Kategori: Äldreomsorg

  • Valduell om Skräddaren

    I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

    Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

    Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

    Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

    garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

    Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar. 

    – utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

    Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

    – vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

    Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

    – öka jämställdheten i näringslivet 

    Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd.  Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

     

    Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

     

  • Trygghet för 85 +

    Mer trygghet för Sveriges äldre! Igår presenterade Alliansen ytterligare en del i valmanifestet. Det en del kanske läst om är det förslag som Göran Hägglund lanserade på Almedalen, äldreboendegaranti för de som fyllt 85 år. Men förslagen innehåller så mycket mer!!

    • Alla kommuner ska bli skyldiga att erbjuda plats i ett trygghetsboende – en äldreboendegaranti –
      för alla som är över 85 år och har beviljats hemtjänst.

    • Alla kommuner ges möjlighet att erbjuda trygghetsboende eller särskilt

      boende utan biståndsbedömning.

    • Ett krav införs på kommunerna att tillhandahålla valfrihet för äldre.

    • En nationell demensplan tas fram i syfte att bidra med ökade kunskaper.
    • En förlängning av omvårdnadslyftet för äldreomsorgens personal och fortsättning av ledarskapsutbildningen för chefer inom äldreomsorgen.

    För de som var med på tisdagens stormöte om äldreomsorg, tyvärr var varken VK eller Folkbladet där, så blir det tydligt att det är precis dessa önskemål som lyftes fram av de närvarande. Trygghet för våra äldre och utbildning av äldreomsorgens personal. Ledarskapets betydelse får inte tappas bort. Vi har tydliga och skrämmande exempel i Umeås äldreomsorg där svagt ledarskap lett till bekymmer, oro och höga sjukskrivningstal. Det räcker inte med att identifiera problemet, när det politiska ledarskapet brister är det svårt att hitta den rätta lösningen. När den väl har ”hittats” har det många gånger gått för lång tid.

    Trygghetsboende, något som alla politiska partier i Umeå ställt sig bakom. Eller har de? Jag har aldrig hört Vänsterpartiet säga någonting positivt om denna boendeform. Kanske är det för att de trygghetsboenden som finns är byggda av privata entreprenörer? Det är i alla fall nu klart att investeringsstödet för trygghetsboenden förlängs och förstärks. I Umeå behöver vi trygghetsboenden i stan och i alla kommundelar. Äldre kan flytta till trygghetsboende istället för att bo kvar i villan. Bostadskedjan rör på sig, barnfamiljer kan köpa villa och lägenheter kan bli lediga för ungdomar. Rörelse på bostadsmarknaden samtidigt som äldre människor kan erbjudas mer trygghet och möjligheter till ett aktivt liv eftersom det ska finnas värd/värdinna anställd för just aktiviteter på ett trygghetsboende. A win win situation!

    När det gäller trygghetsboende i Umeå finns det initiativ och handlingskraft från den privata marknaden, men kommunen kan också göra mer. I vår alliansbudget la vi fram konkreta förslag på objekt till försäljning med förbehållet att skapa just trygghetsboende. Inte ett ord om detta fanns med i socialdemokraternas budget.

     

     

     

     

  • Äldreomsorgen i Umeå – Nu och i framtiden

    Första sommaren efter det att jag gått ut gymnasiet började jag arbeta inom äldreomsorgen på gamla Umedalens sjukhus. Det som skulle bara vara ett sommarjobb innan vidare studier blev till tio år. Jag hade ingen utbildning och min tanke var aldrig heller att fortsätta inom vården, men jag fullkomligt älskade det! Det blev både längre vikariat, kvällspass och helger samtidigt som jag läste på Universitetet. Att jobba tre helger av fyra var inte ovanligt och de delade turerna innebar alltid ett par timmars vila mitt på dagen.

    Det jag älskade mest var stunderna när man ”nådde fram” till någon av de boende eller när något minne väcktes hos dem. Glömmer aldrig gången när jag hjälpte en man med maten och jag nynnade på sången ”Någonting att äta, någonting att dricka..” och han plötsligt glatt började sjunga med. Det hade aldrig hänt tidigare och han satt oftast tyst. Så härligt att se vad lite sång kunde göra.

    Det är mycket som har hänt med äldreomsorgen sedan dess och jag vet att jag inte kan jämföra det som var då med vad som är idag. Personaltätheten är lägre, men idag kan vi istället se våra äldre som individer och inte en del av ett kollektiv. Löpande band principen för att vara effektiv oavsett om det var hjälp med dusch eller med mat var vanligare då och det är inget som jag vill se igen. Omsorgen för våra äldre finns i hjärtat och jag är så tacksam för erfarenheten. Det är också dessa frågor jag känner extra starkt för.

    I tisdags kväll var det ett möte om Äldreomsorgen i Umeå – Nu och i framtidenFrån förvaring till omsorg. Det var ett mycket välbesökt möte och initiativet till mötet kom från anhöriggruppen på Dragonens äldrecenter. Det var välbesökt och det var anhöriga till betydligt fler äldreboenden än just Dragonen. Föreläsningar och paneldebatt med oss politiker om hur vi vill se äldreomsorgen i Umeå och om de värdighetsgarantier som är antagna. Skiljelinjen mellan allians och vänster var tydlig där Vänstern var tydlig med att valfrihet är inget för de äldre. För hur ska de äldre kunna välja om det finns för många alternativ. Det var ingenting annat än ett förminskande av äldres värdighet och rättigheter.

    Värdighetsgaranti i äldreomsorgen gick jag till val på för fyra år sedan och jag fortsätter att bevaka detta eftersom kunskapen om varför vi har dem eller att de finns överhuvudtaget är alldeles för låg. Jag vill också se fler alternativ i äldreomsorgen för det kommer att gynna våra äldre, men också den personal som finns i äldreomsorgen. Ett yrkes utveckling ska inte begränsas av att det endast finns två arbetsgivare (kommun och landsting), när det finns fler arbetsgivare är jag övertygad om att löneutvecklingen kommer förbättras och även status på yrket undersköterska kommer att höjas.

    Anhöriggruppen, en kraft att ta till vara, avslutade mötet att det kommer att bli en uppföljning av vad som sagts om ett halvår eller så. Bra! Detta var i tisdags kväll och igår förmiddag presenterades hur mer trygghet för Sveriges äldre ska uppnås . Kristdemokraternas och Alliansens äldrepolitik tål en granskning. Mer följer.

     

     

  • Valstuga, budget och att se på TV..

     

     

    Lycksele Kd

    Jag, Anders Sellström och Johnny Kärkkäinen på Kristdemokraternas valupptakt i Lycksele.

    **********************************************************************************************************************************************

    Du måste blogga, det var alldeles för länge sedan fick jag höra häromdagen. Och jag visste det redan att det var ett bra tag sedan, men det beror definitivt inte på att det är en brist på ämnen att skriva om.

    Denna vecka har varit intensiv och vi är knappt halvvägs. Valstugorna finns nu på plats på Rådhustorget och jag har för avsikt att vara där varje dag så gott det går. VK frågade mig häromdagen om valstugorna har spelat ut sin roll, men det tycker jag inte. Valstugorna är öppna för alla som vill ta del av information och som vill ha direkta svar på sina frågor. En del vill diskutera en del vill bara prata, för mig är alla välkomna. Idag är jag där mellan 12-16.

    Övrigt som har hänt i veckan är att vi i Alliansen la fram vår budget i måndags. Denna budget har ett större fokus på de stora skillnaderna som finns mellan ett S och V märkt Umeå och ett Umeå som vi vill ha. Vårt fokus och prioriterade områden är äldreomsorgen, skolan och det civila samhället. Att bara se på siffrorna är att göra det lätt för sig, de är ett verktyg för det mål vi vill uppnå. Kristdemokraternas och Alliansens mål är att öka valfriheten för våra äldre och möjliggöra för fler företagare att etablera sig och växa. På måndag den 25 augusti blir det budgetfullmäktige och jag kommer definitivt att återkomma till  dessa frågor igen.

    På tal om ekonomi. I söndags kväll sändes Ekonomidebatten i SVT från Umeå, jag var där och lyssnade till vår  Anders Sellström som gjorde ett absolut lysande jobb när han hade ordet. Ekonomidebatten var för övrigt det program som hade överlägset flest TV tittare på söndag kväll, strax under miljonen. Ekonomi berör alla. Ikväll ser jag på TV uppföljningen av ”Sveriges bästa äldreboende”. Hur blev det på Smedsbergets äldreboende i Lycksele?

    TV debatt

    Ekonomidebatten i SVT, Umeå

     

    bild 4

    Från invigningen av valstugorna i Umeå, bild från Västerbottens Kuriren

     

  • Kritiska ögon och öron

    Råttan i pizzan är titeln på en bok av Bengt af Klintberg och som kom ut 1986. Det är en sammanställning av moderna folksägner där råttkött visade sig vara en av huvudingredienserna på pizzor serverade på en pizzeria i Stockholm. Nyheten om döda råttor i pizzor i Sverige hände 1973 och Dagens Nyheter skrev om det, men det visade sig vara en myt. En sägen som förekommit i flera länder innan den kom till Sverige. Alltid är det någon som har hört något, någon som känner någon som har sett något vilket ger den perfekta grogrunden för att sägner sprids vidare.

    Även om ingen idag talar om råttor i pizzor så finns det fortfarande sägner och lögner som vägrar att försvinna. Är människor ovilliga att ta till sig sanningen när sägnen, myten är mer intressant och passar bättre in i den världsbild man lever i? Att få sin egen trovärdighet som journalist ifrågasatt måste vara jobbigt och då kan det vara lättare att blunda och hålla i bilden som man själv var med och upptäckte.

    Häromdagen skrev Lena Mellin i Aftonbladet denna krönika http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19308802.ab och jag önskar att så många som möjligt tar tiden till att läsa den. Det är fortfarande uppenbart att både politiker från vänster och flera av mina läsare behöver få sin ”världsbild” ändrad om varför man väger blöjor.

    I valrörelsen är jag rädd för att myter och sägner kommer att poppa upp från vänster som passar just deras bild av verkligheten och jag har redan nu sett flera exempel. Det är därför viktigt att både väljare och media har kritiska ögon och öron. Ibland blir det fel, men det som blir fel kan rättas till. Om man vill.

    Funderar i övrigt, kan det varit så att pizza var exotiskt och ovanligt i Sverige 1973 och att det därför inte var konstigt om ingredienserna var tveksamma? Privata vårdgivare är i många kommuner mycket sällsynta och det som är sällsynt eller främmande möts av skepsis..

  • Rationella motiv enligt S och V

    Jag häpnade när jag läste debattsidan i morse, Eva Andersson har nu tagit bladet från munnen och fått till en replik  på Thomas Nordvalls tidigare artikel om det skandalösa sättet S och V agerade när kommunen återtog Skräddaren i kommunal regi. Jag har väntat på någon slags reaktion, men det har hela tiden varit en tystnad från majoriteteten som inte vill ha sina beslut ifrågasatta. I slutet av april skrev vi från Alliansen i socialnämnden detta som publicerades på debattsidan, men inte ett ord från majoriteten. Vad var det nu som hände? Blev påtryckningarna från allmänhet och andra för svåra? Åsa Bäckström är andre vice ordförande i socialnämnden (V) och hon är meddebattör även om hon själv varken satt i socialnämnden eller kommunfullmäktige när beslutet togs 2011.

    Nej till vinster i vården är rubriken och med stor fantasi har man listat fem rationella motiv till beslutet. Rationell= förnuftig enligt ordlista, men här är det skribenternas egna bedömning. Ett av argumenten är att ”vilket riskkapitalbolag som helst, även helt nystartat skulle kunnat överta verksamheten.” Vilket som helst? Både Eva och Åsa väljer att glömma att det är vi som kommun som ställer kraven i upphandlingen. Vi ska ha en god äldreomsorg där kvalitén ska sättas i främsta rummet. I detta fall var det en möjlighet till förlängning av avtalet som man sa nej till, inte en upphandling. En stor skillnad, man visste att man hade en mycket god verksamhet med nöjda anhöriga, brukare och personal, men det sa man nej till, förblindad av ”rationella motiv”. (Sättet man informerade om beslutet var förfärligt, sedan undrar man varför inte chefen på boendet ville stanna kvar?!)

    Vidare skriver Eva och Åsa att ”S och V ville och vill skapa stabilitet och kontinuitet genom att inte utsätta brukare och anhöriga för den osäkerhet som ständigt nya upphandlingar (enligt LOU) innebär.”  Dettarationella motivhar tvärtom försämrat avsevärt och de anhöriga som nu larmat om missförhållanden och personal som blivit sjuka betackar sig säkerligen den sortens omtanke.

    Det är bra att det finns ett litet uns till erkännande om att det funnits brister i övertagandet, men man fortsätter att ha svårt att se sin egen del i det hela. Eva Andersson har vid ett par tillfällen sagt att det är bra att vi kan lära oss av det som Carema gjorde bättre på Skräddaren som t ex att man erbjöd ”hemlagad mat” (mat som tillreddes på plats och som spred aptitretande dofter i boendet och skapade hemtrevnad). Visst kan vi lära oss av varandra för det utvecklar och förbättrar omsorgen, men att låta en verksamhet starta upp något för att sedan stänga ner på godtyckliga skäl kommer definitivt inte att leda till att andra vill etablera sig i kommunen. Att säga att vi hade många kommunala vårdboenden som låg och ligger på samma kvalitetsnivå är inte heller ett acceptabelt  motiv, men inte förvånande i socialismens anda. Ingen ska få för sig att man kan göra det bättre än kommunen.

    Det var vid sista presidieberedningen inför sommaren som jag ställde frågor om situationen på Skräddaren. Varken Åsa Bäckström eller Eva Andersson hade läst artikeln trots att den var utskickad tidigare och var väl spridd inom kommunen. Det var antagligen jobbigt att läsa om det som blev fel. Äldreomsorgen och vården av sjuka och äldre blir en fråga av största tyngd i kommande valrörelse. Vänsterstyrets definition av rationell behöver förändras och även deras syn på kvalité i vården.

  • Jo pyttsan till erkännande..

    Kallar socialdemokraterna detta ett erkännande?
    I gårdagens Västerbottensnytt uttalar jag mig om det beslut som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tog på felaktiga grunder 2011. Klippet har fått rubriken Kommunen erkänner fel, men jag kan inte se varken mycket till erkännande eller hjärta i uttalandet. Ansvariga politiker kan inte och ska inte ens försöka friskriva sig ansvaret för de konsekvenser som beslutet har fått.

    Ove Persson var en av de drivande 2011, men jag vet att det är många socialdemokrater idag som kan erkänna att man gjorde fel. Men att våga tala öppet om det som inte blev som man tänkt sig är förstås lättare sagt än gjort. Jag hade förväntat mig mer.

  • Reaktionslösa socialdemokrater

    Denna ofattbara, obegripliga tystnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet när det gäller de senaste uppgifterna om boendet Skräddaren gör mig ledsen. Jag utmanade Lennart Holmlund för en tid sedan med frågan om vad är god kvalitet i äldreomsorgen, men som vanligt antog han den inte. http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2014/06/24/god-kvalitet-lennart-holmlund/  Han brukar dock vara duktig på att plocka upp nyheter och skriva blogg inlägg, men när det är ett brännande ämne där saker och ting har gått fel och där Socialdemokraterna är högst ansvarig så är det tystnad som gäller.

    Eftersom blogginläggen är färre (inte bara av mig) så går det snabbare att skumma igenom vad andra har tyckt vara viktigt den senaste veckan. Det som Lennart Holmlund har tyckt vara mycket viktigt eftersom han har bloggat om samma sak två gånger, den 2 juli och idag den 8 juli http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/ är sjukfrånvaro. (Ett miljövänligt tänk med återanvändning som har gått lite för långt.) Sjukfrånvaron på kommunens äldreboende Skräddaren var i december månad 26%! Varför ökade sjukfrånvaron just där jämfört med övriga äldreboenden? En kommentar på det Lennart vore intressant att höra.

    Den klassiska nyhetstorkan är för övrigt ett faktum nu när Almedalsveckan är över. Blogginläggen har blivit färre, tidningarna tunnare och insändarsidorna är halverade. Var och varannan politiker har sommarledigt och samlar krafter inför valet i september och det är 68 dagar kvar till valdagen. Om jag räknat rätt. Nyhetstorka i tidningarna och kanske idétorka hos bloggare, men jag har i alla fall försökt ge Lennart Holmlund ett uppslag till en blogg.

  • God kvalitet, Lennart Holmlund?

    Jag är bekymrad och jag är frustrerad över Socialdemokraternas och Vänsterns stora tystnad kring deras beslut om att återta Skräddaren i kommunal regi. Ett beslut som fattades hösten 2011 trots att det inte fanns några som helst rapporter eller indikationer om missnöje eller vanvård och trots att anhöriga vädjade till att kommunen inte skulle fatta ett sådant beslut.

    I april var jag och en ledamot från socialnämnden och besökte Skräddaren och fick lyssna till personalens berättelser om vad som hände hösten 2011 och hur det ser ut idag. Vi i alliansen skrev tillsammans en insändare  om situationen på Skräddaren och hade hoppats på att det skulle bli någon reaktion från vänstermajoriteten till försvar för de beslut som togs. Om inte ett försvar så kanske åtminstone en förklaring hur tänkte de då? Ingenting, bara tystnad. Kanske skäms man?

    När jag och Janet Ågren (socialdemokraternas ordförandekandidat till Äldrenämnden efter höstens val) debatterade äldreomsorg i radions P4 i början av juni försvarade hon besluten att ta över boenden i kommunal regi. ”Vi tycker att det var rätt beslut när vi tog tillbaka det för att driva i egen regi. Det var ett korrekt beslut för att kunna upprätthålla en god kvalitet.” En god kvalitet i socialdemokraternas ögon skiljer sig åt från vad jag som kristdemokrat och många andra vill se i äldreomsorgen.

    Svenskt näringsliv publicerade idag denna artikel om vad som har hänt på Skräddaren sedan kommunen tog över. Jag publicerar länken, men har även klistrat in artikeln i sin helhet. Reaktioner måste komma från någon. Eftersom det inte är någon från socialnämndens majoritet som bloggar frågar jag Lennart Holmlund som kommunalråd och blivande pensionär, vad är din uppfattning om en god kvalitet i äldreomsorgen? Och vad tycker du om reportaget från det kommunala boendet Skräddaren? Det vore intressant med en lokalt anknuten blogg för ovanlighetens skull…

    ************************************************************************************************************************

    Sämre när kommunen tog över

    NYHET Publicerad 24 juni 2014

    Kritik Umeå kommuns skötsel av äldreboendet Skräddaren får hård kritik av personal och anhöriga, man talar om personalflykt, vantrivsel och slarv. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Ingen anhörig fick veta något. – På Carematiden fångades avvikelserna upp och åtgärdades, säger en anställd.

    Sedan kommunen sade upp avtalet med Carema och tog över driften av verksamheten i oktober 2012, har verksamheten på Skräddaren försämrats. Vantrivsel har lett till en personalflykt och många av de nuvarande anställda söker ständigt jobb på annat håll. Även sjukskrivningarna har ökat. I december var ca en fjärdedel  av personalen sjukskriven.

    Svenskt Näringsliv har pratat med flera anställda på Skräddaren. Alla berättar hur verksamheten på olika sätt försämrats sedan kommunen tog över driften. Ingen vågar träda fram med namn, av rädsla för kritik eller annan negativ särbehandling på jobbet.

    Den enda som vågar medverka fullt ut är den nyblivna pensionären Margit Wikström. Hon hade inte tänkt pensionera sig i år, utan tog beslutet när hon nekades semester i våras. Hon och hennes man hade planerat en resa, så Margit lämnade in sin ansökan om semester i god tid. Men det hjälpte inte.

    – Jag fick inget besked förrän någon dag innan jag skulle gå på semester. Då fick jag höra att jag måste jobba eftersom det saknades personal. Jag blev arg och pensionerade mig direkt. Det hade aldrig hänt under Carematiden. Då hade jag haft tidig och bra dialog med gruppchefen. Men kommunen bryr sig inte om de anställda, säger Margit Wikström.

    Och Margit fortsätter berätta om betydligt sämre aktiviteter för brukarna, vikarier som inte fått lära sig larmrutiner och inte kan sina arbetsuppgifter, viktiga arbetsplatsmöten som inte hinns med för att det saknas folk, chefer som beordrar istället för att lyssna och mindre omtanke mellan medarbetarna. Men Margits berättelse är bara början.

    En anställd säger att det är betydligt sämre ordning och mer slarv. Avvikelserna rapporteras betydligt mer sällan. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Det uppdagades först på eftermiddagen. Men det rapporterades aldrig och de anhöriga fick inget veta. Och det är bara ett exempel bland många.

    – På Carematiden fångades avvikelserna upp direkt och åtgärdades. Rutinerna sågs över. Nu händer inget. Och vad jag vet är det ingen som pratar med den eller de som jobbat när det har inträffat en avvikelse. Det är väldigt slappt. Vi har journalföring på internet. Det är möjligt att det skrivs in där. Det är inget som vi får reda på, säger en anställd.

    Missnöje hos anhöriga

    Ju mer vi pratar med anställda och anhöriga, desto mer växer bilden fram av en påtagligt försämrad verksamhet. Några av de anhöriga vågar träda fram med namn. Eva Persson vittnar om att personalen sällan syns till på avdelningarna, att de boendes guldkant har försvunnit och att personalen visar mindre empati.

    – Jag upplever att de inte ser vårdtagarna och deras behov. De får sitta mycket ensamma. Personalen är som bortblåst när jag är där och hälsar på. Ibland har jag själv fått rycka in och ge någon vatten, trots att jag är där för min brors skull. Men det är svårt att gå på personalen för det är ju egentligen inte deras fel, säger Eva Persson.

    Ingen säger att allt var perfekt på Caremas tid. Men det fanns mer resurser, mer guldkant, mer personal och fler aktiviteter. Och en viktig nyckel verkar ha varit de tre gruppcheferna – en ständigt närvarande arbetsledning som fångade upp funderingar och synpunkter från både personal och anhöriga. Då hölls även regelbundna anhörigmöten.

    – Sedan kommunen tog över har jag inte kallats till ett enda möte, förutom en träff med kommunens anhörigråd – en mindre grupp anhörigrepresentanter. Den träffen växte till ett stormöte med många klagomål, men den gav inte ett smack. Carema kallade till möten minst två gånger per år, berättar Gunilla Haglund vars syster bor på Skräddaren.

    Hon har själv jobbat inom äldrevården i 34 år. Bland annat med strokerehabilitering. Och hennes bild av personalsituationen på Skräddaren är mycket negativ.

    – Personalomsättningen är vansinnig. Många har slutat på grund av vantrivsel eller sjukskrivning. Det är dålig personalpolitik. Jag frågade en anställd hur ofta de har gruppträffar för att diskutera mål och kvalitet. Aldrig blev svaret. Jag förstår inte organisationen. Det känns slarvigare och mindre empatiskt, säger Gunilla Haglund.

    Bilden bekräftas av de anställda. Vikarier får för kort introduktion och klarar inte av sina uppgifter. Till sommaren är bemanningen planerad med två ordinarie och tio vikarier. Flera av dem är mycket unga, helt utan erfarenhet. På Caremas tid var alla rädda om vikarierna. De var erfarna och kunde verksamheten, berättar en annan anställd

    – Då hade vi sex rutinerade vikarier och sex ordinarie under semestern. I år ska tio dåligt introducerade vikarier ha i princip allt ansvar, med stöd av två ordinarie. Flera av vikarierna har aldrig jobbat inom äldreomsorgen tidigare. Det finns ingen arbetsglädje. Ibland är vissa gråtfärdiga. Det här måste komma fram, för det är synd om brukarna.

    Vetskapen finns hos kommunen

    Umeå kommunen har hela tiden vetat om att det funnits missnöje på Skräddaren och har försökt få ordning på verksamheten. Bland annat med chefsbyten och genom att efterlikna den gruppschefsfunktion som fanns under Caremas tid. Men i praktiken får den funktionen ingen effekt, enligt den anställde.

    – De som fått gruppschefsrollen har bara en kontrollfunktion. De ska lära rutinerad personal hur man dukar, bäddar och duschar och kolla så att det blir rätt. De har även fått utbildning av en psykolog för att kunna tala personalen tillrätta så att de inte ska vara så negativa. Men det är helt fel väg. Det får inte personalen att känna arbetsglädje.

    Carema får gärna komma tillbaka

    Alla vi pratar med skulle gärna se att Carema kom och tog över igen, trots att företaget har ett vinstintresse. Att någon tjänar pengar på att ta hand om gamla, verkar inte spela någon roll för varken anhöriga eller anställda. Det viktiga är att de äldre blir väl omhändertagna och att personalen trivs.

    – Om Carema gör en vinst på att ta hand om min mamma eller pappa, så låt dem göra det. Den bästa personalen försvann med en gång när Umeå kommun tog över. De har raserat en fullt fungerande verksamhet där alla var jättenöjda. Det är hemskt att ingen säger någonting, att det bara får fortsätta, säger en anhörig som vill vara anonym.

    Martin Machnow