När jag skrev tidigare blogg hade jag först tänkt skriva om Morgan Johanssons (S) utspel om att tvångsupplösa bolag som har färre än 40% kvinnor i styrelsen, men det blev istället ett inlägg om svikna vallöften. När jag senare gick tillbaka för att läsa Dagens Industri om det förslag som har fått starka reaktioner på Twitter möttes jag av denna rubrik:

    Johansson pudlar- Talade först om att upplösa bolag
    Nu låter det annorlunda

    Det första inlägget publicerades på DI kl.10:00 och jag läste om det på Twitter inte långt efter det. Nästa artikel publicerades kl.11:10. Ibland går det fort att pudla och det ska vi vara tacksamma för. Här borde Johansson kanske varit helt tyst till att börja med för inte har det gett mig ökat förtroende för varken honom eller Socialdemokraterna i stort.

     I den första artikeln kunde vi läsa att:

    Justitieminister Morgan Johansson kan tänka sig att upplösa bolag som inte lever upp till regeringens krav på minst 40 procent kvinnliga ledamöter i styrelserna. Regeringen förbereder ett lagförslag om att införa krav på könskvotering i bolagsstyrelser vilket idag INTE har stöd av en majoritet i riksdagen.

    ”Man kan hota med en upplösning av bolagen, eller också så kan man ha ett vitesförfarande. Om det blir viten ska det vara kännbart…”

    Socialdemokraterna kallar sig en feministisk regering och drar sig inte för att använda tvång, kvotering och styrning för att människor ska göra som de vill. Kristdemokraterna vill ha jämställdhet, men säger nej till kvotering. När jag får frågan om jag är feminist känner jag mig absolut nödgad att svara nej. Det finns inte en chans att jag vill sammankopplas med den rådande socialistiska definitionen av feminism.

     

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministern-vill-upplosa-bolag-med-for-fa-kvinnor-i-styrelsen/

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministerns-pudel-inte-rimligt-upplosa-borsbolag/

  • Bjälken i Socialdemokraternas ögon

    Det är ingenting nytt att opinionssiffrorna för Stefan Löfven och hans sittande regering är låga och fortsätter att sjunka. För de av oss som såg partiledardebatten i söndags är det rent av en självklarhet att förtroendet brister. Både för statsministern och hans vice statsminister Åsa Romson. Debatten var som den var och jag tänker inte dra upp fadäser, illa genomtänkta utspel eller otrevliga härskartekniker, det har ni säkert läst om tidigare i alla fall.

    Förtroendet för Stefan Löfven och regeringen har sjunkit, men när Löfven har fått frågan om vad förtroende bristen beror på säger han att det är Alliansens fel. Förtroendet sjunker eftersom de regerar med Alliansens budget vilket också Lennart Holmlund har påtalat. (Holmlund går alltid steget längre och säger att SVT är en del av Moderaternas svekkampanj eftersom journalister inte vet att S regerar med en Alliansbudget. Blogg fr. 11 maj.) Det ingen av dem, mig veterligen, lyfter upp är det faktum att nu när den S märkta regeringen presenterar sina budgetförslag i vår propositionen det är då sveket kommer fram. Vallöfte efter vallöfte sviks där exempelvis förändringen av ROT är ett av dem som fått stor uppmärksamhet eller förstås höjningen av bensinskatten. Argumentationen för att höja bensinskatten är att bensinen har inte varit så billig på så länge att det är nu helt OK att höja priset. Vi bilägare klarar det. Hmm.

    När Stefan Löfven och Magdalena Andersson gång på gång ertappas med att ljuga, är det då konstigt att förtroendet brister? Att skylla på att de just nu styr med en Alliansbudget och inte själv begripa att ljuga är ett steg mot brustet förtroende. Det är lättare att se flisan i sin nästas öga än bjälken i sitt eget,* bjälken i detta fall är svikna vallöften. Att inte tro att svikna vallöften leder till brustet förtroende det är att omyndigförklara oss medborgare. Jag hade inget förtroende för Socialdemokraterna innan valet, därför finns inte min röst med i de sämre opinionssiffrorna. I nästa vecka ska Socialdemokraterna i Umeå presentera sin budget och vänstermajoriteten i landstinget ska presentera sin. Med det svåra ekonomiska läget i landstinget (ingenting nytt) kommer det säkert att bli en tuff budget. Eftersom S varit i makten sedan 1979 är det tveksamt om vallöftessvek överhuvudtaget kommer upp. I Umeå kommun har S styrt länge, men är ovan vid röda siffror. Här blir frågan, är det någon som minns vilka löften S gick fram med i september?

    ***********************************************************************************************************************************************

    *Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Luk. 6:41-42

  • Newsflash: uppdatering av tidigare inlägg

    Strax efter att jag bloggat om Röda Korset och de vansinniga momsreglerna läste jag en notis i Dagen, publicerad förra fredagen. Det verkar som om hotet från Alliansen och Vänsterpartiet att köra över regeringen om momsregeln för ideella organisationer införs kan bli det som sätter stopp för förändringen. Magdalena har ju sagt att regeringen inte är intresserad av dessa pengar. Jag vet inte när riksdagens skatteutskott sammanträder, men det vore mycket intressant att ta del av diskussionerna..

    20150219-101850.jpg

  • Känslig fråga eller vad döljer Socialdemokraterna?

    Idag följer jag landstingsfullmäktige på plats i fullmäktigesalen. Jag sitter på åhörarläktaren vilket känns konstigt när jag är mer van vid att äntra talarstolen, sedan är det förstås helt andra frågor som diskuteras.

    Sedan i början av januari arbetar jag halvtid på landstinget som politisk sekreterare. Med både kommunpolitik och landstingsfrågor på agendan känns det nu som om jag får ett helgrepp på politik i Västerbotten. Det är just helhetsbilden av vad som påverkar vilka frågor som jag tycker att många politiker saknar. Det är välkänt att sjukhusen saknar sjuksköterskor, bristen är så stor att vissa avdelningar får stänga igen och patientsäkerheten hotas. Tillgängligheten blir också lidande.

    Det lätta svaret är att utbilda fler sjuksköterskor, men ingen kan tvinga någon att gå en utbildning. I Skellefteå finns det idag en sjuksköterskeutbildning som drivs av Umeå Universitet. Denna utbildning kommer att bli nätbaserad vilket betyder att du behöver inte vara i Skellefteå för att gå utbildningen. Bra eller dåligt? Inte tvärenkelt att svara på, men en sådan förändring av utbildningen kan få konsekvenser. Det är klart att det blir lättare att rekrytera sjuksköterskor som genomgått utbildningen i Skellefteå att stanna kvar i länet. Läser du utbildningen på distans och är bosatt i t ex södra Sverige kanske det inte är lika troligt att du vill flytta till länet för att arbeta.

    För ett par år sedan utökades antalet platser på läkarutbildningen i norr för att underlätta rekrytering just där vi har läkarbrist. Det var under Alliansens tid och det finns ingen som ifrågasatt det eller behovet. Idag ställde Kristdemokraternas Erik Sedig en enkel fråga till landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson. Peter vägrade svara. En enkel fråga är för kunskapsinhämtning och det ska vara en fråga där man kan svara ja eller nej. Jag vet inte varför han nekade, men det är tydligt att genom uppmana Erik att skriva en interpellation till fullmäktige i april får han ett par månaders betänketid. Märkligt i alla fall eftersom han verkar bli rätt less på interpellationer och att debattera. Det är också märkligt för majoriteten ska inte och kan INTE styra oppositionen till vilka frågor man vill att de ska interpellera i. Slutgiltig tolkning blir att frågan var känslig eller så har han ingen aning.

    Här är den enkla frågan i sin helhet:

    Fråga med anledning av förändrad sjuksköterskeutbildning i Skellefteå

    Västerbottens läns landsting och Umeå Universitet har sedan 2008 ett Regionalt samverkansavtal med syftet ”…att åstadkomma ett vidgat och fördjupat samarbete mellan parterna…” I avtalet slås det fast att landstinget och universitetet ”…ska stötta varandra i viktiga framtidsfrågor, …såsom att säkra tillgången på kvalificerad vårdpersonal.”

    Sedan förra året är det känt att Umeå universitet kommer att förändra sitt sjuksköterskeprogram i Skellefteå från att vara studier vid campus till att bli nätburen.

    Min fråga är om landstinget deltagit i några överläggningar med Umeå universitet med anledning av den förändringen?
    Erik Sedig, Kristdemokraterna

     

  • Utredningar barn och unga

    Nu börjar det hända saker och jag ser med spänning fram emot nästa sammanträde i IF nämnden som är om två veckor. Nämndens AU sammanträder i morgon bitti, men med tanke på att ärendet är helt nytt så har det inte kommit ut några handlingar ännu.  Vad talar jag om? Jo, Socialdemokraterna har nu sagt att de ska ta itu med situationen på IFO Barn och unga där socialsekreterare väljer att byta arbete pga hård arbetsbelastning. Utredningar har blivit liggande vilket betyder att kommunen inte klarat av den lagstadgade tiden på fyra månader. Det är ohållbart.

    Folkbladet har uppmärksammat detta i ett par artiklar och nu har Socialdemokraterna reagerat. Andreas Lundgren är ny ordförande och hur han ska kunna ”trolla med knäna” när det gäller resurserna återstår att se. Klart är i alla fall att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte gav en enda krona extra till Individ och familjeomsorgen i 2015 års budget. Den stora satsningen på 32 miljoner (som majoriteten envisades med att kalla det) gick till äldreomsorgen, INTE till varken IFO eller handikappomsorg.

    I Alliansens budget markerade vi dock tydligt att något måste göras på Barn och Unga och detta sa jag i mitt budgetanförande i augusti.

    **********************************************************************************************************************************************

    ”Budgetberedningen sammanträdde vid ett par tillfällen i våras, men det var inte förrän nu i augusti som underlagen blev tillgängliga för alla. Vänsterpartierna klarade inte av att sammanställa en budget i tid, men när man nu gör det så är det en budget baserad på siffror från våren. Vi i Alliansen har uppmärksammat alarmerande uppgifter framkommit när det gäller arbetsbelastningen hos våra socialsekreterare som handlägger anmälningar som rör barn och unga. Lagen är tydlig med att en utredning inte ska ta längre tid än fyra månader. Detta klarar vi inte idag. Anmälningar med oro för att barn och unga far illa tar betydligt fler månader att sammanställa. Vi har läst om skrämmande exempel från socialtjänst i andra kommuner där anmälningar blivit liggande och barn kommit till skada när insatser uteblivit och det ska inte få ske i Umeå.

    Därför lägger vi två miljoner kronor som ett riktat stöd till IFO barn och unga med målet att handläggningstiderna för utredningar som rör barn som far illa ska minska. Handläggningstiderna är långa och vi vill försäkra oss om att utredningarna utförs på ett rättssäkert sätt. Arbetssituationen är tuff och det är mycket stor risk att vi fortsätter att förlora personal med erfarenhet när de väljer annan arbetsgivare än Umeå kommun. Det är akuta problem som måste lösas, men där har inget av de styrande partierna lyft frågan. ”

    *******************************************************************************************************************************************

    Nu hoppas jag att skutan ändrar kurs, för våra barns skull.

  • Kan män fastna i en kvinnofälla?

    Det finns få ord som jag avskyr så mycket som just ordet kvinnofälla. Det är ett ord som är fyllt av värderingar och stämplar kvinnor som gjort andra val som inte passar in i det som samhället vill. Ordet används ofta i diskussionen om vårdnadsbidrag, men idag läser vi på VKs hemsida att det kvinnohistoriska museet anklagas för kvinnofälla. Här blir det en nyhet.

    Jag har ännu inte besökt Kvinnohistoriska museet (jag vet, jag borde ha varit där för länge sedan, men annat kom emellan) och jag tänker inte skriva något om utställningarna eller verksamheten. Men som tidigare ledamot i personalutskottet är det klart att jag reagerar på att de nyrekryteringar som nu sker till museet är deltider. Fyra personer ska anställas på 70%, en på 46% och två stycken på 42% vardera. 42%! Här tycker jag att den graden är mer av ett extra jobb vid sidan av studier (som när jag jobbade på McDonalds under gymnasietiden), men jag har förstått det som att det krävs högre utbildning av de som anställs.

    Museet kommer att ha nio årsanställda från den första mars och jag ansluter mig till jämställdhetsutskottets funderingar, kan man verkligen inte planera bemanningen bättre för att erbjuda högre anställningsgrad? Jag är inte emot deltider, men i en nystartad verksamhet bör man självklart ha större möjlighet att personalplanera och också samverka med andra verksamheter för att erbjuda en högre anställningsgrad. Inom äldreomsorgen är deltider vanliga, men där ska personal finnas till för de äldre dygnet runt. Där finns det fler svårigheter, men det är många som löst det och som kommer upp i  högre anställningsgrad.

    Personalutskottets ordförande Christer Lindvall har engagerat sig för heltider inom äldreomsorgen tillsammans med Kommunal, men här saknar jag uttalanden från honom. Är Kommunal engagerade i Kvinnohistoriskt museum eller är det så att museet faller utanför deras verksamhetsområde? Det talas om kvinnofälla, men det är oklart om det är kvinnor som anställs eller om det finns män som arbetar vid Kvinnohistoriska museet. Kan män hamna i en kvinnofälla eller är det en motsättning i sig själv? Många frågor och än så länge inga svar eftersom det verkar vara många som inte vill tala om det.

  • Öppen process utan begränsningar

    KDU

     

    Lördag och helg. Vila och avkoppling samtidigt tid för reflektion när veckan har gått förbi i ett ruskigt tempo. När jag inte skriver på bloggen så är det inte för att inget har hänt utan många gånger just för att det har hänt så mycket.

    Veckans stora händelse måste nog ändå vara Göran Hägglunds presskonferens i torsdags när han meddelade att han tänker avgå. Det kom så plötsligt, som en blixt från klar himmel kändes det. (Inte omöjligt när vi nu läser att det kan både blixtra och dundra i januari.) Det var under Äldrenämndens sammanträde som en S ledamot visade mig nyheten på Aftonbladets hemsida och plötsligt svek koncentrationen för mig. Vad har hänt och varför? Jag träffade Göran Hägglund för en dryg vecka sedan när vi hade kommun och landstingsledningsdag och det fanns aldrig en antydan till att detta var på gång. Media började ringa och det var en märklig känsla att tänka att nu kommer inte Hägglund att vara vår partiledare längre. Jag har varit kristdemokrat och medlem i snart 16 år och under den tiden har Hägglund varit partiledare i 11.

    Mina tankar har också gått till Görans fru Karin som under många år har fått vänja sig vid att maken varit på resande fot och borta under veckorna. Att vara politiker är inget 9-17 jobb med lediga helger, politiskt engagemang kan tära på relationen om inte stödet finns där. Att inte ha familjens stöd och förståelse som politiker gör det omöjligt. Spontant blev jag mycket glad för Karins skull.

    Spekulationerna är i full gång om vem som kommer att bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Jag har fått frågan om vem jag gärna ser och jag har svarat Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala. Detta betyder inte att hon är den enda favoriten, vi har så många kompetenta ledare i partiet. Det var bara så att ingen trodde att vi skulle behöva lyfta fram dem riktigt än. Det är en stor skillnad mot andra partier där man lyft fram andra personer att ta över som partiledare långt innan den sittande partiledaren har meddelat sin avgång. Kritik som mullrar och gnäller i partileden tills det blir omöjligt för partiordförande att sitta kvar. Så skedde inte för vårt parti och för det är jag tacksam.

    Det som en del säger talar emot Ebba är att hon är ung, 28 i februari, för övrigt samma ålder som Annie Lööf när hon tog över efter Maud Olofsson och samma ålder som Gustav Fridolin när han blev språkrör för Miljöpartiet. Aida Hadzialic, (S) var 27 när hon blev regeringens yngsta minister så åldersargumentet biter inte på mig. Ebba Busch Thor är kunnig och erfaren politiker,  men sitter inte i riksdagen. Nej det gjorde inte heller Stefan Löfven när han blev partiordförande för S. Jag vill ha en öppen process och jag vill att vi tänker nytt och fritt. Processen ska inte begränsas av dessa två saker redan innan det börjat. Journalister har frågat mig var jag lägger mig på skalan, värdekonservativ eller liberal. Jag svarar att jag inte ser mig själv på den skalan, jag är kristdemokrat och att det är andra som gör den bedömningen. Den journalisten bedömde mig som liberal och av moderater har jag blivit kallad konservativ. Frågan blir vad lägger vi i den värderingen? Den 25 april har vi vårt riksting och då vet vi vem som vill bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Det är en spännande tid som väntar.

     

     

  • Inte ens fel när två träter eller vänsterns bild av verkligheten

    träta bildI december 2010. Jag var ny i fullmäktige och ny ledamot i näringslivs och planeringsutskottet när beslutet om Väven och dess innehåll skulle tas. Drygt två veckor tidigare hade kommunfullmäktige beslutat att ett Kvinnohistoriskt museum skulle byggas och nu fick vi veta att det skulle in i Väven. Inget annat var klart, men ett museum som ingen efterfrågat var nu garanterat en plats tillsammans med ett bibliotek. Detta var en eftergift till Vänstern för att kunna gå vidare och för dem att släppa protesterna om att lämna biblioteket vid Vasaplan.

    Det var inte det enda som kompromissades. I beslutet står det att en icke-kommersiell mötesplats skulle fortsatt finnas vid Vasaplan, men ingenstans står det att det var i bibliotekets lokaler. Enligt min mening kunde denna icke kommersiella mötesplats bli precis vad som helst och var som helst så länge som det var placerat i närheten av Vasaplan. Nu fyra år senare börjar protesterna och de splittrade minnesbilderna komma fram. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är nu helt frigjorda från varandra och inget av partierna har en gruppledare idag som var med när beslutet skrevs fram. Kanske en förklaring till varför en ”träta” kan blossa upp.

    Jag är inte emot icke kommersiella mötesplatser, inte alls. Jag är övertygad om att dessa behövs i en stad för att vara inkluderande. Min kritik är att inte alla punkter som kompromissades fram har kritiskt granskats. I samma beslut från KF januari 2011 står det att UKF ges i uppdrag att se över kollektivtrafikens linjesträckning så att kollektivtrafiken till Kulturens hus tryggas. Bara dryga året senare kräver Vänsterpartiet att Storgatan (samma gata där Kulturväven idag finns) ska stängas för biltrafik. Inte ett ord om kollektivtrafik till Väven. Var detta en ”skenkompromiss”, en eftergift som skulle få Vänstern att känna att de trots allt har haft inflytande? En eftergift som inte ens vänstern anser vara intressant, i synnerhet inte nu när Kvinnohistoriskt museum står där det står?

    Det är bra att gamla beslut följs upp. Ibland är gamla beslut bara gamla och de passar inte in i verkligheten ett par år senare. Många gånger är det just så när vänstern har varit med och beslutat, besluten är inte anpassade till verkligheten.

  • Vad är jämställd talartid?

    Få kvinnor tar plats i fullmäktiges talarstol, det är rubriken på VKs artikel om att endast 13 % av talartiden utgjordes av kvinnor på novemberfullmäktige. Jag fick själv frågan om hur kvinnor ska lockas till att ta plats i talarstolen, men inte allt jag sa framkom i artikeln. Mätningen av talartiden skapar betydligt fler frågor och att bara säga ”att männen måste backa och låta fler kvinnor ta plats” (Fi) är att göra det enkelt.

    Idag är tio partier representerade i Umeås kommunfullmäktige. Sju av tio gruppledare är män och det är precis som Carin Nilsson säger att det är gruppledarna som i de flesta fall företräder frågorna. När mätningen gjordes var det valfullmäktige med formella val till nämnder och styrelser. Motioner som inlämnats många månader var uppe till beslut och med ett nytt fullmäktige och nya partier kanske engagemanget inte fanns för frågorna. I december fullmäktige var procentsatsen 38% för kvinnor. Nämnder och styrelser hade sammanträtt vilket gör att den politiska plattformen för nya ledamöter i fullmäktige var större och dagsaktuella frågor var på föredragningslistan.

    Jag är missnöjd med hur man framställer resultatet som två enskilda ledamöter initierade i november. Det finns fler frågor som behöver svar, t ex var det 30 män som var uppe i talarstolen eller var det sju män som gick upp gång på gång? Jag tror inte på att tysta männen, men det är klart att vissa av dem tar mer plats än andra. Jag undrar mer över de ledamöter som aldrig går upp i talarstolen, som aldrig interpellerar eller motionerar. Hur ser de på sitt uppdrag som förtroendevald? Med 65 ledamöter kanske vi ska vara glada för att inte alla talar varje gång, fullmäktige kommer då att bli betydligt längre än idag. Men att begränsa talartid för att tysta ledamöter är inget alternativ.

    För övrigt var jag inte med på fullmäktigemötet i november, hade jag varit så vet jag att procentsatsen sett annorlunda ut. Om detta är en viktig fråga för de enskilda ledamöterna Christer Lindvall (s) och Ulrika Edman (v) hoppas jag att de återkommer med ytterligare mätningar där svaren på mina frågor kommer fram. T ex hur ser det ut i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet? Statistik är ett verktyg som kan visa olika sanningar beroende på vem som använder det. Men det är väl ingen nyhet?

  • I väntan på ambulans..

    I mitten av oktober lämnade jag in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande om när kan Umeå kommun teckna avtal med landstinget om IVPA? Jag har skrivit om interpellationen tidigare och jag fick även svar av dåvarande ordförande i Tekniska nämnden, Lasse Jakobsson (v).

    Jag och Lasse var i det stora hela överens om att det är en viktig fråga för våra medborgare och att det är helt klart samhällsekonomiskt en vinst. Det är dock landstinget som beslutar om vem eller vilka man vill ingå avtal med. ”I väntan på ambulans” innebär att räddningstjänsten larmas ut och kan därmed vara först på plats innan ambulans.

    Min interpellation väckte inte stor uppmärksamhet och den fick inga reaktioner av varken övriga politiker eller av media när den behandlades. En viktig fråga i tysthet, därför var det glädjande att Västerbottens radion lyfte ämnet och vem ska betala? Och varför? Jag och landstingsrådet Karin Lundström (per telefon) samtalade om behovet av IVPA och inte vet jag om radio lyssnarna blev mycket klokare. Det fastnar i att landstinget inte har pengar och det i sig var kanske ingen nyhet, samhällsnyttan togs inte upp.

    I tidigare inlägg lovade jag dela med mig av svaret till interpellationen, men det glömdes bort. Här kommer utdrag från kommunfullmäktiges protokoll.

    ***************************************************************************************”

    Umeå kommun Protokollsutdrag

    Kommunfullmäktige 2014-10-27

     

    § 139

    Diarienr: KS-2014/01001

     

    Interpellation – När kommer avtal om IVPA skrivas?

     

    Beslut

    Efter ytterligare inlägg av Veronica Kerr och Lasse Jacobson beslutar

    kommunfullmäktige

    Att avsluta överläggningen om interpellationen.

     

    Ärendebeskrivning

    Efter medgivande av kommunfullmäktige ställer Veronica Kerr (KD) följande

    skriftliga interpellation till kommunstyrelsens ordförande:

    Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer

    med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I

    kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb

    hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom

    4-8 minuter.

    Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan

    på ambulans) i Botsmark. Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten

    tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än

    ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns

    för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och

    medvetslöshet.

    I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala

    brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle

    inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda

    hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har

    kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla

    kommundelar.

    Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta

    ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle

    ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden

    av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
    • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

     

    Kommunstyrelsens ordförande har överlämnat besvarandet till tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobson (V) som lämnar följande

    skriftliga svar:

     

    Varför har det inte tecknats fler avtal än de som finns i Umeå och Västerbotten

    för närvarande?

    Den frågan bör egentligen landstinget svara på eftersom det är landstinget

    som beslutar om med vem de tecknar avtal om IVPA.

    Att teckna avtal med landstinget om IVPA-verksamhet är något som

    brandcheferna i Västerbottens kommuner har förklarat att det finns intresse

    för. Det är dock landstinget som bestämmer i slutändan om vilka platser de

    anser sig ha behov av.

    Historiskt sett har landstinget varit kallsinnig till detta och har framfört att

    de har den ambulanstäckning tillsammans med helikoptern i Lycksele som

    tillräcklig.

    Nya chefer inom landstinget har sett annorlunda på detta behov och därför

    har avtal tecknats med några kommuner och det fanns också planer på att

    göra det med flera kommuner än vad som faktiskt skett. Men tyvärr tog

    detta slut, antagligen p.g.a. att de räknade på den ökande kostnaden för

    landstinget.

     

    Varför måste det då tecknas avtal?

    Det är inte på affärsmässiga grunder utan det beror på att sjukvård är

    landstingets uppgift vilket de skall planera för att den bedrivs effektivt och

    bekosta.

    I kommunallagen anges:

    Undantag från kravet på kommunal anknytning

    2 § Det krav på anknytning till kommunens eller landstingets område eller

    dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) gäller

    inte vid tillämpning av följande bestämmelser i denna lag:

    – 3 kap. 2 § om sjuktransporter,

    I lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter utvecklas det:

    Kommuner får ingå avtal med landsting om att utföra sådana transporter

    som avses i 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Kommuner får även

    ingå avtal med landsting om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana

    transporter.

    Hälso- och sjukvårdslagen

    6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig

    organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer

    vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är

    särskilt inrättade för ändamålet. Lag (1992:567).

    Om avtal enligt ovan ingås så innebär det också att när brandkår utför sk

    IVPA-uppdrag så bedrivs det sjukvård på landstingets uppdrag och att tex

    patientförsäkringen gäller för de behandlade patienterna.

    Om inte avtal finns så får inte SOS Alarm larma ut kommunala brandkårer

    på sjukvårdslarm som erfordrar att det bedrivs sjukvård.

     

    Men varför har inte landstinget tecknat fler avtal än de som finns i Västerbotten för närvarande?

    Det beror nog på kostnadsfördelningen mellan landsting och kommun.

    Som jag tidigare skrivit så startades det upp verksamhet i Västerbotten i

    några kommuner där kommunerna skulle ingå avtal med landstinget och

    där landstinget skulle ersätta kommunerna för de kostnader som

    kommunerna fick för att bedriva IVPA-verksamhet.

    Tyvärr så gick det i stå eftersom landstingets syn på kostnader inte

    överensstämmer med de kostnader som kommunerna fick.

    Landstinget erbjöd sig att svara för instruktörskostnaderna för att utbilda

    personalen och att tillhandahålla teknisk utrustning (bl.a

    hjärtdefibrillatorer).

    Men de kostnader som kommunerna har är egna personalkostnader under

    utbildningen vilket kan variera med 15-25 personer vid varje brandkår medan

    landstinget bär kostnaden för en person som instruktör. Vidare så innebär

    det att kommunerna bär alla löpande personalkostnader under utryckningar

    och återkommande övningar och fortbildning, kläder och annan

    personlig utrustning för personalen.

     

    Vad kostar det kommunerna att bedriva IVPA-verksamhet?

    Chefen för Brand och Säkerhet i Umeå, Lars Tapani, och räddningschefen

    i Vännäs kommun har sett på detta och skattat kostnaden till ca 2500

    kr/utryckning. Då har man ändå inte räknat med kostnaden som vi har för

    att ha 2 personer i beredskap dygnet runt, året om vilket uppgår till 5-600

    kkr/år.

    I Umeå har vi för Botsmarks del ca 20 utryckningar/år för IVPA. Den

    kostnaden är en extrakostnad som jag inte har anslag för i budget men när

    vi skrev avtalen var avsikten att vi skulle få kostnadstäckning.

     

    Kan kommunerna genomföra IVPA?

    Numera har varje brandkår i länet själva anskaffat hjärtstartare och utbildat

    personal för egen del. Personal har även delegation för att administrera

    syrgas på olycksplats. Personalen genomför kunskapsprov varje år för att

    behålla syrgasdelegation och kostnader för syrgaskompetensen hos

     

    personalen svarar kommunerna för idag. Anledningen är att brandkårerna

     

    historiskt sett har administrerat syrgas på olycksplats men när syrgas

     

    började klassificeras som läkemedel erfordras det delegation från läkare.

     

     

    Är det samhällsekonomiskt att bedriva IVPA ?

     

    Tveklöst Ja, det menar alla brandchefer i länet enligt de uppgifter jag fått .

     

    Vår uppfattning är att detta borde genomföras av brandkårerna men då

     

    måste man få ekonomiska medel för detta, antingen att landstinget ersätter

     

    oss eller att anslagen ökar för att leverera denna tjänst åt landstinget för

     

    medborgarnas bästa.

     

    Lars Tapani har vid ett antal tillfällen informerat politiken om dilemmat

    med IVPA och vem som enligt hans mening bär kostnadsansvaret.

    Detta med kostnadsansvaret har bl.a. tagits i tidigare LaKo-gruppen samt i

    Region Västerbottens primärkommunala delegation samt kort informerats

    om till TN i Umeå.

    Brandchefen kan inte heller som verksamhetschef ta på sig nya uppdrag

    som vi inte är ägare till och som inte är finansierade.

    Varför är det av intresse att se på hela Västerbotten och inte enbart Umeå?

    Det visar på landstingets inställning att de inte vill betala för denna

    verksamhet som de har ansvar för och det verkar som de vill vältra över

    kostnaden på kommunerna.

    Ironiskt nog så pågår det nu en form av IVPA i länet där deltagande

    kommuner får ersättning med 2000kr/utryckning. Detta sker i ett projekt

    som startade i oktober och som pågår 3 mån till årsskiftet 2014/15

    Det är ett projekt, där särskilda projektmedel erhållits från socialstyrelsen,

    som benämns Akutsjukvård i extrem glesbygd. Umeå deltar dock inte i

    detta projekt eftersom vi inte ingår som extrem glesbygd generellt men det

    skulle kunna vara aktuellt för Botsmark men där har vi redan obetald

    IVPA-verksamhet.