Kategori: Kristdemokraterna

  • Vad händer i semestersverige?

    Tillbaka till verkligheten och det känns mycket bra! Semester i all ära, men om den blir för lång blir den i det närmaste passiviserande. Är uppe sent, sover för länge och matvanorna förändras drastiskt för på sommaren är det inte lika roligt att laga mat, i synnerhet inte när det är varmt ute. Och varmt har det definitivt varit!

    Jag tänker inte blogga om vad jag gjort under semestern (den som följer mig i andra sociala medier har kunnat få viss insyn), men det är några andra erfarenheter och tankar som jag vill dela med mig av. Vad händer i äldreomsorgen och i sjukvården när semestersverige tar över? Är det rätt att arbetsbefria någon som säger upp sig och samtidigt fortsätta att betala ut lön? Ger fler utbildningsplatser inom ett yrke med automatik fler utbildade?

    Äldreomsorgen – I våras fick vi i Äldrenämnden information om att det tar allt längre tid att tillsätta vakanser i omsorgen, därför att unga människor bestämmer sig sent för att söka sommarjobb. Varför det är så har vi inte fått en direkt förklaring till utan så är det bara. Den yngre generationen vill inte binda upp sig lång tid i förväg utifall att något bättre dyker upp. Det är definitivt inte optimalt för vilken arbetsgivare vill ha en anställd som hela tiden ser sig om efter någonting ”bättre”? I gårdagens Aktuellt fick vi se ett reportage från Vallentuna där en kvinna berättade att personalen vill att hon lägger sig redan vid 18-19 tiden på kvällen för att personalen ska hinna lägga alla innan de själva slutar kl.21. Sedan händer det att hon inte blir hjälpt upp ur sängen förrän vid lunch nästa dag! Själv är jag inte förvånad för bemanningen är begränsad och jag tycker att schemaläggningen måste ses över. Exemplet är från Vallentuna, men jag blir mer förvånad om det inte finns liknande exempel i vår kommun. Varför ska schemat vara 7-16 eller 12-21? Det borde vara möjligt att börja kl.06 eller arbeta till 22 för våra boende. Det ska inte vara de äldre som ska anpassa sovtiderna till personalens arbetstider utan tvärtom. En självklarhet enligt värdegrunden att äldre har rätt till att leva ett värdigt liv.

    Sjukvården – ”Vi vet inte vad som är fel, vi vet inte vad som gör dig sjuk, men du kan inte vara kvar för det finns inga vårdplatser. Du får åka hem, blir du sämre så kom till akuten omedelbart.” Det är känt sedan länge att ska du bli sjuk så bli det inte i juli månad. Sommarsverige kan inte ta emot dig som patient för det finns ingen personal när det är semester. Beskedet ovan fick jag höra i förra veckan (men det är inte jag som är sjuk) och jag blev inte förvånad. Det var orden – det finns inga vårdplatser – som bekymrade mig. Varför fick vi höra dem, hade det funnits plats hade då personen fått stanna kvar på sjukhuset istället för att vara tvungen att åka hem? Alla dessa bedömningar, jag erkänner att jag är rädd för att bedömningarna kan bli för snäva just för att vårdplatser saknas. Jag vill lita på sjukvården, men i juli månad är det lite svårare.

    Lön utan att arbeta – Kanske är det drömmen för många, men för mig är det obegripligt. Jo, jag förstår om kommunen vill häva ett avtal och bli av med en anställd så kan (ska) den anställde bli kompenserad, men om jag säger upp mig för att jag inte vill vara kvar så kan jag inte räkna med att fortsätta få lön utan arbetsinsats. Att arbetsbefria och fortsätta få lön för att man ska vara tillgänglig på telefon, det var inte ett beslut som jag kände till sedan tidigare. Tillgängligheten kanske var endast menat för vissa utvalda. Den nya organisationen som nämns i artikeln är för övrigt ännu inte antagen.

    Fler utbildningsplatser – Regeringen med Morgan Johansson i spetsen (s) har meddelat att det ska skapas fler utbildningsplatser för brandmän för i Sverige har vi för få. Inga konstigheter eftersom det varit uppenbart efter sommarens alla skogsbränder. Det är inte enda lösningen. Det är kommunerna som anställer brandmän och det är i synnerhet anställningsvillkoren som måste ses över. Det är idag fullständigt omöjligt att arbeta som deltidsbrandman om inte arbetsgivaren ger förutsättningarna. Jag har bloggat om det tidigare. Enda lösningen är inte fler utbildningsplatser för om så vore fallet skulle vi inte ha brist på varken lärare eller vårdpersonal.

     

  • Ogenomtänkt beslut i Kommunstyrelsen

    Välgrundade beslut i politiken fattas inte med hjärtat utan de tas efter att beslutsunderlag tagits fram. Det ska finnas argument till varför en förändring ska göras och helst av allt ska det också finnas en konsekvensbeskrivning av vad en förändring kan innebära. Det är inte hjärtat som ska styra för att det känns bra och politiken ska definitivt inte fatta beslut som görs för egen personlig vinning.

    Det borde inte låta konstigt, men när kommunstyrelsen tog beslut om förändrade arvoden till politiken var det varken någon större diskussion, inga direkta beslutsunderlag förutom en excelfil med listade uppdrag där förändring till höjningar fanns med. Det var ingen som sa något om att en höjning var ofrånkomlig eller att förändringen görs med tanke på att Umeå kommun har mycket låga arvoden jämfört med andra kommuner. Det vet vi nämligen inte. Jag har tillsammans med en ledamot i Vänsterpartiet efterfrågat underlag till hur Umeå förhåller sig till andra kommuner när det kommer till arvoden, men några underlag har jag inte sett.

    Omvärldsbevakning är dock något som används frekvent i kommunen, i synnerhet när det kan tänkas gynna kommunen självt. När resursprioriteringar gjordes i Äldrenämnden under 2017 var det flera avgifter som höjdes inom verksamheten eftersom Umeå antingen hade för låga avgifter eller inga alls jämfört med andra kommuner. Hemtjänstersättningen för omsorgsinsatser är näst lägst i hela Sverige, men trots det ser kommunen ingen anledning att höja ersättningen. Faktum är att Äldrenämnden inte äskade medel av budgetberedningen till att höja hemtjänstersättningen för 2019, inte för att behovet inte längre finns utan för att man vet att det kommer inte att prioriteras. Istället har det gjorts en jämförelse mellan Umeå och andra kommuner när det gäller hemtjänst och då visade det sig att kommunen ”gör för mycket” jämfört andra. Servicenivåerna har därför skruvats åt och de som är beviljade hemtjänst får t ex inte duscha oftare än 2 gånger/vecka (om inte särskilda skäl finns) och sängen renbäddas inte oftare än var tredje vecka (tidigare varannan). Samtidigt som dessa försämringar har införts har inte informationen varit tydlig mot hemtjänsttagarna vilket är verkligen att smyga med försämringarna. Detta görs för att spara pengar.

    Det är tydligt att det finns en selektiv hållning till när omvärldsbevakning ska göras, dvs när det finns pengar att spara. För tydlighetens skull jag är varken emot höjningar eller besparingar när det finns skäl till det, men när det gäller kraftiga generella arvodeshöjningar som inte tar ställning till om arbetsbelastning har ökat eller inte då säger jag nej. Argumentet att anställda tjänstemän har klättrat förbi politiken i lön faller jag inte för. Vi är förtroendevalda och ersättningarna är redan idag generösa, men det kan inte bli så att ersättningarna blir så generösa att det blir en fullständig distansering från övriga samhället. Det om något leder till politiker förakt och det förlorar alla på.

  • (S)vek mot de äldre!

    Hans Lindberg skriver om äldres hälsa och välbefinnande illustrerat av en bild på fem kvinnliga pensionärer som verkar sympatisera med Socialdemokraterna på sin blogg idag. Det råder ingen tvekan om att inte socialdemokrater verkligen tror att de skulle vara de enda som värnar de äldre, men ibland väljer de att glömma. Lindberg skriver att en fjärdedel av alla över 65 år ensamma och var tionde visar tecken på depression. Ofrivillig ensamhet medför risk för isolering, nedsatt hälsa och sämre livskvalitet. Att bryta ensamheten bland äldre är angeläget för oss socialdemokrater.

    Här delar jag oron om vad ensamhet kan göra med en människa och jag har tidigare lyft frågan i fullmäktige om att kartlägga riskerna för självmord bland äldre som vi inte talar om. Det är i synnerhet äldre män som kan vara en riskgrupp och det finns ett stort mörkertal. Faktum är att 70% av alla självmord begås a v män och en fjärdedel av alla självmord sker av personer som är 65 år eller äldre. Nollvision mot självmord finns för våra yngre medborgare, men socialdemokraterna sa nej till att inkludera de äldre i den visionen (Rätt ska vara rätt: Socialdemokraterna i äldrenämnden var inte enig och det var en socialdemokrat stöttade den delen av motionen. En eloge till den som följde hjärtats röst och gick emot partilinjen.). Det är bra att åtgärder tas för att minska risken för ensamhet, men det blir fel att bara tala om ett vård och omsorgsboende som är integrerat med en förskola. Det är idag alldeles för svårt att få plats på ett boende och kön har vuxit. Risken för ensamhet är betydligt större bland de som bor hemma och är beroende av hemtjänst och som nekats en plats på boende.

    Lindberg säger att regeringen har stärkt pensionärernas ekonomi, men alliansen sänkte skatten för pensionärer fem gånger! Vi kristdemokrater vill inte sluta där utan vill att skillnaden i skatt på lön och pension ska försvinna snarast. Socialdemokraterna sa en sak månaderna innan valet 2014 och säger faktiskt nästan samma sak inför detta val eftersom löften inte infriades eller prioriterades. Hoppet står till att människor har glömt.

    I gårdagens Folkbladet publicerades denna debattartikel. Texten i sin helhet följer:

    Äldres villkor måste komma i första rummet

    Redan tycks regeringspartiet Socialdemokraterna vilja glömma den här mandatperioden och istället ställa ut löften om nästa. Det är lätt att förstå dem – för på område efter område har regeringen misslyckats. 

    Första maj kom beskedet att Socialdemokraterna vill diskutera höjda pensioner i pensionsgruppen. En diskussion om hur vi kan stärka ekonomin för grupper som arbetat ett helt liv och ändå får för lite i pensionskuvertet välkomnar vi kristdemokrater. Vi har nämligen i budget efter budget föreslagit kraftiga förbättringar för pensionärer: vi har drivit och finansierat ett fullständigt borttagande av skillnaden i beskattning mellan pension och lön (den så kallade pensionärsskatten). Vi har föreslagit en flerdubbelt större satsning än regeringen på höjt bostadstillägg – höjt tak till 7500 kr och en höjning av den del som alla med BTP får oavsett hyra med 500 kronor för ensamstående och 300 kronor för sammanboende. Vi vet att detta spelar stor roll för enskildas, inte minst äldre kvinnors, ekonomi och för möjligheten att flytta till ett anpassat boende. Kristdemokraterna har i pensionsgruppen också drivit krav om förbättringar för de sämst ställda pensionärerna.

    Att Socialdemokraterna nu dinglar med nya löften framför väljarnas ögon måste ses i ljuset av att man denna mandatperiod inte gjort tillräckligt för äldre. Skillnaden i beskattning mellan pension och lön är inte borttagen. BTP har inte höjts tillräckligt. Regeringen har därtill infört en särskild löneskatt på alla äldre som vill fortsätta jobba efter 65 år. Så när vi kanske mer än någonsin behövt dessa erfarna socialsekreterare, lärare, barnskötare, hantverkare och sjuksköterskor har det lags en extraskatt på att ha dem anställda!

    Det går alltid att ställa ut nya löften – men för att långsiktigt kunna säkra pensionerna krävs också en stark jobbpolitik. En särskild löneskatt på äldre motverkar jobb. Och regeringen är ljusår ifrån att nå sitt viktigaste vallöfte: EU:s lägsta arbetslöshet.

    När äldreminister Åsa Regnér nyligen lämnade regeringen så uttryckte hon sin besvikelse över att hon och regeringen inte prioriterat äldrefrågorna. Det är lätt att förstå vad hon menar. Reformer inom äldreomsorg och sjukvård för äldre har varit blygsamma. Flera tidigare reformer har lagts ned eller löpt ut, som utbildning för omsorgspersonal och satsningar mot demens.

    Samtidigt har regeringen stått passiv när vårdköerna fördubblats och äldre ofta drabbats värst. På akutmottagningarna är situationen särskilt besvärlig för äldre över 80 år. Där får nu var tionde äldre vänta över åtta timmar – en kraftig ökning.

    Samtidigt är behoven av äldreboenden mycket stora. Stefan Löfven sade sig för två år sedan vara beredd att överväga Kristdemokraternas förslag om att alla över 85 själva ska få avgöra när det är dags att flytta till ett anpassat boende. Sedan dess har inget hänt. Frågan om äldreboenden har prioriterats ned. 

    Över 4500 personer får nu vänta längre än tre månader efter att man fått beslut om särskilt boende, och bristen riskerar att öka kraftigt vid nuvarande prognoser. Skillnaderna i beviljade insatser är samtidigt stora över landet: i vissa kommuner har 67% av de äldre över 85 antingen särskilt boende eller hemtjänst mer än 50 timmar per vecka. I andra kommuner är den siffran så låg som 17%. 

    Nu krävs förändring och att de äldres behov prioriteras under hela mandatperioden, inte bara när det närmar sig val. Det kräver en regering med starkt kristdemokratiskt inslag.

     

    Jakob Forssmed, äldrepolitisk talesperson Kristdemokraterna
    Veronica Kerr, gruppledare och vice ordförande i Äldrenämnden, Kristdemokraterna

     

     

     

  • Företag ska veta vad de kan förvänta sig av Umeå kommun.

    Ordförande från Miljö och hälsoskyddsnämnden dök aldrig upp på kommunfullmäktige så därför fick jag aldrig svar på min fråga. Frågan går vidare till nästa kommunfullmäktige, men det finns inga garantier att svar ges då heller eftersom vi vet redan nu att dagordningen blir intensiv med förvaltningsorganisation, budget och arvoden på dagordningen. Alla är inte överens om allt om det är någon som fått den uppfattningen.

    I tisdags fick jag förmånen att vara med på Företagarnas valturné som gjorde ett stopp i Umeå. Jag var med på företagsbesök på Norrskydd och Civil care, ett av Umeås största hemtjänstföretag och på kvällen var det valdebatt om företagarfrågor. Socialdemokraterna talar gärna om företag, men det sker på deras villkor och helst så länge som företagen inte gör vinst det är min uppfattning. Vinst är OK för byggföretaget som bygger skolor till kommunen, men driver företaget vård, skola eller hemtjänst blir det svårare. Vi talade också om vilka förväntningar ett företag kan ha på kommunen och Brännbollsyran lyftes än en gång upp som ett skrämmande exempel. Det får inte ta ett halvår för en ansökan att bli behandlad, något måste ha gått fullkomligt snett från kommunens sida eller så var det en medveten handling och det vore förstås ännu värre!

    I dagens Vk skriver jag om frågan som inte fått ett svar och beskriver vad vi kristdemokrater vill ha, tydliga servicegarantier för företagare där också kompensation utgår när det blir fel. Insändaren i sin helhet:

     

    insändareVK

     

  • Orimliga handläggningstider för Yran

    Kommunfullmäktige domineras idag av interpellationer och behandlar stort och smått. Med en lång dagordning blir det tyvärr så att engagemanget brister ju mer klockan visar. Jag har inte lämnat in en interpellation, men en enkel fråga till Miljö och hälsas ordförande Andreas Sjögren (s) blev det. Det är en fråga som kunde blivit en interpellation eftersom det är frågor som fler partier antagligen gärna också debatterat.

    Brännbollsyran startar upp nästa helg och som tidigare student vid Umeå universitet kan jag fortfarande minnas den där härliga känslan när det var dags för brännboll och fest just i slutet av terminen. Hade du tur hade du redan haft den sista tentan, i värsta fall var det på lördagen samman helg. Staden ”bubblade” och det var folk överallt. Brännbollsyran är stor det går inte att förneka och den drar folk. Den återkommer varje år och det är jag glad för, men det kan ju inte komma som en överraskning för kommunen att ansökningar kommer in varje år. Det bör finnas väl upparbetade rutiner sedan länge och det måste vara i kommunens intresse att skapa goda relationer mot företagare. Här finns det brister som vi kan läsa om i dagens VK.

    I den enkla frågan tar jag inte ställning till om ansökan borde ha bifallits eller avslagits utan fokus är på hur en ansökan hanterats. Det är för mig fullständigt orimligt att det ska ta ett halvår innan en företagare får besked om beslut. Jag hoppas på att ordförande i miljö och hälsa håller med mig

    Min fråga lyder:

     

                                                                                                            Fråga
    Umeå 2018-05-21

    Till Miljö och Hälsoskyddsnämndens
    ordförande Andreas Sjögren (s)

     

    Rimliga handläggningstider

    Första helgen i juni är det dags för den årligt återkommande festivalen Brännbollsyran, en folkfest för många oavsett för de som spelar brännboll, ser på eller upplever live konserter. Det råder ingen tvekan om att Brännbollsfestivalen har bidragit till Umeås attraktivitet och gjort staden mer känd genom åren.

    De senaste åren har det blivit en del rubriker kring kommunens bemötande mot det bolag som arbetar med Brännbollsfestivalen och Yran och det finns de som menar att kommunen (i det här fallet Miljö och Hälsa) väljer att motarbeta enskilda i frågan om serveringstillstånd genom att sinka handläggningen av ärenden. Det kan betyda att tid inte ges till ev överklagande av beslut och försvårar därmed för företagen att genomföra planerade event.

    Brännbollsyran lämnade in ansökan om serveringstillstånd i november 2017 för att vara ute i god tid, men beslut togs inte förrän i maj i nämnden. Enligt uppgift ansåg kommunen inte att ansökan var komplett för att avtalet om markupplåtelse inte var med, något som kommunen också ansvarar för att ge. Därefter ställdes sammanträdet i april in pga för få ärenden vilket också innebar en ytterligare försening av beslut.

    På hemsidan står det att för en ansökan om tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten är ansökningstiden cirka sex veckor, vilket det tydligt inte var i detta fall.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    • ·         Har Brännbollsyrans förfrågan om utskänkningstillstånd tidsmässigt hanterats så snabbt som möjligt enligt dig?

     

    Veronica Kerr
    KD

  • Solidaritet utan socialism!

    När är det viktigt att uppge partisympati eller ev partitillhörighet? Kan en person som röstar på socialdemokraterna och har förtroendeuppdrag för samma parti vara neutral och opartisk i en politiskt styrd organisation? Socialdemokraterna anser det och har tidigare kritiserat andra som ifrågasatt. Det har varit en het fråga tidigare och jag har också bloggat om det eftersom det verkade som om Socialdemokraterna anser sig ha tolkningsrätt.

    Idag nåddes jag av nyheten att Åsa Åsberg i Vindeln petats från sina fackliga uppdrag eftersom hon står på kommunlistan för Kristdemokraterna. Att arbeta fackligt innebär tydligen att du måste vara socialdemokrat och är du inte socialdemokrat så ska du åtminstone inte ha några andra partisympatier.

    Det är inte första gången som LO petar, men när LO pampen Karl-Petter kommer med uppenbara lögner om KD kan jag inte vara tyst: Nej, KD är inte det parti som allra mest av alla borgerliga partier vill samarbeta med SD. Vi har sagt att alliansen skulle lagt fram en gemensam budget och våga ta makten om budgeten fått majoritet. LO har visat färg och drar sig inte för att ljuga. De gjorde det i sin valfilm med lögner om Moderaterna och de gör det nu om Kristdemokraterna.

    I vårt principprogram har vi solidaritet som grund och det är många kristdemokrater som arbetar fackligt. Ja, jag är själv med i facket och har arbetat fackligt tidigare, men för mig är det inte det samma som att vara socialdemokrat. Tack och lov finns det fortfarande förbund som inte är partipolitiskt bundna. Det är solidaritet med alla medlemmar- solidaritet utan socialism!

  • Otrygghet eller svartmålning

    Har Umeå blivit mer otryggt eller är det en svartmålning av verkligheten? Det var en fråga som ställdes på kommunfullmäktige för drygt en vecka sedan. Hur kan en bild av verkligheten tolkas på så många sätt det är en fråga som jag ständigt ställer mig. I politiken blir frågan än vanligare eftersom viljan att få fler att dela samma uppfattning är otroligt stark. Men att dela uppfattning som sina politiska motståndare blir omöjligt eftersom det skulle kunna uppfattas som enighet och en enad front.

    Det är mörka och otäcka nyheter som dominerat mediaflödet under helgen. Mina tankar har inkluderat både Ålidhem och Ersboda, två helt skilda incidenter där två personer mist sina liv. Jag känner sorg, men jag vet ingenting om vad som har hänt eller varför. På radion i morse (ej lokalradio) ställdes frågan till Tomas Bodström advokat om det blivit mer kriminalitet och fler mord i Sverige för att nyheterna dominerades av dem. Just då ringde min mobil och med handsfree i bilen stängdes radion av så jag hörde inte alla svaren eller diskussionen. Det lilla jag hörde var att om mord tillhörde vanligheterna så skulle inte media ha ett intresse av att rapportera om dem, vilket jag uppfattade som ett ganska kallt svar.

    I Umeå har vi talat om sociala oroligheter och jag delar den uppfattningen att det har ökat. Det betyder inte att jag känner mig otrygg eller rädd för att vara i stan på kvällarna. (Nu var det länge sedan det var aktuellt eftersom jag bor på landet numera..) Men jag kan ändå känna en stark oro inte bara för mina barns säkerhet utan även för andras. Att förneka att kriminalitet och droger finns och är ett problem skadar betydligt mer än att ”ropa på vargen” en gång för mycket. Vi kristdemokrater menar att det behövs fler poliser och vill se 10 000 fler poliser till 2025 och med 500 fler civilanställda kan fler poliser arbeta i yttre tjänst.

    Som tidigare vice ordförande i socialnämnden kan jag inte nog betona det viktiga utåtriktade brottförebyggande arbetet och samarbetet mellan socialtjänst och polis. Trygghet är viktigt och ett av Kristdemokraternas absolut viktigaste områden, men det betyder så mycket mer än bara frihet från brott. I februari i år lämnade jag in en motion (5/18) om att inrätta ett Trygghetens Hus med placering på Östra Ersboda. Om detta kan du läsa här (länk till motioner som lämnats in till fullmäktige under 2018).

     

  • Ebba ställs mot väggen..

    …eller rättare sagt Calle Schulman ställer frågorna och Ebba svarar. Kom till Allstar ikväll för en kväll med politik på ett annorlunda sätt och gratis fika. Självklart kommer också jag att finnas på plats.

     

    allstar

  • När är politik en privat angelägenhet?

    ”Att kasta jästen efter degen” är att vara steget efter och ibland är det enklare att inte ens ta steget att blanda sig i något som redan pågått en tid. För den uppmärksamme så har jag inte bloggat lika frekvent som jag hade önskat. Under en månads frånvaro har det hunnit hända en hel del som blivit okommenterat av mig, men nu kan jag inte låta bli. Frågan är vad kan en fritidspolitiker arbeta med utan att uppge politisk hemvist?

    Jag var bortrest när debatten var som intensivast kring den kommunala tjänsteperson som uttalade sig helt enligt sin profession, men som Moderaterna sedan ”avslöjade” som socialdemokrat. Frågan om när ska media uppge partitillhörighet på personer som de intervjuar och varför det skulle vara nödvändigt har också diskuterats flitigt. Själv tycker jag att den frågan måste avgöras från fall till fall.

    Det jag har funderat på är reaktionerna hos socialdemokrater där tonläget i vissa fall har varit extremt högt och där det är tydligt att kränktheten sitter djupt. De fortsätter att tala om att det är fullständigt självklart att kommunala tjänstemän måste kunna vara socialdemokrater och har i det närmaste använt sin egen partikamrat som slagträ i debatten mot Moderaterna. Jag menar att självklart måste det vara en rättighet att få vara medlem i ett politiskt parti eller politiker också, men det är inte lika självklart för de personer som röstar på något annat parti än just S. Vid det ”röda universitetet” i Umeå känner jag flera personer som inte vill berätta att de röstar på ett alliansparti för att inte uppfattas som annorlunda eller för att det skulle kunna vara ett hinder i deras karriärer. Politisk tillhörighet blir en privat angelägenhet.

    Det anses inte vara lämpligt att både vara politiker och samtidigt ha en ledande tjänstemannaroll i kommunen (eller i landstinget), dvs så länge som du inte tillhör det parti som ändå styr. Är du socialdemokrat är det inga problem, men inte alla tänker så. Jag läste att Lennart Holmlund var irriterad över att Catarina Elmsäter Svärd inte hade partibeteckning i TV häromdagen. Hon uttalade sig inte som politiker, men alla vet att hon har varit moderat och suttit som statsråd i regering. Enligt Wikipedia lämnade hon politiken helt 2014 så någon partibeteckning i TV måste anses vara helt onödig!

    Debatten har varit intensiv och väckt känslor. Det måste vara första gången som kommunstyrelsens ordförande skriver en interpellation till kommunfullmäktige, men rubriken Angrepp mot tjänstepersoner kan antas ha något med frågan att göra. Interpellationen är dock återtagen och kommer inte att behandlas i fullmäktige. Skönt tycker jag.

     

     

     

  • Efterlyser socialrådgivning på nätet

    Jösses, en månad går fort. det blir lite för långt mellan varven för mig att skriva. Sedan förra inlägget har det varit sportlov, jag har varit i Jönköping på partiets kommun och landstingsdagar, sammanträtt otaliga timmar och varit på två årsmöten. Politiskt har valtemperaturen skruvats upp ordentligt, så mycket att jag tror nästan att vissa personer drabbats av överslag när det gäller att visa hur rätt deras bild av verkligheten är och hur fel andra har. Det är många som spår att valrörelsen detta år kommer att bli smutsig, men jag menar att det tassas i smuts redan nu.

    På måndag är det kommunfullmäktige och jag har idag skickat in en enkel fråga ställd till Andreas Lundgren (s) ordförande i Individ och familjenämnden. Det är inte ofta som något av allianspartierna får en motion bifallen i fullmäktige, men när det väl händer känns det bra. För fyra år sedan biföll kommunfullmäktige Alliansmotionen om att införa socialrådgivning på nätet (en hjärtefråga för mig), men efter det har vi inte sett någon förändring. Det kanske inte bara är en fråga utan mer av en efterlysning – varför har det inte införts och när är det på plats?

    Frågan i sin helhet.


    Umeå 2018-03-22

    Till Individ och Familjenämndens ordförande
    Andreas Lundgren (s)

     

    Socialrådgivning på nätet

    I maj 2014, för snart fyra år sedan biföll kommunfullmäktige motionen ”Inför socialrådgivning på nätet”. Syftet med motionen var att göra socialrådgivning mer tillgänglig och avdramatiserad. Förebilden var ”Soctanter på nätet” som startade redan 2007 i Malmö.  Umeå kommun har mycket att vinna på att sänka tröskeln till socialtjänsten för personer som önskar rådgivning och stöd. Socialrådgivning på nätet gör det möjligt att på ett enkelt och anonymt sätt få svar på sina frågor.

    Beslutet i fullmäktige blev ”att genomföra en förstudie som utreder lämplig IT-lösning, ta fram en kostnadskalkyl samt utarbeta ett koncept som är möjligt att införliva i Mottagningsenhetens befintliga verksamhet och uppdrag.” Fyra år senare har ännu inget hänt.

    Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

    När kan vi se en mer tillgänglig socialtjänst, när införs socialrådgivning på nätet?

     

    Veronica Kerr
    KD