Kategori: Äldreomsorg

  • Är valfriheten hotad (igen)?

    § 129
    Diarienr: ÄN-2022/00217
    Inriktningsbeslut reviderat förfrågningsunderlag LOV

    Beslut
    Äldrenämnden uppdrar till förvaltningen att ta fram ett reviderat
    förfrågningsunderlag för bedrivande av hemtjänst enligt Lagen om
    valfrihetssystem (LOV) i Umeå kommun och återkomma med ett förslag till
    beslut under 2023.

    Protokollsanteckning

    Veronica Kerr (KD) lämnar en protokollsanteckning enligt följande:

    ”Det är olyckligt att ett beslut i en nämnd kan medföra stora konsekvenser
    inom Äldrenämndens ansvarsområde. Vi motsätter oss inte en revidering
    av förfrågningsunderlaget och förutsätter att revideringar och förändringar
    inte endast sker ensidigt från kommunens sida utan att även berörda
    företag ges möjlighet att föreslå förändringar. Boendestöd är idag
    hemtjänst och vi ser det som en självklarhet att även fortsättningsvis ska de
    som får den insatsen kunna välja utförare. Det finns dock en stark oro om
    att en revidering av förfrågningsunderlaget kommer att betyda en
    begränsning av valfriheten och det kommer vi alltid att arbeta emot.

    Veronica Kerr, vice ordförande KD
    Lotta Holmberg, M
    Åke Gustafsson, C
    Marianne Normark, L

     

    Den 22 december 2022 tog Äldrenämnden ett beslut om att revidera förfrågningsunderlaget för LOV i hemtjänsten. Det beslutet var nödvändigt att ta eftersom Individ och Familjenämnden fattat ett beslut om att införa ett kostnadsfritt boendestöd vilket därmed skulle påverka underlaget för de som idag är hemtjänstutförare. Idag utförs boendestöd som hemtjänst och med den beslutade förändringen skulle det kunna innebära att den som har privat hemtjänst istället styrs till kommunens. Klart att beslutet får påverkan, men det stannar inte där.

    Ett reviderat förfrågningsunderlag betyder inte enbart revidering av kundunderlag utan vid samma revideringstillfälle ges möjlighet för politiken att vrida och vända på kraven för att bli hemtjänstutförare i Umeå kommun. Nålsögat krymper för varje gång när LOV fientliga politiker ställer kraven som inte ens den kommunala hemtjänsten klarar av att hålla. Protokollsanteckningen är en förklaring för hur vi från de fyra borgerliga partierna förhåller oss till beslutet som togs 14 månader sedan. Vår oro viftades bort, men med tanke på att ett nytt förfrågningsunderlag ska presenteras i Äldrenämnden i slutet av månaden vet jag att vi var på rätt spår. Vi vet också att möjligheten för företag att föreslå förändringar varit i det närmaste obefintlig.

    Lång tid har passerat och att tro att något förslag skulle kunna presenteras under 2023 var nog önsketänkande. Klart i alla fall är att företagen som idag har närmare 1000 brukare och dryga 40 000 hemtjänsttimmar/månad har en oviss framtid. Går det att driva välfärdsföretag i Umeå eller vill kommunen som vill mer inte ha dem kvar? Det är en sak när S, ivrigt påhejat av stödpartiet V, kommer med insinuationer om fusk och fulspel, men en helt annan när tjänstepersoner faller in i samma. När gränserna mellan politik och förvaltning suddas ut så utmanas demokratin och det gör mig både rädd och ledsen. Kommunfullmäktige beslutade i januari 2019 att LOV blir kvar, men formen stöps om. 2019 var det 18 utförare, idag är de 8. Frågan blir hur många av dem är kvar 1 oktober 2024?

  • Dagens chock..

    ”Dagens chock – det är lättare att rekrytera till jobb med bra arbetsmiljö”

    Att det skulle vara lättare att rekrytera till jobb med bra arbetsmiljö kan inte komma som en chock för någon, just därför blir rubriken desto mer iögonfallande. Vad menar skribenten? Är det ett hån mot de som har svårt att rekrytera personal för att de inte förstått vad det är som krävs? Rubriken kommer från en ledare i Dagens Nyheter som handlar om kommuners svårigheter med att rekrytera personal till äldreomsorgen. Enligt deras undersökning uppger mer än hälften av kommunerna att de har svårigheter med att rekrytera och 50% av dem har brist på personal. För den som arbetat länge med äldreomsorgsfrågor är detta ingen nyhet. För den som känner till demografin, många födda på 1940 talet och betydligt färre femtio år senare, har förstått att det blir många äldre med vårdbehov och färre som kan arbeta inom omsorgen.

    Egentligen är jag trött på frågan, den som är välfärdens kärna, vem ska arbeta i framtidens vård och omsorg, men det vill jag inte erkänna. Det är när vi tröttnar på något som vi lämnar och går vidare och hoppas att någon annan tar hand om problemet. Jag vill att frågan ska vara levande och känd för många och inte begränsad till endast Äldrenämndens ledamöter därför välkomnar jag varje artikel om det oavsett hur trött jag är på ämnet. Med omvärldsbevakning finns möjligheter till att hitta nya lösningar. Som det är nu med färre människor som ska vårda fler blir det mer styrning och kontroll. Det märks desto mer inom hemtjänsten där människors hem blir någon annans arbetsplats. Fort ska det gå.

    Inom äldreomsorgen brukar Helsingborg lyftas upp som ett gott exempel där närmare 90% av personalen har relevant utbildning. Ett fåtal vårdbiträden och övriga är undersköterskor. Det kan vara så många som 100 sökande till en tjänst och särskilda demensavdelningar finns med utbildad personal. Goda möjligheter till utevistelse ges där de boende själva med lätthet kan nå uteplats och trädgård. Allt detta tog jag till mig när jag besökte Helsingborg och ett av deras vårdboenden i november. Umeå jämförs ofta med Helsingborg eftersom städerna är ungefär lika stora, men med äldrevården där brister likheterna.

    Det är komplicerat med att hitta relevanta jämförelser kommuner emellan eftersom det är så många faktorer som spelar in. Att jämföra hemtjänsten i Umeå som har 133000 invånare och åtta hemtjänstutförare med en kommun som Arjeplog i Norrbotten fungerar inte. Arjeplog må vara Sveriges fjärde största kommun till ytan, men har endast 2635 invånare. Dvs ungefär lika många som har hemtjänst i Umeå. DN beskriver hemtjänsten i Arjeplog som en solskenshistoria där de har god bemanning, låg personalomsättning  och lätt att hitta vikarier. Personalen ”behandlas som kompetenta yrkespersoner som klarar av sina jobb utan att styras uppifrån med scheman som dikterar arbetsdagen minut för minut.”

    Trots att det inte går att göra en rättvis jämförelse mellan Umeå och Arjeplog så är denna omvärldsbevakning högst relevant. Visst ska vi vara försiktig med skattemedel, Umeå har en ”billig” hemtjänst när det gäller kostnad per timme, men om den drivs för effektivt i kostnadsbesparingar kan det slita både på personal och de som är beroende av tjänsten. I Umeå finns det hemtjänstinsatser som inte ska ta längre tid än 4,8 minuter. 4,8 minuter!! Det finns ingen tid till det oväntade. Enligt DN och en rapport från Kommunal är det bara 22 % av dem inom hemtjänsten som jobbar strikt minutstyrt som har tid till alla sina arbetsuppgifter, samtidigt som 57 procent har svårt att hinna gå på toaletten eller ta en kopp kaffe. Det är vansinniga siffror och jag vet inte exakt hur vi har det i vår kommun, men helt klart finns det stort utrymme för förbättring!

  • Replik och politikers språkbruk

    I gårdagens tidning hade jag en debattartikel publicerad, ett svar riktad till Äldrenämndens socialdemokrater (och miljöpartist) efter deras tidigare utspel i både nämnd och i media.

    Jag har varit förtroendevald i kommunpolitiken i mer än 20 år och under den tiden har jag aldrig sett S med en sån iver inta oppositionsplats mot regeringen som just nu. Trots att S styrt kommunen i närmare 30 år och har det största ansvaret för hur äldreomsorgen ser ut så är det regeringens fel (inte under 2015-2022). En protokollsanteckning som i det närmaste liknar en valrörelse appell (inte mina ord utan de är sagda av en vänsterpartist) i ett internt kommundokument är extremt ovanligt i synnerhet av ett parti som styr. Allianspartierna och även Vänsterpartiet var förvånade och ifrågasatte förfarandet, men Vänsterpartiet såg chansen att kritisera regeringen och anslöt sig till S.

    Socialdemokraterna sitter i opposition och de ska granska regeringen, men låt fakta bli tydliga och mest av allt låt dem vara sanna! Trovärdigheten sjunker när politiker målar upp otäcka bilder av sina motståndare med insinuationer om att förslag är odemokratiska och att regeringen vill tysta oppositionen. Insinuationer och hitte-på antaganden är definitivt en snabb väg till att öka politikerföraktet som finns. Oppositionen är i grunden en del av demokratin och har en viktig roll, men den rollen har förstås också de som blivit valda och är med och styr. Om ett par veckor presenterar Socialdemokraterna sin budget och jag ser med spänning fram emot att läsa den.

    Här kan du läsa min replik riktad till S och Mp. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterar politikers språkbruk efter söndagens partiledardebatt och visst har han en del tänkvärda poänger som även lokala kommunpolitiker borde ta till sig.

     

    Debattreplik

  • Spanska bemanningsföretag i äldreomsorgen – kreativ lösning eller hot mot patientsäkerheten?

    I politiken brukar jag alltid lyfta hur viktigt det är med omvärldsbevakning. Finns det kommuner som har samma problem, men som hittat en lösning vi kan ta del av? Varför kostar äldreomsorgen mindre i Linköping och varför lyckas Finland locka fler sökande till vårdutbildningar än det finns platser? Ibland är det bara rykten och missuppfattningar, men ibland blir det riktiga guldkorn som vi kan slipa till perfektion för att de ska passa i vår kommun. Som kommunpolitiker anser jag att själv inte är bästa dräng och att det inte är ansvarsfullt ekonomiskt att uppfinna hjulet om och om igen när det redan finns lite längre bort.

    Med risk för att vara tjatig så vet vi att frågan om kompetensförsörjning fortsätter att leva i högsta grad vidare och den börjar bli akut. Det är frustrerande eftersom alla känner till problemet, men ingen verkar veta hur vi ska lösa det. Under senaste sammanträdet i Äldrenämnden vet jag inte hur många gånger vi fick höra att det är för låg arbetslöshet i Västerbotten (fantastiskt!) och att det är därför vi inte täcker rader i bemanningen. Min uppfattning är att äldreomsorgen ska inte vara en arbetsmarknadsåtgärd dit de som inte har ett arbete slussas in, utan en arbetsplats dit man söker sig till och vill vara. Socialdemokrater talar om att vi behöver arbetskraftsinvandring, men talar aldrig om från vilka länder arbetskraften ska tas från. Ska vi locka arbetskraft från länder som kanske själva behöver den, är inte det ett gammalt sätt att tänka som hör hemma inom kolonialism?

    En kommun som har tänkt nytt, men ändå inte är Bodens kommun som har anlitat ett spanskt bemanningsföretag för att klara äldrevården i sommar. I sommar kommer tio personer från Spanien för att arbeta inom äldreomsorgen i Boden. De har sammanlagt fått 48 timmar undervisning i svenska under tolv veckor. Kommer det att räcka? I många andra kommuner, vår egen inkluderad, har vi personer anställda som saknar både vårdutbildning och tillräckliga kunskaper i svenska. Min fundering blir vad är mest prioriterat, vårdutbildning eller språket? Vem kan avgöra om språkkunskaperna är tillräckliga? Har Bodens kommun krävt språktester? Det jag är säker på är att de personer som nu kommer från Spanien till Norrbotten i grunden har en stark motivation och drivkraft som kan ge extra glöd till att lära sig ett nytt språk. Huruvida kunskaperna i svenska är tillräckliga blev sekundärt när det dagen efter blev känt att åtta personer boende i Bodens kommun och anställda på ett äldreboende blir utvisade inom kort. Bemanning för en hel vårdavdelning försvinner, personer som bott länge i Sverige och som lärt sig svenska får inte stanna kvar. Semesterplaneringen i sommar för det boendet måste ses som mycket oklar.

    För mig har det alltid varit självklart att den som arbetar inom äldreomsorgen ska både kunna förstå och göra sig förstådd på svenska eftersom det är en del av en god vård. Språktester borde inte vara nödvändiga, men blir ett verktyg för arbetsgivaren att veta vilken kunskapsnivå personen befinner sig på och sedan veta vilka insatser som kan behövas. I grunden handlar det om patientsäkerhet och den kan inte kompromissas bort, men det är klart att jag undrar om politikerna i Boden tänker på samma sätt.

  • Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

    Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

    Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

    Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

    Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

    Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

    Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

    Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.

  • Sjöbacka – liten och unik

    Boende i växande bygd efterlyser bättre omsorg – ”Rädda Sjöbacka”

     

    Det är rubriken på VKs artikel om det offentliga möte som hölls i Tavelsjö i måndags kväll och som skulle handla om förskoleplatser eller bristen på platser samtidigt som kön till barnomsorgen växer. Dagordningen utökades som jag förstått det till att även handla om Sjöbacka, kommunens minsta vård och omsorgsboende och det enda boendet utanför tätorten Umeå eller någon av de tre kommundelarna (Sävar, Holmsund/Obbola och Hörnefors.)

    Hur inbjudan har gått ut och till vilka den gått till är mycket oklart. Å andra sidan finns det heller varken beslut om att Sjöbacka ska läggas ner eller att framtiden för boendet ska utredas. Trots det har kritiken inte låtit vänta. Själv fick jag ingen direkt inbjudan eller förfrågan om att närvara och var för övrigt upptagen samma kväll. Jag har dock följt nyhetsrapporteringen och är glad för att så många var på plats. Skola och äldreomsorg engagerar och jag önskar att samma engagemang som finns när något inte fungerar kunde visas när saker fungerar bra. Tänk om fler talade om de fantastiska möjligheter som finns inom vårdyrket och den skillnad personer kan göra för en annan.

    Jag tycker att det är bra att TuRe och alla inom Tavelsjöområdet har engagerat sig, men bilden blir ibland lite för snäv. Mest ledsen blev jag över kommentaren att alla politiker har redan bestämt sig och de vill göra det i skymundan utan att tala med de som berörs. Så är det inte. Frågan om Sjöbacka har inte varit uppe på Äldrenämnden och idag finns det heller inget förslag om att boendet ska läggas ner. Däremot har vi politiker fått signaler om att vården inte är patientsäker och att det är svårt med personalrekrytering. Sedan tidigare vet vi att det är svårare att rekrytera personal till vårdboenden utanför tätorten och att Sjöbacka med endast åtta vårdplatser och liten personalstyrka blir desto mer utsatt.

    Som politiker och vice ordförande i Äldrenämnden är det självklart att jag vill veta hur äldreomsorgen i hela kommunen fungerar och försöker därför regelbundet göra verksamhetsbesök på vård och omsorgboenden för att se och lyssna till personal. Vad saknas, vad fungerar och vad kan bli bättre? Tack vare verksamhetsbesök hittar vi goda exempel som kan appliceras på fler boenden vilket kan göra omsorgen bättre för fler. Det betyder inte att det behöver vara exakt likadant överallt, men patientsäkerheten får inte kompromissas bort. Genom att tillsätta en utredning förväntar jag mig en komplett nulägesbild, därefter kan nödvändiga förändringar göras.

    Kommunen har 19 vård och omsorgboenden och vi kommer att behöva fler, men vad gör vi om vi inte kan bemanna de boenden som byggs? 

    För ett par veckor sedan besökte jag Sjöbacka vårdboende och av alla boenden jag besökt är det boendet med absolut vackraste utsikten över sjön. Det var dock inte utsikten som fångade mitt största intresse utan det var de diplom som hängde på väggen. Årets verksamhet 2008, det må vara 15 år sedan, men tänk om beskrivningen av Sjöbacka stämde in även på alla övriga boenden. Om vi kunde garantera en personcentrerad vård där personalen är engagerad, trivs och vill vara med och utveckla verksamheten så skulle äldreomsorgen skulle göra gigantiska kliv framåt för att bli en attraktiv arbetsgivare. Det är här vi måste lägga fokus för utan personal kommer vi definitivt vara tvungna att minska antalet boendeplatser.

  • Insatser för att bryta ensamhet – reflektioner under påsklovet

    Sportlov, påsklov och höstlov, självklara ledigheter i skolans värld, men självklart också för de som har barn i skolåldern. Inga konstigheter att föräldrar tar ledigt för att kunna resa bort med barnen när skolan är stängd, men jag förundras alltid över att ledigheten som var självklar när barnen var små fortsätter att vara det långt efter att barnen är utflugna. Det är ett ”undantagstillstånd” som råder när skolorna är stängda och det blir svårare att nå rätt person om jag har en fråga eller ett ärende att arbeta med. ”Personen du söker är inte anträffbar och väntas åter måndagen den 17 april”. Min telefon är tystare och mailflödet har bromsat in. När telefonen ringde var det från en partikamrat i södra Sverige och de hade ju påsklov i förra veckan. Färre möten inplanerade denna vecka och när de väl sker så är det ovanligt många ersättare som tjänstgör för att ordinarie ledamöter är antingen i fjällen eller på varmare breddgrader.

    Missförstå mig inte, jag missunnar inte någon att vara ledig tillsammans med familjen eller kanske kombinera arbetet med sol eller skidåkning. Det är känslan av att stå och stampa lite för att arbetet inte går framåt och att inte få tag i rätt person samtidigt som jag undrar om jag också borde tagit semester. Med mer tid till funderingar tänker jag också på de som inte åker någonstans och de som aldrig får ett telefonsamtal. Ensamhet som kan upplevas än starkare när man ser andras gemenskap och semesterresor. Jag tänker också på de som inte har råd att åka någonstans när allt blivit dyrare och på de barn som hellre vill vara i skolan än hemma för att i skolan kan de äta sig mätta. Men mest av allt tänker jag på de som är ofrivilligt ensamma.

    Jag har flera gånger bloggat om att bryta ofrivillig ensamhet vare sig det varit elevhälsa, kuratorer i äldreomsorgen eller en nollvision mot självmord. Det är känt att ofrivillig ensamhet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa. Ensamhet är inte ett individuellt problem utan något som påverkar hela samhället och är ett hot mot folkhälsan. Många har talat om den, men inte gjort något åt den. Därför är det mycket glädjande att regeringen med socialminister Jakob Forssmed nu föreslår en treårig gemenskapssatsning för att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering. Under detta år uppgår den till 300 miljoner kronor och därefter 300 miljoner kr/ år de följande två åren. Delar av dessa medel går till kommuner och regioner för specifika insatser för äldre genom äldresamtal/hälsosamtal. På måndag (när påsklovet är över på riktigt i hela landet) presenterar regeringen vårpropositionen och då förväntas fler detaljer.

     

     

  • Matens stora betydelse för äldre

    Mat, ett nödvändigt ont eller en höjdpunkt på dagen när man får sätta sig ned och stilla hungern, ensam eller med familjen eller kanske vid en arbetslunch för att vara effektiv. Det är klart att det finns komplicerade förhållanden till mat, men ingen kan argumentera emot att måltider och maten har betydelse för ett friskt och hälsosamt liv. Det slutar definitivt inte den dagen du gått i pension.

    En del tänker på mat ofta, andra inte alls, men de senaste veckorna har maten diskuterats lite mer på Äldrenämnden i samband med att förslaget om att sluta med matlådor i hemtjänsten presenterades. Innan dess var det beslutet om att börja med inköp av mat på internet istället för i butikerna och eftersom besluten var i nära anslutning till varandra har det blivit en ihop blandning i media och därefter i samtal med upprörda läsare. Beslutet om att inköp ska ske på nätet istället för att hemtjänstpersonal åker hem till brukare, hämtar inköpslistan, åker till affären och handlar och sedan tillbaka till brukaren med alla matvaror. Det handlar om tid och rätt använd kompetens och det finns flera kommuner som vittnar om hur bra det fungerar. Det blir inte heller personal som ska hantera pengar eller kort som tillhör brukaren utan inköpet kan göras tillsammans hemma med en Ipad. Vi tog beslut i Äldrenämnden om att påbörja arbetet med detta redan 2020, men med pandemi och frågor om upphandling har det dragit ut på tiden. Ett pilotprojekt pågår just nu och det kan visa vilka problem som finns eller om det är något som inte alls fungerar som det ska. Jag känner mig inte orolig och vet att förändringar och förbättringar kan göras allteftersom det behövs.

    Det andra beslutet om att sluta med mat abonnemang och färdiglagade matlådor i hemtjänsten har inte tagits ännu. Beslutsunderlaget var bristfälligt och återremitterades vid förra Äldrenämnden. Även Socialdemokraterna ansåg att det inte gick att ta beslut, men delade inte vår ståndpunkt. Vårt yrkande i sin helhet:

    Allianspartiernas (KD, M, C, L) yrkande i ärendet förändrad servicenivå kring matdistribution:

    Att ärendet återremitteras för att kompletteras med fler beslutsunderlag. Vi saknar en risk och konsekvensanalys samt en fullständig kostnadsbild för vad beslutet innebär vilket gör att det är olämpligt att fatta beslut.

    Vi yrkar på att ärendet kompletteras med:

    • En risk och konsekvensbeskrivning
    • En komplett kostnadsbild där det tydligt framkommer vad beslutet innebär för den enskilde och de båda sociala nämnderna.

    Vidare skall ärendet och beslutsunderlaget även ge svar till dessa frågor:

    • Får beslutet negativa konsekvenser för den person som bor utanför tätort eller blir det ingen skillnad beroende på var hen bor?
    • Har andra alternativ utretts som att Måltidsservice får fortsatt uppdrag eller alternativt att mat upphandlas av annan aktör?
    • I stället för att avveckla insatsen måltidsdistribution, kan förändrade abonnemang med valfritt antal måltider vara ett alternativ?

    Om återremissyrkandet faller så yrkar de fyra borgerliga partierna avslag till förslaget.

     

    Eftersom alla partier var överens om att det var fel att ta beslut utan ytterligare underlag blev inte debatten särskilt lång. Den stora skillnaden var att inga andra partier var intresserade av att veta svaren till de frågor vi lyfte. I synnerhet med tanke på att Tekniska nämnden som ansvarar för Måltidsservice inte alls kände till beslutet förrän de läste om det i tidningen. Måltidsservice själva förnekar att de har nått kapacitetstak utan vill främst ha tydlig information om hur många portioner mat de behöver laga. Vi förtydligar vårt ställningstagande i en insändare i tisdagens VK.

     

     

     

    Det är inte första gången vi har lyft matens betydelse och rätten till att kunna äta och svälja utan rädsla. Om detta skrev vi hösten 2021 och glädjande fick vi bifall till att utreda personalens behov av kompetens om dysfagi. Den utredningen är gjord och presenterades för Äldrenämnden i december förra året. Slutsatsen blev att kunskapsnivån varierar, men att det finns behov av utbildningsinsatser både för sjuksköterskor och omsorgspersonal. Det konstateras allt oftare att informationsöverföringen mellan kommunen och regionen brister när en person har omsorg från båda vårdgivarna. Vi fortsätter att följa frågan för att inte människor ska falla mellan stolarna kommun och region.

     

  • Äldreomsorgen är i en ond cirkel – IVOs granskning visar skrämmande resultat

    Under gårdagens fullmäktige ställde Anders Ågren, Moderaterna, en enkel fråga till kommunalrådet Hans Lindberg om Socialdemokraterna kan tänka sig att införa språktester inom hemtjänsten och äldreomsorgen: Detta är något som de tidigare avvisat, men som de nu är öppna för. Detta efter att Socialstyrelsen ska komma med råd om hur det ska ske. Personligen tycker jag att det hela är sorgligt och jag har känt uppgivenhet de senaste dagarna när vi har fått rapporter om hur illa det står till ute i äldreomsorgen. Inte bara i vår egen utan i hela Sverige.

    Under Äldrenämndens sammanträde i förra veckan fick vi rapporter om hur sommaren har varit och det var inte några muntra ord. För första gången klarade kommunen inte av sommarrekryteringen fullt ut. Det har varit hög frånvaro där vikarier plötsligt slutat trots avtal och där den erfarna personalen blivit sjukskriven. Arbetsbelastningen har varit extremt hög och klagomålen många, samtidigt som personer som varit inskrivna på sjukhus blivit utskrivna tidigare eftersom sjukhuset saknar vårdplatser. Till det lades information om händelser på ett vårdboende som VK skrivit om. Informationen berör och upprör, men ingen har en konkret lösning för att uppnå det alla vill. En trygg och säker omsorg där personalen är både utbildad och trivs med det de arbetar.

    Under fredagen presenterade IVO ett delresultat av sin granskning av äldreomsorgen på särskilda boenden i Sveriges kommuner. Jag förstår inte att denna rapport inte fått mer uppmärksamhet för det är en del skrämmande siffror som visas och där mer måste åtgärdas. Det går inte att bara säga att vi har mycket att arbeta med. Hur mycket? Här är ett axplock:

    • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (88 procent) uppger att de inte alltid har möjlighet att ge stöd till vård- och omsorgspersonalen i den omfattning som krävs.
    • 7 av 10 sjuksköterskor (66 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker orsakat av det stora antal patienter varje sjuksköterska ansvarar för.
    • Drygt 7 av 10 närstående till patienter på SÄBO (73 procent) upplever att vård-och omsorgspersonalen inte förstår vad de säger, pga. bristande språkkunskaper.
    • Endast 4 procent av vård- och omsorgspersonalen på SÄBO anser att alla i personalen på arbetsplatsen har tillräckliga kunskaper i svenska.
    • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (87 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker kopplat till vård- och omsorgspersonalens kunskaper i svenska.

    Det är inte bara bristande kunskaper i svenska språket som är ett problem, men det är ett mycket stort problem som ger konsekvenser. Det är inte rätt mot varken personal eller boende att anställa personer som inte har tillräckliga kunskaper och hoppas på att det ska gå ändå. Fler händer i vården, nej nej nej. Jag avskyr det begreppet och blir besviken på de politiker som fortsätter att använda sig av de orden. Vi behöver människor och då krävs även förstånd och empati där samtalet och att lyssna blir av största vikt. Huvudet ska med inte bara händer.

    I vården och omsorgen är det viktigt att personalen kan både ge och ta emot instruktioner för om de inte kan det så står patientsäkerheten på spel och det är inget vi ska spela på. Språktester är viktiga, men borde varit självklara för länge sedan. Vi har kompromissat bort språkkunskaper och personlig lämplighet för att vi inte har kunnat få bättre. Men när vi har gjort det så har det blivit sämre. Socialdemokraterna skyller på att arbetslösheten är för låg, men att fler ska bli arbetslösa för att rekryteringsbasen till äldreomsorgen ska bli större är ingen lösning. Större och fler insatser för att göra vårdyrket mer attraktivt måste till. Snarast.

     

  • Värdighet har ingen åldersgräns – det handlar inte bara om fler händer

    Det är ingen nyhet och har inte heller varit det under många år, men nu när så många olika yrkeskategorier skriker efter att rekrytera personal blir bristen av densamma i äldreomsorgen än mer akut. När regionen saknar barnmorskor och sjuksköterskor under sommaren så stänger man ner verksamheter för att lösa bristen. Det kanske löser ett bemanningsproblem, men skjuter samtidigt över problemet på andra. Kommunerna kämpar vidare med lösa bristen på personal i omsorgen för det är ändå i kommunerna som alla människor finns. Här går det inte att stänga ner ett äldreboende temporärt för att sjuksköterskor fattas. Det går inte att minska på hemtjänsttimmar när en person som egentligen skulle behöva vård på sjukhus har blivit hemskickad tidigare eller inte alls fått åka in. Det är människors hem och liv som berörs.

    Det talas ofta om ”Fler händer i vården” och uttrycket får mig att rysa. Det är obehagligt och tyder på en okunnighet om att vem som helst kan arbeta inom vården förutsatt att de har händer. Är du arbetslös, bli undersköterska var mantrat redan för 20 år sedan när jag själv var arbetslös under en tid. Utan jobb-arbeta i äldreomsorgen. När jag var 20 fick jag jobb som vårdbiträde på ett sjukhem i Stockholm, norrlänningar ansågs vara pålitliga och punktliga. Hur kunde vi vara annat med den dialekten? Jag valde Umedalens sjukhus istället, insåg att Stockholm inte passade mig. Under tio år, till och från, arbetade jag som vårdbiträde på sammanlagt tre olika boenden i två kommuner. Jag vet att den erfarenheten har påverkat mig, men jag vet också att det inte går att jämföra den vård som gavs då med den som sker nu.

    Jag har aldrig gått en vårdutbildning förutom kortare kurser på arbetsplatsen. Det var personal på plats som lärde upp oss vikarier. Vi tog efter och gjorde som de övriga sa. Personalen på plats var sjuksköterskor, undersköterskor och skötare med lång erfarenhet. Så ser det inte ut överallt. Idag har endast drygt 55% av omsorgspersonalen i Umeå kommuns äldreomsorg adekvat utbildning. Språkkunskaper är bristfälliga och arbetet är en genomfart till något annat. Man blir inte kvar för orken finns inte när man måste utföra andras arbetsuppgifter för att de saknar behörighet. Omsorgen behöver personal och personer utan utbildning eller tillräckliga språkkunskaper får tills vidare tjänster eftersom det ändå inte finns utbildad personal att anställa. Det snurrar på och procentsiffran för utbildad personal fortsätter att sjunka.

    Alla dessa tankar poppar upp när jag läser rubriken i VK ”Larm om grova övergrepp ignorerades”. Det är för mig ofattbart hur personal kan ha anmält en kollega för övergrepp och där ledningen ignorerat det som hänt. Vi talar ibland om en tystnadskultur, men här är det inte personalen som varit tyst utan det är ledningen som inte lyssnat. Det skär i mig när jag läser: ”NN sliter och kastar hen från sida till sida. Tvättar nedre hårdhänt och med massor av tvål som NN inte sköljer bort. Det luktar ju skit, säger NN. Blickar i panik och stön från omsorgstagaren.” Det handlar om misshandel och övergrepp och det är obegripligt att det sker. Jag vet ingenting om varken boendet, de boende eller de som arbetar där, men något har gått riktigt fel. Respekten för yrket eller medmänniskan finns inte där och om vi fortsätter att vänja oss vid att det är på det viset så betyder det att det som finns av värdigt bemötande kommer att försvinna. Så kan vi inte ha det och just därför kommer jag att fortsätta arbetet med att garantera en trygg och värdig äldreomsorg samt arbetet med att göra vårdyrket mer attraktivt.