Detta publicerades första gången på min VK blogg 4 december 2024, men eftersom frågan om fasta schablontider fortsätter att vara aktuell publicerar jag den igen.

Alla kan inte gilla alla politiska beslut – det var rubriken på mitt senaste inlägg. Det var i och för sig ett tag sedan jag skrev, men orden är lika sanna idag när det gäller just politik.

När en politisk majoritet fattat ett beslut om vare sig det är avgifter eller servicenivåer så är det ändå tydligt vem som tagit beslut och av vem man ska kräva ansvar när det blir fel. Gillar man inte resultatet av den förda politiken så kan politiken prövas när det är val. Det är väljarna som avgör om förtroendet finns för politiken eller inte. Beslut tagna på delegation däremot blir svårare eftersom det inte finns någon tydlighet i vem som har tagit beslutet och majoriteten kan gärna gömma sig bakom det när kritiken kommer genom att säga att de ”inte var med och tog beslutet”.

För ungefär en vecka sedan rapporterade TV4 Nyheterna att hemtjänsten i Umeå kommun har infört fasta schablontider vilket har lett till kraftigt minskad tid till insatser. I nyhetsinslaget berättade Kurt att han oväntat fått sin beviljade tid sänkt från 30 timmar till 19 timmar/vecka. Han hade inte heller fått något besked från kommunen om förändringen utan det var hemtjänstpersonalen som skulle ”arbeta snabbare” . En person med hemtjänst ska kunna förvänta sig samma service och kvalitet på insatserna trots att tiden minskats. Räcker inte tiden till så är det inte längre möjligt att begära mer tid som tidigare. I stället om personen behöver mer tid så ska utföraren planera sin tid så att mer tid kan tas av någon annan. Det kan vara av den tiden som en person har, men där hon eller han är inlagd på sjukhus eller att vissa insatser går fortare hos en annan person så det blir ”tid över” att nyttjas för den som har större behov.

Det är inte Äldrenämndens ledamöter som har beslutat att förändra biståndsbesluten eller som har avgjort hur mycket tid en insats ska ta utan det är ett beslut som har tagits av förvaltningen. Förändringen började redan under våren utan att någon information gavs till varken politik, utförare eller de som berördes av besluten. Det skedde efter att man konstaterat att personer med extern hemtjänstutförare hade fler antal timmar beviljade jämfört med de som har kommunen som utförare. I slutändan är det kommunen som beslutar om bistånd och som beviljar tid, men enligt Myndighet hade man upptäckt att besluten såg mycket olika ut beroende på vem som tagit dem. En förändring menade man var nödvändig för att skapa mer rättssäkerhet (!) dvs genom att besluta lika för alla (?!).

Myndighet talar om rättssäkerhet och likvärdighet, men för mig innebär rättssäkerhet att ge den enskilde det den har rätt till utifrån dennes specifika behov både i typ av insats och tidsåtgång. Det är en absolut förutsättning för en personcentrerad vård som vi säger att vi ska ha. Hur rättssäkert blir det när vi överlåter till utföraren att avgöra från vem tid ska tas när tiden inte räcker till? Genom att dra åt besluten ordentligt och göra lika för alla så blir det rättvist och de privata hemtjänstföretagen får mindre tid. För den cyniske och för den som vet att Socialdemokraterna vill avskaffa LOV är det lätt att inse att om något företag dukar under kan det vara en ren bonus. Snäva schablontider är en erkänd svältkur och metod för den som vill försämra villkoren för hemtjänstföretagen. Resultaten är också mycket tydliga när antalet beviljade hemtjänsttimmar fortsätter att sjunka varje månad.

I september ställde jag frågan i Äldrenämnden om det var så att kommunen har infört fasta schablontider utan att informera politiken. Jag var mycket frustrerad eftersom i ärende efter ärende fastnar vi i siffror och statistik. Det är medel före mål och hur når vi mål utan medel. Droppen den gången var uttalandet om att Umeå har 500 för många personer med hemtjänst i jämförelse med jämförbara kommuner. Detta betyder att färre ska ha hemtjänst samtidigt som alla ska bo hemma så länge som möjligt med hjälp av hemtjänst. Vi lägger ner vårdboenden och satsar på hemtjänst. Cynisk igen. Svaret till min fråga den gången från äldreomsorgsdirektören var ett icke-svar om praxis och att förvaltningen ska återkomma i frågan.

Schabloner kan vara ett bra verktyg att utgå från, men idag är de alldeles för snävt tilltagna och inte anpassade för människor som är multisjuka och som kanske också har en kognitiv svikt. Personalen får springa snabbare när en insats kan vara så kort som 4,8 minuter. Hemtjänsttagare riskerar att kvaliteten på insatserna som de får blir sämre och vi riskerar att färre vill arbeta i hemtjänsten. Schablontiderna handlar inte om att ta vara på personalresurser som ordförande Carin Nilsson (S) säger i intervjun. Vore det så, ja då har vi verkligen ingen koll på varken arbetsmiljö eller personalvård. Det är dags att politiken tar ett ordentligt grepp i frågan och tydliggör vad som menas med kvalitet och vilken omsorg Umeå kommun ska erbjuda.

Alla kan inte gilla alla politiska beslut – det var rubriken på mitt senaste inlägg. Det var i och för sig ett tag sedan jag skrev, men orden är lika sanna idag när det gäller just politik.

När en politisk majoritet fattat ett beslut om vare sig det är avgifter eller servicenivåer så är det ändå tydligt vem som tagit beslut och av vem man ska kräva ansvar när det blir fel. Gillar man inte resultatet av den förda politiken så kan politiken prövas när det är val. Det är väljarna som avgör om förtroendet finns för politiken eller inte. Beslut tagna på delegation däremot blir svårare eftersom det inte finns någon tydlighet i vem som har tagit beslutet och majoriteten kan gärna gömma sig bakom det när kritiken kommer genom att säga att de ”inte var med och tog beslutet”.

För ungefär en vecka sedan rapporterade TV4 Nyheterna att hemtjänsten i Umeå kommun har infört fasta schablontider vilket har lett till kraftigt minskad tid till insatser. I nyhetsinslaget berättade Kurt att han oväntat fått sin beviljade tid sänkt från 30 timmar till 19 timmar/vecka. Han hade inte heller fått något besked från kommunen om förändringen utan det var hemtjänstpersonalen som skulle ”arbeta snabbare” . En person med hemtjänst ska kunna förvänta sig samma service och kvalitet på insatserna trots att tiden minskats. Räcker inte tiden till så är det inte längre möjligt att begära mer tid som tidigare. I stället om personen behöver mer tid så ska utföraren planera sin tid så att mer tid kan tas av någon annan. Det kan vara av den tiden som en person har, men där hon eller han är inlagd på sjukhus eller att vissa insatser går fortare hos en annan person så det blir ”tid över” att nyttjas för den som har större behov.

Det är inte Äldrenämndens ledamöter som har beslutat att förändra biståndsbesluten eller som har avgjort hur mycket tid en insats ska ta utan det är ett beslut som har tagits av förvaltningen. Förändringen började redan under våren utan att någon information gavs till varken politik, utförare eller de som berördes av besluten. Det skedde efter att man konstaterat att personer med extern hemtjänstutförare hade fler antal timmar beviljade jämfört med de som har kommunen som utförare. I slutändan är det kommunen som beslutar om bistånd och som beviljar tid, men enligt Myndighet hade man upptäckt att besluten såg mycket olika ut beroende på vem som tagit dem. En förändring menade man var nödvändig för att skapa mer rättssäkerhet (!) dvs genom att besluta lika för alla (?!).

Myndighet talar om rättssäkerhet och likvärdighet, men för mig innebär rättssäkerhet att ge den enskilde det den har rätt till utifrån dennes specifika behov både i typ av insats och tidsåtgång. Det är en absolut förutsättning för en personcentrerad vård som vi säger att vi ska ha. Hur rättssäkert blir det när vi överlåter till utföraren att avgöra från vem tid ska tas när tiden inte räcker till? Genom att dra åt besluten ordentligt och göra lika för alla så blir det rättvist och de privata hemtjänstföretagen får mindre tid. För den cyniske och för den som vet att Socialdemokraterna vill avskaffa LOV är det lätt att inse att om något företag dukar under kan det vara en ren bonus. Snäva schablontider är en erkänd svältkur och metod för den som vill försämra villkoren för hemtjänstföretagen. Resultaten är också mycket tydliga när antalet beviljade hemtjänsttimmar fortsätter att sjunka varje månad.

I september ställde jag frågan i Äldrenämnden om det var så att kommunen har infört fasta schablontider utan att informera politiken. Jag var mycket frustrerad eftersom i ärende efter ärende fastnar vi i siffror och statistik. Det är medel före mål och hur når vi mål utan medel. Droppen den gången var uttalandet om att Umeå har 500 för många personer med hemtjänst i jämförelse med jämförbara kommuner. Detta betyder att färre ska ha hemtjänst samtidigt som alla ska bo hemma så länge som möjligt med hjälp av hemtjänst. Vi lägger ner vårdboenden och satsar på hemtjänst. Cynisk igen. Svaret till min fråga den gången från äldreomsorgsdirektören var ett icke-svar om praxis och att förvaltningen ska återkomma i frågan.

Schabloner kan vara ett bra verktyg att utgå från, men idag är de alldeles för snävt tilltagna och inte anpassade för människor som är multisjuka och som kanske också har en kognitiv svikt. Personalen får springa snabbare när en insats kan vara så kort som 4,8 minuter. Hemtjänsttagare riskerar att kvaliteten på insatserna som de får blir sämre och vi riskerar att färre vill arbeta i hemtjänsten. Schablontiderna handlar inte om att ta vara på personalresurser som ordförande Carin Nilsson (S) säger i intervjun. Vore det så, ja då har vi verkligen ingen koll på varken arbetsmiljö eller personalvård. Det är dags att politiken tar ett ordentligt grepp i frågan och tydliggör vad som menas med kvalitet och vilken omsorg Umeå kommun ska erbjuda.