Kategori: Kristdemokraterna

  • Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

    Som jag tidigare nämnde har Kristdemokraterna två interpellationer på nästa fullmäktige. Vi hinner oftast inte med alla interpellationer vilket betyder att vissa frågor blir gamla och ”ointressanta”. Förhoppningsvis sker så inte denna gång.

    Personcentrerad och flexibel äldreomsorg och familjedaghem i barnomsorgen handlar våra interpellationer om. Liberalerna och Centerpartiet har också lämnat in frågor som rör familjedaghem så frågan är verkligen het!

     

    Vår interpellation lyder:

    Till

    För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (s)

    Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

    Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag som För och grundskolenämndens sammanträde

    Enligt ett pressmeddelande på Umeå kommuns hemsida står det att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har givits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen.

    Socialdemokraterna hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal.

    Utifrån detta vill vi ställa följande frågor till För och grundskolenämndens ordförande;

    • Är principer viktigare att hålla fast vid än att ha en för alla fungerande verksamhet i Rödåsel?
    • Om verksamheter tvingas stänga pga av beslutet, vilken ekonomisk effekt blir det då för kommunen?
    •  Om regelverket, enligt Skolverket, tillåter dagbarnvårdare i att bedriva verksamheten på det sätt de gör, varför ska då kommunen sabotera och krångla till det för alla inblandade?

    Veronica Kerr
    Kristdemokraterna

     

     

     

  • S far med osanning om familjedaghemmen

    På måndag i nästa vecka är det kommunfullmäktige och som vanligt är antalet interpellationer stort. Jag har sedan tidigare en interpellation om personcentrerad och flexibel äldreomsorg, men har till detta fullmäktige även en interpellation om familjedaghemmens framtid. Det är sällan det händer, men till detta fullmäktige har tre partier (3!!) interpellationer i samma ämne. Moa Brydsten, ordförande i För och grundskolenämnden, kommer att få förklara sig ordentligt med vad hon har tänkt kring familjedaghemmens framtid.

    Den 7 oktober hade jag och Sven-Åke Granberg, ledamot i För och grundskolenämnden, en insändare i VK där vi förtydligade Kristdemokraternas inställning i frågan om familjedaghemmens framtid. Nu har Brydsten efter drygt två veckor replikerat och påstår att vi kristdemokrater kommer med felaktigheter. Vem är det som far med osanning? Bedöm själv! Röd text är vår insändare.

    Lägg inte ner familjedaghemmen

    Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag.  Sant eller falskt?

    Vi har besökt Rödåsels familjedaghem och fick där höra att samma vecka som beslut skulle tas i nämnden fick dagbarnvårdarna besked om att verksamhet kommer att läggas ner och att omplaceringar skulle ske. Beskedet revs dock upp efter mycket starka reaktioner och efter att Brydsten varit på besök. Ja, Rödåsel har annorlunda förutsättningar, men att påstå att politiken varit tydlig med att det behöver presenteras en ny lösning blir oerhört märkligt med tanke på att besked om nedläggning gavs kort tid efter nämndens beslut. Du kan vara hur tydlig som helst efteråt, men då är skadan redan skedd.

    Berättelsen slutar inte där. Beslutet slog fast att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Sant eller falskt?

    Falskt! Information har inte gått ut i varken rätt eller i god tid och då är Brydstens ord om att så ska ske inte mycket värda. Socialdemokraternas replik nämner inte heller med ett enda ord vårdnadshavare eller föräldrars rätt till information.

    Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har funnits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot anställda med lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

    Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke. Sant eller falskt?

    Här blir det definitivt ord mot ord. Jag började min politiska bana 1999 i skolstyrelsen och efter det i För och grundskolenämnden. Mitt engagemang för dagbarnvårdare och familjedaghem är starkt och välrotat. Under åren har jag sett flera av Socialdemokraternas ”förbättringar” som försämrat för dagbarnvårdare att kunna bedriva familjedaghem. Syftet har inte alltid varit att lägga ner, men det är just det som blivit konsekvensen. Undantag finns från kommundelar som varit mycket tydliga med att familjedaghem inte är någon prioriterad verksamhet. Det är alltid förskolan som lyfts upp och dagbarnvårdare är något som kan finnas ute i periferin. Information om alternativ till förskolan är knapphändig och eftersom föräldrar inte efterfrågar alternativ som de inte känner till kan S säga att det inte finns någon efterfrågan.

    Att ”svälta ut” eller försvåra för andra verksamheter är ingen ny taktik utan används även inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna har sagt att LOV ska vara kvar, men samtidigt väljer de att försvåra för hemtjänstföretagen att bedriva verksamhet medan den kommunala hemtjänsten tillåts att gå med underskott.

    Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget en redig utskällning. Sant eller falskt?

    Sant. Skollagen borde stå högre än ett kollektivavtal från 2008 och ja, jag kan förstå att det är frustrerande när inte alla ledamöter tycker lika som ordförande. Men alla är inte socialdemokrater och det borde många fler vara tacksamma för.

    Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet och vill se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan finns inte, men vi är övertygade om att hade det funnits hade inte detta skett.
    Sant eller falskt?

    Både och. Enligt Brydsten finns det en riskanalys som är kopplat till arbetsmiljö för dagbarnvårdare och barn, men det finns däremot ingen risk och konsekvensanalys av vad beslutet från den 27/9 innebär. Vi har redan sett flera negativa konsekvenser och i värsta fall är det bara början.

    Att vi skulle ha skrivit en insändare full av felaktigheter är inget annat än ett uttryck för att rikta uppmärksamheten från egna misstag. Vi har sedan insändaren publicerades besökt familjedaghemmen i Rödåsel, Tavelsjö och på Röbäck. Vi har samtalat med föräldrar och dagbarnvårdare och bildat vår egen uppfattning. Även om mina barn är vuxna idag så är jag lika stark förespråkare för familjedaghem idag som för 20 år sedan. Barnomsorgen behöver fler alternativ – inte färre!

     

     

     

  • Tystnadskultur i kommunpolitiken

    Under två veckor har media i Västerbotten granskat tystnadskulturen som ska finnas inom offentlig förvaltning. Det har varit många mycket intressanta artiklar som väckt tankar och funderingar. Jag ska erkänna att jag till viss del har varit kluven för jag har varit osäker på vilket syfte granskningen har haft. Enligt undersökningen är det bara hälften av offentligt anställda i länet som vågar kritisera sin arbetsgivare offentligt. Undersökningen är beställd av media och de är tydliga med att de vill att fler vågar vända sig till just media om det finns missförhållanden på arbetsplatsen.

    Personligen tycker jag inte att det är konstigt att det finns en rädsla för att öppet kritisera sin arbetsgivare för i slutändan är vi människor. Det kan bli jobbigt att arbeta på en arbetsplats om du har en arbetsgivare som har svårt att skilja på sak och person. Dvs har du kritiserat arbetsförhållanden och sedan talat om det i media, kan chefen ha uppfattat kritiken personligt. Det är illa, men inte konstigt. Bara för att du som anställd inom offentlig sektor har meddelandefrihet är det ingen självklarhet att vilja nyttja den.

    Jag är själv anställd i offentlig sektor (tjänstledig sedan 2011) och vet hur det är att arbeta i en politiskt styrd verksamhet. När jag sedan blivit heltidspolitiker i kommun har jag försökt att ta med mig förståelsen för att det inte alltid är lätt för kommunala tjänstemän att arbeta med politiska beslut som kanske fullständigt går emot deras egna uppfattning. Politiker kan kritisera andra politiker, men när såg vi kommunala eller regionala tjänstemän kritisera det politiska styret? Om det blir kritik som hörs så är det från de som är långt ifrån själva beslutandet, men som får ta konsekvenserna som t ex varannan helgs tjänstgöring eller bristfällig schemaläggning.

    Det finns en tystnadskultur och den skrämmer mig. Jag upplever den i kommunen och jag har upplevt den i regionen. Nu talar jag om svårigheten att få rätt information för att jag inte ställt frågan på rätt sätt. Öppenheten finns inte alltid och beslut som borde fattas på politisk nivå tas av tjänstemän för det blir lättast så. ”Politiken begriper ändå inte eftersom det är vi som har kunskapen och är nära verksamheten”. Det är inte ett direkt citat, mer en attityd som jag har mött. Vet inte politiken om vad som händer, hur kan vi då göra förändringar till det bättre? Eller finns det en rädsla för att politiken förstör?

    I år är det 20 år sedan jag började med politik och det är mycket som har förändrats. Tidigare hade vi alltid presskonferens efter socialnämnden oavsett vad som fanns på dagordningen och det var upp till media att avgöra om det var värt att komma eller inte. Många gånger var det frågorna som inte behandlades på nämnden som det talades om på presskonferensen. Det fanns en öppenhet mellan kommunen och ”världen utanför” som jag idag saknar. Det är antagligen den öppenheten som anhöriggruppen för en bättre äldreomsorg efterlyser när de skriver om tystnadskulturen inom äldreomsorgen i VK. Jag vill vara med och motarbeta för det tror jag att många vinner på.

     

     

  • Att äta tillsammans med andra är en förebyggande åtgärd mot psykisk ohälsa

    Igår den 10 september var det internationella suicidpreventionsdagen. Det är en dag som lanserats av Världshälsoorganisationen WHO för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan och runt om i landet uppmärksammades dagen med seminarier, föreläsningar och minnesstunder. Jag ska erkänna att för mig gick dagen i det närmaste obemärkt förbi även om jag läste om dagen i tidningen. Det är ett svårt ämne att tala om, men det är så viktigt att vi talar mer om det.

    I Sverige tog 1574 personer sitt liv under förra året och av dessa var 1082 män och 492 kvinnor. Trots att Sverige har antagit en nollvision så ökade antalet självmord med 30 personer jämfört med året tidigare. Trafikverket trummar på sin nollvision om antalet döda i trafiken och vill sänka hastigheterna i länet, men faktum är att det är nästan fem gånger så många som avled genom självmord jämfört med i trafiken, 324 personer. När vi sedan räknar med alla självmordsförsök vilket är ca 10 gånger vanligare än ett fullbordat självmord hamnar vi nära 15000 försök (!) Det är mycket allvarligt, bakom varje försök finns en människa som lider.

    För ett par år sedan lämnade jag in motionen Nollvision mot självmord – oavsett ålder vilken uppmärksammade riskerna för självmord bland äldre. Jag yrkade på att Äldrenämnden skulle få i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst samt på vård och omsorgsboenden. Kartläggningen skulle ligga till grund för en handlingsplan för att motverka självmord inom äldreomsorgen. Motionen ansågs besvarad, men svaret var mer att vänta på andra utredningar nationellt än att arbeta här och nu. Socialdemokraterna i Äldrenämnden var också (glädjande för min del) splittrade i frågan.

    Åren har gått och problemet kvarstår. Nästan tre av tio som begick självmord under 2017 var över 65 år, men dessa äldre uppmärksammas inte tillräckligt. Kan det vara så att vi ser psykisk ohälsa, depressioner och ensamhet som en naturlig del av åldrandet? Så ska det inte vara. Forskning visar att visst är det bra att äta bra och röra på sig, men det är relationerna som är det viktigaste. Alla människor förtjänar att bli sedda för isolering och ensamhet är livsfarligt! Att äta en måltid tillsammans med andra istället för ensam i en lägenhet ska ses som förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa.

    Läkare skriver idag ut aktivitet på recept för de som rör sig för lite istället för mediciner. Jag menar att äldreomsorgen måste bli bättre på att se de som är ensamma och flexibla i biståndsbeslut för de som har hemtjänst. Det finns skrämmande exempel på biståndsbeslut för mattillagning i hemtjänsten som endast gäller för mat som tillagas i lägenhet och intas i samma lägenhet oftast i ensamhet. Detta trots att brukaren har möjlighet att äta utanför lägenheten tillsammans med andra utan ökad kostnad för kommunen. Detta är fullständigt obegripligt, men något som görs för att det ska vara likvärdigt för alla.

     

     

     

  • Dåliga beslut ska stoppas!

    – Hon har fel, säger Carin Nilsson, (s) i VK om min kritik mot beslutet att sänka servicenivåer i hemtjänsten. Aldrig har anklagelsen om att ha fel i en fråga känts bättre när resultatet blir att kommunen backar och häver det beslut som jag kritiserat. Är det så här det känns att ha fel enligt en sosses ögon då har jag gärna ”fel” oftare.

    Bakgrunden till det kritiserade beslutet är att nämnden går med underskott tack vare det ofinansierade beslutet om att införa heltid till alla. Äldreomsorgsdirektören har i uppdrag att nå en budget i balans och om nämnden inte får röra det som kostar och går med underskott då gäller det att vara kreativ. Det är inte ett lätt arbete för Äldrenämndens tjänstepersoner att hitta sparförslag och min kritik i allt detta har inte varit mor dem personligen. Min kritik är att beslut tas på fel nivå och politiken lämnas utanför. Det socialdemokratiska styret kan skylla på att det var ett tjänstemannabeslut och undviker därmed ansvar. Ända sedan jag började som vice ordförande i socialnämnden 2012 har jag fått lära mig att servicenivåer i socialtjänsten är ett politiskt beslut. Det är och ska vara politiken som beslutar om kvalitet och omfattning i den verksamhet nämnden ansvarar för.

    Carin Nilsson säger vidare att ”Det här är biståndsärende som tjänstemännen har på delegation, och de har fattat liknande beslut om justeringar tidigare”. När jag på arbetsutskottet för snart två veckor sedan sa att jag inte godkände informationen om beslutet om ändrade servicenivåer utan yrkade på att det skulle beredas vidare för politiskt beslut blev det ganska tyst. Det påstods att det var inte möjligt utan att ta tillbaka delegation från äldreomsorgsdirektör, men när jag bad om underlag och förtydliganden fick jag inga. Det stämmer att biståndsärenden på individnivå är på delegation, men det här är ett principiellt beslut som gäller alla som söker bistånd för tvätt eller städ. Med Nilssons kommentar kan jag endast bekräfta att fel har begåtts tidigare för att informationen varit bristfällig och konsekvenserna av det har inte uppmärksammats. Det betyder dock INTE att tidigare felaktiga beslut rättfärdigar att ytterligare fel begås.

    I delegationsordningen som tjänstemän och ordförande hänvisar till står det (ett utdrag från KL)

    1.3 Ärenden som inte får delegeras enligt kommunallagen

    Beslutanderätten får enligt kommunallagen 6 kap. 38§ inte delegeras i följande slag av ärenden:

    – Ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.  

    Om det tagna beslutet verkställs så vet vi att det skulle påverka både omfattning och kvalitet, men trots det verkar denna paragraf ha glömts bort. Det är i och för sig inte det enda som har glömts bort. Hemtjänst är inte bara för personer över 65 år, men erbjuds även för yngre personer vilka då ligger under Individ och Familjenämndens ansvarsområde. I korthet betyder det att beslutet skulle gälla för båda nämnderna, men det var det ingen som informerade politikerna i Individ och familjenämnden om. Ibland går det för fort, speciellt under semestertider. Dåliga beslut ska stoppas, men om Nilsson fortfarande tycker att det är ett bra beslut så är det upp till Socialdemokraterna att driva frågan politiskt om en försämrad hemtjänst. Jag kommer definitivt inte att göra det.

     

  • Att ta ansvar för de beslut du tar

    Du måste vara frisk för att vara sjuk, det är ett uttryck jag hört ofta när det talats om strider med Försäkringskassa och sjukvård. Den som inte orkar strida för sin sak hamnar efter och kan missa att få det den har rätt till. Vem orkar strida för att kanske få bättre vård när man är sjuk, striden får tas av dina anhöriga. Om du har några.

    Igår kväll träffade jag tillsammans med allianspolitiker en anhöriggrupp inom socialtjänsten. Det var inte första gången, men den här gången blev det annorlunda eftersom jag inte längre sitter i Individ och familjenämnden och har en längre distans till frågorna. Men jag har varit med och beslutat i ärenden som har fått konsekvenser. det blev jag påmind om igår kväll. Tiden när jag kunde säga att jag var ny i politiken eller att jag inte var medveten om konsekvenser av beslut är för länge sedan förbi. Jag betonar alltid att en politiker ska upplysas om risker och konsekvenser av ett förslag till beslut och därefter göra en egen bedömning om det ser korrekt ut. Men i en värld där mål och medel är det som gäller och med en konflikt mellan de två så är det målen som får stå tillbaka är det inte alltid lätt. Vi ser det ständigt inom omsorgen och det är högst aktuellt inom äldreomsorgen och hemtjänsten just nu.

    Jag har genom åren träffat många intresseorganisationer, företag och talat med många anhöriga som alla haft det gemensamma att de vill berätta om deras situation och vara med och påverka. Jag har också träffat enskilda som kritiserat beslut som jag varit med och tagit och även om det inte alltid är roligt så vet jag att det gör mig till en bättre politiker. Du kan inte skylla på tjänstemän eller att du inte visste bättre. Det är för mig en skyldighet att vara påläst och att veta exakt varför beslutet tagits. Gårdagens möte och de anhörigas engagemang berörde mig och frågan: Vad skulle du ha gjort om det hade varit din anhörig, blev lätt att besvara. Strid, och kontakta de som har ansvar! Arbeta för förändring!

     

  • Flexibla lösningar är ingen kvinnofälla

    Jag ser rött när någon påstår att ”Som vanligt vill KD tvinga kvinnor in i kvinnofällor genom att bara erbjuda deltidstjänster istället för heltid” och det märkliga är att det är nästan alltid män på vänsterkanten som tror sig veta vad som är en kvinnofälla eller vad som är bäst för kvinnor. I det här fallet blev personen svarslös när jag frågade vad som menades med som vanligt, men var otroligt snabb med att trycka tummen upp på en annan mans svar och påståenden om att kristdemokrater tvingar kvinnor att vara hemma med barn och att aborträtten skulle vara hotad.

    Denna lilla incident på Facebook visar bara att många inte är pålästa om KDs politik och har heller ingen önskan om att vilja lyssna. Det faktum att Kristdemokraterna har stått bakom svensk abortlagstiftning sedan 30 år tillbaka var fullständigt ointressant för dessa herrar och att gå in i meningslös polemik skulle bara ta fokus från frågan som var bemanning i äldreomsorgen. Meningen som provocerade och som verkar kräva ett förtydligande var: Kristdemokraterna vill att deltidstjänster införs för dem som kan och vill ska kunna kombinera arbete och studier under en längre period. Detta betyder inte att vi vill att människor endast ska anställas på deltid, (vilket kan bli en fälla oavsett kön) men vi vill att t ex studenter som har vikarierat under sommaren ska kunna fortsätta under året på särskilda extrarader. Det ger långsiktigt en stabilare arbetsplats om vikarier kan stanna längre och inte bara över sommaren vilket har varit möjligt innan heltidsreformen infördes.

    Att ens våga framföra förslag till förändring av heltidsinförandet i äldreomsorgen är känsligt, men samtidigt hör jag aldrig en socialdemokrat tala om vilka negativa effekter införandet har haft. Heltiden är fortfarande ofinansierad. Det finns inga löften om att de sociala nämnderna ska kompenseras ekonomiskt vilket betyder att andra verksamheter i samma nämnd måste stå tillbaka. Jag vill att rätten till heltid ska gälla för tillsvidare anställda, men inte för visstidsanställda. Med den enkla förändringen blir det mindre kostnader samtidigt som schemaplanering och bemanning underlättas. Det skulle gynna både personal och brukare. Tycker du inte som jag, berätta varför, men lämna kvinnofälla argumenten utanför.

    Bemanning löses inte bara med deltidstjänster, vi har fler förslag som du kan läsa här. 

    cropped-kvinnofälla.jpg

    Jag avskydde ordet kvinnofälla 2014 och jag gör det lika mycket än idag.

     

  • Byråkratikrångel leder till förbud

    Vi har debatterat tiggeriförbud i Umeå kommun inte bara en gång utan vid tre (eller fyra) tillfällen i fullmäktige. Det är en stor majoritet i fullmäktige som röstat mot förbudet och jag känner ingen oro för att det kommer att ändras inom någon snar framtid. Annorlunda ser det ut i södra Sverige där förbud av någon form har genomförts i flera kommuner och nu senast var det Eskilstuna kommun som infört avgiftsbelagda tillstånd för de som tigger. Det vill säga kommunen byråkratiserar och försvårar för att förhindra ett i deras ögon icke önskvärt beteende.

    Jag har tidigare skrivit hur kommuner ska använda förbudsverktyget återhållsamt, men det sätt som Eskilstuna använder möjligheten att ändra i den lokala ordningsföreskriften är nytt och anmärkningsvärd. Detta har också uppmärksammats nationellt. Ändringen innebär att den som vill tigga eller som det står i stadgan passivt bedriva penninginsamling där många personer passerar måste ansöka om tillstånd från polisen vilket kostar 250 kr. Socialdemokraterna ville att polisen skulle kräva ett nytt tillstånd för varje dag, men där har polismyndigheten sagt stopp. Det är därför möjligt att söka tillstånd vid ett tillfälle för en längre period, men inte längre än för tre månader.

    Det kanske inte låter mycket med 250 kr, det är trots allt samma avgift som när man söker tillstånd för ett offentligt möte eller demonstration, men för den det berör är det mycket. Det är självklart att jag inte vill att människor ska tigga, men i det här fallet slår det även mot andra som samlar in pengar som välgörenhetsorganisationer. På Eskilstunas hemsida står det: Med passiv penninginsamling menas att insamlingen sker genom att personen i fråga sitter eller står på en plats med en bössa eller likande och inväntar bidrag från den förbipasserande allmänheten. Det måste innebära att Frälsningsarmén som håller grytan kokande eller människor som samlar till Världens Barn inte heller exkluderas. Det är kanske inte svårt för organisationer att betala, men det skulle betyda att pengar som skulle kunna hjälpa istället går till administrationsavgifter till polismyndigheten. Är det verkligen rätt använda pengar?

    En annan konsekvens av beslutet i Eskilstuna är att volontärer och församlingar i Eskilstuna som tidigare hjälpt tiggare känner att de måste göra det i hemlighet eftersom tongångarna från kommunledningen blivit allt hårdare. Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande och socialdemokrat, anser att alltför mycket hjälp från Stadsmissionen till tiggare är provocerande och att det kan påverka Stadsmissionens anseende och varumärke. Han lyfter även in att Stadsmissionen får bidrag från kommunen vilket leder tanken till att kommunen därmed har inflytande över deras arbete.

    När blev ett ”varumärke” viktigare än att hjälpa utsatta medmänniskor? Är hjälp från det civila samhället mindre värt än när hjälpen kommer från kommunen? Nej, inte alls utan tvärtom! För Kristdemokraterna är det självklart att det civila samhället ska stöttas och jag är glad för det samarbete som finns i Umeå mellan kommunen, kyrkan och olika församlingar.

  • Boken om kvinnorna som ingen ser

    En av de absolut bästa sakerna med att ha semester är att jag äntligen får tid till att läsa böcker endast för eget nöjes skull. Det blir många hundra sidor kommunala handlingar varje månad och när det finns tid till annat på en vardag har jag inte prioriterat vanliga böcker. Inte så att jag bara läser romaner på sommaren, men jag hinner läsa betydligt fler i juli månad än i t ex mars.

    I sommar har jag hittills läst fyra romaner varav två deckare och två böcker skrivna av min partikamrat Soheila Fors. Jag köper böcker under året som på bokrean i februari eller som i Soheilas Fors fall efter hennes föreläsning som hon gav i Umeå i slutet av april. Det är härligt att öppna en bok, förkovra sig i andra tankar eller försvinna in i ett äventyr och när en bok är slut kunna börja på en ny direkt.

    Soheila Fors är grundare av och verksamhetsledare för Tehuset i Karlskoga. Det är en mötesplats för kvinnor som behöver en tillflykt och en mötesplats utanför sitt hem. Soheila har också grundat Saras hus, ett skyddat boende för invandrarkvinnor som har utsatts för hedersvåld. Det var hennes egna erfarenheter av just hederskultur och från att ha bott i ett kvinnohus i Göteborg efter det att hennes egen bror misshandlat henne som hon bestämde sig för att bygga ett skyddat boende. Saras hus är idag en fristad för både svenskar och invandrare och det finns även plats för unga män som drabbats av hedersvåld.

    Vi var naiva, de orden brukar sägas av politiker när verkligheten plötsligt blev helt annorlunda än vad de först tänkt sig. Jag vill inte använda de orden, men när jag läste böckerna Kärleken blev mitt vapen och Bakom varje fönster bor ett hjärta var det som om mina tankar fick nya banor vilket har lett till andra uppfattningar. Jag vill tro gott om alla och jag vill att varje kvinna ska vara självständig och ha rätten att klä sig precis hur hon vill. Men kan det vara så att konsekvensen av vad som händer om hon inte bär slöja är så stark och så avskräckande att hon säger att hon klär sig helt enligt egen fri vilja trots att så inte är fallet?

     

     

    soheilabok2

     

    I Umeå har vi haft infekterade debatter i fullmäktige och på bloggarna skrivs både det ena och det andra. Det är inte vad andra lokala politiker skriver som blir det viktiga utan det är att lyssna mer till de som bär på de negativa erfarenheterna och som delar med sig av varningssignaler. I slutet av april hade Kristdemokratiska Kvinnoförbundet sitt förbundsting i Umeå. Soheila Fors valdes in i styrelsen och samtidigt blev jag invald som ersättare. Jag är glad och stolt för att vårt kvinnoförbund har tagit frågan om hedersvåld och förtryck på allvar och där är Soheilas erfarenheter en stor tillgång.

     

    soheilabok

    En bok och en kopp kaffe i solen, bilden är från mitt instagram. Vill du se vad jag har gjort i sommar på semestern, klicka här.

  • Tack Gunilla!

    Under åren 1995-2000 var jag engagerad i Hyresgästföreningen och satt som ersättare i styrelsen för södra Västerbotten. Halkade in på ett uppdrag på ett årsmöte (som det lätt kan bli), men det blev mycket roliga och intressanta år.

    Inför valet 1998 satt jag med i den bostadspolitiska arbetsgruppen och vi hade möten med ledande politiker från alla partier som var representerade i kommunfullmäktige. Min dotter var drygt en månad gammal (hennes första politiska möte följt av många fler) när jag träffade Gunilla Tjernberg första gången. Gunilla var nummer ett på Västerbottens riksdagslista och med på mötet var även Anders Sellström. Det blev ett intressant möte om aktuell bostadspolitik, minns inte nu vad som var aktuellt då, men det blev ett möte som övertygade mig om att byta parti och bli kristdemokrat.

    Nästa gång jag träffade Gunilla var när jag blev nominerad till uppdraget som ersättare i skolstyrelsen 1999. Vem var jag och var jag verkligen kristdemokrat? Det blev en lunch på Kafé Station tillsammans med gruppledare och ledamot i skolstyrelsen och jag minns att jag hade svårt att hinna med att äta eftersom jag skulle svara på alla frågor. Det blev mitt första steg in i kommunpolitiken och i höst är det 20 år sedan.

    I gårdagens VK kunde vi läsa om att Gunilla Tjernberg har avlidit efter en tids sjukdom. Det var med sorg i hjärtat jag tog emot beskedet för en tid sedan, men när jag tänker på Gunilla är det alltid med glädje och inspiration. Gunilla som kunde säga ifrån med skärpa mot orättvisor och när staten gjorde mer för att begränsa familjers rätt att påverka sin egen vardag och egna val. Som ersättare i skolstyrelsen och senare ledamot i För och grundskolenämnden kunde jag alltid vända mig till Gunilla som var ledamot i utbildningsutskottet för expertishjälp. Minns särskilt maxtaxans införande som var en arbetsmarknadsåtgärd av socialdemokraterna och INTE en åtgärd främst för barnens skull. Det betonade hon med emfas och jag tog med mig argumenten från riksdag in i kommunpolitiken.

    När Gunilla valde att inte fortsätta i riksdagen 2010 ledde det till att jag fick ta över som gruppledare i Umeå kommun eftersom  Anders Sellström valts in i riksdagen. Eftersom jag tidigare inte suttit i kommunfullmäktige och uppdraget som gruppledare kändes mycket stort blev Gunilla ett stort stöd och till en viss mån min mentor. Jag kunde ringa och be om råd eller ta en lunch ihop för att diskutera aktuella frågor där hon hade erfarenheten och kunskapen. Hon var en stor politisk förebild och hade så mycket energi och närvaro när vi träffades. Det är sju år sedan sist, men långt ifrån lika länge sedan vi talades vid och jag fick goda råd. Jag är så tacksam för det jag har fått och jag har aldrig ångrat mitt val att bli kristdemokrat. Tack Gunilla!Gunilla