Författare: veronicakerr

  • Utsatt för bedrägeri? Ring 116 006

    Läser i dagens VK om Ronja som blev utsatt för bedragare när hon letade efter ny lägenhet. Hon säger själv att hon var dum och naiv för att hon trodde på den kvinna som sa att hon hade en lägenhet som hon ville hyra ut i andra hand. Det blir ett skuldbeläggande av sig själv för att hon trodde på en annan person när hela skulden ska läggas på den som har utfört bedrägeriet. Skuldbelägganden av brottsoffer sker när vi tycker att människor borde veta bättre än att vara ute sent när de blivit överfallna, att kvinnor har druckit för mycket eller varit fel klädda när de blivit våldtagna och provocerande (mot mannen) när de blivit slagna. Detta är inte acceptabelt. Skulden ska alltid läggas på den som väljer att skada en annan människa oavsett om det är genom slag eller genom att lura någon på pengar.

    Det händer lite då och då att jag blir kontaktad av för mig främmande personer i frågor som rör politiken. Ibland vill de att jag ska ta ställning i en fråga som när jag satt i Byggnadsnämnden eller så vill de bara berätta om vad som har hänt dem och att någon lyssnar. Även om det i flesta fall inte finns något som jag kan göra så vet jag att det kan vara ett stort steg för just den personen att berätta för mig som de aldrig träffat. Gemensamt för många av berättelserna är att de vill inte att det samma som har hänt dem ska hända någon annan. Häromdagen fick jag ett samtal av en äldre person som hade observerat tveksamma annonser och ”nyheter” på Facebook där kända personer uppmanade till investeringar i kryptovaluta och ville höra min åsikt. Vi pratade och efter en stund kom det fram att hen hade förlorat sitt livs besparingar, mer än en halv miljon kronor i ett bedrägeri och att polisen inte kunde göra något. Polisanmälan var gjord, men att det inte gick att göra något eftersom bedragarna fanns utomlands. Sorg och uppgivenhet i rösten, men ändå ett krasst konstaterande att det var som det var. Rädslan för att våga lita på andra och att inte våga svara i telefon när någon okänd ringer fanns också där.

    Det är en personlig kränkning att bli lurad när man själv vill tro gott om andra. Varför skulle det vara mer naturligt att tro att andra vill dig illa och att det är möjligt att du kommer att förlora alla dina pengar genom några knapptryckningar på telefonen eller som i Ronjas fall bli skuldsatt för att andra har tagit lån i ditt namn? Det har blivit värre och vanligare under pandemin att just äldre utsatts för brott, men även yngre luras på pengar. Brottsofferjouren har i dagarna haft en kampanj på lokalbussarna i Umeå: Har du blivit utsatt för bedrägeri? Ring 116 006 Texten illustreras med bilden av en äldre kvinna och det är just äldre kvinnor enligt statistiken som oftare är i kontakt med Brottsofferjouren. Det ska vara lätt att få stöd och ingen ska känna sig varken dum eller naiv. Här kan du läsa mer.

    Jag har tidigare bloggat om behovet av att uppmärksamma brott mot äldre och ställt frågor till Hans Lindberg i fullmäktige om varför äldrefrågorna inte har en röst i UmeBRÅ. Efter flera debatter och efter att fler uppmärksammat bristen så fick Äldrenämnden äntligen plats i rådet hösten 2021. Det gick inte längre att exkludera den nämnd som ansvarar för de som är 65 år och äldre i Umeå kommun. Äldreperspektivet måste finnas hos fler!

    Brott mot äldre ska uppmärksammas | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

    Brott mot äldre måste tas på allvar! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

    Hedersvåld och brott mot äldre måste upp på agendan! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

    ”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!” | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

  • Lucia då och nu -reflektioner, minnen och lärare som boostar

    Lucia kom och gick, men hon fortsätter att finnas med i efterdyningarna av den storm som blossade upp efter Västerbottensnytts rapportering om en skolas alternativa Luciatåg. Det vill säga ett könsneutralt och avkristnat Luciatåg för att föräldrar inte känt sig bekväma med kopplingen till julen. Förändringarna gjordes för att fler barn skulle känna sig inkluderade både till repetitioner och uppträdanden.

    Reaktionerna blev starka, skrämmande starka med kritik, hat och hot där det slutade med att polis övervakade barnens uppträdande. Hur kunde det bli så här?? Människor som säger sig värna kristna traditioner, men som i sitt hat glömmer helt kärleksbudskapet som just finns i den kristna tron.

    Jag älskar julen och det mesta som kommer med den. Vi går till kyrkan på julafton, äter risgrynsgröt med mandel, sill och köttbullar och som miljoner andra ser på Kalle Anka kl.15. Det hör till mina traditioner och även om Kalle Anka inte är lika spännande som för dryga 50 år sedan vill jag ogärna släppa traditionen. Det är en stund där jag översköljs av minnen från min barndom och den pirriga känslan av att tomten kommer snart.

    Julafton betyder mycket för mig, Lucia inte alls samma sak. Det är en höjdpunkt som betyder att julen är nära, men som vuxen firar jag inte lika mycket. När barnen var betydligt yngre var det stressigt med luciaskjortor som var både för korta och skrynkliga och upp tidigt på morgonen skulle de. Men de var så bedårande att lyssna till när de uppträdde i en välfylld gymnastiksal. Jag minns inte alltid vad de sjöng, men tipp tapp, tipp tapp hördes alltid högt och tydligt. Det var spännande för barnen och för föräldrar. Eller så var det för mig.

    Jag var också en av de som reagerade över att skolan beslutat att ändra traditionerna och ta bort kopplingen till jul. En ”anpassning” för att fler skulle få vara med. En anpassning till de som inte känner sig bekväm med en tradition. Jag blev inte arg, utan mer ledsen. Våra traditioner ska möjliggöra inkludering för de som inte tagit del av traditionen tidigare och inte exkludera människor bara för att de inte tidigare firat Lucia eller har en annan kulturell bakgrund. I grunden handlar det om respekt och förståelse för andra och i det här fallet när stor respekt visas för en del så saknades förståelse för vad förändringen innebar för andra. De som reagerat starkast har blivit kallade höger troll och från att ha varit en enskild skolas beslut att förändra en tradition har det med ens blivit en fråga som kopplas till nationell politik.

    Det går fort och alltför ofta uttalar sig många innan de vet vad som har hänt. Media spinner på och av en fjäder blir det en höna vilket om vi ska vara krass är något som media kan tjäna på. Det ska gå fort och det ska vara kort för det är vad läsare och tittare ”klarar av”. Om inte hela nyheten kommer med så kan det väcka reaktioner, ge fler klick och uppföljande artiklar vilket är något som gynnar media.

    I det här fallet rapporterade inte Västerbottensnytt överhuvudtaget om att förutom det nya alternativa sättet att fira Lucia så skulle skolan fortsatt ha ett traditionellt Lucia firande som tidigare år. Det var inte heller tydligt att det andra tåget var något som skedde helt utanför skoltid och helt på frivillig basis. Hade kören uppträtt en annan dag än just på Lucia dagen hade det inte heller blivit en nyhet, istället blev det reaktioner med obeskrivliga proportioner. Vi måste kunna värna våra traditioner utan att vara respektlös och samtidigt visa förståelse och hänsyn till att alla inte delar samma erfarenheter eller religiösa bakgrund.

    Nyheten om alternativt Luciatåg har fått mig att reflektera över min skoltid och minns när jag och min bästa kompis sjöng och uppträdde på Lucia inför hela skolan med denna sång som är varken traditionell eller julig. Vår musiklärare var den som ställde frågan om vi ville sjunga, som vågade tänka nytt i repertoaren och samtidigt boostade vårt självförtroende. Exakt som musikläraren som vill inkludera fler och som ser möjligheter istället för hinder.

     


    Min Luciamorgon hemma vid köksbordet.

  • Politiken är (fortfarande) ingen vanlig arbetsplats

    Idag måndag är jag i Lycksele hela dagen och det är ytterst tveksamt om jag hinner blogga. Därför återanvänder jag en blogg från våren 2021 som är inne på samma spår som mina två senaste inlägg. I bloggen har jag lyft ett par exempel där jag vet att jag har blivit behandlad annorlunda än mina manliga kollegor. Tyvärr har antalet exempel blivit fler sedan jag skrev inlägget, men jag har försökt att markera där och då. Kanske inte alltid lätt när det har hänt under ett digitalt möte, då har jag tagit det i efterhand. Det är inte bara män som osynliggör kvinnor utan det är värre när kvinnor gör det som om det vore normen. Det är märkligt och sker i det närmaste omedvetet för jag tror inte att det är av elakhet.

     

    Publicerad första gången 18 maj 2021

    ”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
    Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

    Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

    Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

    Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

    Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

    Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

     

  • Maktens kvinnor

    Dagarna går fort, men samtidigt känns det som om varje dag är fylld av så mycket att det kunde lika gärna gå två dagar på en. Veckan flyter ihop med helgen och dagarna med kvällarna. Det gäller att vara öppen för det oväntade och flexibel när inbjudningar kommer eller vädret ställer till det. Det blir omöjligt att tala om vad jag gör om en vecka när det är nödvändigt att bara ta en dag i taget. Så här är det inte för alla politiker verkar det som. Beskedet som Peter Olofsson (S) gav till allianspartierna och övriga att för dem var det omöjligt att lägga in en region debatt innan valet eftersom deras kalender var redan lagd i maj. I maj! Det finns inte en chans att detta är sant utan det är en omskrivning för att vi vill inte debattera läget i Västerbotten innan valet. En timmes utfrågningen i Lycksele och debatten i Skellefteå är allt de orkade med. Ju mindre fokus på Regionen desto större chans att väljarna fortsätter att tro att S har läget under kontroll. Min egen tolkning är att det är en feg väg att gå och att regionvalet fortsätter att vara ett val som blir bortglömt och där hävd och gammal vana fortsätter att leda väljarna i samma gamla spår.

    För egen del har jag fyra riksdagsdebatter och ett panelsamtal kommande vecka varav en i Lycksele. I Lycksele kommer jag också att vara ute på ett par stycken företagsbesök tillsammans med kommunstyrelsens ordförande Roland Sjögren vilket jag ser fram emot! Mitt schema är välfyllt som det ska vara, men det finns trots det ”lite gummiband” i tiderna för det där oväntade som kan ske. En vecka kvar..

    Min tidigare blogg om VK debatten och den artikel som publicerades i fredags har gett en del reaktioner. Mitt syfte med bloggen var att få människor att tänka till och fundera på om och hur vi värderar ord olika beroende på vem som säger dem. Under sommaren har jag lyssnat till Jenny Madestams bok ”Maktens kvinnor” där hon har intervjuat alla kvinnor som har varit eller är partiledare i Sverige. Den enda som inte ville ställa upp var Nyamko Sabuni. Boken bekräftade mycket av det jag själv känner till, men det var så mycket mer jag inte hade tänkt på. Boken är lättlyssnad och ett måste för den som är intresserad av politik, politiker och i synnerhet för journalister som skriver om politik. Här kan du läsa mer om boken.

  • Reflektioner efter VK debatt

    Rapporterna om incidenter i äldreomsorgen under sommaren blir allt fler och kommer oftare och jag är rädd för att det blir värre innan någon lösning sker. Mina bloggar rapporterar om det tillstånd som äldreomsorgen befinner sig i och om den oro som anhöriga uttrycker. Situationer där personal tagit till våld och det senaste vi läser är hur personal låst in boende på sina rum för att de inte ska gå ut i korridoren eller i andras rum. Vi har länge, faktiskt sedan socialnämndens tid, påtalat att alla vård och omsorgsboenden ska ha hotell lås. Dvs att dörren är låst från utsidan, men den som är inne i ett rum ska kunna öppna dörren. Låset öppnas genom ett armband som låset känner av. Ungefär som när jag har bilnyckeln i handväskan, men kan ändå låsa upp bilen och starta den.

    Det finns beslut på att alla nya boenden ska ha denna lösning, problemet har varit i de lokaler som kommunen inte äger och jag vet inte heller hur långt man har kommit i frågan. Den var högst aktuell under pandemin när det var isolering som gällde, men frågan har inte varit uppe sedan dess. Det finns så mycket att säga om äldreomsorgen, denna viktiga verksamhet som ska ha den åldrande människan i centrum. Där människovärdet och respekten för liv borde vara centralt, men som det nu tummas på. Bra att VK rapporterar, men idag efter den stora VK debatten är jag besviken på att fokus sattes på delade turer och om det ska byggas fler äldreboenden och inte på de akuta frågorna. Svaren följdes inte heller upp av de som modererade vilket skulle ha gett en mer levande debatt. Istället blev det rätt tamt utan några större ideologiska inslag och VK skriver att det rådde en konstruktiv stämning bland politikerna.

    Jag kan finna det märkligt att upplevelserna av samma debatt kan vara så olika, men det förvånar mig inte. Debatten är en sak, men det som gjorde mig allra mest besviken var artikeln där sju av nio politiker kom till tals. De övriga två, undertecknad och Maria Lindvall (L) sa tydligen ingenting intressant av värde att lyftas i rapporteringen. VK har tidigare skrivit om hur det är att vara kvinna i politiken och det förtjänar att lyftas igen. Det handlar inte bara om att kvinnor osynliggörs av män eller att de förminskas, det handlar också om att kvinnors ord inte värderas lika mycket av varken män eller kvinnor. Det kan ske omedvetet för att så här har det varit under lång tid. Det blir så viktigt att bli medveten om vad gör jag och värderar jag orden annorlunda för att en man säger dem jämfört om det är en kvinna som talar?

    ”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
    Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”     Orden är från en läsare till ovanstående artikel och jag försöker att följa det rådet. Jag har haft mailkontakt med VK och påtalat att det är märkligt att inga kvinnliga politiker citeras i dagens tidning samt att förhållningssättet mot en manlig politiker och en kvinnlig skilde sig åt under debatten. Eftersom debatten sändes live och kan ses i efterhand får var och en göra sin egen bedömning.

     

  • Äldreomsorgen är i en ond cirkel – IVOs granskning visar skrämmande resultat

    Under gårdagens fullmäktige ställde Anders Ågren, Moderaterna, en enkel fråga till kommunalrådet Hans Lindberg om Socialdemokraterna kan tänka sig att införa språktester inom hemtjänsten och äldreomsorgen: Detta är något som de tidigare avvisat, men som de nu är öppna för. Detta efter att Socialstyrelsen ska komma med råd om hur det ska ske. Personligen tycker jag att det hela är sorgligt och jag har känt uppgivenhet de senaste dagarna när vi har fått rapporter om hur illa det står till ute i äldreomsorgen. Inte bara i vår egen utan i hela Sverige.

    Under Äldrenämndens sammanträde i förra veckan fick vi rapporter om hur sommaren har varit och det var inte några muntra ord. För första gången klarade kommunen inte av sommarrekryteringen fullt ut. Det har varit hög frånvaro där vikarier plötsligt slutat trots avtal och där den erfarna personalen blivit sjukskriven. Arbetsbelastningen har varit extremt hög och klagomålen många, samtidigt som personer som varit inskrivna på sjukhus blivit utskrivna tidigare eftersom sjukhuset saknar vårdplatser. Till det lades information om händelser på ett vårdboende som VK skrivit om. Informationen berör och upprör, men ingen har en konkret lösning för att uppnå det alla vill. En trygg och säker omsorg där personalen är både utbildad och trivs med det de arbetar.

    Under fredagen presenterade IVO ett delresultat av sin granskning av äldreomsorgen på särskilda boenden i Sveriges kommuner. Jag förstår inte att denna rapport inte fått mer uppmärksamhet för det är en del skrämmande siffror som visas och där mer måste åtgärdas. Det går inte att bara säga att vi har mycket att arbeta med. Hur mycket? Här är ett axplock:

    • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (88 procent) uppger att de inte alltid har möjlighet att ge stöd till vård- och omsorgspersonalen i den omfattning som krävs.
    • 7 av 10 sjuksköterskor (66 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker orsakat av det stora antal patienter varje sjuksköterska ansvarar för.
    • Drygt 7 av 10 närstående till patienter på SÄBO (73 procent) upplever att vård-och omsorgspersonalen inte förstår vad de säger, pga. bristande språkkunskaper.
    • Endast 4 procent av vård- och omsorgspersonalen på SÄBO anser att alla i personalen på arbetsplatsen har tillräckliga kunskaper i svenska.
    • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (87 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker kopplat till vård- och omsorgspersonalens kunskaper i svenska.

    Det är inte bara bristande kunskaper i svenska språket som är ett problem, men det är ett mycket stort problem som ger konsekvenser. Det är inte rätt mot varken personal eller boende att anställa personer som inte har tillräckliga kunskaper och hoppas på att det ska gå ändå. Fler händer i vården, nej nej nej. Jag avskyr det begreppet och blir besviken på de politiker som fortsätter att använda sig av de orden. Vi behöver människor och då krävs även förstånd och empati där samtalet och att lyssna blir av största vikt. Huvudet ska med inte bara händer.

    I vården och omsorgen är det viktigt att personalen kan både ge och ta emot instruktioner för om de inte kan det så står patientsäkerheten på spel och det är inget vi ska spela på. Språktester är viktiga, men borde varit självklara för länge sedan. Vi har kompromissat bort språkkunskaper och personlig lämplighet för att vi inte har kunnat få bättre. Men när vi har gjort det så har det blivit sämre. Socialdemokraterna skyller på att arbetslösheten är för låg, men att fler ska bli arbetslösa för att rekryteringsbasen till äldreomsorgen ska bli större är ingen lösning. Större och fler insatser för att göra vårdyrket mer attraktivt måste till. Snarast.

     

  • Vårdbrist i Västerbotten

    Hemma på mitt kylskåp

     

    Jag har följt Regionens uppmaning att spara informationen om hur du gör om du behöver uppsöka vård i sommar. 1177 är väletablerat, men det finns risker om kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdsökande inte fungerar. När personer berättar att de inte mår bra och blir uppmanade att ta en Alvedon istället för att uppsöka vård riskerar att bli fel om det är något allvarligare. Eller så blir värken värre och det har gått för lång tid för att kunna åtgärda när det väl upptäcks. I absolut värsta fall leder till det till en tidigare död.

    Vi har en god sjukvård i Sverige när vi väl får den. Tillgängligheten är den sämsta den varit och här utmärker sig Västerbotten i negativ bemärkelse. Det är den region som har minskat antalet vårdplatser allra mest, med mer än 40 % sedan i mars. Du vill inte bli sjuk i Västerbotten och inte hjälper det att få till svar att alla regioner har problem. I förra veckan var det ett inslag på Västerbottensnytt från Malå sjukstuga där skyddsombudet berättade om hur personal saknas och att ambulansen inte varit bemannad. Det vill säga att den fick stå, men ingen talade om något akutlarm skett under den tiden eller om någon kommit till skada.

     

    Denna nyhet visades även i riksnyheter och det är bra att fler får kännedom om hur illa det ser ut i delar av landet. Inte för att skrämma folk från att flytta till norra Sverige utan för att vi ska få till en förändring. Otryggheten är stor för den som plötsligt drabbas av sjukdom och inte vet hur man ska komma till läkare. Eller var de finns.

     

     

    Jag har ägnat delar av semestern till att vara ute i länet och i förra veckan besökte jag Sorsele och just Malå. Det var inga formella verksamhetsbesök, men desto fler spontana samtal med de människor jag träffade. Vilka förutsättningar finns det i små (till invånarantalet) glesbygdskommuner när det kommer till service, arbete och vård. De som var yngre och friskare och som inte heller bott i Sverige någon längre tid såg inga problem med att bo långt från sjukvård eftersom det finns helikopter. En annan person, uppvuxen i bygden, berättade om en akut förlossning där helikopter borde satts in, men där dimman satte stopp och det blev istället ambulans till Lycksele två timmar bort. Samma person berättade att ambulanspersonal i grannkommunen hade sagt upp sig eftersom endast deltid erbjöds och bättre tjänster fanns i andra regioner. Varför stanna i en bygd där det blir svårt att leva på en deltidslön? Om det är för dyrt att ta in personal så måste regionen bli bättre att ta vara på den personal de har idag.

    Det sägs att västerbottningar är sjukare än andra och vi drabbas oftare av både hjärt och kärlsjukdomar som demens. I Äldrenämnden har det lyfts som en orsak till varför vi betalar mer för äldreomsorgen jämfört med andra kommuner. Det är svårt att hitta statistiken, men min reflektion när jag varit ute i kommuner där det är långt till en hälsocentral eller annan vårdservice så väntar man med ev provtagningar. Människor går längre med symptom och utsätter sig för större risk både för att vård inte finns och om den finns vill man definitivt inte belasta den. Region Västerbotten klarar inte av sitt uppdrag och vården som ges är inte jämlik. Det är för mig självklart att ett större nationellt ansvar behöver tas för att öka tillgängligheten till vården. Det är dags för århundradets vårdreform.

  • Jämställdhet eller ”introllade kvinnor”?


    Det är bra, intressant och faktiskt roligt att följa mediernas alla granskningar inför valet i höst. Det är allt från vilka partier har flest män eller fastighetsägare; utlandsfödda eller brottsdömda och förstås hur ser inkomsterna ut. Med tanke på att valet sker i september så är granskningarna ett utmärkt sätt att fylla tidningarna under sommarens nyhetstorka. Problemet är bara att granskningar och djupare intervjuer måste göras innan semestrarna vilket gör att risken ökar för att artiklarna inte känns dagsaktuella.

    I Västerbotten är män över 50 vanligast på valsedeln och i Umeå är medelåldern 51. Jag passerade den åldern för en vecka sedan och är äldre än snittet, men å andra sidan är jag inte heller man vilket gör att KD skiljer sig från mängden. Idag går granskningen vidare och nyss publicerades denna bild.

    Hur tänkte VK när de gjorde bildvalet? Tio män från sex politiska partier och där inte alla av dem ens kandiderar ger inte en rättvis bild. Det är svårt med bildsättning och det har hänt fler än en gång att artiklar om kommunfullmäktige bildsatts med bilder från regionfullmäktige. Så även denna gång. Det jag tycker är intressant är citatet ”Vi kan ogärna trolla fram kvinnor” från Sverigedemokraternas företrädare utan talar bara om att det är rätt person (man) på rätt plats. Vilken kvinna vill tänka att man blivit ”introllad” på en lista bara för sitt köns skull, nej det hade varit mer intressant att höra svaret till varför inte kvinnor vill stå på den valsedeln. Kanske de inte ens får frågan?  Nu får förstås varje parti själva komma till insikt vilka personer de tycker är de bästa kandidaterna och som väljare är det du som avgör vem som företräder dig.

    Jämställdhet är viktigt även om varvade listor inte är allt så är de helt klart en hjälp på vägen. Kristdemokraterna i Dorotea representeras av 100% kvinnor vilket sticker ut, men det kommenteras inte. Det är trots allt männen som är problemet, det visar rubriken på artikeln. Jag blir bekymrad när vi faller in i identitetspolitik och envisas med att det är endast äldre som vet vad äldre vill ha och hur äldrefrågorna ska drivas. De yngre kan tala framtidsfrågor och skola för de har framtiden framför sig och har nyligen slutat skolan för vad vet en pensionär?

    Krönikan av Malin Lernfelt är mycket bra och förtjänar att läsas av fler. I valet 2018 var det tal om att politiken behöver fler seniorer och nu till valet 2022 behövs fler unga. Unga kvinnor. Erfarenhet är bra, användbart och tryggt, men när vi sedan tänker att vid 65 går vi i pension då kan vi inte samtidigt kräva att fler pensionärer ska bli politiker. För att få till en förändring ska vi blir bättre på att ta till vara all den kunskap och erfarenhet som finns i arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta längre än till 65. Den gamla åldersgränsen är en grund för ålderismen där just åldern är grunden för fördomar och diskriminering mot äldre. Det talas negativt om äldre människor och de slås ofta ihop till ett kollektiv ”våra äldre”. För övrigt ett begrepp som jag avskyr. Äldre människor är personer med egen vilja och en önskan om ett självständigt liv. Självklart ska de finnas med i politiken för erfarenhet ska inte underskattas. Det betyder inte att det är ett motsatsförhållande mellan yngre och äldre utan det blir en balansgång för partierna. Om partierna klarar uppgiften, det visar tiden.

  • Tankar på väg till Åsele

    Denna sommar rör jag mig mycket ute på marknader och hemvändardagar ute i länet. Bara hittills under juli månad har jag varit på marknad i Storuman, Bjurholm, Burträsk och Vännäs och månaden är långt ifrån slut. Det är verkligen härligt att vara ute i länet och möta folk och tala med de som tar sig tid till att dela med sig av frågor och funderingar.

    Frågorna skiljer sig åt beroende på var i länet vi befann oss. När jag var i Storuman blev det tal om skogen, vägarna och konsekvenserna av de höga bränslepriserna. När jag var i Burträsk var det helt klart vårdfrågan som dominerade och hur svårt människor i Skellefteå kommun upplevde det att få tid på en hälsocentral. En person berättade om när han väl fått komma till hälsocentral och tagit prover hade svaren på proverna uteblivit vilket sedan lett till nya försök att komma i kontakt med hälsocentralen. Det fanns en frustration och oro för vad proverna kunde visa, men samtidigt delades känslan av att ingen vill belasta vården i onödan.

    Det sägs att ingen går till en marknad för att de vill lyssna till politiken, men för mig är det självklart att politiken ska finnas där människor rör sig och ge svar på de frågor som ställs. Det handlar om att lyssna och ibland är det konkreta frågor och synpunkter medan andra gånger har jag har fått ta del av historia och livserfarenheter. Om hur det är att vara med om en trafikolycka på dåliga vägar eller hur socialtjänsten kan bli betydligt bättre om förändringar görs i socialsekreterarnas arbetsmiljö. Träffade en kvinna som hade arbetat som socialsekreterare under ett par decennier och upplevt förändringar både hos kommunen som arbetsgivare och förändringar i samhället. Hennes synpunkter kommer jag att lyfta vidare.

    Idag kommer jag att vara i Åsele på marknaden och de saker jag hoppas mest på är att det slutar att regna och att många kommer förbi Kristdemokraternas tält.

  • Företagandet är en garant för välfärd

    Det har inte ens gått en månad sedan vi hade budgetfullmäktige i kommunen, men som vanligt verkar det som det fallit bort i glömska hos de flesta vilket kanske inte är så konstigt när semestern pockar på. Jag hoppas ändå att frågor som debatterades hätskt i juni får komma upp igen i augusti inför valrörelsen. Det handlar inte om att ta nya beslut, men att väljare ska veta varför de togs och vad som kunde gjorts bättre. får hålla politiker till svars för beslut som tagits och det kommer att visa sig den 11 september.

    Socialdemokraterna gick hårt ut med att försvara det höga skatteuttaget som sker i kommunen, två kronor högre än i jämförbara kommuner, och målade i det närmaste ut oss fyra allianspartier som det stora hotet mot all befintlig välfärd. Det blev nästan absurt med tanke på de stora överskott kommunen gjort. Det Socialdemokraterna och deras kamrater Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte gav mycket uppmärksamhet till var kommer skatteintäkterna ifrån. Vilka är det som bidrar till kommunens välfärd och bistånd, jo företagen. I mitt anförande lyfte jag behovet av ett gott företagsklimat som skapar välfärd och skatteintäkter. Umeå är beroende av småföretagen, under förra året kom ca 20 procent av skatteintäkterna i Umeå kommun från småföretagen och deras anställda vilket motsvarar: 1,4 miljarder kronor. Det om något gör att det blir tydligt att företag och välfärd går hand i hand.

    Umeå ligger på plats 285 av alla kommuner i landet när det gäller andelen skatteintäkter som kommer från småföretag. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de stora offentliga arbetsgivarna vi har i kommunen som universitetet och Region Västerbotten, men trots det menar jag att det finns stor förbättringspotential med att värna företagsklimatet. Om detta skriver jag i dagens VK. Artikeln är inte helt komplett med alla de delar som kan förbättra företagsklimatet. Jag vill verkligen slå ett slag för Ung Företagsamhet där unga människor blir entreprenörer och startar företag under gymnasietiden och under handledning. Alltför ofta talas det som att skolan handlar om att du ska bli ”anställningsbar”, men jag vill att skolan även ska skapa förståelse och möjligheter för elever att våga tänka tanken att du kan bli den som anställer. Det är stort och vi behöver fler som kan börja med att tänka den tanken.