Kategori: Socialdemokraterna

  • Budgetprioriteringar

    Igår presenterade vi i Alliansen vårt förslag till budget för 2016, om det kan ni läsa här och här, det vill säga om ni är prenumeranter av VK eller Folkbladet.

    De senaste åren har det varit spännande att se om det skulle komma en budget inom utsatt tid eller ej när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samarbetade eller försökte samsas om pengarna. Med en ny mandatperiod och ny ledning där Socialdemokraterna styr i minoritet har det också varit spännande att se om eller hur förslaget skulle bli.

    Det är tionde året i följd som Alliansen i Umeå lägger en budget tillsammans och även om tre av oss gruppledare var nya förra mandatperioden så har vi ett gott samarbete i frågor som är gemensamma för Umeå kommun. I vårt förslag till budget kan ni läsa:

    ”Vår vision för Umeå är en hållbar, trygg, tillåtande och framtidsinriktad kommun med spännande jobb, en mångfald av människor, många företag och företagare, där studenter utbildar sig vid våra universitet och högskolor och där familjer trivs, skaffar barn och skapar sig ett hem. Det ska finnas en bra barnomsorg och skolor i hela kommunen med fokus på kunskap. Umeå ska vara en stad för alla där tillgängligheten ständigt utvecklas.

    Vi tror på människors förmåga, mer än på politikens. Vi vill fortsätta att utveckla valfriheten. De avgörande besluten ska fattas av umeåborna själva, oavsett om det gäller val av barnomsorg, skola och pedagogisk inriktning, vård- och omsorgsboende eller andra välfärdstjänster.”

    Det är en stramare budget än den Socialdemokraterna har presenterat, men den ser till hela kommunen och inte endast till ett par nämnder. Att lägga en budget är inte bara att fylla på med pengar till den som ropar högst för pengarna tas någonstans ifrån. Att bara fylla på med pengar för att det sätt man arbetar på idag kostar mer än vad det gjorde tidigare är ingen lösning. Klart är att Umeå med vår höga kommunalskatt har högre kostnader än jämförbara kommuner. Varför är det så och varför vill inte S ha en förändring? Det är dags att granska hårdare vad som ligger bakom siffrorna och varför Umeå har det kostnadsläge vi har. Vi ger mycket, gör massor, men prioriterar vi rätt saker? Mitt svar är att alltför ofta har vi prioriterat fel.

     

     

     

     

  • Vill S tvångsupplösa bolag?

    Galna förslag eller svikna vallöften. När jag skrev tidigare blogg hade jag först tänkt skriva om Morgan Johanssons (S) utspel om att tvångsupplösa bolag som har färre än 40% kvinnor i styrelsen, men det blev istället ett inlägg om svikna vallöften. När jag senare gick tillbaka för att läsa Dagens Industri om det förslag som har fått starka reaktioner på Twitter möttes jag av denna rubrik:

    Johansson pudlar- Talade först om att upplösa bolag
    Nu låter det annorlunda

    Det första inlägget publicerades på DI kl.10:00 och jag läste om det på Twitter inte långt efter det. Nästa artikel publicerades kl.11:10. Ibland går det fort att pudla och det ska vi vara tacksamma för. Här borde Johansson kanske varit helt tyst till att börja med för inte har det gett mig ökat förtroende för varken honom eller Socialdemokraterna i stort.

     I den första artikeln kunde vi läsa att:

    Justitieminister Morgan Johansson kan tänka sig att upplösa bolag som inte lever upp till regeringens krav på minst 40 procent kvinnliga ledamöter i styrelserna. Regeringen förbereder ett lagförslag om att införa krav på könskvotering i bolagsstyrelser vilket idag INTE har stöd av en majoritet i riksdagen.

    ”Man kan hota med en upplösning av bolagen, eller också så kan man ha ett vitesförfarande. Om det blir viten ska det vara kännbart…”

    Socialdemokraterna kallar sig en feministisk regering och drar sig inte för att använda tvång, kvotering och styrning för att människor ska göra som de vill. Kristdemokraterna vill ha jämställdhet, men säger nej till kvotering. När jag får frågan om jag är feminist känner jag mig absolut nödgad att svara nej. Det finns inte en chans att jag vill sammankopplas med den rådande socialistiska definitionen av feminism.

     

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministern-vill-upplosa-bolag-med-for-fa-kvinnor-i-styrelsen/

    http://www.di.se/artiklar/2015/5/15/ministerns-pudel-inte-rimligt-upplosa-borsbolag/

  • Bjälken i Socialdemokraternas ögon

    Det är ingenting nytt att opinionssiffrorna för Stefan Löfven och hans sittande regering är låga och fortsätter att sjunka. För de av oss som såg partiledardebatten i söndags är det rent av en självklarhet att förtroendet brister. Både för statsministern och hans vice statsminister Åsa Romson. Debatten var som den var och jag tänker inte dra upp fadäser, illa genomtänkta utspel eller otrevliga härskartekniker, det har ni säkert läst om tidigare i alla fall.

    Förtroendet för Stefan Löfven och regeringen har sjunkit, men när Löfven har fått frågan om vad förtroende bristen beror på säger han att det är Alliansens fel. Förtroendet sjunker eftersom de regerar med Alliansens budget vilket också Lennart Holmlund har påtalat. (Holmlund går alltid steget längre och säger att SVT är en del av Moderaternas svekkampanj eftersom journalister inte vet att S regerar med en Alliansbudget. Blogg fr. 11 maj.) Det ingen av dem, mig veterligen, lyfter upp är det faktum att nu när den S märkta regeringen presenterar sina budgetförslag i vår propositionen det är då sveket kommer fram. Vallöfte efter vallöfte sviks där exempelvis förändringen av ROT är ett av dem som fått stor uppmärksamhet eller förstås höjningen av bensinskatten. Argumentationen för att höja bensinskatten är att bensinen har inte varit så billig på så länge att det är nu helt OK att höja priset. Vi bilägare klarar det. Hmm.

    När Stefan Löfven och Magdalena Andersson gång på gång ertappas med att ljuga, är det då konstigt att förtroendet brister? Att skylla på att de just nu styr med en Alliansbudget och inte själv begripa att ljuga är ett steg mot brustet förtroende. Det är lättare att se flisan i sin nästas öga än bjälken i sitt eget,* bjälken i detta fall är svikna vallöften. Att inte tro att svikna vallöften leder till brustet förtroende det är att omyndigförklara oss medborgare. Jag hade inget förtroende för Socialdemokraterna innan valet, därför finns inte min röst med i de sämre opinionssiffrorna. I nästa vecka ska Socialdemokraterna i Umeå presentera sin budget och vänstermajoriteten i landstinget ska presentera sin. Med det svåra ekonomiska läget i landstinget (ingenting nytt) kommer det säkert att bli en tuff budget. Eftersom S varit i makten sedan 1979 är det tveksamt om vallöftessvek överhuvudtaget kommer upp. I Umeå kommun har S styrt länge, men är ovan vid röda siffror. Här blir frågan, är det någon som minns vilka löften S gick fram med i september?

    ***********************************************************************************************************************************************

    *Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Luk. 6:41-42

  • Newsflash: uppdatering av tidigare inlägg

    Strax efter att jag bloggat om Röda Korset och de vansinniga momsreglerna läste jag en notis i Dagen, publicerad förra fredagen. Det verkar som om hotet från Alliansen och Vänsterpartiet att köra över regeringen om momsregeln för ideella organisationer införs kan bli det som sätter stopp för förändringen. Magdalena har ju sagt att regeringen inte är intresserad av dessa pengar. Jag vet inte när riksdagens skatteutskott sammanträder, men det vore mycket intressant att ta del av diskussionerna..

    20150219-101850.jpg

  • Känslig fråga eller vad döljer Socialdemokraterna?

    Idag följer jag landstingsfullmäktige på plats i fullmäktigesalen. Jag sitter på åhörarläktaren vilket känns konstigt när jag är mer van vid att äntra talarstolen, sedan är det förstås helt andra frågor som diskuteras.

    Sedan i början av januari arbetar jag halvtid på landstinget som politisk sekreterare. Med både kommunpolitik och landstingsfrågor på agendan känns det nu som om jag får ett helgrepp på politik i Västerbotten. Det är just helhetsbilden av vad som påverkar vilka frågor som jag tycker att många politiker saknar. Det är välkänt att sjukhusen saknar sjuksköterskor, bristen är så stor att vissa avdelningar får stänga igen och patientsäkerheten hotas. Tillgängligheten blir också lidande.

    Det lätta svaret är att utbilda fler sjuksköterskor, men ingen kan tvinga någon att gå en utbildning. I Skellefteå finns det idag en sjuksköterskeutbildning som drivs av Umeå Universitet. Denna utbildning kommer att bli nätbaserad vilket betyder att du behöver inte vara i Skellefteå för att gå utbildningen. Bra eller dåligt? Inte tvärenkelt att svara på, men en sådan förändring av utbildningen kan få konsekvenser. Det är klart att det blir lättare att rekrytera sjuksköterskor som genomgått utbildningen i Skellefteå att stanna kvar i länet. Läser du utbildningen på distans och är bosatt i t ex södra Sverige kanske det inte är lika troligt att du vill flytta till länet för att arbeta.

    För ett par år sedan utökades antalet platser på läkarutbildningen i norr för att underlätta rekrytering just där vi har läkarbrist. Det var under Alliansens tid och det finns ingen som ifrågasatt det eller behovet. Idag ställde Kristdemokraternas Erik Sedig en enkel fråga till landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson. Peter vägrade svara. En enkel fråga är för kunskapsinhämtning och det ska vara en fråga där man kan svara ja eller nej. Jag vet inte varför han nekade, men det är tydligt att genom uppmana Erik att skriva en interpellation till fullmäktige i april får han ett par månaders betänketid. Märkligt i alla fall eftersom han verkar bli rätt less på interpellationer och att debattera. Det är också märkligt för majoriteten ska inte och kan INTE styra oppositionen till vilka frågor man vill att de ska interpellera i. Slutgiltig tolkning blir att frågan var känslig eller så har han ingen aning.

    Här är den enkla frågan i sin helhet:

    Fråga med anledning av förändrad sjuksköterskeutbildning i Skellefteå

    Västerbottens läns landsting och Umeå Universitet har sedan 2008 ett Regionalt samverkansavtal med syftet ”…att åstadkomma ett vidgat och fördjupat samarbete mellan parterna…” I avtalet slås det fast att landstinget och universitetet ”…ska stötta varandra i viktiga framtidsfrågor, …såsom att säkra tillgången på kvalificerad vårdpersonal.”

    Sedan förra året är det känt att Umeå universitet kommer att förändra sitt sjuksköterskeprogram i Skellefteå från att vara studier vid campus till att bli nätburen.

    Min fråga är om landstinget deltagit i några överläggningar med Umeå universitet med anledning av den förändringen?
    Erik Sedig, Kristdemokraterna

     

  • Utredningar barn och unga

    Nu börjar det hända saker och jag ser med spänning fram emot nästa sammanträde i IF nämnden som är om två veckor. Nämndens AU sammanträder i morgon bitti, men med tanke på att ärendet är helt nytt så har det inte kommit ut några handlingar ännu.  Vad talar jag om? Jo, Socialdemokraterna har nu sagt att de ska ta itu med situationen på IFO Barn och unga där socialsekreterare väljer att byta arbete pga hård arbetsbelastning. Utredningar har blivit liggande vilket betyder att kommunen inte klarat av den lagstadgade tiden på fyra månader. Det är ohållbart.

    Folkbladet har uppmärksammat detta i ett par artiklar och nu har Socialdemokraterna reagerat. Andreas Lundgren är ny ordförande och hur han ska kunna ”trolla med knäna” när det gäller resurserna återstår att se. Klart är i alla fall att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte gav en enda krona extra till Individ och familjeomsorgen i 2015 års budget. Den stora satsningen på 32 miljoner (som majoriteten envisades med att kalla det) gick till äldreomsorgen, INTE till varken IFO eller handikappomsorg.

    I Alliansens budget markerade vi dock tydligt att något måste göras på Barn och Unga och detta sa jag i mitt budgetanförande i augusti.

    **********************************************************************************************************************************************

    ”Budgetberedningen sammanträdde vid ett par tillfällen i våras, men det var inte förrän nu i augusti som underlagen blev tillgängliga för alla. Vänsterpartierna klarade inte av att sammanställa en budget i tid, men när man nu gör det så är det en budget baserad på siffror från våren. Vi i Alliansen har uppmärksammat alarmerande uppgifter framkommit när det gäller arbetsbelastningen hos våra socialsekreterare som handlägger anmälningar som rör barn och unga. Lagen är tydlig med att en utredning inte ska ta längre tid än fyra månader. Detta klarar vi inte idag. Anmälningar med oro för att barn och unga far illa tar betydligt fler månader att sammanställa. Vi har läst om skrämmande exempel från socialtjänst i andra kommuner där anmälningar blivit liggande och barn kommit till skada när insatser uteblivit och det ska inte få ske i Umeå.

    Därför lägger vi två miljoner kronor som ett riktat stöd till IFO barn och unga med målet att handläggningstiderna för utredningar som rör barn som far illa ska minska. Handläggningstiderna är långa och vi vill försäkra oss om att utredningarna utförs på ett rättssäkert sätt. Arbetssituationen är tuff och det är mycket stor risk att vi fortsätter att förlora personal med erfarenhet när de väljer annan arbetsgivare än Umeå kommun. Det är akuta problem som måste lösas, men där har inget av de styrande partierna lyft frågan. ”

    *******************************************************************************************************************************************

    Nu hoppas jag att skutan ändrar kurs, för våra barns skull.

  • Kan män fastna i en kvinnofälla?

    Det finns få ord som jag avskyr så mycket som just ordet kvinnofälla. Det är ett ord som är fyllt av värderingar och stämplar kvinnor som gjort andra val som inte passar in i det som samhället vill. Ordet används ofta i diskussionen om vårdnadsbidrag, men idag läser vi på VKs hemsida att det kvinnohistoriska museet anklagas för kvinnofälla. Här blir det en nyhet.

    Jag har ännu inte besökt Kvinnohistoriska museet (jag vet, jag borde ha varit där för länge sedan, men annat kom emellan) och jag tänker inte skriva något om utställningarna eller verksamheten. Men som tidigare ledamot i personalutskottet är det klart att jag reagerar på att de nyrekryteringar som nu sker till museet är deltider. Fyra personer ska anställas på 70%, en på 46% och två stycken på 42% vardera. 42%! Här tycker jag att den graden är mer av ett extra jobb vid sidan av studier (som när jag jobbade på McDonalds under gymnasietiden), men jag har förstått det som att det krävs högre utbildning av de som anställs.

    Museet kommer att ha nio årsanställda från den första mars och jag ansluter mig till jämställdhetsutskottets funderingar, kan man verkligen inte planera bemanningen bättre för att erbjuda högre anställningsgrad? Jag är inte emot deltider, men i en nystartad verksamhet bör man självklart ha större möjlighet att personalplanera och också samverka med andra verksamheter för att erbjuda en högre anställningsgrad. Inom äldreomsorgen är deltider vanliga, men där ska personal finnas till för de äldre dygnet runt. Där finns det fler svårigheter, men det är många som löst det och som kommer upp i  högre anställningsgrad.

    Personalutskottets ordförande Christer Lindvall har engagerat sig för heltider inom äldreomsorgen tillsammans med Kommunal, men här saknar jag uttalanden från honom. Är Kommunal engagerade i Kvinnohistoriskt museum eller är det så att museet faller utanför deras verksamhetsområde? Det talas om kvinnofälla, men det är oklart om det är kvinnor som anställs eller om det finns män som arbetar vid Kvinnohistoriska museet. Kan män hamna i en kvinnofälla eller är det en motsättning i sig själv? Många frågor och än så länge inga svar eftersom det verkar vara många som inte vill tala om det.

  • Öppen process utan begränsningar

    KDU

     

    Lördag och helg. Vila och avkoppling samtidigt tid för reflektion när veckan har gått förbi i ett ruskigt tempo. När jag inte skriver på bloggen så är det inte för att inget har hänt utan många gånger just för att det har hänt så mycket.

    Veckans stora händelse måste nog ändå vara Göran Hägglunds presskonferens i torsdags när han meddelade att han tänker avgå. Det kom så plötsligt, som en blixt från klar himmel kändes det. (Inte omöjligt när vi nu läser att det kan både blixtra och dundra i januari.) Det var under Äldrenämndens sammanträde som en S ledamot visade mig nyheten på Aftonbladets hemsida och plötsligt svek koncentrationen för mig. Vad har hänt och varför? Jag träffade Göran Hägglund för en dryg vecka sedan när vi hade kommun och landstingsledningsdag och det fanns aldrig en antydan till att detta var på gång. Media började ringa och det var en märklig känsla att tänka att nu kommer inte Hägglund att vara vår partiledare längre. Jag har varit kristdemokrat och medlem i snart 16 år och under den tiden har Hägglund varit partiledare i 11.

    Mina tankar har också gått till Görans fru Karin som under många år har fått vänja sig vid att maken varit på resande fot och borta under veckorna. Att vara politiker är inget 9-17 jobb med lediga helger, politiskt engagemang kan tära på relationen om inte stödet finns där. Att inte ha familjens stöd och förståelse som politiker gör det omöjligt. Spontant blev jag mycket glad för Karins skull.

    Spekulationerna är i full gång om vem som kommer att bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Jag har fått frågan om vem jag gärna ser och jag har svarat Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala. Detta betyder inte att hon är den enda favoriten, vi har så många kompetenta ledare i partiet. Det var bara så att ingen trodde att vi skulle behöva lyfta fram dem riktigt än. Det är en stor skillnad mot andra partier där man lyft fram andra personer att ta över som partiledare långt innan den sittande partiledaren har meddelat sin avgång. Kritik som mullrar och gnäller i partileden tills det blir omöjligt för partiordförande att sitta kvar. Så skedde inte för vårt parti och för det är jag tacksam.

    Det som en del säger talar emot Ebba är att hon är ung, 28 i februari, för övrigt samma ålder som Annie Lööf när hon tog över efter Maud Olofsson och samma ålder som Gustav Fridolin när han blev språkrör för Miljöpartiet. Aida Hadzialic, (S) var 27 när hon blev regeringens yngsta minister så åldersargumentet biter inte på mig. Ebba Busch Thor är kunnig och erfaren politiker,  men sitter inte i riksdagen. Nej det gjorde inte heller Stefan Löfven när han blev partiordförande för S. Jag vill ha en öppen process och jag vill att vi tänker nytt och fritt. Processen ska inte begränsas av dessa två saker redan innan det börjat. Journalister har frågat mig var jag lägger mig på skalan, värdekonservativ eller liberal. Jag svarar att jag inte ser mig själv på den skalan, jag är kristdemokrat och att det är andra som gör den bedömningen. Den journalisten bedömde mig som liberal och av moderater har jag blivit kallad konservativ. Frågan blir vad lägger vi i den värderingen? Den 25 april har vi vårt riksting och då vet vi vem som vill bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Det är en spännande tid som väntar.

     

     

  • Inte ens fel när två träter eller vänsterns bild av verkligheten

    träta bildI december 2010. Jag var ny i fullmäktige och ny ledamot i näringslivs och planeringsutskottet när beslutet om Väven och dess innehåll skulle tas. Drygt två veckor tidigare hade kommunfullmäktige beslutat att ett Kvinnohistoriskt museum skulle byggas och nu fick vi veta att det skulle in i Väven. Inget annat var klart, men ett museum som ingen efterfrågat var nu garanterat en plats tillsammans med ett bibliotek. Detta var en eftergift till Vänstern för att kunna gå vidare och för dem att släppa protesterna om att lämna biblioteket vid Vasaplan.

    Det var inte det enda som kompromissades. I beslutet står det att en icke-kommersiell mötesplats skulle fortsatt finnas vid Vasaplan, men ingenstans står det att det var i bibliotekets lokaler. Enligt min mening kunde denna icke kommersiella mötesplats bli precis vad som helst och var som helst så länge som det var placerat i närheten av Vasaplan. Nu fyra år senare börjar protesterna och de splittrade minnesbilderna komma fram. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är nu helt frigjorda från varandra och inget av partierna har en gruppledare idag som var med när beslutet skrevs fram. Kanske en förklaring till varför en ”träta” kan blossa upp.

    Jag är inte emot icke kommersiella mötesplatser, inte alls. Jag är övertygad om att dessa behövs i en stad för att vara inkluderande. Min kritik är att inte alla punkter som kompromissades fram har kritiskt granskats. I samma beslut från KF januari 2011 står det att UKF ges i uppdrag att se över kollektivtrafikens linjesträckning så att kollektivtrafiken till Kulturens hus tryggas. Bara dryga året senare kräver Vänsterpartiet att Storgatan (samma gata där Kulturväven idag finns) ska stängas för biltrafik. Inte ett ord om kollektivtrafik till Väven. Var detta en ”skenkompromiss”, en eftergift som skulle få Vänstern att känna att de trots allt har haft inflytande? En eftergift som inte ens vänstern anser vara intressant, i synnerhet inte nu när Kvinnohistoriskt museum står där det står?

    Det är bra att gamla beslut följs upp. Ibland är gamla beslut bara gamla och de passar inte in i verkligheten ett par år senare. Många gånger är det just så när vänstern har varit med och beslutat, besluten är inte anpassade till verkligheten.

  • Vad är jämställd talartid?

    Få kvinnor tar plats i fullmäktiges talarstol, det är rubriken på VKs artikel om att endast 13 % av talartiden utgjordes av kvinnor på novemberfullmäktige. Jag fick själv frågan om hur kvinnor ska lockas till att ta plats i talarstolen, men inte allt jag sa framkom i artikeln. Mätningen av talartiden skapar betydligt fler frågor och att bara säga ”att männen måste backa och låta fler kvinnor ta plats” (Fi) är att göra det enkelt.

    Idag är tio partier representerade i Umeås kommunfullmäktige. Sju av tio gruppledare är män och det är precis som Carin Nilsson säger att det är gruppledarna som i de flesta fall företräder frågorna. När mätningen gjordes var det valfullmäktige med formella val till nämnder och styrelser. Motioner som inlämnats många månader var uppe till beslut och med ett nytt fullmäktige och nya partier kanske engagemanget inte fanns för frågorna. I december fullmäktige var procentsatsen 38% för kvinnor. Nämnder och styrelser hade sammanträtt vilket gör att den politiska plattformen för nya ledamöter i fullmäktige var större och dagsaktuella frågor var på föredragningslistan.

    Jag är missnöjd med hur man framställer resultatet som två enskilda ledamöter initierade i november. Det finns fler frågor som behöver svar, t ex var det 30 män som var uppe i talarstolen eller var det sju män som gick upp gång på gång? Jag tror inte på att tysta männen, men det är klart att vissa av dem tar mer plats än andra. Jag undrar mer över de ledamöter som aldrig går upp i talarstolen, som aldrig interpellerar eller motionerar. Hur ser de på sitt uppdrag som förtroendevald? Med 65 ledamöter kanske vi ska vara glada för att inte alla talar varje gång, fullmäktige kommer då att bli betydligt längre än idag. Men att begränsa talartid för att tysta ledamöter är inget alternativ.

    För övrigt var jag inte med på fullmäktigemötet i november, hade jag varit så vet jag att procentsatsen sett annorlunda ut. Om detta är en viktig fråga för de enskilda ledamöterna Christer Lindvall (s) och Ulrika Edman (v) hoppas jag att de återkommer med ytterligare mätningar där svaren på mina frågor kommer fram. T ex hur ser det ut i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet? Statistik är ett verktyg som kan visa olika sanningar beroende på vem som använder det. Men det är väl ingen nyhet?