Kategori: LOV

  • Hemtjänst för unika

    För ett par inlägg sedan uppmanade jag Vänsterpartiet att vara ute i verkligheten och besöka de vårdföretag som är verksamma i Västerbotten och Umeå i synnerhet. Jonas Sjöstedt har sagt att det går alltid att lära sig någonting nytt, men jag menar att det är ett ansvar som politiker att ta kontakter och inte bara vänta på att själv bli kontaktad.

    Idag har jag tillsammans med Birgitta Nordvall, gruppledare i landstinget besökt ett privat hemtjänst företag i Umeå. För er som har läst mina inlägg bör känna till debatten om att privata hemtjänstföretag är skyldiga till dålig luftmiljö eftersom de kör bil överallt. Det är som om människor tror att i privat hemtjänst kör de bil och i kommunal cyklar de. Alternativet att båda utförarna använder båda färdsätten kommer sällan fram. Kanske det ultimata vore att alla äldre som behöver hemtjänst bor på samma ställe så blir det enklare för personal. Jovisst, men då brukar det kallas vårdboende eller trygghetsboende och att tvinga äldre att flytta utan att lyssna till vad de vill eller önskar det är inget som hör hemma i Umeå 2015.

    Det var toppen att möta människor som driver ett eget företag där de har satt de äldre – deras kunder i fokus. Ett företag där ägarna har förstått matens betydelse och kan erbjuda annat än matleveranser i plastlådor eller där sjukgymnastik kan bli en del av hemtjänsten. Det finns en anledning till att vi idag har flera utförare i hemtjänsten och svaret är enkelt. Alla äldre människor är inte likadana. De har inte exakt samma önskemål och behov och därför ska inte samma tjänster eller vård se likadan ut till alla. Det som erbjuds ska dock vara av god kvalitet och om det är vi väl alla överens! I nästa vecka kommer jag att träffa företrädare från den kommunala hemtjänsten och jag vägrar att sätta kommunal verksamhet mot privat. Båda behövs.

    På tisdagar visar SVT serien Under samma tak där en grupp yngre människor ska bo tillsammans med en grupp äldre i åldern 70+. TV serien har blivit kritiserad, men jag tycker att den är fantastiskt rolig och trevlig att se på. Alla människor är unika och det gäller oavsett om du är barn, tonåring, medelålders eller pensionär eller var du kommer ifrån. Det är något speciellt när andra med fördomar också inser det.

  • Vänstern tar på sig offerkoftan

    Idag skriver Andreas Lundgren (S) om V och sanningen i ett blogginlägg  och jag förstår honom mycket väl. När verkligheten inte stämmer överens med vänsterns bild så tummar man på sanningen. Det finns många exempel. Nu är det inte bara Vänsterpartiet i Umeå som har tummat på sanningen utan deras ledare Jonas Sjöstedt fortsätter att sprida otäcka bilder och myter om vinster i välfärd, senast  i gårdagens Studio Ett i en debatt mot Håkan Tenelius, Vårdföretagarna. Han talar om hur friskolor väljer ut och tar de bästa eleverna och hur vårdföretagare ger mer vård än nödvändigt. Den enskilde eleven, individen eller patienten nämner han inte överhuvudtaget.

    Håkan Tenelius måste jag säga gjorde ett mycket lugnt och tryggt intryck i debatten medan Sjöstedt blev mer intensiv och avbröt programledarna emellanåt. Det kanske inte var så mycket nytt från Sjöstedt, han har ju trots allt fastnat i en annan bild av verkligheten, men drygt 8 minuter in i intervjun händer det något.. Programledaren frågar: Har du en bild av hur det fungerar och det som Håkan Tenelius menar fungerar och är framgångsrikt? Jonas svarar: Man kan alltid lära sig mer, så är det ju här i livet.

    Wow, tänker jag, en öppning till Vänsterpartiet att de är redo att öppna hjärna och hjärta för att ta in ny kunskap. Han fortsätter och säger att även om han har arbetat i hemtjänst och besökt verksamheter (både kommunala och privata) så är problemet att de oftast inte är välkomna till de privata. Felet är alltså inte hos vänstern, det är de privatas fel som inte vill visa deras verksamhet. När Tenelius sedan säger att det är helt fel. Sjöstedt är välkommen ut redan imorgon att besöka vårdföretag (idag) svarar Sjöstedt med ett tack, vad snällt. Här vill jag uppmana vårdföretag i Umeå och Västerbotten (de som finns kvar) att bjuda in Vänsterpartiet till era verksamheter. Visa vad ni har åstadkommit och vad ni betyder för era brukare eller patienter. Trots allt är Jonas Sjöstedt vald från Västerbotten och han bör se mer av andra verksamheter än Volvo och Element Six.

    För att vara riktigt tydlig så hoppas jag att Vänsterpartiet får en helhetsbild av hemtjänstföretagens verksamhet i Umeå. Jag vill att Vänsterpartiet i landstinget besöker de privata vårdcentralerna (de är inte många) och frågar varför de har valt att starta egen verksamhet. Vad erbjuder de privata företagen som inte kommunen eller landstinget gör? Ta till vara på er ledares ord: Man kan alltid lära sig mer, så är det ju här i livet! Ta inte på er offerkoftan med orden att vi inte är välkomna till de privata. Ställ er istället frågan, skulle ni bjuda in de människor som ni vet har talat illa om er? De som sagt att ni är giriga profitörer och som inte är intresserade av människors vård utan att det är pengarna som driver er? De som helst av allt vill att ni lägger ner?

    För att ta del av intervjun: http://t.sr.se/1G1Zvsc

  • Fler pris till kvinnor

    ”Fler kvinnor borde få pris” kan vi idag läsa på VKs hemsida. Artikeln syftar på att det var få kvinnliga pristagare på Umeågalan och det är Thomas Wennström, kulturnämndens ordförande som står bakom kritiken. Om vi ser till antalet kvinnor som fick priser så är det självklart att det var betydligt färre än män. Jag tycker dock att Wennström och de övriga missar en del i problematiken till varför det ser ut som det gör. Det handlar inte bara om att män bara ser män.

    Det var en stor förmån att vara på Umeågalan och det var stunder av ren inspiration att lyssna till stora företagsledare under dagen och sedan ta del av glädjen hos pristagarna på kvällen. En del av företagen har jag besökt när vi har haft företagsbesök med Näringslivsutskottet, men en del av dem var helt nya för mig. Roland Carlsson inledde i sitt öppningsanförande att Umeågalan är en dag när vi uppmärksammar företagande och entreprenörskap som hjälper denna stad att växa. Lennart Holmlund uttryckte senare i sitt tal sin kärlek till företagare i Umeå som växer, som gör vinster och som ger skatteintäkter till kommunen. Vinster är inget problem för det ökar tillväxt och ger mer välfärd. Ingen sa emot.

    Wennström säger att vi inte behöver kvotera in kvinnor som pristagare och det tror inte jag heller. Det är synen på företagande som behöver förändras. Är det finare och bättre att driva ett företag inom vetenskap och teknik än inom vård och omsorg? Räknas inte bemanningsföretag på samma sätt som ett bilföretag? Bland de kvinnliga nominerade som inte vann fanns omsorgsföretag, företagare inom hudvård, musik och bemanningsföretag. Kvinnligt företagande är stort, men i Umeå verkar de företag där fler kvinnor är verksamma inte uppmärksammas på samma sätt. Exempelvis är det kvinnliga företagandet inom hemtjänst mycket stort. Ett verksamhetsområde som både socialdemokrater och vänsterpartister vill begränsa ordentligt. Vinst ska inte vara möjligt och seriöst, vem vill starta företag i en bransch där spelplanen förändras av sossars nycker?

    Kvinnor stå på er. Ni är viktiga i företagsvärlden och det är oavsett vilken bransch ni är verksamma inom. Föreläsningarna som Lina Thomsgård och Anna Borgeryd gav tidigare på Umeågalan belyste jämställdhet och rättvisa. Jag är övertygad om att könsfördelningen bland pristagarna kommer att ser annorlunda ut nästa år. Om vi vill.

  • Till alla vinstförbudsivrare där ute.

    vinst

    Detta citat tillägnar jag Vänsterpartiet och dess vinstförbudsivrare, detta är något som de alla verkar glömma bort. Jag tillägnar det också till Bergis och Dosan som tar tiden till att kommentera mina inlägg även om inläggen många gånger varken är förankrade i sanningen eller speciellt konstruktiva. Det finns saker som provocerar och jag försöker vara tillåtande med att publicera kommentarer, men det finns några som inte passat för publicering.

    Citatet kommer från tidningen Dagens Samhälle och Åsa Mobergs krönika.