Under förra fullmäktigesammanträdet ställde jag frågor till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg om kommunens flaggriktlinjer med tanke på att Palestinas flagga hissades vid Stadshuset den 10 juni. Enligt uppgift var det ett partipolitiskt initiativ där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet stod som inbjudare.
Frågan löd:
Ett förtydligande av kommunens flaggriktlinjer
Den 10 juni hissades Palestinas flagga vid stadshuset i Umeå. Samma dag hölls ett möte och en lunch med Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Almhaissen, där representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog. Enligt vad som framgår i sociala medier var detta inte ett officiellt statsbesök, utan ett partipolitiskt initiativ.
Umeå kommuns riktlinjer för flaggning gäller uttryckligen för stadshusområdet. Där framgår bland annat att nationsflaggor kan hissas vid officiella utländska besök, men riktlinjerna lämnar utrymme för tolkning vad gäller vilken typ av besök som avses. Detta väcker frågan om vilka principer som egentligen gäller:
Med anledning av det ställer jag följande frågor:
På vilken grund hissades Palestinas flagga vid stadshuset den 10 juni, och hur är det förenligt med Umeå kommuns riktlinjer för flaggning?
Får samtliga politiska partier i Umeå flagga andra nationers flaggor vid stadshuset i samband med besök som inte är officiellt inbjudna av kommunen, utan arrangeras på partipolitiskt initiativ?
Frågan ansåg jag vara enkel, men svaret som jag fick förvånade. Hans Lindberg menar att det visst var ett officiellt statsbesök trots att hans partikamrater som närvarade hävdade att det var de som bjudit in. Socialdemokraternas egna Facebooksida är tydlig med att Socialdemokraterna via Hans Lindberg och Andreas Lundgren var de som bjöd in. Inte Umeå kommun.
Jag var inte färdig med svaret som jag fick av Hans, ett i mina öron slingrande svar. Ett svar som han inte heller hade skrivit själv har jag förstått nu i efterhand.
Sent igår kväll skickade jag nedanstående öppna brev till Äldrenämndens ordförande Carin Nilsson och Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg. Jag är ledsen och frustrerad och brevet innehåller en vädjan till förändring. Idag har jag mailat det till media.
Från TV 4 :s inslag i november.
Holmsund 250625
Öppet brev till Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) och Äldrenämndens ordförande Carin Nilsson (S): Dags att ta ansvar för hemtjänstens framtid – stoppa de skadliga schablontiderna!
Som politiker har ni ett ansvar att säkerställa att Umeås äldre får den omsorg de förtjänar. En omsorg som ska baseras på varje individs behov, inte på generella schabloner som inte tar hänsyn till människors verkliga situation. Det är därför jag, Veronica Kerr, vill ställa er till svars för det beslut om fasta schablontider inom hemtjänsten som nu har lett till allvarliga konsekvenser för både de äldre och utförarna.
Jag följde nyligen med under ett arbetspass i hemtjänsten och fick på nära håll se hur strikta schablontider påverkar både personal och brukare. Personal tvingas springa mellan uppdrag utan att kunna ge den omsorg de vet att de äldre behöver. Att redan innan ett besök känna oro för att ett enkelt ja från Anna om hon behöver gå på toaletten kan spräcka hela schemat. Det är beviljade insatser som alla vet redan innan kommer att bli svåra att hinna med och samtidigt vara i tid till nästa besök.
Minimalt satta tider är en del av ett system som ökar risken för samvetsstress, och i sämsta fall sämre kvalitet på omsorgen. När jag sedan hör erfarna medarbetare inom hemtjänsten uttrycka att värdigheten för de äldre har försvunnit och arbetet som utförs mer kan jämföras med boskapsskötsel då vet jag att vi har tappat allt det vi menar med en personcentrerad vård.
Tidsplaneringen ska inte vara en stressträning för personalen utan måste istället spegla de äldres verkliga behov. För de multisjuka eller de med kognitiva svårigheter innebär de korta besöken att insatserna som ges blir otillräckliga. När ett besök om endast 4,8 minuter inte räcker till för att ge god omsorg, är det inte bara en brist – det är ett hån mot de äldre och ett misslyckande för vårt samhälle.
Fasta schablontider har skapat ett system där hemtjänstpersonalen tvingas följa en strikt tidsplan som inte tar hänsyn till de variationer som uppstår under ett arbetspass. Detta har gjort det svårt att rekrytera och behålla personal och för de som är kvar riskerar tidigare yrkesstolthet att försvinna. En hemtjänstutförare har redan varnat för att detta system leder till ekonomiska förluster varje månad, vilket riskerar att slå ut privata aktörer och därmed minska de äldres valmöjligheter. Ni har varit tydliga med att ni vill avskaffa LOV, men samtidigt lovat att valfrihet ska finnas kvar om LOU införs. Jag menar att det inte går att svälta ut och behandla leverantörer illa och samtidigt förvänta sig att de ska finnas kvar för att möta äldres behov och avlasta vår egen verksamhet.
Genom att fortsätta detta system utan att ta tag i problemen riskeras inte bara kvaliteten på omsorgen, utan också Umeås varumärke och attraktionskraft. Utförare som flaggat om att krisen är ett faktum har fått ett ”ickesvar” från kommunen, där det framgår att frågan om införandet av ramtid inte kommer att utredas förrän 2026 och att förvaltningen inte kan återkomma med svar förrän om några veckor. När frågor ställs till Upphandlingsbyrån om hur beslut om beviljad tid ska tolkas får företagen vänta ännu längre. Detta är orimligt och respektlöst när vi står inför en akut kris inom både hemtjänst och äldreomsorg. Det är hög tid att ni kliver in och verkar för en förändring.
Jag vill också påminna om att beslutet om införandet av fasta schablontider inte var ett politiskt beslut, utan en administrativ åtgärd som genomförts utan politisk debatt eller risk och konsekvensanalys. Att återgå till individuella beslut som fanns innan införandet av schablontiderna borde vara en enkel åtgärd, åtminstone tills man har utrett och påbörjat implementeringen av det ramtidssystem som ni så tydligt slår er för bröstet för att ha beslutat om.
De beslut ni har fattat, och som ni har fört vidare i er budget, handlar inte bara om siffror och tidsplaner. De handlar om människor. Vårt uppdrag som politiker är att skapa en trygg och värdig vardag för våra äldre, och att se till att de som arbetar med dem har de bästa möjliga förutsättningarna. Det handlar inte bara om att effektivisera systemet – det handlar om att se till att de får den vård de är berättigade till, och att personalen ges möjlighet att utföra sitt arbete utan att känna sig pressad att korta ned insatser för att hinna med nästa besök.
Jag ber er att skyndsamt återkalla beslutet om fasta schablontider och i stället införa ett system som sätter individens behov i första hand. En hemtjänst där både brukare och personal ges möjlighet att känna att deras rättigheter och behov respekteras. Det handlar om att sätta människan i centrum och säkerställa en omsorg av högsta värdighet för våra äldre. Vi alla, oavsett partitillhörighet, har ett ansvar att prioritera människan framför ett system som vi vet inte fungerar.
Det är ni som har makten att åstadkomma en förändring. Ert beslut att utreda ramtid tyder på att ni också har viljan och insikten om att det som sker just nu är fel. Vänta inte.
Vänligen,
Veronica Kerr Gruppledare, 1:e vice ordförande i äldrenämnden Kristdemokraterna i Umeå
Jag har haft politiska uppdrag i snart 26 år varav 14 på heltid, men det är första gången som jag har skrivit ett öppet brev till den S styrda kommunledningen. Jag har kritiserat införandet av fasta schablontider under lång tid. Jag har interpellerat och lagt nämndsinitiativ utan resultat. Socialdemokraterna vägrar att ta ansvar för frågan och säger också nej till att utreda för att ta reda på konsekvenserna av införandet.
Det är inte till kommunstyrelsens ordförande jag ska gå till när det gäller att skapa en förändring i Äldrenämnden. Men här gäller det Socialdemokraternas beslut om att utreda införande av ramtid i hemtjänsten under nästa år, vilket också är fastställt i budget för 2026. Deras beslut tyder på att de har en viss insikt om problemet, men varför ska de då vänta på att lösa det?
”Någon har klippt upp apodos-påsar och ersatt narkotikaklassat morfin med blodtryckssänkande tabletter på ett äldreboende i Skellefteå.”
”En kvinna på ett äldreboende i Landskrona blev i somras bestulen på ett smärtstillande plåster som satt på ryggen.
”Anställd inom hemtjänsten döms för grov stöld från äldre och handikappade i Skåne”
Den hemtjänstanställda kvinnan stal från äldre i kommun efter kommun. Trots dåliga referenser stoppades hon aldrig.
Det är några exempel på tidningsrubriker där brott mot äldre har skett. Det dessa brott har gemensamt är att förövaren är alltid någon som den äldre personen är beroende av. Rubrikerna visar bara lite grand av den brutala respektlöshet och egoism som finns och där personer har fullständigt har struntat i att tänka på vilka konsekvenser handlingen får. Det här är endast ett axplock och det finns många fler fler exempel. Jag har skrivit om detta vid flera tillfällen och alltid när jag lyfter en fråga, i synnerhet i de frågor där vi är många som är överens, så har jag en förhoppning om att något ska ske. Igår kväll läste jag detta och det blir tydligt att där det finns droger kommer det att finnas människor som faller för dem. Det gäller att stoppa fallet och införa fler insatser för att säkerställa att en patientsäker vård.
Brott mot äldre ska uppmärksammas och det bloggade jag om i maj månad. I fredags skickade jag in en ny fråga till Hans Lindberg (S) för det har gått ett år sedan uttalandet om att alla brott, även brott mot äldre är ett bekymmer.
Frågan lyder:
När kommer äldrefrågorna tas på allvar i UmeBRÅ?
Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd, UmeBrå, arbetar för att skapa trygghet och delaktighet i ett växande Umeå. Två av deras övergripande mål är att minska brottsligheten och öka tryggheten i staden.
Sedan 2014 saknar UmeBrå representation från den nämnd som ansvarar för personer som är 65 år och äldre trots att det är allmänt känt att antalet brott mot äldre inte har minskat utan tvärtom ökat. Vad värre är att brott sker inte bara ute i samhället, men förekommer även inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.
Jag har lyft denna fråga flera gånger tidigare i både kommunstyrelsen och här i kommunfullmäktige. För ganska exakt ett år sedan fick vi löftet av kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg att en förändring av UmeBRÅs stadgar var på gång och att det inom kort inte skulle finnas några hinder för att även Äldrenämnden skulle bli inkluderade i UmeBrås arbete. Ett år senare har ännu ingen förändring av skett.
Med anledning av detta ställer jag följande fråga:
När kommer du att infria ditt löfte om att brott mot äldre ska tas på allvar dvs när kommer Äldrenämnden att bli inkluderad och representerad i UmeBRÅ?
Veronica Kerr
Kristdemokraterna
Brott sker inte bara på äldreboenden utan även i hemtjänsten vilket Kommunalarbetaren har rapporterat om. Här väcks en annan fråga, borde arbetsgivare begära utdrag ur belastningsregistret innan anställning påbörjas för den som ska arbeta i äldreomsorgen? Idag måste alla som arbetar inom skolan och barnomsorg visa upp utdrag ur belastningsregistret, men för äldreomsorgen råder inte samma krav. Kommentera gärna, men håll god ton.
Läser i dagens VK att tre män åtalas för bedrägerier mot äldre. Först blev jag arg och upprörd för att bedrägeri är inte bara ett brott, men också en kränkning där någon utnyttjat en persons välvilja och goda tro. Men sedan blev jag också lättad över att några brott verkligen leder till åtal eftersom det är inte alla som utsätts som vågar ta steget att anmäla.
Just bedrägerier mot äldre personer har ökat kraftigt i antal det senaste åren och under en pågående kris som Corona blir antalen brott fler. Människor som utgett sig för att arbeta inom hemtjänsten och som kommit på oväntade besök i förhoppning att komma över bankkort med kod eller annat tillhör ett av exemplen på brott. Andra exempel är stölder från värdeskåp på vård och omsorgsboenden vilket inte bara är ett brott, men också en stor kränkning mot den tillit den boende ska känna för äldreomsorgen. När vårdpersonal blir en tjuv då måste kommunen agera hårt och snabbt!
Brott mot äldre engagerar mig och redan i höstas lyfte jag frågan i kommunfullmäktige i en enkel fråga ställd till Hans Lindberg. UmeBRÅ – Umeås brottförebyggande råd saknar sedan 2014 politisk representation från den nämnd som har ansvar för personer som är 65 år och äldre. Några av nämnderna som är representerade är skola, kultur, fritid och socialtjänst. Men inte äldrenämnden. Även om det har gått en tid så är frågan fortfarande högaktuell.
Till Kommunstyrelsens
ordförande Hans Lindberg (s)
Brott mot äldre måste uppmärksammas mer
Förra året publicerade Brottförebyggande Rådet rapporten Brott mot äldre där resultatet visade att 17 % i åldersgruppen 65-84 år eller äldre (en av sex) utsatts för något brott mot enskild eller mot deras hushåll under 2017. Rapporten talar om åldringsbrott vilket betyder
1) brott där personens höga ålder på ett uppenbart sätt har utnyttjats av förövaren, 2) brott som kan riktas mot alla men där risken för fullbordan är större när den utsatte är äldre och/eller 3) brott som riktas mot alla men får större konsekvenser för äldre.
Det är oklart hur statistiken ser ut i Umeå, men media rapporterar återkommande om brott mot äldre som t ex avancerade bedrägerier eller om stölder på äldreboenden eller i hemtjänsten. Polisen medger att det finns organiserad brottslighet som har äldre som måltavla och att det definitivt är ett stort problem.
På kommunens hemsida kan vi läsa att UmeBrå – Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd arbetar för trygghet och delaktighet i ett ungt, modigt och växande Umeå. Du som medborgare ska känna dig trygg och två av målen är att minska brottslighet samt öka tryggheten i Umeå kommun.
Flera nämnder är representerade i UmeBRÅ, men efter socialnämndens delning 2014 saknar åldersgruppen 65 år och äldre representation. Detta trots ökat antal brott mot just den åldersgruppen och vad värre är att det sker brott inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.
Med anledning av detta ställer jag följande fråga:
Anser du att brott mot äldre är ett problem och när kan vi se en förändring av representationen i UmeBRÅ?
Hans Lindbergs svar var lugnande, men vad är det värt om det inte sker någon förändring. Tydligen tar det lång tid att se över ”statuerna” för ännu är inte Äldrenämnden representerad.
Det finns inte många frågor som politiken i Umeå är så väl överens om och det är kollektivtrafiken. Ja förstås bara till en viss gräns och det är att Umeå behöver en välutvecklad kollektivtrafik som är värd att satsas på, inte minst för att komma till rätta med luftmiljön i centrum. Vad kollektivtrafiken får kosta det är en annan fråga.
I gårdagens VK hade tidigare kommunalrådet Lennart Holmlund en debattartikel om elbussar och tåg till Sävar, vilket väckte en del uppmärksamhet. Den har publicerats i Folkbladet tidigare och samma dag bloggade nuvarande kommunalrådet Hans Lindberg ett försvarstal om varför Norrbotniabanan ska göra ett stopp i Sävar för persontrafik. Sprickan blir än mer tydlig när Lindberg skriver att Holmlund har brister i sitt resonemang och att det inte alls är Socialdemokraternas hållning i frågan. Lindberg var inte närvarande i Sävar när översiktsplanen debatterades i augusti, hade han varit det så skulle han ha vetat att det är betydligt fler som delar Holmlunds synpunkter. Artikeln är nödvändig och om Socialdemokraterna tycker att Holmlunds påståenden är obekväma, ja då är artikeln definitivt rätt i tiden.
Holmlund skriver: Det är avvägningar som måste göras. Ett resecentrum är en dyr anläggning och det ska kommunen betala. Jag har inte hört vad landstinget tycker, som betalar tågen på Botniabanan. Ett stopp i Sävar påverkar tiden för tågen och då blir restiden för resenärer från Robertsfors, och från andra orter, längre.
Här blir min tanke; har vi fullständigt glömt syftet med Norrbotniabanan? Är det personer boende i Umeå kommun som ska prioriteras främst eller ska vi möjliggöra för fler utanför kommunen att snabbare ta sig till Umeå och samtidigt förenkla pendling? Vad är mer miljövänligt, transportera människor eller flytta godstrafik från vägar till järnväg? På Trafikverkets hemsida står det:
Med Norrbotniabanan förbättras kapaciteten avsevärt då den nya, moderna järnvägen går i en rakare sträckning nära kusten där Norrlands största städer finns. Den kommer att klara av tyngre laster och högre hastigheter vilket gynnar godstrafiken. Utsläppen av koldioxid beräknas minska med cirka 80 000 ton per år genom att flytta transporter från väg till järnväg. Med halverade resetider krymper avståndet mellan Norrlandskusten och det blir lättare att resa mellan orter i regionen och invånarna kan nå en större arbetsmarknad och ett större utbud av utbildning, kultur, shopping och evenemang. Det gynnar i sin tur näringslivets utveckling och bidrar till en attraktiv, växande och hållbar region.
Det är precis som Holmlund skriver att tåget kan inte konkurrera med bussen på kortare sträckor och det är inget nytt. Socialdemokraterna har lovat tågtrafik mellan Holmsund och Umeå, men vad kommer då att hända med bussarna? Järnvägsstation kanske är mitt i samhället, men majoriteten av Holmsunds befolkning bor inte mitt i samhället. De flesta Holmsundsbussarna fortsätter vidare till Obbola eller startar där och det finns ännu ingen som övertygat mig att om en satsning görs på tåg att de kommer att fortsätta med bussarna i samma mån som idag. Det finns en alltför romantiserad bild av att resa med tåg och att den bilden skulle delas av alla Holmsundsbor. Så är det inte. Det är ungefär lika långt mellan Holmsund och Umeå som det är mellan Umeå och Sävar.
Det är friskt vågat av Holmlund att ifrågasätta Partiet och uppmana till att vara mer försiktig med kommunens pengar. I den här frågan är inte sista ordet sagt.
Alla ska kunna åldras tryggt i Umeå – det var rubriken på den debattartikel som Hans Lindberg (s) och äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) hade i gårdagens VK. I dagens VK, svarta rubriker: Misstänkt vanvård på äldreboende: Smuts över hela kroppen När vi får läsa om den anmälan som gjorts och som upptäcktes – inte på boendet utan på sjukhuset känns gårdagens debattartikel i det närmaste som ett hån.
Uppgiften om vilket boende mannen kom ifrån var sekretessbelagd (men inte nu längre verkar det som?), vilket betyder att inte alla personer ska eller behöva veta vilket boende det är. Det absolut viktigaste är att åtgärder tas och att frågan varför vården brustit så kapitalt? Det är viktigt med människors självbestämmande och möjlighet till inflytande i vardagen och jag själv skulle inte vilja bli tvingad att duscha bara för att någon säger till mig att nu är det dags. Men personal kan lirka och övertala och inte bara ta ett nej och säga han ville inte duscha. Är det så att om vi hoppar över duschning av en person som inte vill så hinner vi med så mycket annat på boendet att det känns som en lättnad när hon eller han säger nej? Så kan det inte få vara.
Några kommentarer till Hans och Janets artikel. Kursiverad text är från artikeln.
Varken vi eller Umeås äldre har anledning att vara nöjda förrän kommunen kan erbjuda bästa möjliga service, fritidsliv samt vård- och omsorg för sina äldre medborgare. Nej, nöjd kan de inte vara, det läser vi idag i VK.
Det är mot detta mål vi ständigt strävar. Med tiden behöver vi alla, eller någon som står oss nära, tillgång till en väl fungerande äldreomsorg. En god äldreomsorg är också en rättvisefråga; den som under ett långt liv bidragit till samhällsbygget måste kunna räkna med en trygg och värdig ålderdom. Är det endast de som bidragit till samhällsbygget som ska ha en trygg och värdig ålderdom? Om du varit sjuk och inte kunnat arbeta har du då bidragit till samhällsbygget? Är tryggheten villkorad? Så kan det inte få vara, alla människor oavsett bakgrund ska ha rätt till en trygg och värdig ålderdom för alla människor är unika. Allt annat är ett välfärdssvek!
Kristdemokraterna har länge drivit frågan om värdighetsgarantier i äldreomsorgen och länge stretade socialdemokraterna emot, men i februari 2014 antogs de lokala värdighetsgarantier i Umeå. Här kan du ta del av dem. Att inte få vård och hjälp med personlig hygien när du flyttat in på ett vårdboende är inte värdigt och det ska inte få hända.
Jag avslutar med ett mycket läsvärt inlägg av Demens Dagnysom alla som arbetar inom äldreomsorg och som möter dementa människor i sitt arbete kan ha glädje av. Inlägget har stark anknytning till nyheten om misstänkt vanvård.
Kan inte låta bli att kommentera både Hans Lindbergs och Anders Forss bloggar idag även om jag brukar vara ganska restriktiv med att ge kommentarer. De är socialdemokrater, en i ledande position och den andra från gräsrotsnivå, därför vet jag att allt som oftast tycker vi alls inte likadant.
Hans Lindberg menar att Magdalena Andersson levererade och eftersom jag ännu inte sett talet (annat kom i vägen) kan jag egentligen inte göra någon bedömning utan att det var socialdemokratisk politik som levererades. Inga konstigheter, det anmärkningsvärda blir mer frågan om det var ett tal värt en statsminister. Stefan Löfven har tidigare kritiserats för att styra statsråd framför sig och låta dem möta media och allmänhet i känsliga frågor som t ex Anders Ygeman i migration och poliskris. Kanske ville Löfven helt enkelt inte tala och lät Andersson ta bollen? Kanske är Andersson den nya partiledarkandidaten för det feministiska partiet när Löfven tröttnat?
Den andra bloggen rör Arbetsförmedlingen/ Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna inte vill avveckla Arbetsförmedlingen, men att utveckla den så att den får sin forna styrka och funktion utan att tala närmare om när det var blir slarvigt och inte trovärdigt. Arbetsförmedlingens fornstora dar var just väldigt länge sedan. Mina personliga erfarenheter av Arbetsförmedlingen är mycket negativa, men härrör sig främst från 2002-2005 när jag var långtidsarbetslös och att vara akademiker ansågs vara en belastning. Arbetslösheten var hög och det var inte under lågkonjunktur, det kan inte vara tiden som Anders Forss vill gå tillbaka till eller? När var egentligen Arbetsförmedlingens storhetstid Anders Forss?
När Arbetsförmedlingen inte klarar sin uppgift är det dags för andra att ta ansvaret, det är enkel logik. Det viktigaste är att människor som vill och kan ska få ett arbete,
För drygt två veckor sedan i kommunstyrelsen beslutades det att lägga utvärderingen av den gemensamma förvaltningen till handlingarna samt ”att tillsätta en utredningsgrupp med sju förtroendevalda i KS, en från varje parti, som mot bakgrund av den nu framtagna PwC-rapporten och den kritik som i övrigt framförts, får i uppdrag att presentera ett förslag på en ny nämnds- och förvaltningsorganisation enligt de politiska riktlinjer som anges.” (KS 16 maj)
Det var ett i mitt tycke överraskande beslut och jag tror inte att någon vet vilka konsekvenser eller vad det kan betyda för kommunen. Själv hade jag inte möjlighet att närvara eftersom jag var i Karlstad på Vattenstämma, men Socialdemokraterna anser jag har varit tydliga med att fortsätta arbetet med en gemensam förvaltning. Därför var det nog inte bara jag som överraskades av orden från Hans Lindberg (s) att eftersom det inte fanns politisk majoritet i kommunstyrelsen för att gå vidare med en gemensam förvaltning det så ändrade de uppfattning. Bom! Helt plötsligt!
Visst måste det vara trevligt att alltid få igenom beslut i majoritet, men att vara villig att byta principer och ideologisk inriktning för att inte missa chansen att sitta i ledarställning det är riskabelt och kan ses som ett svaghetstecken. Det leder också till ovisshet för allmänhet om man inte kan vara säker från en dag till en annan vad det ledande partiet egentligen tycker.
Ovan ser ni min profilbild och omslagsbild på Twitter. Bilden är på Jon Stewart från the Daily Show och orden (fritt översatt) Om du inte håller fast vid dina värderingar när de prövas då är de inga värderingar utan då är de fritidsintressenär ett av mina favoritcitat. Jag delar gärna med mig av det till andra ledamöter i kommunstyrelsen oavsett partifärg.
För övrigt kommer jag att sitta i den arbetsgrupp som kommunstyrelsen beslutat om och jag ser mycket fram emot det arbetet.
Kommunstyrelseordförande Hans Lindberg (S) bloggar om landstingspolitik, (http://blogg.vk.se/hans-lindberg/2017/05/03/partientmiljard-for-minskade-koer/) men självklart utan att yttra ett ord om den kritik som det trepartistyrda landstinget i Västerbotten förtjänar. Lindberg skriver att Löfven har lovat en miljard kronor till vården för att få bukt mot de växande vårdköerna. Han menar att det är både bra och välkommet utan att komma ihåg att redan under Alliansens tid vid makten och med Göran Hägglund som socialminister infördes kömiljarden för att minska köerna något som socialdemokraterna omedelbart valde att avskaffa efter valet.
Kömiljarden belönade de landsting som nådde upp till vårdgarantin om kontakt med primärvården samma dag, besök i primärvården inom sju dagar, besök hos specialistläkare inom tre månader och behandling i specialistvården inom tre månader. Kömiljarden hade effekt och väntetiderna sjönk. Tyvärr valde Socialdemokraterna att avskaffa kömiljarden och ersätta den med en professionsmiljard (?) och här kan vi se vad det har gjort med köerna: http://www.vantetider.se/
Kanske ska vi vara storsinta och säga att sent ska syndaren vakna och det är ju bra att även en socialdemokrat kan komma till insikt om att kömiljarden hade positiv effekt på väntetiderna. Det är ju heller inte första gången som Löfven och hans regering har ändrat uppfattning, men det kan ju vara bra att bli påmind om hur det var förr. Det har dock gått en tid och en miljard räcker inte. Kristdemokraterna vill att primärvården tillförs tre miljarder kronor för det är där vård för de som behöver görs tillgänglig. Ebba Busch Thor och Emma Henriksson (ordförande i socialutskottet i riksdagen) skriver mer om trygg-vard-nara-dig/ .
Hans Lindberg (s) angriper Vänsterpartiet i sin blogg http://blogg.vk.se/hans-lindberg/2017/03/09/vansterpartiet-sviker-glesbygden/ och det må väl stå honom fritt att göra så, men när han i samma andetag drar med Kristdemokraterna i sin slutsats om att vi sviker glesbygden måste jag säga ifrån. Det handlar om Holmön och det absolut viktigaste vi har – tillgången till dricksvatten.
Jag är sedan i höstas ny ledamot i Byggnadsnämnden (comeback efter att ha varit borta från den nämnden under ett par år) och för ett par månader sedan var detaljplan för Holmön på dagordningen. I Hans Lindbergs blogg får han det att låta som att bara socialdemokrater är för glesbygdsutveckling och att det är bara att anta en detaljplan utan att tänka på konsekvenserna. För mig är inte det ansvarsfull politik. Sen har jag inte heller varit speciellt imponerad av socialdemokraterna och hur de hanterat Botsmark och Bullmark tidigare.
I Byggnadsnämnden var diskussionen livlig vid två sammanträden eftersom ärendet först bordlades för att inhämta Miljö och hälsoskydds yttrande på det slutgiltiga förslaget. Det är inte vilken detaljplan som helst utan det handlar om en ö långt ifrån land och där vattenförsörjningen inte är helt tryggad eftersom den lösning Umeva hade planerat inte fungerade. Vi talar om dricksvatten, det absolut viktigaste livsmedlet för människan. Det handlar inte om att det är fel att bo på en ö i havet som Lindberg verkar tro att vi tycker.
När beslutet togs i Byggnadsnämnden reserverade jag mig skriftligt.
Reservationen lyder:
Kristdemokraterna motsätter sig inte en vidare utveckling av Holmön, men de uppgifter som har framkommit i arbetet med att ta fram detaljplanen om att vattenförsörjningen inte till fullo är löst gör att jag inte kan ställa mig bakom beslutet att anta planen. Det handlar inte om en smärre avvikelse utan istället gäller det absolut viktigaste som finns- en säker tillgång till dricksvatten. De risker som har påtalats i detaljplanen kan också leda till betydande kostnader för kommunen och de boende på ön. Eftersom det i slutändan betyder att ett antagande av detaljplan kan leda till stora kostnader är det bra att kommunfullmäktige får det sista ordet i frågan. Om nya uppgifter framkommer där ovanstående risker minimerats finns det en öppning för ett annat ställningstagande.
Veronica Kerr
Kristdemokraterna.
Jag vill att alla beslutsunderlag ska vara grundliga och att politiken vågar ta ett helhetsperspektiv för hela kommunen. Inför beslut i kommunstyrelsen på tisdag har jag därför bjudit in en sakkunnig jurist för att informera min partigrupp om vad beslutet om detaljplan kan innebära och vilka summor det kan röra sig om. Det är precis som det står i min reservation att om nya uppgifter framkommer så finns det en öppning för ett annat ställningstagande i fullmäktige. Kan glesbygden vidareutvecklas till vilket pris som helst?!
