Kategori: Kristdemokraterna

  • Landstingets felprioriteringar

    Sex timmars arbetsdag i landstinget, ett projekt sedan länge beslutat och ifrågasatt. I en tid där personalbristen är enorm, där operationer ställs in för att sjuksköterskor inte finns och vårdplatser stängs ska personalen arbeta kortare dagar med bibehållen lön. Så var det sagt, men ingen visste vilken verksamhet det gällde förrän nu. Det blir städverksamheten vid Skellefteå lasarett.

    I Umeå kommun har Vänsterpartiet motionerat vid ett flertal tillfällen om sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen, hemtjänsten eller valfri verksamhet inom kommunen. Det har blivit avslag varje gång, men jag vet att det finns förhoppningar till att det arbetsmiljöprojekt som nyligen avslutats på Sjöjungfrun ska kunna fortsätta i någon form. Förutom att det kostar stora pengar att betala personal för att jobba mindre så är bristen på utbildad personal att anställa mycket stor. Idag är så många som 500 personer i Umeå kommun tillsvidareanställda som vårdbiträden, i en omsorg som har målet att anställa undersköterskor.

    Vi var nog många som trodde att landstingets projekt hade syftet att göra landstinget till en mer attraktiv arbetsgivare och att det var vårdpersonal som skulle få erbjudandet, men inte. Tydligen har denna utvalda verksamhet höga sjuktal och Vänsterpartiet tycker att det känns kul att lyfta verksamheten just pga det. Men löser det sjuktalen eller är det ett uppgivet försök till ”Quick-fix”? Kostnaden för projektet är relativt låg jämfört med Sjöjungfrun, tre miljoner kr för ett och ett halvt år. Arbetsmiljöprojektet på Sjöjungfrun kostade mer än fem miljoner för ett år.

    Sex timmars arbetsdag är Vänsterpartiets hjärtefråga och de har lockat med både socialdemokrater och miljöpartister på tåget. Städverksamheten är begränsad till antalet personer och inom den personalgruppen råder ingen akut personalbrist vilket den gör bland läkare och sköterskor. Så var det inte tänkt från början. I läkartidningen 2015-02-26 uttryckte landstingsrådet LiseLotte Olsson (v) att ”syftet är att skapa en bättre arbetsmiljö för den befintliga vårdpersonalen samt locka ny personal.” Alla personalkategorier skulle inkluderas(!)

    Jag är helt övertygad om att Olsson verkligen ville detta och pengar brukar aldrig vara några problem för Vänsterpartiet så länge som de har tillgång till andras. Denna månad höjdes landstingsskatten, men ärligt talat är detta rätt prioriterade pengar? I mars startar projektet och lagom till valet 2018 är det över.

     

  • Billigare mediciner

    Dagens Nyheter trummade ut för en tid sedan att avregleringen av apoteket inneburit en försämring och att det blivit dyrare att vara sjuk. Övriga medier hakade på och socialdemokrater och vänsterpartister har hoppat av glädje för en undersökning som visar att avreglering är fel. När undersökningar och statistik bekräftar den verklighetsbild man själv vill ha så är det självklart att resultatet slukas med hull och hår.

    Allt blir bra till slut, blir det inte bra ja då är det inte slut än. Detta stod skrivet på väggen på kontoret när jag jobbade som säljare för en ekonomisk förening 2005. Vi var två stycken anställda och ibland var det inte lätt, motgångar och otrevliga människor förekom och därför skrev min kollega orden som en påminnelse om att allt blir bra till slut. Jag har haft detta som motto sedan dess.

    I början av 2000 talet var mina barn mycket små och vi ägde vid den tiden inte bil utan förlitade oss på andra och kollektivtrafiken. En söndag kväll fick sonen feber, ingen allvarlig sjukdom, men vi hade ingen barn alvedon hemma. Apoteket var stängt och vi hade inte möjlighet att ta oss in till sjukhusets apotek som var öppet. Jag ringde runt till de som jag kände i Holmsund med småbarn och frågade om det var någon alls som hade febernedsättande för barn hemma. Vi hade inte bott länge i Holmsund och ungängeskretsen var begränsad, men jag hade tur. Efter att ha bott i USA saknade jag verkligen tillgängligheten till receptfri medicin. Det var inte antalet valalternativ som var viktigt, utan en möjlighet till medicin överhuvudtaget på en söndag.

    Förändringar tar tid och visst har jag hört kritik mot avregleringen och att ibland saknas viss medicin på apoteket. Bemötande är viktigt och hur vi upplever det beror på vilka förväntningar vi har. Jag kan inte övertyga en inbiten socialist som har en romantiserad bild av apoteksmonopolet från förr, men klart är att jag vill inte återgå till hur förmyndaraktigt staten behandlade människor och behovet av receptfria läkemedel. Innan avreglering var Sverige tillsammans med Kuba och Nordkorea de enda länderna med apoteksmonopol.

    Sant är att vissa specifika produkter blivit dyrare, men alternativen där det ”kända namnet” inte är viktigast har blivit fler. Det viktigaste är vad det innehåller som paracetamol eller ibuprofen. Här har det blivit betydligt billigare. Det är nu också möjligt att köpa receptfria läkemedel på internet, bensinmackar, Konsum och ICA. Till exempel är Apotea.se otroligt mycket billigare än de övriga, men det har inte Dagens Nyheter brytt sig om att ta upp. Tillgängligheten till receptfria mediciner har blivit större, billiga alternativ har blivit fler och när jag har talat med receptförskrivande läkare om det har blivit bättre med avregleringen har deras uppfattning varit att service och bemötande från apoteket blivit så mycket bättre. Med ett monopol och en utförare behövs inte service alltid vara komplett, det finns ju ingen annan att vända sig till. Sedan har även vissa receptbelagda mediciner blivit billigare, men det var visst inte heller intressant för medias granskning.

  • Självmord bland äldre

    För ganska exakt ett år sedan skrev jag här på bloggen om vår motion om nollvision mot självmord för alla http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/01/12/nollvision/ Jag ville uppmärksamma att självmord är vanligare bland äldre än yngre och att Äldrenämnden skulle ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är ingen hemlighet att jag emellanåt känner stor oro för de människor som önskar plats på äldreboende, men endast hänvisas till hemtjänst. Ensamhet bryter ner människor.

    Motionen ansågs besvarad i fullmäktige i september, men det var en givande debatt där jag tror att många fick upp ögonen för psykisk ohälsa hos just äldre. Det är just detta med att få andra att öppna ögonen för problem eller situationer som gör att jag inte ger upp med det politiska arbetet.

    Tidigare Idag på väg till stan lyssnade jag på radion och blev mycket glatt överraskad över nyheten att man insett att det saknas forskning och kunskap om självmord bland äldre och att något måste göras. Ett större forskningsprojekt startar nu upp på Göteborgs universitet som ska granska bland annat skillnader mellan män och kvinnors självmordsbeteende bland äldre.

    ”Trots att äldre är en växande åldersgrupp med högre risk för självmord än yngre, finns det väldigt lite forskning om äldres självmordsbeteende, både i Sverige och internationellt, säger Margda Waern, professor i allmän psykiatri vid Göteborgs Universitet, med särskild inriktning mot suicidforskning.”

    Jag vet att motionen var rätt och jag har inte släppt frågan. Jag är också glad för att ett större forskningsprojekt som detta ska också leda till ett utbildningspaket för vårdpersonal. Det är min förhoppning att det även kommer Umeå kommuns vårdpersonal till del. http://t.sr.se/2iYF3Xf

     

  • Vi behöver våra deltidsbrandmän!

    ”– Men jag måste ge en eloge till brandmännen som var där. Vad de riskerar…otroligt att se på nära håll, säger hon.” Citatet kommer från en artikel i VK där en företagare berättar om hur branden totalförstört deras företag och det är ord värda att uppmärksammas.

    En brand i ett uthus som går vidare till att nästan bränna ner ett helt kvarter skedde sent igår kväll och bränder är otäcka samtidigt som de fascinerar många. Konsekvenserna av en brand blir lätt i miljonklassen när det räknas samman, men om vi inte har en fungerande räddningstjänst med brandmän snabbt på plats skulle konsekvenserna bli än större. Nattens brand hade brandkårer från Umeå, Holmsund, Vännäs, Sävar och Nordmaling på plats. Den stora skillnaden mellan dessa brandkårer är att det är endast Umeå som har heltidsanställda brandmän medan övriga har en deltidsbrandkår.

    Heltid eller deltid, vad är skillnaden? Den är så mycket större än arbetstiden. Att arbeta endast när larmet går är en omöjlighet och deltidsanställda brandmän har det i kombination med ett annat arbete och en förstående arbetsgivare som vet att plötsligt kan en person försvinna från jobbet när larmet går. Inom fem (!) minuter ska personen inställa sig på brandstationen i Holmsund så det gäller att bilen startar eller att han eller hon är mycket nära. Jag tar Holmsund som exempel eftersom jag vet vad som gäller i min kommundel. För övrigt är Holmsund också Västerbottens fjärde största tätort.

    En heltidsanställd brandman som är ute på larm kan beordras ut på kvalificerad övertid, men en deltidsbrandman som endast arbetar när larmet går kan det inte. Om utryckningen pågår en hel natt och ditt vanliga arbete väntar dagen efter är det bara att arbeta på för den arbetsgivaren förväntar sig att arbetet blir utfört. Det är inte som för de förtroendevalda politiker som arbetar natt och behöver vara tjänstledig för ett sammanträde. I det fallet ersätter kommunen förlorad arbetsinkomst och de kostnader den förtroendevalde har för att utföra sitt uppdrag.

    Jag vet att en jämförelse mellan deltidsbrandmän och politiker är både fel och förenklad, men det är uppenbart att Umeå behöver alla de män och kvinnor som frivilligt ställer upp och arbetar i räddningstjänsten. Därför är jag bekymrad över det avtal som är undertecknat och vilka konsekvenser det kan få. http://www.expressen.se/debatt/snart-kan-sverige-sta-utan-brandman/

  • S talar med kluven tunga

    Det har gått en tid sedan VK publicerade sin stora granskning av slöseriet i Umeå kommun, men jag har inte kommenterat den här på bloggen. Inte överhuvudtaget egentligen eftersom det inte är någon som har frågat. Klart är att om eller när det finns en kultur att testa gränser på vad som är möjligt att göra under benämningen ”kompetensutveckling” eller ”löneförmån” så växer utgifterna. Det sticker i ögonen med all rätt och jag har min förhoppning till att en granskning görs. Det var trots allt inte politiska beslut bakom resorna eller  de s k julklapparna, men politiken har ett ansvar för att budget och för att medborgarnas skattemedel används på rätt sätt.

    VK skriver att ”VKs granskning dominerade debatten när Umeå fullmäktige idag inledde årets sista sammanträde”. Den första interpellationen, dagens första ärende handlade just om slöseri inom Tekniska nämndens område, men att VK dominerade debatten låter lite märkligt. Det som istället dominerar dagen är budgetjusteringarna för 2017 där alla partier deltar, inte bara några få. Budgeten som antogs i juni i år höll inte och istället måste budget justeras med 140 miljoner kronor!  Uteblivna bidrag från staten som S och Mp räknat med, indragna ersättningar för ensamkommande barn samt felräknade skatteintäkter är orsaken till att de ekonomiska förutsättningarna förändrats. Frågan är bara hur och vem som ska ansvara för att budget ska gå ihop?

    Nämnderna får justerade ramar, men alla (utom Gymnasienämnden) har redan tagit budget för 2017. Tex justeras För och grundskolenämndens budget ner med -16,7 miljoner kr. Den nämnd som nyligen kämpade för att Musikskolan skulle slippa besparingar under 2017, men hur blir det nu? Hans Lindberg har dock varit ute och sagt att INGEN nämnd behöver utsättas för några besparingsbeting för effektiviseringar sker på kommunnivå i projekt som ännu inte startat. http://blogg.vk.se/hans-lindberg/2016/11/29/inga-ytterligare-sparbeting-till-namnderna/ Här talas det med kluven tunga, konsekvenserna av det återstår att se.

  • Priser till vilket pris?

    Priser till vilket pris?

    Det var rubriken till min interpellation som jag ställde till Hans Lindberg på gårdagens fullmäktige. Eftersom Lindberg inte var närvarande fick Margareta Rönngren ta svaret. Interpellationen lydder som följande:

    I slutet av september månad beslutade Umeå kommuns folkhälsoråd att inrätta ett folkhälsopris med en prissumma på 10 000 kr att delas ut årligen 2017-2020. Miljö och hälsoskydd har även de nyligen inrättat ett pris och sedan tidigare finns det t ex både jämställdhetspris och årets eldsjäl som andra nämnder eller utskott ansvarar för.

    Självklart ska särskilda insatser som görs av organisationer eller enskilda personer uppmärksammas och särskilda prisutdelningar kan vara ett sätt att synliggöra arbete som annars sker i det dolda. Det finns dock risker med att när priserna blir för många i antal förlorar de i ”värde”. Det kan inte heller vara meningen att varje utskott eller nämnd ska ha ett eget pris för utdelning efter eget tycke utan det måste finnas regelverk kring hur medel ska användas för annat än den egna verksamheten.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor: 

    • Hur många priser delar kommunen ut varje år till företag, organisationer eller enskilda personer?
    • Vad är den samlade summan för dessa priser?
    • Görs det en regelbunden översyn av antalet priser och om de är aktuella? Om inte, vad avser du vidta för åtgärder?

    Veronica Kerr

    Kristdemokraterna

    Det var lite si och så med svaret tycker jag, det finns ingen förteckning över hur många priser och till vilket pris som kommunen ger ut. Listan var inte heller komplett eftersom t ex priset Årets Eldsjäl som delas ut på Frivilligdagen den 5 december saknades och jag är säker på att det finns ytterligare priser. Summorna för olika priser saknades också vilket betyder att det är betydligt mer än 150 000 kr/år som kommunen fördelar pengar på pristagare.

    Jag kan inte vara nog tydlig med att jag är INTE emot att vi delar ut priser eller att kommunen visar uppmuntran, men jag menar på att det finns risker med att införa för många priser. På ett sammanträde med Folkhälsorådet, under en övrig fråga, beslutades det att införa ett Folkhälsopris à 10000 kr/år och ingen ifrågasatte varför eller om det var nödvändigt. I Folkhälsorådet finns även landstinget med och de delar ut redan idag 3 st Folkhälsopriser à 20 000 kr/år. Jag menar att det finns en risk när för många priser införs att de tappar i värde, att det blir en inflation. Och vet vi verkligen att det är de rätta som uppmärksammas?

    Nu är det upp till varje utskott och nämnd att besluta om pengar, men det är också intressant att se vid en sammanställning hur olika insatser värderas. Årets eldsjäl får 5000 kr, folkhälsa 10000 kr och ett konststipendium från Kulturnämnden 50000 kr. Det blev ingen större debatt och det hade jag inte förväntat mig, jag ställde interpellationen för att jag var nyfiken och ville veta. Jag ville inte att varje socialdemokratisk ordförande i utskott eller nämnd skulle upp i talarstolen och ge ett försvarstal för att just de infört ett pris. Men i slutändan kan det inte vara så att varje nämnd eller råd värd namnet ska ha ett eget pris, här har varje nämnd ett ansvar att låta förstånd gå före prestige.

  • Gratis parkering under begränsad tid

    Dagordningen var anmärkningsvärt kort idag eftersom flera ärenden plockades bort från kommunstyrelsens beredning för två veckor sedan. För ovanlighetens skull var det heller inga enkla frågor och ingen kommunstyrelseordförande på plats heller vilket innebar att interpellationer kunde skjutas på till nästa månad. Nu var i och för sig Sverigedemokraternas vilde som interpellerat inte på plats heller och det är oklart när de interpellationerna behandlas.

    Trots detta brukar det inte brista debattlusta hos de närvarande. Två motioner behandlades och VK har skrivit om de båda, men jag vill göra ett förtydligande. Moderaternas motion om gratis parkering på lördagar var uppe till beslut och den avslogs, men där hade vi kristdemokrater ett annat förslag med syftet att underlätta mer för centrumhandeln alla dagar och inte bara på lördagar. Moderaternas motion var inlämnad i februari i nära samband med Avions öppnande och påtalade dess negativa konsekvenser för centrumhandeln som saknar gratis parkering.

    Visst har Avion påverkat centrumhandeln, men vår uppfattning är att ombyggnationerna av Rådhustorget samtidigt som Avions öppnande har haft än mer negativa konsekvenser och vi vill att kommunen genomför något för att förbättra för centrumhandeln och dess företagare. Det är ändå kommunen självt som satt igång arbetet med Rådhustorget. Ombyggnationen av torget har definitivt negativa konsekvenser just nu och i synnerhet måndag till fredag när arbetet är igång.

    Moderaternas motion talar om en begränsad tid på lördag, vi talade om 2 timmar/dag. Moderaternas motion var en prövotid under två år, vårt yrkande tills dess att torget är klart vilket sker nästa höst. Det blir fel när VK skriver att vi vill erbjuda fri parkering alla dagar och att vi vill dra det hela betydligt längre utan att visa på skillnaderna. http://www.vk.se/1871391/nej-till-fri-lordagsparkering

    Vårt yrkande var:

    att Kommunfullmäktige beslutar:

    ”Att ge kommunstyrelsen i uppdrag att, under ombyggnationerna av Rådhustorget, genomdriva en avgiftsbefrielse av de första två timmarnas parkering i parkeringsgaragen Nanna, Parketten och Navet och därmed anse motionen besvarad.”

     

     

  • Besparingar i För och grundskolan

    Idag jublar Musikskolan, dess personal elever och föräldrar efter det att det stora hotet om kraftig besparing tagits bort. Inga besparingar vilket är fantastiskt med tanke på att så sent som dagen innan var förslaget till beslut 20% besparing. Det var sannerligen mycket pengar, men när nämnden behöver spara 40 miljoner har alla förslag manglats, inte bara under en vecka utan under flera! Förstärkta arbetsutskott och gott om tid till att arbeta med budgetfrågor har också gett ledamöter möjlighet till att förankra förslag till beslut i sina partier vilket är en del av demokratiarbetet.

    Därför blir det mycket märkligt att efter flera veckors arbete plötsligt finns pengar till att rädda musikskolan, pengar som Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (Mp) kommit överens om att fördela till För och grundskolenämnden för att de tidigare haft kostnader för flyktingmottagande. Ur pressmeddelandet som Nasser Mosleh presenterat på sin blogg. .

    ”I underlaget finns dock inte de medel som vid bokslutet skall fördelas av kommunstyrelsen till de nämnder som har kostnader för flyktingmottagandet med. Hans Lindberg (S) kommunstyrelsens ordförande och Nasser Mosleh (Mp) ledamot av kommunstyrelsen gör efter dialog med ekonomiavdelningen bedömningen att För- och grundskolenämnden vid bokslutet har rätt till minst 5,6 miljoner av dessa medel varför denna summa bokats av och förstärker nämndens budget. ”

    Det är alltså Moslehs och Lindbergs bedömning att För och grundskolenämnden har rätt till minst 5,6 miljoner kr. För och grundskolenämnden behöver inte söka medel från kommunstyrelsen utan nu är det klart utan några andra politiska beslut tagna än Lindbergs och Moslehs bedömning? Det är inte bara För och grundskolenämnden som har svårt att få ihop ramen utan flera andra nämnder har samma bekymmer, ja det är faktiskt Umeå kommun som ska spara 140 miljoner kronor. På tisdag kommer enligt uppgift ett förslag från den politiska majoriteten om reviderad budget för 2017. Denna budget skall sedan fastställas på kommunfullmäktige i december. En del talar om förseningar i investeringar eller om osthyvelprincip, men klart är att pengar saknas för att alla ska få det de vill ha.

    Eva Bränström Arnesson är Kristdemokraternas ledamot i För och grundskolenämnden och var den enda ledamot som ifrågasatte beslutet att frita en verksamhet från alla ekonomiska sparkrav. Inte för att vi kristdemokrater inte stödjer Musikskolan och dess verksamhet utan det handlar om prioriteringar och att värna nämndens kärnområden. Här ska vi också uppmärksamma att Förskolan och skolan är de verksamheter i Umeå kommun som har snabbast växande sjukfrånvaro. Den besparing som Kristdemokraterna vill göra på Musikskolan ska mildra sparkravet på förskola och pedagogisk omsorg. Det handlar om solidarisk fördelning av besparingarna och inte särbehandling av de verksamheter som  protesterar högst.

    Kristdemokraternas reservation i För och grundskolenämnden 24 november

    Reservation budgetbeslut.
    För- och grundskolenämnden befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge och det är uppenbart att ekonomiska besparingar och åtgärder är nödvändiga. Självklart finns en lättnad över att Musikskolan inte längre behöver spara 20 % av sin budget, men det är inte rimligt att denna verksamhet fritas helt från ekonomiska sparkrav när andra verksamheter drabbas hårt. Därför yrkade Kristdemokraterna på att musikskolan får en besparing på 1,6 miljoner kr och dessa pengar läggs istället på att minska besparingen på förskola och pedagogisk omsorg.

    Umeå kommun har visserligen högre kostnader för barnomsorg än jämförbara kommuner, men för att komma åt det problemet krävs en större strukturell förändring som vi inte kan lösa genom att i nuläget lägga ytterligare besparingskrav på ett av våra kärnområden. Som kristdemokrat kommer jag alltid att värna det som finns närmast barnen. Musikskolan är en viktig verksamhet, men i och med den ekonomiska sits som vi nu befinner oss i handlar det också om att våra verksamheter solidariskt borde dela på besparingarna. Därför anser jag att helt undanta musikskolan från besparingar i budgetbeslutet får ses mer som en vända-kappan-efter-vinden-manöver från övriga nämndens sida än ett väl genomtänkt beslut.

    Eva Bränström Arnesson (Kd). 

  • Kristallnatten

    Igår kväll deltog jag i en manifestation till minne av Kristallnatten den 9 november. Det var lugnt, stilla och vackert med brinnande facklor och tal av sju politiska partier, Judiska föreningen och Dr Hillel Goldberg. Goldberg som är en överlevare berättade om sina erfarenheter och minnen från andra världskriget och hur hans pappa avrättades. Det som var starkast i hans tal är hur han än idag minns ljudet av skotten som dödade hans far när han själv var nio år gammal. Att själv vara en av talarna efter honom var inte så enkelt, i synnerhet som mitt tal plötsligt blåste iväg bland ljusen eftersom mina händer var så kalla.

    Mitt tal var personligt och jag knöt an till hur kunskaper från skolan som finns i bakhuvudet förtjänar att dras fram emellanåt. Tack vare mina barn händer det lite oftare.

    ”Historia, det som hände förut kommer inte att hända igen – för vi vet ju bättre nu. Gör vi verkligen det eller har vi något att lära oss av historien, vi som nu borde veta bättre?

    Det har varit min personliga attityd till så mycket av det som har hänt tidigare. Oavsett hur fruktansvärda händelser är, så tror vi att de inte kan hända igen, för nu är vi mycket mer kunnig om vår omvärld. Dessutom  vet vi ju att varje människa är värd lika mycket som en annan. Eller vet vi det, och lär vi verkligen av det förflutna?

    Det är just ignorans och naivitet som kan låta främlingsfientliga rörelser gro i tysthet när vi inte talar om det och vi låter Förintelsen falla i glömska. Fruktansvärda konspirationsteorier florerar fritt och det finns de som menar att det aldrig har hänt och att en hel värld blivit lurad.

    Förintelsens miljoner offer — och de totalt drygt 6 miljoner judar!

    De som inte vet menar att judarna inte var offer utan att allt är en lögn. Vi får dock inte glömma, aldrig,  och vi får inte vara tysta.

    Jag är tacksam för att jag fick inbjudan att stå här trots att orden inte räcker till. För jag vill inte vara en av dem som glömmer vår historia. Det är nu många år sedan jag läste historia på gymnasiet och även om kunskaperna finns där i bakhuvudet vill jag dra fram dem emellanåt, vilket jag också har fått göra när mina barn har läst om andra världskriget och förintelsen.

    Att tala historia med våra barn och tala om vår nutid och vad som sker runt omkring oss är min skyldighet som förälder och vuxen. Kunskaperna om hur vi behandlar våra medmänniskor och respekterar andra människors tro ……. det börjar i familjen. Vi kan inte skylla på andra eller säga att det är samhällets fel att rasism och antisemitism växer utan att vi först se på oss själva och vad vi lär våra barn. Här blir historien till hjälp och en påminnelse om vad vi inte vill se igen.

    Vi måste påminna och agera, gång efter gång. Jag vill därför avsluta med Hannah Arendts boktitel ”Mellan det förflutna och framtiden”. Det är nu. Vi får inte glömma vår historia för att värna oss för händelser i vår framtid. Därför måste och kan vi agera nu… gång efter gång.”

     

     

     

  • Kö till plats på äldreboende

    Häromdagen (tisdagens VK) kunde vi läsa att köerna till äldreboende har vuxit. Idag väntar fler än 50 personer på att få plats vid ett vård och omsorgsboende i kommunen. Det är 56 personer som beviljats plats, men ännu inte fått någon. De som vill få en plats, men nekats ingår inte i denna kö.

    Det är bekymmersamt med väntan och oron för de närstående kan vara svår. Ensamhet är inte skäl nog för att få plats utan det är behovet som styr. Det betyder att de flesta som väl har fått plats är många gånger väldigt sjuka och tiden på ett boende blir väldigt kort. När jag växte upp fanns det ålderdomshem, men dessa finns inte kvar. Idag ska du åldras i ditt hem och förhoppningsvis aldrig flytta någon annanstans. Detta är både på gott och ont.

    I Äldrenämnden har vi fått det berättat att vid vissa av boendena kan omsättningen av de boende vara mycket stor eftersom de som flyttar in är i så dåligt skick och livets slutskede är nära. Detta skapar oro hos övriga boende och personalen får fler arbetsuppgifter med in och utflyttning och städning av lägenheter. Arbetsron finns inte där och det blir en sorg att se så många komma och gå utan att lära känna dem bättre. Detta har blivit lite bättre, vilket betyder att vi inte har haft lika många dödsfall som tidigare. Siffran som gavs var ca 50 personer färre detta år jämfört med förra året. Det vill säga ungefär lika många som nu står i kö.

    Jag vet inte om jag ska bli ledsen eller upprörd, men det faktum att kommunens äldreomsorg är beroende av att fler dör känns kallt och cyniskt. Kanske än mer för att vi är dåliga på att tala om döden och den sista tiden i livet. Förutom denna helg en gång per år.

    Behöver Umeå fler äldreboenden, ja det gör vi men det fungerar inte att bara bygga eftersom kommunen saknar utbildad personal att bemanna dessa boenden. Kristdemokraterna vill ha en boendegaranti för de över 85 år som önskar plats på exempelvis äldreboende trygghetsboende, men det är inte möjligt att klara utan stöd nationellt. Jag ser ingen skräckbild av att alla över 85 plötsligt vill flytta till ett särskilt boende eller trygghetsboende vilken är den bild som S vill måla upp, men ensamheten är ett stort bekymmer som vi alla har ett ansvar för att hindra.