Kategori: Kommunfullmäktige

  • (S)plittrad verklighetsbild- vad är sant? Del 1

    Under förra fullmäktigesammanträdet ställde jag frågor till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg om kommunens flaggriktlinjer med tanke på att Palestinas flagga hissades vid Stadshuset den 10 juni. Enligt uppgift var det ett partipolitiskt initiativ där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet stod som inbjudare.

    Frågan löd:

    Ett förtydligande av kommunens flaggriktlinjer

    Den 10 juni hissades Palestinas flagga vid stadshuset i Umeå. Samma dag hölls ett möte och en lunch med Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Almhaissen, där representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog. Enligt vad som framgår i sociala medier var detta inte ett officiellt statsbesök, utan ett partipolitiskt initiativ.

    Umeå kommuns riktlinjer för flaggning gäller uttryckligen för stadshusområdet. Där framgår bland annat att nationsflaggor kan hissas vid officiella utländska besök, men riktlinjerna lämnar utrymme för tolkning vad gäller vilken typ av besök som avses. Detta väcker frågan om vilka principer som egentligen gäller:

    Med anledning av det ställer jag följande frågor:

    • På vilken grund hissades Palestinas flagga vid stadshuset den 10 juni, och hur är det förenligt med Umeå kommuns riktlinjer för flaggning?
    • Får samtliga politiska partier i Umeå flagga andra nationers flaggor vid stadshuset i samband med besök som inte är officiellt inbjudna av kommunen, utan arrangeras på partipolitiskt initiativ?

    Frågan ansåg jag vara enkel, men svaret som jag fick förvånade. Hans Lindberg menar att det visst var ett officiellt statsbesök trots att hans partikamrater som närvarade hävdade att det var de som bjudit in. Socialdemokraternas egna Facebooksida är tydlig med att Socialdemokraterna via Hans Lindberg och Andreas Lundgren var de som bjöd in. Inte Umeå kommun.

    Jag var inte färdig med svaret som jag fick av Hans, ett i mina öron slingrande svar. Ett svar som han inte heller hade skrivit själv har jag förstått nu i efterhand.

  • Budgetfullmäktige 16 juni

    Årets politiska höjdpunkt och bland det absolut sista som sker innan sommaren tar över ordentligt. Budgetfullmäktige. När dagen är över brukar tanken ändå vara att vad var det som hände och vad var det som sas? Nio partier debatterar budget under sju och en halv timme och både Stalin och Marxism nämndes av några. Stort, smått, tjuvnyp och insinuationer. Det är egentligen obegripligt hur mycket tid som läggs på en debatt som alldeles för få tar del av.

    Jag gillar trots det budgetfullmäktige och ser det som ett utmärkt tillfälle att tala om kristdemokrati och det samhälle vi vill se. Att tala om det gemensamma bästa där både egenintresse och särintresse ska stå tillbaka ska ge förståelse till den politik vi står för.

    För första gången på tre år gick Allianspartierna fram med en gemensam budget vilket inte uppskattades av Socialdemokraterna. Konstanta angrepp om att det var endast Moderaterna som vunnit något på vår budget och att vi övriga tre partier fått stå tillbaka. Detta trots att allianspartiernas budget satsar 29,5 milj kr mer än S och Mp på äldreomsorgen, tio miljoner kr mer än S och Mp på skolan, 20 öre skattesänkning samt stora satsningar på ett bättre företagsklimat. Det var inte Moderaterna som stod som ensam vinnare i vår budget utan det är alla umebor.

    Socialademokraternas ledamöter var uppe i talarstolen gång efter gång och deras anföranden var i det närmaste identiska. Samma frågeställningar om vilken förskola vi inte ska bygga, att en minskning på kulturnämnden där vi är den kommun som spenderar mest per capita i hela Sverige skulle vara ett enormt hot mot alla unga. Den enda minskningen som görs är på Kvinnohistoriskt museum, men det var irrelevant.

    En skattesänkning på 20 öre innebär -77 miljoner i skatteintäkter och helt plötsligt var vi det största hotet mot all välfärd. Problemet är bara att det inte handlar om prioriteringar – det handlar om brist på resultat. Umeå har en av landets högsta kommunalskatter, och ändå ser vi: att äldrenämnden kostar över 20 % mer än i jämförbara kommuner, och att vi lägger över 80 % mer på kultur än snittet. Det är inte en fråga om vi har råd att sänka skatten – det är en fråga om vi har råd att fortsätta slösa.

  • Beslut uppskjutet

    Efter en tre timmars debatt i fullmäktige på måndagen blev det klart att beslutet om att byta upphandlingssystem blev återremitterat. Det var egentligen klart redan innan, men det var några ord som behövdes sägas i debatten innan.

    Socialdemokraterna hävdar envist vidare att de är inte emot företag, de vill ha valfrihet och att de vill införa framtidens äldreomsorg. De ska bara utreda först vad det är de vill ha. Det var just det som var det absolut yttersta problemet, ingen vet vad vi får. Det går inte att återberätta allt som sades i debatten, men om du vill se den i efterhand kan du se den här.

    Några argument som jag dock vill bemöta.

    Valfrihet i hemtjänsten för de äldre.
    Fel! Jag vet inte hur många gånger jag fick påtala att hemtjänst ges också till den som drabbats av svår sjukdom eller som har funktionsnedsättningar och behöver hjälp. Hemtjänst ges inte endast till pensionärer, men också till barnfamiljer och personer i 20 års åldern. Att konstant endast tala om ”våra äldre” är att förminska och begränsa frågan när den berör så många fler.

    Ramtid i stället för minutstress
    Jag välkomnar förändringen, men det är inte en förändring som kräver LOU. Fasta schablontider som infördes under förra året utan några som helst politiska beslut är ett otyg som orsakat mycket stress för både personal och brukare. Införandet skedde efter att det var klart att privata hemtjänstutförare hade fler timmar än den kommunala hemtjänsten. Myndighet kallar det rättssäkert, lika för alla och då menar jag inte lika bra. Socialdemokraterna säger att en beslutad insats kan få ta hur lång tid som möjligt, men den som hjälper till vid ex dusch ska bara ha betalt för 30 min. Ramtid kan absolut bli en förbättring.

    Kortare resor mellan besöken
    När senaste förfrågningsunderlaget för LOV i hemtjänsten togs 2019 var förslaget 10 eller 15 områden. Detta för att ett mindre företag inte skulle bli tvungen att resa kors och tvärs över stan mellan besöken utan kunna koncentrera sig på ett mindre område eller stadsdel. Det var för dåligt tyckte Vänsterpartiet och Socialdemokraterna (och även MP) då och reducerade områdena till fem. Det är alltså de som har säkerställt att långa resor skulle bli kvar. Även här har de insett att de måste ha tänkt fel. Men hur fel?

    Områdesindelad hemtjänst
    Med mindre områden kan resor bli kortare, men om det blir som i Linköping blir det bara en utförare/område. Tufft med valfrihet om det betyder att du måste flytta till ett annat område om du inte är nöjd med din hemtjänst.

    Mindre företag och fler ideella aktörer
    En grundtanke med LOV, möjligheter för fler mindre företag att etablera sig. Mindre företag har betydligt svårare att vinna en offentlig upphandling i jämförelse med stora vårdjättar. Ideella aktörer utesluts inte när det gäller LOV som flera S ledamöter felaktigt påstod.

    Avskaffa den fria etableringsfriheten
    Populärt slagord från vänsterpartierna, det ger bilden av att hemtjänstföretag kan etablera sig precis var de vill. Fritt fram. De nämner aldrig att för att ett företag ska kunna utföra hemtjänst måste de först ha tillstånd av IVO. Därefter måste företagen uppfylla alla kvalitetskrav som kommunen har ställt upp för att blir godkänd. Sedan måste de förstås också bli valda.

    Debatten tog tre timmar, men frågan är inte avgjord. Frågan som återstår när kommer ärendet tillbaka till fullmäktige och blir det med bättre underlag?

    Medias rapportering efter fullmäktige: LOV-beslutet uppskjutet efter krav på återremiss Klubbat: Ny bakläxa för LOU i hemtjänsten

  • Vad är ett värdigt liv och rimliga förväntningar?

    Fredag och lördag samlas ca 900 kristdemokrater i Västerås för årets KD dagar, två dagar med kommun och regionpolitiker från hela Sverige. Det är en höjdpunkt och i år när partiet fyller 60 år är det än mer speciellt. Självklart kommer fokus även vara på valet till EU parlamentet den 9 juni.

    KD dagar och EP val ligger nära i tiden, men ändå framför oss. Det jag tänkte ägna inlägget till är en kortare tillbakablick från början av veckan när kommunfullmäktige sammanträdde. Årsbokslut och interpellationer dominerade dagordningen och där vi kristdemokrater lämnat in två. En av dem berörde äldreomsorgen och de värdighetsgarantier som är inskrivna i verksamheternas kvalitetsdeklarationer. Det är löften och beskrivningar av vad du kan förvänta dig av äldreomsorgen. Problemet är att dessa garantier har idag tio år på nacken. Förväntningarna har ändrats och vad omsorgen kan leverera likaså. Svaret från Carin Nilsson är att vi gemensamt lägger ett uppdrag till förvaltningen att återkomma till Äldrenämnden för att ge förslag på uppdatering vilket är ett mycket positivt svar. Interpellationen i sin helhet:

    Är det dags att uppdatera de lokala värdighetsgarantierna?

    Den nationella värdegrunden för äldreomsorgen, inskriven i socialtjänstlagen sedan 2011, tydliggör äldre personers möjligheter till inflytande vid genomförandet av socialtjänstens insatser. Äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Detta borde vara en självklarhet, men uppfattningen om vad som ska räknas som värdigt eller vad som är skäligt kan gå isär.

    Bakgrunden till att socialtjänstlagen fick detta tillägg var för att den dåvarande alliansregeringen ansåg att det behövdes ett skifte i synen på äldre personer och åldrandet. Det ska vara en självklarhet att äldre personer ska så långt som det är möjligt kunna välja när och hur stöd och hjälp ska ges. Baserat på detta har Umeå kommun fastställt lokala värdighetsgarantier med löften och beskrivningar av vad du kan förvänta dig av äldreomsorgen. Det handlar om något utöver lagstadgade rättigheter. Dessa värdighetsgarantier gäller även för externa utförare av hemtjänst eller vårdboende och finns inskrivna i verksamheternas olika kvalitetsdeklarationer.

    Exempel på löften för den som bor på ett vårdboende är: du får möta personal som har god kunskap isitt yrke och som har relevant inskolning; du ges möjlighet till socialt och kulturellt innehåll, fysiska aktiviteter och utevistelse Vårdboende – Umeå kommun (umea.se) Det är goda löften och bör beaktas som självklara, men enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser 2023 så utmärker vi oss mycket negativt jämfört med riket när det gäller omsorgspersonal med adekvat utbildning. Samma gäller möjligheterna att komma utomhus. Detta talar vi ofta om, men har ännu inte sett någon
    förbättring.

    Äldreomsorgens värdighetsgarantier beslutades av Socialnämnden i februari 2014, dvs mer än tio år sedan. Mycket har hänt på tio år och det är hög tid att väcka frågan igen om vad som ska betraktas som värdigt liv. Hur når vi dit och vilka förväntningar är rimliga?

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    * Anser du att de beslutade värdighetsgarantierna är väl förankrade och kända ute i
    verksamheterna?

    * Anser du att äldreomsorgen klarar att hålla de löften som har givit för en värdig
    omsorg? Om inte, vilka löften klarar vi inte och vilka löften bör vi revidera?

    Veronica Kerr (KD)
    1:e vice ordförande i Äldrenämnden

     

     

  • Hur hindrar vi möjliggörare?

    Imorgon sammanträder kommunfullmäktige och för ett par veckor sedan lämnade jag in nedanstående interpellation. Det är en högst aktuell fråga i kommunen och i äldrenämnden, men där det mesta beror på om det är internt eller externt utfört arbete. Ska utdrag från belastningsregister begäras för den som arbetar inom äldreomsorgen eller ska det endast vara för de som arbetar med barn och unga? Och är ett papper från ett register ett skydd mot välfärdskriminalitet? Självklart inte. I debatten får jag inte väcka nya frågor, men jag är övertygad om att det kommer att bli intressanta svar. Som vanligt går det att följa debatten på kommunens hemsida.

     

    Till

    Kommunstyrelsens ordförande
    Hans Lindberg (S)


    Bakgrundskontroller och belastningsregister

    För snart fyra år sedan antog kommunfullmäktige ett tilläggsuppdrag (2021:8) där kommunstyrelsen fick i uppdrag att tillsammans med nämnder och bolag undersöka risken för att skattemedel används på ett felaktigt sätt till exempel för att finansiera organiserad brottslighet. I uppdraget var också att ta fram förslag på åtgärder för att förebygga och förhindra detta.

    Uppdraget togs i full enighet och är lika aktuellt än i dag. Nyligen publicerade Dagens Samhälle en checklista från SKR med konkreta tips till de kommuner och regioner som vill sätta stopp för välfärdskriminalitet. Att medvetandegöra medarbetare och att identifiera problem och risker är punkterna som toppar listan tätt följt av ökad kontroll. Här handlar det inte endast om att kontrollera externa leverantörer och företag utan även genom bakgrundskontroller vid nyrekrytering. Här handlar det om att skydda den egna organisationen från infiltration av s k” möjliggörare”.

    Umeå kommun har idag ca 13 000 medarbetare och enligt säkerhetsenheten sker idag endast bristfällig bakgrundskontroll och i värsta fall ingen alls vid nyrekrytering. Före jul fick vi även veta att kommunen saknar rutiner med att registrera bevakningsdatum för de som har tidsbegränsade arbetstillstånd och som berörs av det nya försörjningskravet för personer från länder utanför EU/EES.

    Idag saknar flera branscher arbetskraft och det kan ses som en målkonflikt att rekrytera personal till en samhällsviktig funktion och att genomföra bakgrundskontroll. En bakgrundskontroll kan medföra risken att personen är olämplig för anställning.

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Säkerställer kommunen identitet på den person som anställs, dvs begärs ID handling vid anställning?
    • Planerar kommunen att införa bakgrundskontroller och/eller begära utdrag ur belastningsregister för andra personalgrupper än de som arbetar med barn och unga?
    • Hur säkerställer vi att Upphandlingsbyrån har rätt verktyg för att förhindra att inte organiserad brottslighet etablerar sig inom våra välfärdssystem?

    Veronica Kerr (KD)

  • Vad är en nyhet? – Språktester och frågor som inte borde ställas

    Dagen börjar med att läsa tidningen, ett måste för att dagen ska bli bra och för att jag ska känna mig påläst om vad som hänt i världen och vad som är på gång. Så har det alltid varit sedan jag var liten och läste gigantiska Västerbottens Kuriren som färgade vaxduken på köksbordet svart av trycksvärta tills idag när jag läser tidningen i mobil appen redan innan jag lämnat sängen. Jag är glad för att jag är uppvuxen i ett hem där tidningen varit viktig och självklar som kunskapskälla. Idag som politiker ser jag lite annorlunda på hur nyheter rapporteras och ifrågasätter ibland om det verkligen är nyheter eller varför vissa artiklar valts eller uteblivit. Källkritik och en kritisk blick gör alltid läsandet mer intressant.

    Dagarna efter fullmäktige blir det nog så att tidningarna nagelfars lite extra. Det som politiken sett som viktigt att debattera kan uppfattas som käbbel eller överhuvudtaget inte intressant nog att skriva om. Måndagens kommunfullmäktige bestod främst av information från nämnderna på förmiddagen och interpellationer på eftermiddagen. En interpellation är en fråga (eller några fler så länge som det berör ämnet) från en ledamot till främst en ordförande för en politisk nämnd eller beredning. Interpellationer ska handla om något som hör till kommun­full­mäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. Interpellationer får inte handla om myndighets­utövning mot enskild. Interpellationer ska ha ett bestämt innehåll och en motivering. De bör bara ställas i ärenden som är av större intresse för kommunen. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter också delta i debatten, tillsammans med den som frågar och svarar. (Info från umea.se)

    En interpellationsdebatt kan vara fantastisk, levande och ideologisk där majoriteten kan krävas på svar i högaktuella frågor, men det förutsätter att ämnet känns relevant och berör många. En (enkel) fråga leder aldrig till debatt, men är ett bra verktyg för att väcka en fråga och få den till protokollet tillsammans med svaret. Inför denna mandatperiod beslutade fullmäktige att ändra arbetsordningen genom att begränsa antalet inlägg för interpellanter och frågeställare vilket tyvärr också kraftigt begränsat debatten. Kristdemokraterna var det enda partiet som reserverade sig mot förändringen, men efter måndagens fullmäktige tror jag att fler insåg att beslutet i september 2022 inte var optimalt.

    Några nyheter som kom fram på fullmäktige, men som inte synts till i mediarapporteringen är att Socialdemokraterna nu har insett att språktester inom äldreomsorgen kan vara ett bra verktyg och kanske rent utav nödvändigt. Interpellationen som behandlades i slutet av dagen om arbetsmiljön inom äldreomsorgen lyfte problemet med bristande kunskaper i svenska där personal inte förstår eller gör sig förstådd hos dem de är satta att hjälpa. Vi har länge sagt att svaga kunskaper i svenska inom vård och omsorg är en fråga om patientsäkerhet.

    Debattartikeln i dagens VK från en fysioterapeut bekräftar: ”Språknivån är ibland så låg att jag som delegerande personal inte kan räkna med att det jag förväntar mig ska ske faktiskt händer. Dialogen med språksvag personal tenderar att bli minimal, vilket försvårar och tynger övriga kollegor som talar bra svenska.” Det är mycket bra att S inser att språktester inte är av ondo och att enhetschefer kan få stöd vid rekrytering för att säkerställa att kunskaperna är tillräckliga.

    Fullmäktige avslutades med en enkel fråga av Miljöpartiet, en fråga som frågeställaren redan visste svaret till och fokus istället blev på det inledande talet. En text som SKR och kommunjurist var överens om inte låg under kommunens kompetens eftersom det handlade om internationell politik. Svaret var inte det viktiga utan möjligheten att tala om det som låg frågeställaren allra närmast hjärtat och det med ord som provocerade och utelämnade fakta. Om det demokratiska verktyget fråga missbrukas kan det bli ett verktyg för både propaganda och rasism (vilket faktiskt tidigare har skett). Det var långt ifrån ett enigt fullmäktige som efter votering beslutade att att frågan fick ställas. Kristdemokraterna var ett av de partier som reserverade sig mot beslutet.

    Reservation ärende 15/24

    Utrikespolitiska frågeställningar faller utanför den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Den enkla frågan bör inte heller få ställas då det leder till, att en acceptans av ledamotens skrivning om folkmord leder till att kommunen gör en utrikespolitisk och folkrättslig deklaration, och det substansmässiga innehållet kan då tolkas som att det påkallar behovet av insatser riktade mot individer i utlandet. Skrivelsen är dessutom både tendensiös och ensidig i sitt innehåll som avser ett krig där två parter deltar och dess civilbefolkning lider sviterna av. I sammanhanget är det även tänkvärt att ordet folkmord kommer från Förintelsen under Andra världskriget:

    Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.

  • Vi behöver fler deltidsbrandmän!

    Det har redan gått nästan två dagar sedan kommunfullmäktige utan att jag har hunnit skriva om det. Och även om tidningarna har skrivit en del är det mycket som inte kommenterats. Till exempel att om vi inte tillåter gatumusik fram till kl.21 i Centrumfyrkanten eller på Himmelska Fridens torg i Holmsund så har vi inte en levande stadskärna. Eller varför inte något om frågan som inte borde fått ställas? Det var en fråga som fick analyseras av både SKR och kommunjurist innan den ändå ställdes efter votering? Vilka frågor ingår i den kommunala kompetensen? Inte ett ord om detta i varken VK eller Folkbladet.

    Det är bra med debatt, men hur den framförs emellanåt får inte gå okommenterad för då glider vi på vad som är acceptabelt eller ej. De demokratiska verktygen motion, interpellation och fråga ska inte missbrukas till egen gagn. Detta ska jag återkomma till i nästa blogg.

    Förutom de exempel jag lyfter som inte blivit kommenterade eller rapporterade om i media så kan vi sammanfatta dagen med att det var kompetensförsörjning och rekrytering som stod i fokus. Inte bara en utmaning utan ett konkret verklighetsproblem som alltför många valt att ignorera. Att säga att det är en utmaning är att skrapa på ytan av problemet. Vården och äldreomsorgen har länge ropat efter personal, men det stannar inte där. Hur lite personal kan vi ha ute i verksamheten och ändå klara av uppdraget?

    Jag och min kollega, Jan Kollberg, ställde frågor till Brand och Räddningsnämndens ordförande om villkoren för deltidsbrandmän. En yrkesgrupp som inte uppskattas förrän de behövs i en tid av kris. Visst gör kommunen insatser för att rekrytera, men långt ifrån tillräckligt görs för att dessa män och kvinnor ska bli kvar i yrket. De utbildas till en kostnad av ca en kvarts miljon kr/person. Efter två år slutar många och om fyra försvinner så är det en miljon kronor. Pengar som måste läggas ut igen vid nyrekrytering och utbildning. VK rapporterade om detta.

    Interpellationen i dess helhet

    Till

    Brand och Räddningsnämndens ordförande
    Lena Karlsson Engman (S)


    Är Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för deltidsbrandmän?

    Sedan länge är det brist på deltidsbrandmän i många kommuner och så även i Umeå. En anledning är att många finner det svårt att kombinera arbete inom räddningstjänst med ett ordinärt arbete. Arbetsmarknaden har förändrats och när arbetsplatser centraliserats har det blivit svårare att rekrytera deltidsbrandmän utanför staden. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, (MSB), har tagit fram en personalförsörjningsstrategi riktad just mot rekrytering av deltidsbrandmän. Målbilden är att kommunerna vid utgången av år 2026 ska ha lyckats vända den negativa trenden så att minst 50% av Sveriges brandstationsorter med deltidsbrandmän har en fungerande personalförsörjning.

    Strategin lyfter vikten av positiva huvudarbetsgivare och att de har en realistisk bild av vad uppdraget innebär för arbetsplatsen. Arbetsgivare ska känna att de gör en värdefull insats genom att tillåta anställda att bli deltidsbrandmän. Räddningstjänsten ska också underlätta för deltidsbrandmän att kombinera familjeliv med beredskapstjänst. Det vara enkelt att vid behov byta beredskapspass och scheman ska vara överskådliga och lättbegripliga. Tyvärr är det inte så.

    Idag är krav på sju dagars sammanhängande beredskap vanlig vilket är påfrestande både för den enskilde och familjelivet. Många deltidsbrandmän har rekryterats och utbildats, men alldeles för många slutar efter ca två år. Det handlar om stora kostnader och här bör kommunen kunna göra mer. Traditionellt har deltidsbrandmän rekryterats från mansdominerade privata företag, men kommunala verksamheter bör underlätta rekrytering av deltidsbrandmän genom kombinationstjänster. Fler insatser för rekrytering är bra, men fler insatser behövs för att deltidsbrandmän ska stanna kvar i yrket.

    Med anledning av detta ställer vi följande frågor:

    • Hur stort är rekryteringsbehovet av deltidsbrandmän idag i Umeå kommun?
    • Hur marknadsförs yrket och vad gör kommunen som arbetsgivare för att det ska vara möjligt att kombinera en tjänst med att vara deltidsbrandman?
    • Anser du att det ska vara möjligt att ställa upp i beredskap delar av dygnet för den som inte arbetar på orten? (Dvs beredskap kvällar och nätter på hemmaplan)

     

     

    Jan Kollberg (KD)
    Veronica Kerr (KD)

     

     

  • Ge polisen de verktyg de behöver!

    Årets första kommunstyrelse är idag och det mötet definierar hur fullmäktige i slutet av månaden kommer att bli. Vilka ärenden är på agendan? Kommer debatten att bli lång eller är det frågor med stor konsensus? Dagordningen är oväntat lång, men det är mycket få ärenden som kommer att beslutas i fullmäktige. Övriga ärenden hanteras av kommunstyrelsen. Ärenden som alltid stannar i kommunstyrelsen, det är remissvar när staten är intresserad av att veta kommuners synpunkter på olika förslag. Vid dagens sammanträde hanterar kommunstyrelsen fyra remissvar, men det är ett svar som väckt uppmärksamhet – Visitationszoner, vilket VK rapporterar om idag. Detta är inget nytt förslag utan något som varit aktuellt och efterfrågat sedan innan valet. Inte i norra Sverige där vi inte har utsatta områden på samma sätt som i storstäderna, men det måste ses som ett verktyg för polisen att bekämpa gängkriminalitet och brottslighet. Som alltid när verktyg inskränker personers frihet eller integritet ska försiktighet råda det ser jag som en självklarhet!

    VK har intervjuat ett urval politiker och som man väljer får man svar därefter. Det är olyckligt när svaren blir antingen svart eller vitt, rätt eller fel. Möjligheten för polisen att besluta om visitationszoner innebär inte ett slut för det förebyggande arbetet som Socialdemokraterna verkar tro. Inte heller att det ger polisen oändliga rättigheter att visitera vem som helst när som helst som Vänsterpartiet ger uttryck för. Det är en bra tjänsteskrivelse som förvaltningen tagit fram där politiken svarat med känsloargument istället för att bejaka polisens önskemål om bättre verktyg.

    Vad innebär då visitationszoner?  Så här står det i sammanfattningen av utredningen: Säkerhetszoner – ökade möjligheter för polisen att visitera för att förebygga brott (Ds 2023:31) 

    ”I vissa situationer kopplade till konflikter i och mellan kriminella nätverk är polisens nuvarande befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen och andra farliga föremål inte tillräckliga. Polisen behöver bättre förutsättningar att använda tvångsmedlen för att effektivare kunna förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten. Behovet av effektivare verktyg kan mötas med utökade förebyggande befogenheter inom tidsbegränsade zoner. I promemorian föreslås därför att det införs regler om ett nytt system med zoner, som kallas säkerhetszoner, i polislagen som i stort innebär följande. Polismyndigheten ska få införa en säkerhetszon i ett visst område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området, och åtgärden är av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra sådan brottslig verksamhet. Polismyndigheten ska omedelbart publicera ett beslut om en säkerhetszon och informera om det på annat verksamt sätt, bl.a. för att säkerhetszonen ska få avsedd brottsförebyggande effekt och för att bidra till förståelse för åtgärden. Ett beslut om att införa en säkerhetszon ska som längst få gälla i två veckor, men ska kunna förlängas genom ett nytt beslut. Den som beslutet angår ska, om beslutet gått honom eller henne emot, kunna överklaga det till allmän förvaltningsdomstol. Inom en säkerhetszon ska polismän ha utökade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Ingripanden ska få ske i den utsträckning det behövs för syftet med säkerhetszonen. Protokoll ska föras över alla ingripanden. I polislagen finns redan en generell skyldighet att föra protokoll över husrannsakningar enligt den lagen, vilken kommer omfatta husrannsakningar i en säkerhetszon. I promemorian föreslås att det även införs en generell skyldighet att föra protokoll över kroppsvisitationer enligt polislagen, inklusive kroppsvisitationer i en säkerhetszon. Den föreslagna regleringen är angelägen och bör därför träda i kraft så snart som möjligt.”

    Observera!

    • Polisen behöver bättre förutsättningar för att förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten.
    • Säkerhetszon kan införas om det finns påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning
    • Vid beslut om att införa säkerhetszon ska polisen omedelbart publicera och informera för brottförebyggande effekt samt bidra till förståelse för åtgärd
    • Ett beslut om säkerhetszon ska längst få gälla i två veckor, kan vid nytt beslut förlängas
    • Protokoll ska föras över alla ingripanden

    Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger nej men Kristdemokraterna säger ja till att ge svensk polis de verktyg dom behöver.

  • Hot och våld på rekordhög nivå i Umeås skolor!

    Det är svårt att greppa rubriken i dagens VK och att förstå vad som finns bakom. Artikeln handlar inte om rykten eller vittnesmål utan tar helt krasst upp statistik från kommunens interna rapporteringssystem. Totalt rapporterades det in 483 anmälningar om hot och våld under 2022, vilket var 15 stycken fler än den tidigare högsta nivån, från 2019. Mellan januari och augusti 2023 har det hittills rapporterats in 345 incidenter, vilket motsvarar en helårsprognos om 517 händelser. Både 2022 års statistik och den prognostiserade statistiken för 2023 visar en fördubbling av anmälningarna om hot och våld sedan 2018. Incidenterna sker främst i grundskolan och de absolut mest allvarliga sker på högstadiet. Det är inte en acceptabel arbetsmiljö varken för lärare eller elever. Vem vill gå till arbetet och vara rädda för de som man ska vara till för? När är gränsen passerad?

    Det sorgliga är att nyheten inte är ny i sig utan det nya är att situationen blivit värre. Om påståendet att det är pga ökad anmälningsbenägenhet efter pandemin låter jag vara osagt, men att skolorna inte följer arbetsmiljölagen enligt Arbetsmiljöverket är självklart ett stort problem. Att läraryrket sedan tillhör den bransch i hela samhället där man har störst risk att råka ut för arbetsorsakade besvär var för mig en nyhet och gör det svårare att locka människor till yrket. En förändring behövs!

    Eftersom problemet inte är nytt bläddrade jag igenom tidigare blogg inlägg och hittade detta från 2020. Inlägget är skrivet ett par månader efter det att vår motion om att anställa pensionerade poliser i skolan som säkerhetssamordnare hanterats i kommunfullmäktige. När jag läser inlägget påminns jag om den raljanta tonen som fördes om att vi kristdemokrater vill se uniformerade poliser i korridorerna samt att vi underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete i skolan. Tre år senare har problemen och anmälningarna ökat i antal…

     

    Blogginlägget från september 2020 i sin helhet.

    Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

    Av , 23 september 2020 kl 15:41, Bli först att kommentera  20

    I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

    I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

    Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

  • Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

    Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

    Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

    Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

    Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

    Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

    Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

    Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.